miniatyr|Trådradioinstallation Trådradio var en äldre metod för att överföra radioprogrammen via telefonnätet eller elnätet. På så vis kunde även områden där trådlösa radiosändningar ännu inte byggts ut få tillgång till bra sändningskvalitet. Ett annat syfte kunde vara att säkerställa en avlyssningsskyddad rikstäckande kommunikationskanal för exempelvis mobiliseringsmeddelanden.
Flera länder har använt sig av trådradiosändningar, bland annat Sverige och Ryssland.
Finland I Finland började Helsingfors Telefonförening överföra Rundradions sändningar via telefonledningar år 1933. Intresset var emellertid lågt och experimentet lades senare ned.
Sverige Historik miniatyr|Trådradiouttag I takt med att landet elektrifierades allt mer ökade även störningarna på de dåtida radiosändningarna över kort-, mellan- och långvåg. Den nya FM-radiotekniken var dyr och skulle även medföra att radiolyssnarna fick köpa nya radiomottagare. Lösningen var att sända radioprogrammen via telenätet. Detta blev mycket populärt och trådradiosändningarna pågick 1943–1971. Beslutet att satsa på trådradiotekniken kom sannolikt att försena utbyggnaden av FM-radio och TV något.
Många av det sena 1930-talets nybyggda fastigheter försågs redan från början med trådradio, till exempel kvarteret Marmorn på Södermalm i Stockholm.
När FM-radion byggdes ut på 1970-talet lades trådradiosändarna successivt ned.https://wordpress.radiomuseet.se/tradradioinstallation-pa-radiomuseet/
Abonnenter 1946 drog en statlig utredning upp riktlinjer för en utbyggnad för 700 000 lyssnare. Från 1950 kunde industrin fullt ut leverera den erforderliga tekniska utrustningen och 1958 avsåg man att nå 720 000 lyssnare.Hans Heimbürger & K. V. Tahvanainen: Svenska Telegrafverket del VI, Televerket 1989
Tidpunkt (per 30 juni/år) Antal trådradiosändare Antal trådradioabonnenter Ökning under året 1946 7 2 053 -34 1947 9 4 907 2 854 1948 9 6 975 2 068 1949 9 12 991 6 016 1950 9 16 443 3 452 1951 11 19 448 3 005 1952 15 37 636 18 188 1953 17 58 862 21 226 1954 23 93 658 34 796 1955 32 145 155 51 497 1956 35 202 051 56 896 1957 36 273 087 71 036 1958 42 315 827 42 740 1959 54 343 316 27 489 1960 62 367 491 24 175 1961 66 381 521 14 030 1962 71 393 342 11 821 1963 74 398 179 4 837 1964 76 398 750 571 1965 76 399 013 263
Teknik miniatyr|100px|Trådradiosändare Man skickade ut radiosändningen över det trådbundna telenätet, men man lade sändningen som långvågsutsändning i nätet, så att inte telefonsamtal stördes. Hos abonnenten kopplades ett filter in, till vilken en vanlig radiomottagare med långvågsband anslöts, och sedan kunde man höra trådradiosändningarna. Till samma filter kopplades också telefonen och det gick följaktligen både att prata i telefon och lyssna på radio samtidigt. Två olika radioprogram kunde samtidigt överföras på frekvenserna 164 kHz (på äldre radioapparater markerat med "Allouis") och 281 kHz (markerat med "Minsk"), vilket i praktiken blev Sveriges Radio P1 och Sveriges Radio P2.
Trådradiosändarna hade effekten 20 W. Det Elektromagnetiska fältet från telefontrådarna i luften, där trådradio överfördes, var nära trådarna, och inte alltför långt ifrån inmatningspunkten på någon telefonstation, ofta tillräckligt starkt för att en bilradiomottagare skulle kunna ta emot sändningen. Telefontrådarna fungerade som bra sändarantenner.
I modern tid har trådradion fått ett slags renässans i och med alla Internet-radiostationer som många avlyssnar via ADSL-bredband över telefontrådarna.
Trådradio i pressen Redan när Rundradioutredningen publicerades 1946 riktades skarp kritik mot trådradion, främst i fackpressen.
Tidskriften Populär Radios (senare Radio & Television) chefredaktör John Schröder skrev under dryga 20 år ett stort antal ledare och artiklar där satsningen kritiserades.
När beslutet att avbryta utbyggnaden kom 1958 föreslog redaktören följande "gravskrift" ; "Här vilar det svenska trådradionätet, älskat av få - saknat av ingen!"
Ryssland I Ryssland användes trådradio bland annat för distributionen av mobiliseringsmeddelanden.
Se även Sveriges Rundradiomuseum
Källor
Kategori:Radioteknik