Donald Duart Maclean, född 25 maj 1913 i London, död 6 mars 1983 i Moskva, var en brittisk spion som var dubbelagent för Sovjetunionen. Han tillhörde den brittiska spionkvartetten känd som "the Cambridge Four": Donald Maclean, Guy Burgess, Kim Philby och Anthony Blunt. Maclean studerade vid Gresham's School i Norfolk 1926 till 1931 och vid Cambridges universitet, 1931 till 1934. Han var anställd vid Storbritanniens ambassad i Washington, D.C., USA, åren 1944 till 1948. Han lämnade ut information till KGB, bland annat om tillverkningen av atombomben. 1948 överflyttades han till Storbritanniens ambassad i Kairo, Egypten. Då det uppdagades att han var dubbelspion, flydde han 1951 tillsammans med Guy Burgess, till Moskva. Han lärde sig ryska och arbetade som specialist på västvärldens ekonomiska politik. Maclean avled av en hjärtattack 1983.
Biografi
Barndom och skolgång Donald Duart Maclean föddes i Marylebone, London,GRO Register of Births: SEP 1913 1a 899 Marylebone – Donald D. Maclean, mmn = Devitt och var son till Sir Donald Maclean och Gwendolen Margaret Devitt. Efter valet 1918, där det liberala partiets ledare H.H. Asquith förlorade sin plats, valdes Macleans far Sir Donald till ordförande för de 23 oberoende liberala parlamentsledamöter som stödde Asquith i brittiska underhuset. Eftersom Labourpartiet inte hade någon ledare och Sinn Féin inte deltog, blev han titulär ledare för oppositionen. Macleans föräldrar hade hus i London (senare i Buckinghamshire) samt i Scottish Borders, där hans far representerade Peebles och Southern Midlothian, men familjen bodde mestadels i och runt London. Han växte upp i ett mycket politiskt hem, där världsfrågor ständigt diskuterades. År 1931 gick hans far in i koalitionsregeringen som ordförande för utbildningsstyrelsen.
Macleans utbildning började som internatelev på St Ronan's School i Worthing. Vid 13 års ålder skickades han till Gresham's School i Norfolk,S.G.G. Benson and Martin Crossley Evans, I Will Plant Me a Tree: an Illustrated History of Gresham's School, London: James & James, 2002. där han stannade från 1926 till 1931, då han var 18 år. Några av hans samtida hos Gresham var Jack Simon (senare Baron Simon, en Law Lord), James Klugmann (1912 – 1977), Roger Simon (1913–2002), Benjamin Britten (1913–1976) och Alan L. Hodgkin (senare vetenskapsman och Nobelpristagare).
Gresham's ansågs vara en skola som var både liberal och progressiv. Den hade redan producerat Tom Wintringham (1898–1949), en marxistisk militärhistoriker, journalist, författare och en av grundarna av Storbritanniens kommunistiska parti och redaktör för olika partitidningar och partitidningar. James Klugmann och Roger Simon följde båda med Maclean till universitetet i Cambridge och gick med i kommunistpartiet ungefär samtidigt. Klugmann blev den officiella historikern för det brittiska kommunistpartiet, medan Simon senare var en vänsterorienterad Labour-kollega.
När Maclean var 16 år valdes hans far in i valkretsen North Cornwall, och han tillbringade en del tid i Cornwall under loven.
Cambridge Från Gresham's for Maclean till Trinity Hall i Cambridge, dit han anlände 1931 för att läsa moderna språk. Han spelade rugby för sitt college under vintern 1932 - 1933.Cecil, p. 28. Under Macleans andra år i Cambridge dog hans far. Macleans politiska åsikter blev mycket mer uppenbara under de följande åren i ljuset av "hans beundrande, om än ibland förbryllade, mor".Cecil, p. 23. Under sina sista år på college hade Maclean blivit en figur på campus, och många visste att han var kommunist. Vintern 1933-34 skrev han en bokrecension för Cambridge Left, till vilken andra ledande kommunister bidrog, som John Cornford, Charles Madge och den irländske vetenskapsmannen J. D. Bernal. Donald recenserade Contemporary Literature and Social Revolution av J. D. Charques och berömde boken för dess beredvillighet att "antyda en marxistisk uppfattning av litteraturen". År 1934 blev han redaktör för Silver Crescent, Trinity Halls studenttidning. I hans ledarartiklar betonades nedgången i världshandeln, upprustningen och vapenhandeln. I en artikel insisterade han: "England befinner sig mitt i en kapitalistisk kris... Om analysen i Editorial: A Personal, finns det en utmärkt anledning till att alla i militär ålder bör börja tänka på politik"Cecil, pp. 27–30.. I ett brev till Granta framförde han kravet på ett demokratiskt valt studentråd, jämställdhet för kvinnliga studenter och rätt att använda högskolans lokaler för politiska möten.Cecil, p. 32.
