Stormhatt, tidigare benämnd äkta stormhatt, (Aconitum napellus) är en art i familjen ranunkelväxter. Den stammar från Väst- och Centraleuropa, odlas allmänt som en prydnadsväxt och förekommer sällsynt förvildad i Sverige. Den är en hög, flerårig ört med djupblå hjälmlika blommor. Liksom sina nära släktingar är den mycket giftig, och den har genom historien använts som en drog med olika syften.

Biologi Stormhatt är en flerårig, upp till 150 centimeter hög ört. Den blommar från juni till september, oftast under juli och augusti. De ensymmetriska blommorna är intensivt mörkblå eller mörkt blålila på 1–2 centimeter långa håriga skaft.

De bakre av de fem kronbladsartade hyllebladen har formen av en hårig hjälm som smalnar av till en sporre riktad framåt. Blommorna växer i toppställda klasar.

Stjälken har upptill raka eller böjda hår. De handflikiga bladen är 5–10 centimenter breda, delade ända in till basen, ovan papillösa och ofta håriga. Plantan har en kraftig jordstam med knölaktig form.

Förekomst

Vild

Ursprungligen kommer arten från Väst- och Centraleuropa, från Brittiska öarna till Alpernas östra delar. Arten är en bergsart som förekommer i höglänt mark. Där växer den i fuktiga skogar, på mark som är rik på mull, och längs med bäckar. Den förekommer även på fuktig och näringsrik kulturmark, exempelvis på betesmark, på vägrenar och i diken.

Förvildad, naturaliserad Arten är sällsynt förvildad i södra halvan av Sverige, där den bland annat upptäcktes i ett alkärr i Veberöds socken på 1820-talet. Den har även påträffats bland annat på Revingefältet. I Vika socken i Dalarna upptäcktes den på en lokal redan 1739, och på 2000-talet växer den fortfarande där.

Växten återfinns även i Sverige på fuktig, näringsrik mark, inklusive i näringsrika sumpskogar där markfuktigheten är hög. Den är där vanlig i gläntor där det finns en frodig vegetation av högvuxna örter.

Sporadiska fynd finns även i Norge och södra Finland. Där anses den dock inte vara naturaliserad.

Hot Stormhatt missgynnas av stark beskuggning av sin växtplats, liksom av uttorkning av biotopen. I Veberöds socken har arten försvunnit, på grund av allt fler täckande träd. I lokalen i Vika socken i Dalarna har arten gått tillbaka, men dess giftighet har förhindrat att den försvunnit helt.

Odling Stormhatt odlas allmänt som prydnadsväxt. Det som lockar är bland annat växtens djupblå och hjälmbeprydda blommor.

I Sverige är arten en kulturväxt med lång historia, och ibland sprids den från odlingar i förvildat skick. Redan före år 1800 var den naturaliserad i landet. Skåne och Dalarna är områden där växten förekommer som naturaliserad; även där kommer den troligen ursprungligen från odlingar.

Giftighet och i kulturen

Gift och medicin Liksom sina släktingar i släktet Aconitum är växten mycket giftig, och giftigheten finns i hela växten. Främst är det roten och fröna som innehåller stora mängder av alkaloiden akonitin,"Stormhatt Giftinformation.se. Läst 1 augusti 2017. som är ett förlamande nervgift och aktivt mot hjärtats funktion. Effekten vid en förgiftning är en brännande och stickande känsla, liksom domningar i och runt munnen och svalget. Detta kan leda till svårigheter att tala eller svälja, illamående och kräkningar, liksom diarré.

Akonitinets effekt liknar det hos rabies, och det krävs varken lång tid eller stor mängd för att det ska vara dödligt. Arten ses ibland som en av världens giftigaste växter samt den giftigaste i Europa. Hos svenska Giftinformationscentralen beskrivs stormhatt som en av tolv mycket giftiga växter.

Stormhatt har använts som medicinalväxt, främst i salvor på ytliga skador men även invärtes, tack vare akonitinets bedövande och därmed smärtstillande verkan, men på grund av dess starka giftighet har sådan användning upphört. Uppgifter från tidigt 2000-tal finns dock om viss odling som läkeört i Sydeuropa.

