Mahatma Gandhi (Mohandas Karamchand Gandhi; gujarati: મોહનદાસ કરમચંદ ગાંધી), född 2 oktober 1869 i Porbandar i nuvarande Gujarat, död 30 januari 1948 i New Delhi, var en indisk advokat, politisk ledare och religiös tänkare. Han blev en av de främsta ledarna inom Indiens självständighetsrörelse och förknippas särskilt med masskampanjer byggda på civil olydnad och icke-våld.
Gandhi utbildade sig till advokat i London och arbetade 1893–1914 i Sydafrika. Där organiserade han den indiska minoriteten mot diskriminerande lagstiftning och utvecklade satyagraha, en metod för motstånd grundad på sanning, självdisciplin och beredskap att bära motståndarens straff utan våld.
Efter återkomsten till Indien blev Gandhi en ledande gestalt i Kongresspartiet. Han organiserade kampanjer bland bönder, omvandlade partiet till en bredare massrörelse och ledde bland annat icke-samarbetsrörelsen, saltmarschen 1930 samt Quit India-rörelsen 1942. Han motsatte sig såväl kolonialmaktens våld som våld från indiska demonstranter. Gandhi motsatte sig Indiens delning 1947 men accepterade den till sist. Under den våldsamma tiden före och efter delningen arbetade han för försoning mellan hinduer, muslimer och sikher, och när delningen var beslutad krävde han att det muslimska Pakistan skulle få rättvisa villkor. Året därpå mördades han av hindunationalisten Nathuram Godse.
Gandhis idévärld förenade satyagraha med ahimsa (icke-våld), religiös pluralism och swaraj, som han förstod både som politiskt självstyre och personlig självbehärskning. Till hans livsföring hörde enkelhet, vegetarianism, fasta, celibat och bruket av handspunnet tyg. Hans sociala och ekonomiska ideal betonade bysamhällen, självtillräcklighet och motstånd mot kastbaserad diskriminering. Samtidigt har hans strikta tillämpning av icke-våld, hans agerande i delningsfrågan, hans religiösa förklaringar av naturkatastrofer samt hans råd till Europas judar under nazismen kritiserats.
Gandhi fick ett omfattande internationellt eftermäle och inspirerade bland andra Martin Luther King och Nelson Mandela. I Indien vördas han ofta som en landsfader, även om titeln aldrig har tilldelats honom officiellt. Hans födelsedag firas som Gandhi Jayanti och har av FN utsetts till Internationella icke-våldsdagen. Benämningen Mahatma, ”stor själ”, är ett hedersnamn.
Biografi
Uppväxt och studier Mohandas Karamchand GandhiGandhi specerihandlare på gujarati (L. R. Gala, Popular Combined Dictionary, English-English-Gujarati & Gujarati-Gujarati-English, Navneet), parfymerare på hindi (Bhargava's Standard Illustrated Dictionary Hindi-English). föddes i en hinduisk modhfamilj i Porbandar den 2 oktober 1869. Han var son till Karamchand Gandhi, diwan (premiärminister) i Porbandar, och Putlibai, Karamchands fjärde hustru. Hon tillhörde Pranami, en hinduisk inriktning inom vaishnavismen. Gandhi växte upp med en djupt religiös mor i en miljö präglad av jainism. Redan som barn lärde han sig principerna om ahimsa, att inte skada levande varelser, vegetarianism, fasta för självrening samt tolerans mellan olika trosuppfattningar och samfund. Familjen tillhörde vaishya-kasten (företagarnas kast).
Gandhis far Karamchand och farfar Uttamchand hade båda innehaft ämbetet som diwan (försteminister) i Porbandar.