År 1934, under sitt sista år i Cambridge, blev Maclean agent för Sovjetunionens folkkommissariat för inrikes ärenden, förkortat från ryskan NKVD, rekryterad av Arnold Deutsch. Han instruerades då att upphöra med sin politiska verksamhet och inträda i diplomatkåren.Cecil, pp. 35–36. Han tog examen med en etta i moderna språk. Efter att ha tillbringat ett år med att förbereda sig för ämbetsmannaexamen klarade Maclean examen med högsta betyg.Cecil, p. 37. Vid det sista förhöret tillfrågades Maclean av en av de intervjuade om han hade gynnat kommunismen när han var universitetsstudent, till synes för att panelen kände till en resa han hade gjort till Moskva under sitt andra år i Cambridge. Maclean sade: "I Cambridge var jag till en början positiv till det, men jag blir sakta men säkert desillusionerad av det." Hans uppenbara uppriktighet tillfredsställde medlemmarna i panelen, som inkluderade en vän till familjen, Lady Violet Bonham Carter.
Diplomat och spion London I augusti 1935 blev Maclean vederbörligen upptagen i diplomatkåren. I oktober började han arbeta på utrikesdepartementet och placerades i den västra avdelningen, som hade hand om Nederländerna, Spanien, Portugal och Schweiz samt Nationernas Förbund.Cecil, pp. 39–43. År 1936 blev Maclean djupt involverad i arbetet i den icke-interventionskommitté som inrättades för att övervaka stormakternas, Tysklands, Italiens och Sovjetunionens aktiviteter och deras inblandning i att bestämma utgången av det spanska inbördeskriget.
Sommaren 1937 hände det under en tid att ingen dök upp för att träffa Maclean. Sedan anlände Kitty Harris (hustru till USA:s kommunistiska partis partiledare Earl Browder) i stället för sin vanliga kontrollant och gav igenkänningsfrasen. "Du hade väl inte väntat dig att se en dam?" sade hon. "Nej, men det är en trevlig överraskning", svarade han. Maclean brukade besöka Harris lägenhet i Bayswater efter jobbet, med dokument att fotografera. Under de följande två åren fotograferades 45 lådor med dokument och skickades till Moskva. "Hon var en mellanhand mellan Maclean och hans NKVD-kontrollant", säger Geoffrey Elliott, som skrev en bok om henne tillsammans med Igor Damaskin, en före detta KGB-officer.Elliott, Geoffrey, and Igor Damaskin, Kitty Harris: The Spy with Seventeen Names, London: St Ermin's Press, 2001.
Paris Den 24 september 1938 tillträdde Maclean en tjänst som tredje sekreterare vid den brittiska ambassaden i Paris. Våren 1939 gjordes ett engelsk-franskt försök att inkludera Sovjetunionen i den "fredsfront" som skulle avskräcka tysk aggression. På grund av den franska inblandningen i dessa förhandlingar i Moskva gav telegrammen som passerade mellan ambassaderna Maclean tillgång till mycket information. Maclean höll Moskva informerat om relationerna mellan Tyskland och det brittiska imperiet å ena sidan och Storbritannien och Frankrike å den andra, medan den franske utrikesministern Georges Bonnet arbetade för att få ett slut på de franska säkerhetsåtagandena i Östeuropa. Han höll också Moskva underrättat om utvecklingen av de engelsk-franska planerna på att ingripa i kriget mellan Finland och Sovjetunionen.Michael Holzman, Donald and Melinda Maclean: Idealism and Espionage, Briarcliff Manor, New York: The Chelmsford Press, 2014.