Stormhatt har även förknippats med alternativa motmedel mot insjuknande i covid-19. 2000 hävdade både presidenten och hälsoministern i Kirgizistan att en dekokt på roten av stormhatt "skulle konsumeras som het, varefter alla som testat positivt skulle må bättre inom två eller tre dagar". WHO gav omgående svaret att inget tydde på att detta fungerade. Minst fyra kirgizer tvangs till sjukhusvård efter att ha följt regeringens rekommendation.

I kulturen Giftet har även använts för avrättning och mord, liksom som pilgift. I det sistnämnda fallet har antingen växtsav eller pulvriserad rot använts. Stormhattens giftighet var välkänd i den antika världen, och växten ska ha ingått i det gift Medea gav till Theseus. I den grekiska mytologin trodde man att gudinnan Hekate uppfann växten som del av sin häxkonst. I Romerska riket användes solhatt ofta till avrättningar, och i antikens Grekland kunde skröpliga åldringar tvingas inmundiga solhatt som en sorts ofrivillig dödshjälp. Både Sokrates och Alexander den Store sägs ha bragts om livet med hjälp av stormhatt.

Inom folktron har stormhatt setts som skydd mot Dracula och varulvar, om man bar växten runt halsen eller förvarade växten inomhus. Konsumtion kan dock, enligt folktron, leda till lykantropi – tron att man kan förvandlas till en varg, varulv eller annat djur. Det engelska trivialnamnet wolfsbane – 'vargens bane' – har kopplats samma med tron att växten kan döda både varg och varulv.

Hos Shakespeare beskrivs stormhatt som ett "lämpligt" gift för att bryta upp en relation. I TV-serien Game of Thrones fungerade som den som medel i samband med ett lönnmord. I böckerna om Harry Potter är växten en ingrediens även i olika läkemedel, inklusive som medel för att undvika sömn inför en slutexamen i trolldomskonst. Växten kan i böckerna även väcka någon ur medvetslöshet, inklusive sådan som förorsakats av någon drog. Författaren Suzanne Mortensen har använt växtens namn i namngivningen av sin bokserie om Maja Stormhatt.

Behandling Behandling vid förgiftning av stormhatt inkluderar bland annat magpumpning och kol. Det är viktigt att komma till läkare för rätt behandling, eftersom arytmi i hjärtat kan vara dödligt med hjärtstopp som följd.

Namn och släktskap Arten fick sitt gällande vetenskapliga artnamn av Carl von Linné.

Trivialnamnet stormhatt för arten och släktet kommer från dess likhet med namnet på äldre, hattliknande hjälmar från 1500- och 1600-talet. Senare har stormhatt även kommit att användas som synonym för cylinderhatt.

Det rekommenderade trivialnamnet var tidigare (i Artdatabanken hos SLU) äkta stormhatt. 2005 infördes dock namnet stormhatt som nytt rekommenderat trivialnamn.

SynonymerDen nya nordiska floran Aconitum anglicum Stapf Aconitum caeruleum Dulac Aconitum elatum Salisb. nom. illeg. Aconitum neuburgense DC. nom. illeg. Aconitum pyramidale subsp. neuburgense (DC.) P. Fourn. Aconitum pyramidale Mill. Aconitum vulgare DC. nom. illeg. Aconitum vulgare var. bicolor DC. Napellus vulgaris Fourr.

Varieteter och släktingar

Stormhatt är en av ett antal arter inom stormhattssläktet. Den ingår i ett artkomplex där hybridiseringar och återkorsningar är vanliga, vilket försvårat avgränsningar i enskilda arter.

Nordisk stormhatt (Aconitum lycoctonum) växer vild i de nordvästra delarna av Sverige och anses som en naturlig svensk art. Dess blad är tydligt håriga och hjälmen är smal och hög.

Arten trädgårdsstormhatt (Aconitum bicolor) anses ibland vara en hybrid mellan stormhatt och A. variegatum, en bergsart från Mellaneuropa. Artnamnet för hybriden kan i så fall noteras som A. x stoerkianum. Denna hybridart är vanlig i odling och syns ofta förvildad. Trädgårdsstormhattens blomstjälkar är endast håriga närmast blomman, och den kala hjälmen är högre än bred; hjälmen är mer abrupt avsmalnande till en sporre.

Galleri

Referenser

Externa länkar Den virtuella floran - Äkta stormhatt

Kategori:Ranunkelväxter Kategori:Äk Växtindex Kategori:Giftiga växter