Psykiatrisk tvångsvård innebär att en individ ges psykiatrisk vård mot sin vilja. Ofta omfattar det slutenvård, det vill säga individen hålls inlåst på en vårdavdelning.
I Sverige kan psykiatrisk tvångsvård ges med stöd av Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT; 1991) och Lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV; 1991). För intagning enligt LPT krävs en tvåläkarprövning. För intag enligt LRV krävs tvåläkarprövning eller beslut av rätten.
Inom den psykiatriska vården kan det ibland vara nödvändigt att använda läkemedel för att förebygga eller avbryta en våldsam episod, så kallad akut sedering. Syftet är en kortverkande lugnande effekt som skall avbryta fortsatt våldsamt beteende. Akut sedering kan användas mot en patientens vilja som tvångsåtgärd. Det finns i Sverige regelverk och lagar som reglerar alla tvångsåtgärder. Risker och problem att beakta är att läkemedel kan interagera med narkotika, att vissa är svåradministrerade, och att åtgärden kan upplevas som traumatisk.
Insatser för att minska psykiatrisk tvångsvård I modern tid har olika insatser utformats för att minimera behov av tvångsvård. I psykiatrisk vård och institutionsvård av barn och unga finns det interventioner som kan minska användningen av tvångsåtgärder. En systematisk översiktsartikel från SBU år 2025 fann att en miljö som präglas av samarbete och stödjande relationer ger personalen bättre förutsättningar att förstå och bemöta barnets svårigheter och hitta lösningar som inte innefattar tvång.
Källor
Se även Lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) Tvångslag Tvångsvård
Kategori:Psykiatrisk juridik Kategori:Patientövervakning