Marilyn Monroe, född Norma Jeane Mortenson (men med dopnamnet Norma Jeane Baker) den 1 juni 1926 i Los Angeles i Kalifornien, död 4 augusti 1962 i Brentwood i Los Angeles, var en amerikansk skådespelare, fotomodell och sångare. Monroe spelade ofta "blonda bombnedslag" i filmkomedier. Hon blev en av de mest populära sexsymbolerna under 1950-talet och har behållit sin ikonstatus inom populärkulturen.
Monroe föddes och växte upp i Los Angeles. Hon tillbringade större delen av sin barndom i fosterhem samt på ett barnhem och gifte sig vid 16 års ålder. Hon arbetade på en fabrik under andra världskriget, när hon träffade en fotograf från First Motion Picture Unit och påbörjade därefter en framgångsrik karriär som pinuppmodell. Detta ledde till att hon kontrakterades av Twentieth Century-Fox (1946–1947) och Columbia Pictures (1948). Efter en räcka små filmroller skrev hon ett nytt avtal med Fox i slutet av 1950. Under de närmaste två åren blev hon en populär skådespelare och gjorde roller i flera komedier, däribland Plats för skratt (1951) och Föryngringsprofessorn (1952), samt i dramafilmer som Urladdning (1952) och Drama på hotell (1952).
År 1953 hade Monroe hunnit bli en av de största Hollywoodstjärnorna och spelade huvudroller i noirfilmen Niagara och komedier som Herrar föredrar blondiner och Hur man får en miljonär, vilka etablerade hennes image som "dum blondin". Samma år användes foton på henne både som mittuppslag och som omslag på första utgåvan av herrtidningen Playboy. Trots att hon spelade en stor roll både i skapandet och förvaltandet av sin offentliga persona under hela sin karriär blev hon besviken när hon typecastades. I början av 1954 stängdes hon under en period av då hon vägrat medverka i ett projekt, men återkom sedan för att spela huvudrollen i en av de största publiksuccéerna under sin karriär; Flickan ovanpå (1955).
När filmbolagen fortfarande var motvilliga att ändra Monroes kontrakt grundade hon i slutet av 1954 ett eget produktionsbolag, som hon namngav Marilyn Monroe Productions (MMP). Hon ägnade 1955 åt att bygga upp sitt företag samt att studera metodskådespeleri på Actors Studio. Mot årets slut förnyade Fox hennes kontrakt, vilket gav henne större kontroll och högre lön. Hennes följande roller inkluderar en kritikerrosad insats i Bus Stop (1956) samt hennes produktionsbolags första egna produktion, Prinsen och balettflickan (1957). Hon antog 1956 sitt artistnamn Marilyn Monroe som civilt namn. Monroe erhöll en Golden Globe för sin roll i I hetaste laget (1959), en succé såväl kommersiellt som bland kritiker. Monroes sista färdigställda film var dramat De missanpassade (1961), med manus av hennes make Arthur Miller.
Monroe avled den 4 augusti 1962 i sitt hem i Los Angeles efter en överdos av barbiturater. År 1999 rankades Marilyn Monroe som den sjätte största kvinnliga filmstjärnan genom tiderna av American Film Institute.
Liv och karriär 1926–1943: Barndom och det första äktenskapet miniatyr|Monroe som spädbarn. Hon föddes som Norma Jeane Mortenson i Los Angeles, USA den 1 juni 1926. Hennes mor, Gladys Pearl Baker (1902–1984), kom från en fattig familj som hade migrerat till Kalifornien från mellanvästern vid sekelskiftet. Vid 15 års ålder gifte sig Gladys med John Newton Baker, en man som var nio år äldre än hon själv. Hon fick två barn med honom, Robert (1917–1933) och Berniece (1919–2014). Paret skilde sig 1923 och Gladys fick ensam vårdnad om barnen, men Baker kidnappade barnen kort därefter och flyttade tillsammans med dem till Kentucky. Monroe visste inte att hon hade en syster förrän hon var 12 år och träffade henne för första gången som vuxen. Efter skilsmässan arbetade Gladys med att skära filmnegativ vid Consolidated Film Industries. 1924 gifte hon sig med Martin Edward Mortensen, men de separerade bara några månader senare och skilde sig 1928. Monroes far är okänd och hon använde ofta Baker som efternamn. På födelsebeviset står Martin Edward Mortenson, men sannolikt var det istället försäljaren Charles Stanley Gifford som var far till Monroe, en man som lämnade Gladys då hon berättade om graviditeten.
