Georg Heinrich von Görtz (skrev sig Goertz), född 1668 i Franken, död (avrättad) 19 februari 1719 i Stockholm, var en tysk riksfriherre (baron), statsman och diplomat. Han spelade en betydande roll i Sveriges politik under de sista åren av Karl XII:s regeringstid.
Görtz inledde sin karriär som kammarherre hos hertig Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Efter hertigens död i slaget vid Kliszów 1702 blev Görtz geheimeråd i Holstein-Gottorps regering under hertiginnan Hedvig Sofia, syster till Karl XII, och senare under förmyndarregeringen för hennes son, hertig Karl Fredrik. Görtz strävade efter att stärka Holstein-Gottorps ställning gentemot Danmark-Norge och engagerade sig i diplomatiska förhandlingar för att isolera Danmark genom att söka allianser med Ryssland, Preussen och Sachsen.
När Karl XII återvände från Osmanska riket till Stralsund 1714 knöt denne närmare kontakt med Görtz. Han imponerade på kungen med sina ekonomiska och diplomatiska färdigheter och blev snabbt en av hans närmaste rådgivare. Görtz fick omfattande befogenheter och införde en krigshushållning genom att etablera total statlig kontroll över all handel och export i ett försök att stärka statens finanser under det pågående stora nordiska kriget. Som Karl XII:s förste minister mellan 1716 och 1718 försökte Görtz genomföra flera diplomatiska initiativ för att förbättra Sveriges situation i kriget. Han inledde fredsförhandlingar med Ryssland vid Ålandskongressen 1718, där han ledde den svenska delegationen.
Efter Karl XII:s plötsliga död den 30 november 1718 förändrades den politiska situationen i Sverige drastiskt. Den 2 december blev Görtz arresterad på order av arvprinsen Fredrik. Görtz anklagades för förräderi och förtal, och efter en summarisk rättegång utan möjlighet till försvar dömdes han till döden. Han avrättades genom halshuggning den 19 februari 1719 i Stockholm. Görtz efterlämnade ett komplext arv som en skicklig men omstridd statsman och diplomat i en turbulent tid i Sveriges historia.
Ungdomsår (1668−1698)
Georg Heinrich von Görtz föddes 1668 i Franken som son till kaptenen Phillip Friedrich von Görtz och Elisabeth Juliana von Minnigerode. Sedan 1100-talet hade släkten ägt godset Schlitz vid floden Fulda i Oberhessen. Någon gång i slutet av 1300-talet tog sig familjen namnet von Görtz. Georgs släkt hade upphöjts till riksfriherrligt (baron) stånd 1677, och han kallas ibland friherre von Schlitz. Hans barndom är relativt okänd, men han fick en gedigen utbildning vid universiteten i Helmstedt, Halle och Jena, där han studerade filosofi och språk. Han behärskade franska, latin och tyska samt blev en skicklig diplomat. Under en fäktduell i Jena förlorade han ett öga och tvingades använda sig av ett emaljöga, vilket dock inte påverkade hans karriär.
Under Görtz livstid vid andra halvan av 1600-talet genomgick Europa stora förändringar. Det Osmanska rikets expansion hejdades med freden i Karlowitz 1699, och Polen och det tysk-romerska riket försvagades. Brandenburg-Preussen växte fram som en dominerande tysk makt, medan Ryssland stärkte sin position vid Östersjön, vilket drabbade Sverige. Frankrike expanderade i väst och England stärkte sin makt på haven. Sverige var en stormakt efter westfaliska freden 1648 men stod inför nya utmaningar. Danmark-Norge hade förlorat Skåne och Sveriges kung Karl XI genomförde reformer efter skånska kriget. Görtz påverkades av filosofiska idéer om förnuftsreligion och pragmatisk maktutövning. Han ansåg att en suveräns makt inte skulle mätas i landytor, utan i faktisk kontroll.
