miniatyr|Sveriges territoriella vinster (gult) vid freden i Brömsebro. Halland (rött) erhölls på 30 år. miniatyr|Fredsstenen vid Brömsebro, rest 1915 mitt på holmen i Brömsebäck. På stenen står "Minne af Freden i Brömsebro - de la Thuilerie - Axel Oxenstierna - Corfitz Ulfeldt - Stenen restes 1915".
Freden i Brömsebro avslutade den 13 augusti 1645 Torstensonska kriget, som inleddes 1643 mellan Sverige och Danmark-Norge under drottning Kristinas respektive Kristian IV:s av Danmark regeringsperioder.
Fredsförhandlingarna initierades av Frankrike som i januari 1644 skickat diplomaten Gaspard Coignet de La Thuilerie. Den 25 december detta år lyckades han få Sverige och Danmark-Norge att skriva under en traktat om att fredsförhandlingar skulle inledas vid Brömsebro i februari 1645. I förhandlingarna företräddes Sverige av Axel Oxenstierna och Danmark av Corfitz Ulfeldt. På plats fanns också utländska observatörer från Hansan, Portugal, Stralsund och Mecklenburg.
Det första mötet ägde rum den 8 februari 1645 vid gränsstenen på den lilla holme i Brömsebäck, där Brömsebron leder över bäcken. Därefter skedde förhandlingarna genom att medlaren de la Thuilerie färdades av och an mellan svenskarnas inkvartering i Söderåkra och danskarnas inkvartering i Kristianopel, en sträcka på över 20 km fågelvägen. Den 13 augusti möttes kontrahenterna åter på holmen för utväxla den av kungarna godkända och underskrivna traktaten.För utförlig beskrivning av ceremonierna, se Grimberg, Svenska folkets underbara öden, band 3, sid. 431–32, Stockholm 1918
Efter sina framgångar i kriget ställde Sverige långtgående krav. Freden innebar att Danmark-Norge avträdde de norska landskapen Jämtland och Härjedalen, och de danska öarna Gotland och Ösel i Östersjön till Sverige. Sverige erhöll dessutom Halland under 30 år samt tullfrihet i Öresund, också för svenska besittningar på andra sidan Östersjön.
Idre och Särna socknar i Dalarna kom visserligen redan 1644 i svenska händer, men detta glömdes bort i fredstraktaten, och först i ett särskilt avtal 1751 formaliserades dessa socknars tillhörighet till Sverige. Representanter för Särna, Idre och Hede bygdelag skrev dock under drottning Kristinas trohetsed i Älvdalens prästgård redan den 21 november 1645.
Brömsebro var namnet på bron; någon ort med det namnet fanns inte förrän 1899. Det är därför egentligen riktigare att tala om freden vid Brömsebro.Svensk Uppslagsbok 1947–1955; artikel Brömsebro, liksom i Nordisk Familjebok, 2 uppl., artikel Brömsebro
Andra historiska händelser i Brömsebro Eftersom Brömsebro låg vid gränsen, träffades man ibland där för förhandlingar. Fördraget i Brömsebro slöts 1541 mellan Sverige och Danmark och innebar en allians mellan länderna.
Källor Carlson & Rosén, Den svenska historien, band 4, sid. 112. Stockholm 1967 Svensk uppslagsbok, 2 uppl. 1947–1955 Nordisk familjebok, 2 uppl., artikel Brömsebro Grimberg, Svenska folkets underbara öden, band 3, sid. 431–32, Stockholm 1918 Noter
Vidare läsning Fabian Bæhrendtz, "Anteckningar om Brömsebro", Meddelanden från Kalmar läns fornminnesförening 4 (1904), s. 35–73 Torsten Gislestam, ”Freden i Brömsebro : ett 350-årsminne”, Gotländskt arkiv 67 (1995), s. 127–134. August Hammarström, Om freden vid Brömsebro1645 : samt Sveriges och Danmarks ömsesidiga politiska förhållande under närmast föregående tid, Lund, 1873
Anneli Palmsköld, "Fredstraktatet från freden i Brömsebro år 1645" i årsboken Halland 78 (1995). Utgiven av Museet Halmstad ISSN 0347-4364,, s. 87–90
Brömsebro Kategori:Danmark under 1600-talet Kategori:Norge under 1600-talet Kategori:1645 i Danmark Kategori:1645 i Sverige Kategori:Axel Oxenstierna