Elmer Rafael Diktonius, född 20 januari 1896 i Helsingfors, Finland, död 23 september 1961 i Grankulla, Finland (enligt vissa källor i Helsingfors), var en finlandssvensk författare, översättare, litteratur- och musikkritiker samt tonsättare. Han var en av de ledande gestalterna inom den finlandssvenska litterära modernismen tillsammans med Edith Södergran, Hagar Olsson och Gunnar Björling.  

Som litteratur- och musikkritiker var han från och med 1920-talet verksam i bland annat Arbetarbladet, Elanto, Suomen Sosialidemokraatti, Nya Argus, Palkkatyöläinen, Työkansan Sanomat samt de sverigesvenska tidningarna Arbetet (i Malmö) och Dagens Nyheter.

Biografi Elmer Diktonius var son till faktorn August Viktor Diktonius och Adelaide Maria Rosalie Malmström. Han studerade vid Helsingfors finska reallyceum. I unga år var han inställd på att bli kompositör, och tonsatte bland annat dikter av Vilhelm Ekelund och Gustaf Fröding, som framfördes vid Helsingfors musikinstitut i maj 1920 men möttes av ett svalt mottagandeDiktonius. Ett liv, Jörn Donner, 2007..

Skrivandet tog dock snart överhanden, och 1921 debuterade Diktonius med Min dikt, en expressionistisk och revolutionsromantisk aforismsamling präglad av tidsandan åren kring Finska inbördeskriget och inte minst vänskapen med den kommunistiske aktivisten Otto Ville Kuusinen. I de senare böckerna, som rymmer i huvudsak dikter men även aforismer, essäer och noveller samt romanen Janne Kubik (1932), var den politiska udden nedtonad, men hela författarskapet präglas av viljan att bryta med den borgerliga estetiken, att skaka om och omskapa det litterära språket, bland annat genom att bejaka talspråkets lyriska kvaliteter och ämnesmässigt ohämmat röra sig mellan högt och lågt.

Diktonius spelade en av huvudrollerna för modernismens genombrott i den svenskspråkiga litteraturen, framför allt genom diktsamlingarna fram till och med 1930 års Stark men mörk. Diktonius verk blev vid utgivningen ofta omedelbart och brett recenserade i den svensk- och finskspråkiga dagspressen. 1923 utgav han diktantologin Ungt hav, en samling tidiga översättningar till svenska av bland andra Ezra Pound, Carl Sandburg och Edgar Lee Masters. Han var även en av de drivande krafterna och redaktör för tidskrifterna Ultra (1922) och Quosego (1928–29), vars betydelse som samlingsplatser för de finlandssvenska modernisterna knappast kan överskattas.

Under 1920- och 1930-talen företog han studieresor, bland annat till Frankrike och England 1921–1922, till Paris 1925–1927 och till Prag 1934. Han var styrelsemedlem i Finlands svenska författareförening från 1927 samt dess vice ordförande 1937–1944. År 1956 utnämndes han till hedersledamot av Svenska litteratursällskapet i Finland.

Diktonius senare levnad förmörkades av alkoholism och Alzheimers sjukdom. Han ligger begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.

Elmer Diktonius privata arkiv finns hos Svenska litteratursällskapet i Finland.

Bibliografi

-  Ett tidigare opublicerat album med fotografier och verser.

Samlingar och urval

- Innehåll: Min dikt och Hårda sånger.

- Parallelltext på tyska och svenska.

- Tidskrifterna Ultra (1922) och Quosego (1928-1929) innehåller bidrag av Diktonius.

Tolkningar och översättningar - Innehåller dikter av Edgar Lee Masters, Ezra Pound, Carl Sandburg, Alfred Mombert, Kurt Heynicke, Fredrik Nygaard och Uuno Kailas.

- Översättning till finska av: Jag Lars Hård, Tack för himlastegen och Barmhärtighet.

Priser och utmärkelser

1929 – Lybeckska priset

1930 – Statens litteraturpris

1933 – Lybeckska priset

1938 – Statens litteraturpris

1939 – Pris från Svenska litteratursällskapet i Finland

1940 – De Nios Stora Pris

1942 – Statens litteraturpris

1943 – Statens litteraturpris

1943 – Tollanderska priset

1955 – Svenska Akademiens översättarpris

1956 – Pris från Svenska litteratursällskapet i Finland

Dramatiska verk om Elmer Diktonius Dramatikern Magnus Nilssons skådespel Guds djärvaste ängel hade urpremiär med Teatergruppen Oktober 1987Oktoberteaterns webbplats och handlar om relationen mellan Elmer Diktonius och den likaledes finlandssvenska poeten Edith Södergran. Pjäsen har gjorts i ett flertal uppsättningar genom åren, däribland en version för Sveriges Television 1990.

Referenser

Noter

Allmänna källor "Biografiskt lexikon för Finland. 3: Republiken A–L" (SLS/Atlantis, 2011), biografisk artikel författad av Juhani Niemi.

Finlands svenska litteraturhistoria. Andra delen: 1900-talet. Uppslagsdel. (SLS/Atlantis, 2000.) Bibliografi.

Vidare läsning

”Elmer Diktonius-utställning på SLS”, Källan 2016:1

Boije, Ronja, ”Narren versus skalden”, Källan 2010:2

Externa länkar

Elmer Diktonius, 1896–1961 av Clas Zilliacus i Svenskt översättarlexikon "Diktonius stjärna har aldrig fallit." Understreckare av Michel Ekman i Svenska Dagbladet den 9 oktober 2007.

Kategori:Finlandssvenska författare Kategori:Svenskspråkiga poeter Kategori:Finlandssvenska poeter Kategori:Finländska musikkritiker Kategori:Expressionister Kategori:Musiker från Helsingfors Kategori:Svenska översättare Kategori:Översättare från engelska Kategori:Översättare från tyska Kategori:Översättare från finska Kategori:Översättare från svenska Kategori:Översättare från danska Kategori:Gravsatta på Sandudds begravningsplats Kategori:Mottagare av Svenska Akademiens översättarpris Kategori:Författare från Helsingfors Kategori:Födda 1896 Kategori:Avlidna 1961 Kategori:Män Kategori:Mottagare av Tollanderska priset