Victor Laurentius Hartman, född 30 december 1839 i Stockholm, död 15 juni 1898 i Stockholm, var en svensk skådespelare. Han var mellan 1881 och 1891 gift med skådespelaren Ellen Hedlund, och var morbror till regissören Victor Sjöström.
Biografi Hartman var 1852–1854 elev vid Kungliga teaterns balett, 1854–1856 vid Mindre teatern och 1856–1861 vid Kungliga teaterns dramatiska scen, där han hade Johan Jolin och Carl Gustaf Sundberg till lärare. 1861 blev han anställd vid Kungliga teatern, och 1866 utnämndes han till premiäraktör. Han var länge en av Dramatens mest använda skådespelare, och sägs ha haft sin största styrka i framställningen av glada, litet lättsinniga ungdomar med hjärtat på rätta stället, men var även framstående i mer allvarliga karaktärsroller.
Bland Hartmans första roller som väckte uppmärksamhet var trashanken Paddy i Richard Sheridan och Madinier i Fruarna Montambèche. Hans verkliga glansdagar inföll på 1870- och första halvan av 1880-talet, och hans första stora framgång var rollen som Carlo van der Not i Victorien Sardous Allt för fosterlandet. Han spelade även roller som Henri i De onyttiga, titelrollerna i Don Cesar de Bazano, Volontären, Ferréol, Ambrosius, Gerald i Rolands dotter, de Nanjac i Falska juveler, Derblay i Herr Derblays giftermål, George i Hedern och penningen och Achille i Christiane.
I slutet av mars 1885 drabbades Hartman av en strokeVaria - illustrerad månadsskrift 1898, s. 457., som höll honom borta från teatern till oktober samma år. Efter denna sjukdom blev hans hälsa aldrig fullkomligt återställd, och han kunde hädanefter endast uppträda i mindre roller. Hans sista roll blev Marskalk Junot i Madame Sans-Gêne.
Hartman tilldelades 1882 medaljen Litteris et Artibus. Han avled den 15 juni 1898, efter att några dagar dessförinnan drabbats av en hjärnblödning.
Teater Roller (ej komplett) År Roll Produktion Regi Teater 1863 Gustav Adolf, Sveriges kronprins Siri Brahe och Johan Gyllenstierna <small> Gustav III Kungliga Dramatiska Teatern Raoul Dufouré Så kallade Hedersmän <small> Théodore Barrière och Ernest Capendu Kungliga Dramatiska Teatern Ludvig Rosa och Rosita <small> Clara Andersen Kungliga Dramatiska Teatern Ottavio, Argantes son Scapins skälmstycken <small> Molière Kungliga Dramatiska Teatern 1868 Karl Bernhard Klinckowström Lejonet vaknar <small> Frans Hedberg Kungliga Dramatiska Teatern 1871 Beppo, tjänare Carinas ljus <small> Edvard Bäckström Kungliga Dramatiska Teatern 1875 George Hedern och penningen <small> François Pousard Kungliga Dramatiska Teatern 1876 Vicomte Adhemar de Valtravers Lejon och rävar <small> Émile Augier Kungliga Dramatiska Teatern Löjtnant Fredrik Riddersporre Också en förlovning <small> Johan Grönstedt Kungliga Dramatiska Teatern Greve Gontran de Ventrey För välgörande ändamål <small> Eugène Verconsin Kungliga Dramatiska Teatern Hector Klädeshandlaren och hans måg <small> Émile Augier och Jules Sandeau Kungliga Dramatiska Teatern Gerald Rolands dotter <small> Henri de Bornier Kungliga Dramatiska Teatern Octavio Murelli Svart i röd <small> Oscar Wijkander Kungliga Dramatiska Teatern 1889 En för bägge och bägge för en <small> Emma Gad Dramatiska Teatern 1890 Peter Ivanovitsch Dobtschinski Revisorn <small> (Ревизо́р, Revizór) Nikolaj Gogol Dramatiska Teatern 1892 Klas af Leijonstam, friherre Kära släkten <small> (Den kjære Familie) Gustav Esmann Dramatiska Teatern
Regi (ej komplett) År Produktion Upphovsmän Teater 1885 Ambrosius <small> Chr. K.F. Molbech Kungliga Dramatiska Teatern
Källor
Vidare läsning
Externa länkar
Kategori:Svenska skådespelare under 1800-talet Kategori:Mottagare av Litteris et Artibus Kategori:Skådespelare från Stockholm Kategori:Födda 1839 Kategori:Avlidna 1898 Kategori:Män