Trots att Gladys var mentalt och ekonomiskt oförberedd för ett barn, var Monroes tidiga barndom stabil och lycklig. Gladys placerade sin dotter hos de evangeliska kristna fosterföräldrarna Albert och Ida Bolender i landsbygden Hawthorne; hon bodde också där under de första sex månaderna, tills hon tvingades flytta på grund av arbete. Hon började sedan besöka sin dotter på helger.
Sommaren 1933 köpte Gladys ett litet hus i Hollywood, med ett lån från Home Owners' Loan Corporation och tog med sig den då sjuåriga Monroe. De delade huset med de inneboende skådespelarna George och Maude Atkinson, samt deras dotter Nellie. I januari 1934 blev Gladys psykiskt sjuk och diagnostiserades med paranoid schizofreni. Efter att ha vilat i sitt hem under flera månader, blev hon inlagd på Metropolitan State Hospital i Norwalk. Hon tillbringade resten av sitt liv, till och från, på sjukhus och var sällan i kontakt med Monroe. Monroe togs om hand av en av mammans vänner, Grace Goddard.
Under de kommande fyra åren förändrade Monroes livssituation ofta. De första 16 månaderna fortsatte hon att leva med Atkinsons och blev under denna period sexuellt utnyttjad. Hon hade alltid varit blyg, men började nu också stamma och blev mer tillbakadragen. Sommaren 1935 bodde hon under en kort period med Grace och hennes man Erwin "Doc" Goddard och två andra familjer. I september placerades hon av Grace på barnhemmet Los Angeles Orphans Home. Barnhemmet var "en modellinstitution" och beskrevs positivt av hennes kamrater, men Monroe kände sig övergiven. Uppmuntrad av barnhemmet, som trodde att Monroe skulle vara lyckligare i en familj, blev Grace hennes juridiska vårdnadshavare 1936. Hon tog dock inte hem Monroe från hemmet förrän sommaren 1937.
Monroe hittade ett mer permanent hem i september 1938, när hon började bo hos Graces moster, Ana Lower, i Sawtelle. Hon gick på Emerson Junior High School och gick varje vecka på kristna möten med Lower. Monroe var annars en medioker student, men utmärkte sig i skrift och bidrog till skoltidningen. Då Lower började få problem med hälsan återvände Monroe till Goddards i Van Nuys omkring början av 1941. Samma år började hon gå på Van Nuys High School.
Monroes andra vistelse hos Goddards varade bara några månader eftersom Doc antastade henne; hon bodde sedan korta perioder med sina släktingar och Graces vänner och släktingar i Los Angeles och Compton.
År 1942 flyttade företaget som anställt Doc Goddard honom till West Virginia. Barnskyddslagar i Kalifornien förhindrade Goddards från att ta med sig Monroe från delstaten och hon stod inför att behöva återvända till barnhemmet. För att undgå barnhemmet gifte hon sig med grannarnas 21-årige son, fabriksarbetaren James Dougherty, den 19 juni 1942, strax efter sin 16-årsdag. Monroe lämnade därefter skolan och blev hemmafru. Deras äktenskap varade i fyra år, till den 13 september 1946. Hon upptäckte snart att hon och Dougherty inte klickade med varann och sade senare att hon "dog av tristess" under äktenskapet. 1943 tog Dougherty värvning i Merchant Marine och blev stationerad på Santa Catalina Island, dit Monroe flyttade med honom.
1944–1949: Modellande och de första filmrollerna I april 1944 skickades Dougherty ut till Stilla havet, där han stannade under den större delen av de två kommande åren. Monroe flyttade in hos hans föräldrar och började arbeta på Radioplane Company, en ammunitionsfabrik i Van Nuys. I slutet av 1944 träffade hon fotografen David Conover, som hade skickats av den amerikanska arméns flygvapen till fabriken för att ta moralstärkande bilder av kvinnliga arbetare. Trots att inga bilder på henne användes, slutade hon arbeta på fabriken i januari 1945 och började modellera för Conover och hans vänner. Trots sin utplacerade make flyttade hon på egen hand och undertecknade i augusti 1945 ett avtal med Blue Book Model Agency.