I maj 1883, vid 13 års ålder, gifte sig Gandhi med Kasturba Makhanji i ett äktenskap som föräldrarna hade arrangerat. Hon kallades även ”Ba”, och hennes namn har också skrivits Kasturbai. De fick fem barn, av vilka det första dog som spädbarn. De övriga var Harilal Gandhi, född 1888, Manilal Gandhi, född 1892, Ramdas Gandhi, född 1897, och Devdas Gandhi, född 1900. Gandhi hade medelmåttiga studieresultat i Porbandar och senare i Rajkot. Han klarade med knapp marginal inträdesprovet till Samaldas College i Bhavnagar, Gujarat, men trivdes inte vid högskolan. Familjen ville att han skulle bli barrister (advokat). miniatyr|Gandhi och hans hustru Kasturba (1902). Gandhi skickades till London för att studera juridik och kom där att utveckla ett starkt samhällsintresse. Den 4 september 1888, vid 18 års ålder, reste han till University College London för att utbilda sig till barrister. Tiden i London, Brittiska imperiets huvudstad, präglades av ett löfte som han hade gett sin mor i närvaro av den jainistiske munken Becharji inför avresan från Indien: han skulle avstå från kött, alkohol och promiskuitet. I stället för att enbart följa moderns önskemål skaffade han sig kunskap om vegetarianism och anammade den av övertygelse. Han gick med i Vegetarian Society, valdes in i dess verkställande utskott och grundade en lokalavdelning. Gandhi ansåg senare att detta gav honom värdefull erfarenhet av att organisera föreningar. Några av de vegetarianer som han träffade var medlemmar i Teosofiska Samfundet och uppmuntrade honom att läsa Bhagavad Gita. Gandhi, som tidigare inte hade visat något större intresse för religion, läste därefter verk om hinduism, kristendom, buddhism, islam och andra religioner.
År 1891 återvände Gandhi till Indien efter att ha blivit godkänd som barrister vid Inner Temple. Han var dock för blyg och osäker för att etablera sig i yrket och hade begränsad framgång med att starta en advokatbyrå i Bombay. Efter att ha sökt en deltidstjänst som lärare på en högre skola och fått avslag återvände han till Rajkot, där han försörjde sig blygsamt på att skriva framställningar åt parter i rättstvister. Även den verksamheten tvingades han lägga ned efter en konflikt med en brittisk ämbetsman.
I sin självbiografi beskrev Gandhi konflikten som ett misslyckat försök att påverka myndigheterna för sin äldre brors räkning. Mot denna bakgrund accepterade han 1893 ett årslångt kontrakt som tolk och juridiskt biträde åt det indiska företaget Dada Abdullah i Natal i Sydafrika, som då ingick i Brittiska imperiet.
Sydafrika (1893–1914) miniatyr|Gandhi i Sydafrika (1895). miniatyr|Gandhi i Sydafrika (1905). I Sydafrika mötte Gandhi diskriminering av indier. I Pietermaritzburg kastades han av ett tåg sedan han vägrat flytta från första klass till en tredjeklassvagn, trots att han hade en förstaklassbiljett. Under den fortsatta resan med diligens slog en kusk honom när han vägrade stå på fotsteget för att lämna plats åt en europeisk passagerare. Han utsattes också för andra kränkningar, bland annat utestängning från flera hotell. Vid ett annat tillfälle beordrade en domare honom att ta av sig sin turban, vilket Gandhi vägrade. Dessa händelser har beskrivits som en vändpunkt som gjorde honom medveten om tidens sociala orättvisor och bidrog till hans senare samhällsengagemang. Genom att själv bevittna rasism, fördomar och orättvisor mot indier började Gandhi ifrågasätta både indiernas ställning inom Brittiska imperiet och sin egen plats i samhället.
Gandhi förlängde sin planerade vistelse i Sydafrika för att hjälpa indierna att bekämpa ett lagförslag som skulle frånta dem rösträtten. Han lyckades inte stoppa förslaget, men kampanjen uppmärksammade indiernas situation i landet. År 1894 grundade han Natal Indian Congress, som samlade den indiska befolkningen i Sydafrika till en enad politisk kraft. När Gandhi återvände från en kort resa till Indien i januari 1897 angreps han av en vit mobb som försökte lyncha honom. Som ett tidigt uttryck för de värderingar som senare kom att prägla hans kampanjer avstod han från att väcka åtal mot angriparna. Han motiverade detta med principen att inte söka rättslig upprättelse för en personlig oförrätt.
Under en resa till Indien 1896 bedrev Gandhi opinionsarbete för sydafrikanska indiers rättigheter och publicerade den så kallade Gröna pamfletten. Efter att ha kallats tillbaka anlände han till Durban i december 1902 och ledde där en delegation till kolonialminister Joseph Chamberlain.
