Aguirre – Guds vrede

Aguirre – Guds vrede (tyska: Aguirre, der Zorn Gottes) är en västtysk film från 1972 med manus och regi av Werner Herzog och med Klaus Kinski i huvudrollen. Filmmusiken skrevs och framfördes av Popol Vuh, ett tyskt progressive rock/krautrockband som senare gjorde musik till flera av Herzogs filmer. Aguirre är en av regissörens mest kända filmer.

Berättelsen följer Lope de Aguirre, som leder en grupp conquistadorer ned för floden Orinoco i Sydamerika för att söka efter det legendariska guldlandet Eldorado. Det minimalistiska förhållningssättet till berättelsen och dialogen skapar en känsla av vansinne och förstärker känslan av övermod i mötet med Amazonas överdådiga och oresonliga djungel. Filmen är en fiktiv berättelse men löst baserad på den historiska personen Aguirre. Vissa personer och situationer kan ha inspirerats av Gaspar de Carvajals berättelse om en tidigare expedition i Amazonas, men Carvajal var inte med på resan som skildras i filmen.

Aguirre var det första av fem filmsamarbeten mellan Herzog och den labile Kinski. Herzog visste att Kinski skulle vara perfekt i rollen som den vansinnige Aguirre, men regissören och skådespelaren hade olika åsikter om hur rollen skulle spelas och hamnade i ständiga konflikter under filminspelningen. Kinskis legendariska vredesutbrott skrämde filmteamet och lokalbefolkningen som hjälpte till vid inspelningen. Filminspelningen drabbades även av ovanliga svårigheter. Filmningen skedde i regnskogen i Peru på bifloderna till Amazonfloden i Ucayaliregionen under en slitsam femveckorsperiod. Skådespelarna och det övriga filmteamet klättrade i berg, trängde igenom tät vegetation för att öppna vägar till de olika inspelningsplatserna i djungeln och färdades på förrädiska floder på flottar som byggts av lokalbefolkningen.

Filmen fick genomgående bra kritik vid premiären och utvecklades snart till en internationell kultfilm. Flera kritiker har utnämnt filmen till ett mästerverk, och den har förekommit på Time Magazines lista över "De 100 bästa filmerna någonsin". Filmens estetik och berättarteknik kom att få stort inflytande på Francis Ford Coppolas film Apocalypse från 1979.

Handling

År 1560 marscherar tusen spanska conquistadorer och ett stort antal indianer ned från Quito i Anderna till djungeln nedanför. Expeditionen, under ledning av Gonzalo Pizarro, spelad av Alejandro Repullés, har i uppdrag att hitta Eldorado. Männen i halvrustning drar kanoner på smala bergsstigar och genom fuktig och dyig djungel. Efter stora svårigheter beordrar Pizarro en liten expedition på fyrtio män att fortsätta framåt på en flotte nedför floden för att rekognosera. Om de inte lyckas återvänder till huvudgruppen inom två veckor kommer de att betraktas som försvunna. Pizarro utser Don Pedro de Ursúa, spelad av Ruy Guerra, till befäl för rekognoseringstruppen och Don Lope de Aguirre, spelad av Klaus Kinski, till vice befälhavare. Han åtföljs av sin unga dotter Florés, spelad av Cecilia Rivera i hennes enda filmroll.

En av de fyra flottarna fångas av en strömvirvel och de andra förmår inte ta sig fram till flotten förrän följande dag. Alla män ombord återfinns döda och två saknade. De förmodas ha dödats av ursprungsbefolkningen som gömmer sig i skogen. Ursúa kräver att männen ska föras tillbaka till lägret och ges en kristen begravningar. Med vetskap om att detta skulle sakta ned expeditionen beordrar Aguirre Perucho (spelad av Daniel Ades) att istället skjuta ett kanonskott så att flotten sprängs och kropparna kastas i floden.

Under natten driver de kvarvarande flottarna ned för floden på grund av det stigande vattnet. Samtidigt lider rekognoseringstruppen av den intensiva hettan. De fortfarande dolda angriparna attackerar dem rutinmässigt med pilar som skjuts inifrån djungeln. Maten börjar ta slut. Ursúa beslutar att uppdraget är hopplöst och beordrar reträtt till huvudgruppen. Den maktlystne Aguirre griper tillfället och leder ett uppror mot Ursúa – hetsar männen med berättelser om otaliga rikedomar som väntar dem. Ursúa blir skjuten men tas om hand av sin älskarinna Inez, spelad av Helena Rojo. Aguirre, osäker på soldaternas lojalitet, föreslår sarkastiskt den fete och late Don Fernando de Guzman, spelad av Peter Berling, som symbolisk ledare för expeditionen. Aguirre utropar Guzman till kung av Nya världen och "avsätter" Filip II. I en farsartad rättegång döms Ursúa till döden, men Guzman överraskar Aguirre genom att motsätta sig detta och istället benåda honom.

Aguirre är en skräckinjagande tyrann och få vågar protesterar mot hans ledarskap. De som klagar blir dödade och endast Inez har modet att säga emot. Aguirre som vet att några av soldaterna fortfarande är lojala mot Ursúa, väljer att ignorera henne. Expeditionen fortsätter på en enda nybyggd flotte. En par från ursprungsbefolkningen som fredligt närmar sig expeditionen i en kanot tillfångatas och när de verkar förvirrade inför bibeln låter prästen Gaspar de Carvajal, spelad av Del Negro, döda dem för blasfemi.

De Guzmán festar på de sinande förråden medan männen svälter. Expeditionens enda återstående häst knuffas av flotten för att den irriterar honom. Strax därefter hittas han strypt nära flottens uthus. Efter de Guzmáns död utropar Aguirre sig själv till ledare. Ursúa tas i land och hängs. Gruppen attackerar en by och flera soldater dödas med spjut och pilar. Den bestörta Inés flyr ut i djungeln och försvinner.