Som modell använde Monroe ibland namnet Jean Norman. Hon rätade ut sitt lockiga brunetta hår och färgade det blont för att göra sig mer användbar. Hennes figur ansågs vara mer lämpad för pinuppor än modemodellering och hon förekom mest i reklam och herrtidningar. Enligt byråns ägare Emmeline Snively var Monroe en av dess mest ambitiösa och hårt arbetande modeller; i början av 1946 hade hon synts på 33 tidningsomslag för publikationer såsom Pageant, U.S. Camera, Laff och Peek. miniatyr|Monroe under sin karriär som modell. Genom Snively undertecknade Monroe ett avtal med en skådespelarbyrå i juni 1946. Efter en misslyckad intervju med Paramount Pictures gjorde hon en provfilmning hos 20th Century Fox-direktören Ben Lyon. Huvudchefen Darryl F. Zanuck var inte särskilt entusiastisk över det hela, men gav henne ett avtal över sex månader för att undvika att hon skulle skriva kontrakt med den rivaliserande studion RKO Pictures. Monroes kontrakt började i augusti 1946 och hon och Lyon valde artistnamnet "Marilyn Monroe". Förnamnet valdes av Lyon, som påmindes om Broadwaystjärnan Marilyn Miller; efternamnet var Monroes mammas flicknamn. I september 1946 skilde hon sig från Dougherty, som motsatte sig att hon gjorde karriär.
Monroe hade inga filmroller under det första halvåret och ägnade sig istället åt skådespelar-, sång- och danslektioner. Hon var ivrig att lära sig mer om filmbranschen och tillbringade också mycket tid i studion för att observera andra som arbetade, samt för att marknadsföra sig själv. Hennes kontrakt förnyades i februari 1947 och hon fick sina första filmroller, småroller i Dangerous Years (1947) och Tjo, vad vi har livat! (1948). Studion registrerade henne också att delta i Actors' Laboratory Theatre, en skådespelarskola som undervisade i tekniker inom gruppteater; hon uttalade sig senare att det var "min första smak av vad verkligt skådespelande i ett riktigt drama kunde vara, och jag var fast". Trots hennes entusiasm tyckte hennes lärare att hon var för blyg och osäker för att ha en framtid som skådespelare och i augusti 1947 förlängdes inte Monroes kontrakt med Fox. Hon återgick till att jobba som modell medan hon också utförde enstaka jobb på filmstudior, som att till exempel dansa bakom kulisserna i musikaluppsättningar.
Monroe var fast besluten att slå igenom som skådespelerska och fortsatte att studera på Actors' Lab. I oktober 1947 framträdde hon som en blond förförerska i pjäsen Glamour Preferred på Bliss-Hayden Theatre, men den slutade efter bara några få föreställningar. För att marknadsföra sig själv besökte hon kontor hos producenter, blev vän med skvallerkolumnisten Sidney Skolsky och underhöll inflytelserika manliga gäster på studiomöten, något hon hade börjat med på Fox. Hon blev också vän och tillfällig sexpartner med Fox-chefen Joseph M. Schenck, som övertalade sin vän Harry Cohn, chef för Columbia Pictures, att skriva kontrakt med henne i mars 1948.
Under tiden hos Fox fick Monroe roller som "girl next door", medan hon på Columbia modellerades efter Rita Hayworth. Man höjde hennes hårfäste och hennes hår blektes platinablont. Hon började också arbeta med bolagets ledande dramacoach, Natasha Lytess, som kom att förbli hennes mentor fram till 1955. Hennes enda film för bolaget var lågbudgetmusikalen Ladies of the Chorus (1948), där hon fick sin första huvudroll som en körflicka som uppvaktas av en rik man. Hon provspelade också för huvudrollen i Född i går (1950), men när hennes avtal löpte ut i september 1948 förlängdes det inte. Ladies of the Chorus gavs ut månaden därpå men blev inte någon succé.