Österrike-Ungern (; ), officiellt De i riksrådet företrädda kungarikena och länderna och den heliga ungerska Stefanskronans länder (Die im Reichsrat vertretenen Königreiche und Länder und die Länder der heiligen ungarischen Stephanskrone/A birodalmi tanácsban képviselt királyságok és országok és a magyar Szent Korona országai), även Dubbelmonarkin och Donaumonarkin, var en personalunion och konstitutionell monarki i Centraleuropa som existerade under åren 1867–1918.
Unionen bestod av de båda staterna kejsardömet Österrike och kungariket Ungern.
Österrike-Ungern bildades den 8 juni 1867 genom det österrikisk-ungerska förlikningsavtalet då kejsardömet Österrike ombildades till realunionen Österrike-Ungern. Genom denna förändring jämställdes ungersk etnicitet med den tyska samtidigt som Budapest fick huvudstadsstatus vid sidan av Wien, men detta betydde ingenting för de slaviska folken i riket.
Österrike-Ungern bestod av två rikshälfter, av vilka den österrikiska så kallade cisleithanska delen (den från Wien räknat denna sida om floden Leitha belägna delen av monarkin) omfattade de i österrikiska riksrådet representerade länderna, medan det så kallade transleithanska, kungariket Ungern i vidsträckt mening, omfattade den ungerska kronans länder. Under gemensam förvaltning stod (de med monarkin införlivade) provinserna Bosnien och Hercegovina.
Till Cisleithanien (kejsardömet Österrike) hörde ärkehertigdömet Österrike (delat i kronländerna Övre och Nedre Österrike), hertigdömena Salzburg, Steiermark, Kärnten och Krain, Österrikiska kustlandet (innefattande markgrevskapet Istrien, furstgrevskapet Görz och Gradiska samt staden Triest), furstgrevskapet Tyrolen med Vorarlberg, kungariket Böhmen, markgrevskapet Mähren, hertigdömet Schlesien, konungariket Galizien och Lodomerien med storhertigdömet Kraków (Krakau), hertigdömet Bukovina och kungariket Dalmatien. Transleithanien (den ungerska kronans land) utgjordes av kungariket Ungern (vilket inkluderade nuvarande Slovakien och Burgenland) med Siebenbürgen (Transsylvanien), staden Fiume med omnejd samt kungariket Kroatien och Slavonien.
Bosnien och Hercegovina var från år 1908 ett gemensamt område, kallat kondominat, för Österrike-Ungern. Den cisleithanska riksdelen omfattade 300 007 km² med 29 193 299 invånare (1913) och den transleithanska 325 411 km² med 21 480 829 invånare (1915). Bosnien-Hercegovina omfattade 51 199 km² med 1 931 802 invånare (1910).
Historia
Österrikisk-ungerska monarkin, Österrike-Ungern, var den officiella benämning, som enligt kejserlig handskrivelse av 14 november 1868 tillades förutvarande kejsardömet Österrike, det vill säga samtliga under kejsaren av Österrike och kungen av Ungerns spira förenade länder. Genom första världskrigets resultat och särskilt en rad revolutioner i skilda landsdelar upplöstes statsbildningen i oktober–november 1918. Av riket uppstod staterna Österrike, Ungern och Tjeckoslovakien, utöver att stora delar även tillföll det nybildade Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike (Jugoslavien), det återupprättade Polen respektive Rumänien.
Statsskick Vardera rikshälften hade sina grundlagar men i uppgörelsen (Ausgleich) år 1867 hade stadgats beslutades att vissa ärenden skulle vara gemensamma, nämligen:
utrikesärenden jämte utrikes diplomatisk och konsulär representation armé och marin (dock ej värnpliktslagarna och till följd av dem nödiga utgifter) finansväsendet i vad som rörde gemensamma utgifter.
Gemensamt förvaltades enligt tid efter annan träffade avtal (Ausgleiche) en mängd kommersiella angelägenheter, särskilt tullagstiftningen och lagstiftningen om en del indirekta skatter, myntväsen, bägge rikshälfterna berörande järnvägar m.m. Genom ett separat avtal, det så kallade kroatisk-ungerska kompromissen, skapades provinsen Kroatien-Slavonien som fick autonomi rörande inre förvaltning, rättsväsen, kultur- och undervisningsväsen.
De båda riksdelarnas folkrepresentationer - österrikiska riksrådet (ty. der Reichsrat, omfattande två kammare, das Herrenhaus och das Haus der Abgeordneten) och ungerska riksdagen - utövade sin lagstiftningsrätt i gemensamma frågor genom särskilda utskott, delegationerna. För gemensamma ärendens förvaltning fanns i Wien tre gemensamma ministerier: ministeriet för kejserliga huset och utrikes ärenden, rikskrigsministeriet och riksfinansministeriet, av vilka det sistnämnda även hade högsta ledningen av förvaltningen av Bosnien och Hercegovina. Kontroll över de gemensamma ministeriernas kassa utövades av en gemensam kontrollbyrå (oberster Rechnungshof i Wien).