I Holstein-Gottorps tjänst (1698−1713) Tjänst hos hertig Fredrik IV vänster|miniatyr|stående|Prinsessan Hedvig Sofia med sin make, hertig Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Olja på duk av David von Krafft. I slutet av 1690-talet avslutade Görtz sin utbildning och 1698 började han sin karriär som kammarherre hos Fredrik IV, den regerande hertigen av Holstein-Gottorp. Han fick posten med stöd av sin farbror Friedrich Wilhelm von Görtz, tidigare hovmästare hos hertigen. Holstein-Gottorp var strategiskt viktigt och allierat med Sverige i dess inringning av Danmark. Förbindelserna med Sverige stärktes genom äktenskap: Karl X Gustav gifte sig med den holsteinska prinsessan Hedvig Eleonora 1654, och den 2 juni 1698 gifte sig Karl XII:s syster, prinsessan Hedvig Sofia, med Fredrik IV. Således följde han med hertigen när denne reste till Stockholm för att gifta sig med Hedvig Sofia. Genom detta fick Görtz tidigt kontakt med det svenska hovet. Hertigdömet var en del av det svenska försvarssystemet i norr och blev måltavla för Danmark i början av det stora nordiska kriget. Vid krigsutbrottet under våren 1700 invaderade danskarna hertigdömet, men Karl XII tvingade dem snabbt till fred genom sitt blixtanfall på Själland den 25 juli 1700.
Under krigets gång växte Görtz roll. Sommaren 1701, strax efter slaget vid Düna, anlände hertig Fredrik IV tillsammans med sin hovstat, där Görtz tjänstgjorde som hovmarskalk, till det svenska högkvarteret. Under ett års tid befann sig Görtz i Karl XII:s fältläger i Polen under fälttåget 1702 och sammanträffade med flera svenska officerare och politiker, inklusive Arvid Horn.Svensk uppslagsbok, Malmö 1932 Under slaget vid Kliszów den 9 juli 1702 stupade Fredrik IV, och Görtz åtog sig uppdraget att föra den avlidne hertigens stoft till slottet Gottorp. Fredriks änka Hedvig Sofia blev förmyndare för sonen Karl Fredrik och stannade i Stockholm. Görtz reste dit, vann hennes förtroende och blev hennes närmaste rådgivare. Han utnämndes till geheimeråd och fick stort inflytande över hertigdömets politik, trots att administratorn Kristian August formellt styrde. Görtz blev den verkliga makthavaren och kunde styra hertigdömets politik efter sina egna intressen.
Görtz arbetade för Holstein-Gottorps självständighet från Danmark och stärkte banden till Sverige. Han förhandlade med tyska furstar och västeuropeiska makter för att säkra stöd. Samtidigt växte hans egen makt. Den främsta rivalen var det svenskvänlige statsrådet Magnus von Wedderkop, som också stödde alliansen med Sverige men konkurrerade om inflytandet i hertigdömet.
Görtz gifte sig 1705 med grevinnan Christine Magdalene Reventlow (1676–1713), änka till det holsteinska geheimerådet Cai von Rantzau-Neuhaus och dotter till geheimerådet Detlev von Reventlow och Dorothea von Ahlefeldt. Paret fick två döttrar, Georgine Henriette Dorothea (1708-1787) och Juliane Philippine Eustachine (1713–1750).
Kamp om makten i hertigdömet miniatyr|stående|Magnus von Wedderkop, som var Görtz främste rival för makten över Holstein-Gottorp. Kopparstick av Christian Fritzsch. Görtz spelade en nyckelroll i Holstein-Gottorps politik under tidigt 1700-tal. Efter hertig Fredrik IV:s död styrdes hertigdömet av änkan Hedvig Sofia och administratorn Kristian August. Görtz stödde administratorn men undvek att öppet motsätta sig Hedvig Sofia. Han tog ansvar för ekonomin, införde nya skatter och ökade intäkterna, vilket gjorde honom både effektiv och impopulär. Regeringen i Holstein-Gottorp inkluderade även Magnus von Wedderkop. Görtz och Wedderkop samarbetade inledningsvis, men konflikten om grevskapet Rantzau splittrade dem. Under 1706–1707 förespråkade Görtz en aggressiv linje mot Danmark med svenskt stöd. Karl XII var öppen för att stationera trupper i Holstein-Gottorp, men hans rådgivare Carl Piper stoppade initiativet.
När Sverige riktade krigsansträngningarna mot Ryssland försvagades Holstein-Gottorps position gentemot Danmark. Wedderkop ville försona sig med danskarna, vilket Görtz utnyttjade för att marginalisera honom. Med administratorns stöd stärkte Görtz sin ställning. När Hedvig Sofia dog 1708 förlorade Görtz visst inflytande i Stockholm. Hans rival Johann Christian Fritz försökte lyfta änkedrottningen Hedvig Eleonora, medan Görtz ville koncentrera makten hos administratorn. Han övertalade denne att utropa sig till ensam förmyndare för Karl Fredrik, vilket även Danmark stödde. Görtz använde situationen för att befästa sin makt. Efter nederlaget i slaget vid Poltava i juni 1709 avbröt Danmark förhandlingarna, vilket försatte Holstein-Gottorp i ett svagt läge. Görtz föreslog neutralitet men fick inget gehör.