I december 1939 träffade Maclean Melinda Marling, dotter till en oljechef i Chicago. Hon var tonåring när hennes föräldrar hade skilt sig och hennes mamma hade flyttat till Europa. I oktober 1929 gick Melinda och hennes systrar i skolan i Vevey, nära Lausanne, där deras mor hyrde en villa, och tillbringade sina semestrar i Juan-les-Pins i Frankrike.Geoffrey Hoare, The Missing Macleans, New York: The Viking Press, 1955. Melindas mor flyttade till New York och gifte sig med Charles Dunbar, en chef inom pappersindustrin, och tog med sig sina döttrar för att bo med dem på Manhattan, där Melinda gick på Spence School. Efter examen tillbringade hon några månader i New York City och återvände sedan till Paris, där hon skrev in sig vid Sorbonne i Paris för att studera fransk litteratur.'Holzman: Donald and Melinda Maclean: Idealism and Espionage, '2014. Mark Culme-Seymour beskrev henne senare som "ganska vacker och livlig, men ganska reserverad. Jag tyckte att hon var lite prima. Hon var alltid välvårdad, läppstiftet ljust, håret permanentat och en dubbel rad av pärlor runt halsen. Hennes intressen verkade begränsade till familj, vänner, kläder och Hollywoodfilmer."The Guardian (Manchester and London), 10 May 2003.
På 1950-talet spårade Culme-Seymour upp de landsflyktiga Macleans i Moskva, och en annan Melinda dök upp. Hon berättade för honom att hon visste att hon skulle åka till Ryssland redan från början, redan innan Maclean hoppade av.
Sovjetiska arkiv bekräftar denna uppfattning. Som Maclean berättade för Harris, den kväll han träffade Marling, såg han mer hos henne: "Jag blev mycket tagen av hennes åsikter. Hon är liberal, hon är anhängare av Folkfronten och har inget emot att umgås med kommunister trots att hennes föräldrar är välbärgade. Det var en vitrysk flicka, en av hennes vänner, som angrep Sovjetunionen och Melinda gav sig på henne. Vi upptäckte att vi talade samma språk." Maclean hade berättat för Marling om sin roll som spion. Han berättade för Harris att Marling inte bara reagerade positivt, utan "faktiskt lovade att hjälpa mig i den utsträckning hon kan – och hon har goda kontakter i det amerikanska samhället"
Den 10 juni 1940, när den tyska armén närmade sig Paris, gifte sig Maclean och en gravid Marling på den lokala mairie. Den brittiska ambassaden evakuerades och familjen Maclean körde söderut med en av Donalds kollegor. De lyckades fly från Frankrike på ett litet handelsfartyg och tog sig till London.
London under andra världskriget Maclean fick i uppdrag av det brittiska utrikesdepartementet att arbeta med frågor om ekonomisk krigföring. Maclean blev en av utrikesdepartementets experter på ekonomisk krigföring, civila luftfrågor, förhandlingar om militärbaser och naturresurser som var användbara i kriget, såsom volfram. År 1940 avslöjade Walter Krivitsky, som hade hoppat av från den sovjetiska militära underrättelsetjänstens spionchef, information om sovjetiskt spionage för MI5. Krivitskij kan ha gett ledtrådar till Macleans identitet som inte följdes upp.Philipps, Roland. 2018. A Spy Named Orphan: The Enigma of Donald Maclean. New York: W.W. Norton & Company.
Tre dagar före jul 1940 åkte Melinda Maclean till New York för att föda sitt barn, som dog strax efter födseln. Några veckor senare flög hon tillbaka till London och började arbeta i BBC:s bokhandel. Donald Maclean befordrades och fick det prestigefyllda uppdraget som andre sekreterare vid den brittiska ambassaden i Washington.Holzman: Donald and Melinda Maclean: Idealism and Espionage, 2014. Mot slutet av april 1944 avseglade Macleans i konvoj till New York, dit de anlände den 6 maj.
Washington Maclean tjänstgjorde i Washington från 1944 till 1948 och befordrades till förste sekreterare. År 1944 var Melinda Maclean återigen gravid och födde en son i New York City. Familjen Maclean besökte ofta Melinda Macleans mor och styvfar på Manhattan och deras lantställe i Berkshire. De semestrade på Long Island och Cape Cod med Melinda Macleans systrar och mamma.