Geografi Riksdelar och länder 350px|Zagreb|alt=Österrike-Ungerns kronländerÖsterrike-Ungerns riksdelar och länder Cisleithanien Transleithanien Kondominat Nr Provins Huvudstad (invånarantal) Yta (km²) Invånarantal Cisleithanien (österrikiska riksdelen)Kejserliga och kungliga statistiska centralkommissionen. Resultat från folkräkningen den 31 december 1910. 1. Böhmen Prag (224 000) 51 946,09 6 769 548 2. Bukovina Czernowitz (87 000) 10 441,24 800 098 3. Kärnten Klagenfurt (29 000) 10 325,79 396 200 4. Krain Laibach (47 000) 9 953,81 525 995 5. Dalmatien Zara (14 000) 12 830,32 645 666 6. Galizien och Lodomerien Lemberg (206 000) 78 499,28 8 025 675 7. Österrikiska kustlandet Triest (161 000) 7 969 895 000 8. Nedre Österrike Wien (2 031 000) 19 825,33 3 531 814 9. Mähren Brünn (126 000) 22 221,30 2 622 271 10. Salzburg Salzburg (36 000) 7 153,29 214 737 11. Österrikiska Schlesien Troppau (31 000) 5 146,95 756 949 12. Steiermark Graz (152 000) 22 425,08 1 444 157 13. Tyrolen Innsbruck (53 000) 26 683 946 613 14. Övre Österrike Linz (71 000) 11 981,73 853 006 15. Vorarlberg Bregenz (9 000) 2 601 145 408 Totalt för Cisleithanien: 300 003,21 28 571 934 Transleithanien (ungerska riksdelen) 16. Ungern (inklusive Fiume) Budapest (882 000) 282 274,66 18 264 533Staatshandbuch 1915. s. 1095. 17. Kroatien och Slavonien Agram (80 000) 42 488,02 2 621 954Staatshandbuch 1915. s. 1294. Totalt för Transleithanien: 324 762,68 20 886 487 Gemensamt förvaltningsområde (kondominat) 18. Bosnien och Hercegovina Sarajevo (52 000) 51 199 1 898 044 Totalt för Österrike-Ungern: 675 964,89 51 356 465
Dagens politiska karta Enligt dagens politiska karta har hela eller delar av följande idag självständiga länder under större delen eller någon del av sin historia varit en del av Österrike-Ungern.
Bosnien och Hercegovina Italien Kroatien Polen Rumänien Ukraina Ungern Serbien Slovakien Slovenien Tjeckien Österrike
Enligt dagens politiska karta har följande områden/landsdelar under större delen eller någon del av sin historia varit en del av Österrike-Ungern.
Bukovina Galizien Kotorbukten Sydtyrolen Transsylvanien Triest och mindre områden i östligaste Italien. Vojvodina
Försvarsväsen
miniatyr|100px|Kejsar Frans Josef I, den österrikisk-ungerska krigsmaktens högste befälhavare, i en tyrolsk jägaröverstes paraduniform 1879. Österrike-Ungerns krigsmakt, die Bewaffnete Macht, bestod av dubbelmonarkins gemensamma armé k.u.k. Armee och flotta k.u.k. Kriegsmarine, samt den österrikiska riksdelens armé, k.k. Landwehr, och den ungerska riksdelens armé, Magyar Királyi Honvédség (k.u. Landwehr). Lantvärnen var inte en reservstyrkor med mobiliserbara kaderförband, utan reguljära arméer med stående förband.
Allmän värnplikt infördes 1866. Vapenföra män var värnpliktiga från och med det nittonde till och med det fyrtioandra levnadsåret. De tilldelades antingen armén, lantvärnet eller ersättningsreserven. De som tilldelades armén hade att tjänstgöra tre år i aktiv tjänst. De som tilldelades lantvärnet gjorde en första tjänstgöring om ett år i Österrike eller två år i Ungern. Marinens värnpliktiga hade en första tjänstgöring om tre år.
Tyska var kommandospråk och tjänstespråk i armén, marinen och det österrikiska lantvärnet. Tyska var även kommandospråk i det ungerska lantvärnet, medan tjänstespråket var ungerska för det ungerska och kroatiska för det kroatiskt-slavonska lantvärnet.
Den österrikisk-ungerska marinen uppstod med dubbelmonarkin 1867, men dess anor som den österrikiska marinen går tillbaka till den sedan femtonhundratalet bestående Donauflottiljen och den sedan sjuttonhundratalet bestående Medelhavsflottan. Vid första världskrigets utbrott var den världens sjätte största flotta.
Titulatur Titulaturen för imperiets militär och myndigheter varierade beroende på om det representerade hela riket, endast den österrikiska eller den ungerska riksdelen. Det rörande hela riket benämndes kejserlig och kunglig (tyska kaiserlich und königlich, K.u.k.) Det rörande den österrikiska riksdelen benämndes kejserlig kunglig (tyska kaiserlich königlich, K.k.) Det rörande den ungerska riksdelen benämndes kunglig ungersk (tyska königlich ungarisch, K.u.)
Referenser Noter
Övriga källor
Externa länkar
Kategori:Ugglan Kategori:Historiska länder och riken i Centraleuropa Kategori:Historiska länder och riken i Östeuropa Kategori:Historiska länder och riken på Balkanhalvön Kategori:Historiska österrikiska stater Kategori:Historiska monarkier Kategori:Stater och territorier bildade 1867 Kategori:Stater och territorier upplösta 1918 Kategori:Tyskspråkiga länder och territorier