För att göra sig av med Wedderkop hotade han först att avgå, vilket satte press på administratorn. Sedan knöt han band till inflytelserika personer som Gerhard von Dernath. I december 1709 genomförde Görtz ett maktövertagande: Wedderkop lurades till slottet Gottorp och fängslades, därefter hölls han i arrest i fästningen Tönningen i över fyra år. Görtz konfiskerade Wedderkops förmögenhet och arkiv och förberedde åtal. Samtidigt undanröjde han andra rivaler, som Johan Ludvig von Pricier, som flydde till Danmark och sökte skydd hos Danmarks kung Fredrik IV. Görtz fyllde maktvakuumet med lojala anhängare och fick Dernath invald i regeringen. Med Wedderkops förmögenhet lät Görtz uppföra ett eget residens i Hamburg 1710 efter ritningar av arkitekten Johann Nikolaus Kuhn.
Arresteringen väckte uppmärksamhet i Sverige och utomlands. Wedderkops hustru försökte förhandla fram hans frigivning och erbjöd lån till svenska staten. Kungliga rådet Mauritz Vellingk kontaktade administratorn, men Görtz låg bakom ett avvisande svar. Wedderkop hade kontakter i Danmark och England, men genom devisen söndra och härska lyckades Görtz splittra oppositionen genom skicklig diplomati. Han förbättrade relationerna med Vellingk och skickade Friedrich Ernst von Fabrice till Karl XII i Bender för att säkra kungligt stöd. Samtidigt erbjöd han Danmark ett lån och nya skatteförslag som del av en lösning. Ett avtal slöts i Hamburg 1711, men efter Poltava drog sig Danmark ur och inga pengar betalades ut. Wedderkop förblev fängslad, och Görtz hade därmed lyckats undanröja sin främsta rival och stärka sin maktställning i Holstein-Gottorp.
Balansen mellan Sverige och Danmark miniatyr|stående|Georg Heinrich von Görtz. Kopparstick från 1700 av okänd konstnär. Görtz navigerade skickligt mellan Sverige och Danmark under det stora nordiska kriget. Efter nederlaget vid Poltava 1709 stod Holstein-Gottorp i en utsatt position. Sverige var försvagat, medan Danmark ville återta kontrollen över hertigdömet. Görtz försökte bevara dess självständighet genom en pragmatisk diplomati, där han balanserade relationerna med båda sidor utan att bryta med någon. Trots sin försiktighet fick han fiender i Sverige. Den svenske ministern i Niedersachsen, Johan Paulinus Lillienstedt, motarbetade honom och varnade Stockholm. Karl XII avvaktade dock och ville ha en fullständig rapport innan han agerade. För att blidka Sverige erbjöd Görtz ett lån på 100 000 riksdaler, mot säkerhet i Elbetullen i Stade. Karl XII avböjde och föreslog istället mark i Svenska Pommern, men förhandlingarna strandade.
Görtz föreslog också att agera medlare i framtida fredsförhandlingar mellan Sverige och Danmark, då Holstein hade goda relationer med båda parter. Men stämningen i Sverige hårdnade, särskilt eftersom Holstein uppfattades som alltför nära Danmark. Tronföljdsfrågan i Sverige ökade spänningarna. Karl XII var barnlös och två kandidater stod i fokus: hans syster Ulrika Eleonora och hertig Karl Fredrik av Holstein-Gottorp. Görtz försökte säkra den senares kandidatur genom samtal med kungens rådgivare. Karl XII vägrade dock diskutera tronföljden. Arvid Horn, den nye kanslipresidenten i Sverige, började distansera sig från Görtz och betraktade honom som opålitlig. Görtz insåg faran och ville få Karl Fredrik att lämna Sverige, men kungen tillät det endast efter fred med Danmark. Samtidigt påverkades Holstein av det spanska tronföljdskriget, vilket pågick parallellt med det stora nordiska kriget och avslutades inte förrän underskriften av fredsfördragen i Utrecht och Rastatt (1713 respektive 1714).