Sejd (fornsvenska/fornisländska seiðr) var en sorts trolldom, som främst utövades i nordisk förkristen tid.
Sejd gick till så att sejdaren (företrädesvis en kvinna) föll i trans genom att andra, oftast kvinnor, manade dennes skyddsande (se huge och vård) att komma till dennes hjälp. När väl kontakt med andevärlden etablerats sökte sejdkvinnan svar på frågor om väder, framtiden, skörd och krig. Man lönade sejdaren efter förmåga och sejdaren drog sedan vidare mot nästa gård.
Frågan om eventuellt samspel mellan norröna sejdare och samiska nåjder är till viss del omtvistad,Hagström, Björn, "I Islands sagor är magin inte mystisk", Understreckare i Svenska Dagbladet 2007-12-04 men har också förklarats som självklart besläktade genom långvarig kulturell kontakt.DuBois, Thomas Andrew, "Seiðr, sagas and saami religious exchange in the viking age" i Northern peoples - southern states : maintaining ethnicities in the circumpolar world (Umeå 1996)Price, Neil S., The Viking Way. Religion and War in Late Iron Age Scandinavia (Uppsala 2002) s. 328 Mircea Eliade hävdar att sejd är en egen germansk shamanism och därmed skild från samisk shamanism. Odens magiska egenskaper, vilka inbegriper extas, används som argument.Eliade, Mircea, Le Chamanisme et les techniques archaiques de l`extase (1951) s. 289.
Sejd ansågs vara ergi, omanligt, sexuellt skamligt, varför utövarna huvudsakligen var kvinnor (seiðkona eller völva), även om manlig sejdare (seiðmaðr) förekom. Samtidigt betraktades i gudavärlden Oden som den störste sejdaren. Oden sägs ha initierats i konsten av Freja, som till skillnad från Oden inte tillhörde asarna utan vanerna. Att Oden genom att utöva sejd sysslade med ovärdiga ting smädar Loke honom för i Lokasenna (sv. Loketrätan): "En þik síða kóðu Sámseyu í, ok draptu á vétt sem völur; vitka líki fórtu verþjóð yfir, ok hugða ek þat args aðal.""Det sägs att på Samsö sejdade du och lekte på lock som völvor; som trollkarl for du bland folk omkring, det tycks mig omanlig åtfärd."Loketrätan, vers 24Björn Collinders översättning. Ordet "vétt" (av Collinder översatt till "lock") har ofta varit föremål för spekulation kring vad det skulle ha inneburit i det historiska kulturella samhället. En del forskare har teorin om att det kan ha varit en trumma som hänvisas till, men medger samtidigt att vétt saknar en tillfredsställande tolkning. Inga trummor, eller rester av, har hittats i arkeologiska utgrävningar. Forskare har undersökt sambande mellan sejd och shamanism och jämfört historiska textkällor med beskrivningar av shamanism i olika kulturer.
Se även Völva Galder
Referenser
Vidare läsning Dillmann, François-Xavier, Les magiciens dans l'Islande ancienne : études sur la représentation de la magie islandaise et de ses agents dans les sources littéraires norroises (Uppsala 2006) DuBois, Thomas Andrew, "Seiðr, sagas and saami religious exchange in the viking age" i Northern peoples - southern states : maintaining ethnicities in the circumpolar world s. 43-66. (Umeå 1996) Eliade, Mircea, Le Chamanisme et les techniques archaiques de l`extase (1951) Hagman, Dag, "Norrsken : komparativ studie i fornskandinavisk sejd och samisk schamanism", Kandidatuppsats från Högskolan i Gävle/Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap, 2008 Price, Neil S., The Viking Way. Religion and War in Late Iron Age Scandinavia (Uppsala 2002) Strömbäck, Dag, Sejd : och andra studier i nordisk själsuppfattning (Hedemora 2000) (med bidrag av Bo Almqvist; redaktör: Gertrud Gidlund) Strömbäck, Dag, Sejd : textstudier i nordisk religionshistoria (Stockholm 1935)
Kategori:Nordisk mytologi Kategori:Magi