Satyagraha i Transvaal År 1906 antog Transvaals regering en lag som tvingade kolonins indiska befolkning att registrera sig. Vid ett protestmöte i Johannesburg den 11 september samma år tillämpade Gandhi för första gången sin ännu inte fullt utvecklade metod satyagraha (att hålla fast vid sanningen). Han uppmanade sina landsmän att trotsa lagen och acceptera straffen utan att använda våld. Uppmaningen fick stöd och följdes av en sjuårig kamp. Tusentals indier, däribland Gandhi, fängslades, piskades eller sköts efter att ha strejkat, vägrat registrera sig, bränt sina registreringskort eller deltagit i andra former av civil olydnad. Regeringen slog ned protesterna, men den allmänna opinionens reaktion på myndigheternas hårda metoder bidrog till att den sydafrikanske generalen Jan Christiaan Smuts slutligen förhandlade fram en kompromiss med Gandhi. Under kampen tog Gandhis idéer fastare form och satyagraha utvecklades till en mer genomarbetad metod.
Gandhi stannade i Sydafrika i över 20 år. Indierna där hade svårt att få kvalificerad rättslig hjälp av engelskutbildade advokater. Gandhi blev också varse den utbredda europeiska rasismen mot både svarta afrikaner och indier. I början av 1909 dömdes han till tre månaders fängelse.
Gandhi ansåg att förslaget till förordning från 1906 skulle ge indierna lägre status än den infödda befolkningen. Han uppmanade därför indierna att göra motstånd genom satyagraha och följa kaffrernas exempel. Enligt Gandhi hade ”till och med halvkasterna och kaffrerna, som är mindre framåtskridna än vi, gjort motstånd mot regeringen. Passlagen omfattar dem också, men de hämtar inte ut pass.”Collected Works of Mahatma Gandhi VOL 5 s. 410.
Zuluupproret År 1906, efter att britterna hade infört en ny kapitationsskatt, dödade zuluer i Sydafrika två brittiska officerare. Britterna svarade med att förklara krig mot zuluerna. Gandhi uppmanade de brittiska myndigheterna att rekrytera indier och hävdade att indiskt deltagande i krigsinsatsen skulle stärka deras anspråk på fulla medborgerliga rättigheter. Britterna vägrade att ge indierna befälsgrader i militären, men accepterade Gandhis erbjudande om en indisk frivilligkår som skulle tjänstgöra som bårbärare och sjukvårdare för sårade brittiska soldater. Den 21 juli 1906 skrev Gandhi i Indian Opinion: ”Kåren, som bildades på Natals regerings initiativ som ett försök i samband med operationerna mot infödingarna, består av tjugotre indier.”-”The corps had been formed at the instance of the Natal Government by way of experiment, in connection with the operations against the Natives consists of twenty three Indians”. Collected Works of Mahatma Gandhi Vol 5 Document#393 from Gandhi: Behind the Mask of Divinity s. 106 I Indian Opinion uppmanade han också Sydafrikas indiska befolkning att delta i kriget: ”Om regeringen bara insåg vilken reservstyrka som går till spillo skulle den använda sig av den och ge indierna möjlighet till grundlig utbildning i verklig krigföring.” Sergeant Major Gandhi
Resor 1909–1914 Den 21 juni 1909 reste Gandhi till Storbritannien som medlem av en delegation som skulle föra de sydafrikanska indiernas talan. På återresan till Sydafrika i november samma år skrev han Hind Swaraj ombord på Kildonan Castle. I juli 1914 återvände han till Indien. Därefter lämnade han landet endast för ett kort besök i Europa 1931.
Självständighetskampen i Indien (1915–1939)
Efter återkomsten från Sydafrika bosatte sig Gandhi i Indien. Han talade vid Kongresspartiets möten, men det var främst den då framträdande partiledaren Gopal Krishna Gokhale som satte in honom i indiska samhällsfrågor och i landets politik.
Champaran och Kheda miniatyr|Gandhi 1918, vid tiden för kampanjerna i Kheda och Champaran.