Aguirre är nu härskare över en grupp långsamt svältande, hallucinerande män. De finner ett segelfartyg som sitter fast i de höga träden. Aguirre beordrar att det ska tas ned och renoveras, men broder Carvajal vägrar. I en serie pilbågsattacker av osynliga angripare dödas de återstående på flotten, inklusive Aguirres dotter. Som enda överlevande driver Aguirre långsamt nedför floden på flotten som nu översållas av apor. Aguirre predikar för dem att: "Jag, Guds vrede, ska gifta mig med min dotter, och tillsammans med henne grunda den renaste dynasti som världen någonsin skådat. Tillsammans ska vi härska över hela kontinenten. Vi ska bestå. Jag är Guds vrede!... Vem är med mig?" Den sista filmsekvensen föreställer honom när han väntar på apornas svar.

Produktion thumb|Werner Herzog skrev manus och regisserade. Idén till filmen fick Herzog när en vän han lånade honom en bok om historiska äventyrare. Efter bara en halv sida om Lope de Aguirre fick han inspiration att skriva berättelsen. Han hittade på det mesta, men utgick ifrån vissa historiska detaljer och personer.

Manus

Herzog skrev frenetiskt på manuset och fullbordade det på endast två och en halv dag. En stor del av manuset skrevs under en lång bussresa med Herzogs fotbollslag. Under bussresan söp lagkamraterna efter att ha vunnit en match och någon kräktes över flera sidor av manuset, som han därför kastade ut genom fönstret. Herzog har senare sagt att han inte kan minnas vad han skrev på dessa sidor.

Filmen följde manuset som det var skrivet, med några smärre skillnader. I en tidig scen där Pizarro instruerar Ursúa att leda rekognoseringstruppen nedför floden, står det i manuset att Pizarro påpekar för Ursúa att de kanske kan upptäcka vad som hände med Francisco de Orellanas expedition, som hade försvunnit spårlöst några år tidigare. Senare i manuset hittar Aguirre och hans män en båt och resterna av Orellanas sedan länge döda soldater. Längre ner på floden upptäcker de ytterligare ett skepp som sitter fast trädtopparna. I manuset utforskas båten men de hittar inga tecken på Orellana eller hans män. Herzog tog till slut bort alla referenser till Orellanas expedition. Sekvensen med båten i träden finns kvar, men filmad så att den upplevs som en hallucination.

Slutet på filmen ändrades betydligt från det ursprungliga manuset. Regissören har berättat att "...slutet av filmen var helt annorlunda. Slutet var faktiskt att flotten for ut på öppna havet men sveptes tillbaka inåt land, för i många kilometer har man en motström, Amazonfloden går faktiskt bakåt. Och [flotten] kastades av och an. Och en papegoja skulle skrika 'Eldorado, Eldorado'"

Herzog och Kinski thumb|Klaus Kinski spelade huvudrollen i filmen. Herzogs förstahandsval för rollen som Aguirre var skådespelaren Klaus Kinski. De hade träffats flera år tidigare när den då kämpande unge skådespelaren hyrde ett rum i Herzogs familjs lägenhet. Hans ofta skrämmande och förryckta påhitt under de tre månader då han bodde där gjorde ett bestående intryck på regissören. Herzog mindes den labile skådespelaren och visste att han var den enda möjliga personen som kunde spela den galne Aguirre, och han skickade en kopia av manuset till Kinski. "Mellan tre och fyra på morgonen ringde telefonen," mindes Herzog. "Det tog mig minst några minuter innan jag insåg att det var Kinski som oartikulerat bara skrek. Först efter en timme gick det upp för mig att han tyckte att det var ett mycket fascinerande manus och att han ville vara Aguirre."

Redan från start av inspelningen grälade Herzog och Kinski om det rätta sättet att framställa Aguirre. Kinski ville spela en "vild, skränande galning", men Herzog ville ha något "lugnare, mer hotfullt". För att få vad han eftersökte gjorde Herzog medvetet Kinski rasande inför varje tagning. Efter att ha väntat på att den hetlevrade skådespelarens utbrott skulle "brinna ut", lät Herzog sedan kameran rulla.Knipfel, Jim. Aguirre, the Wrath of God DVD, Anchor Bay Entertainment, 2001, liner notes.

Vid ett tillfälle blev Kinski irriterad på oväsendet från en hydda där skådespelare och filmarbetare spelade kort och avlossade tre skott mot den, och sköt av översta leden på en statists finger. Senare började Kinski lämna inspelningsplatsen och gick ut i djungeln, på grund av att Herzog vägrade avskeda en ljudtekniker. Han ändrade sig först efter att Herzog hotat att skjuta både Kinski och sig själv. Den senare incidenten har givit upphov till legenden att Herzog tvingade Kinski att agera under vapenhot. Herzog har dock upprepade gånger dementerat detta påstående och förklarat att han endast hotade Kinski verbalt i stundens hetta, i ett desperat försök att hindra honom från att lämna filminspelningen. Den kända incidenten parodieras i Incident at Loch Ness, som Herzog var medförfattare till.

Inspelningen Filmen kostade 370 000 USD, varav en tredjedel gick till Kinskis lön. Den filmades i Perus regnskog på Amazonflodens bifloder i Uyacaliregionen. Aguirre filmades under fem veckor efter nio månaders planering. Den spelades in i kronologisk ordning, eftersom Herzog ansåg att filmteamets färd på floden direkt avspeglade utforskarnas resa i berättelsen. Regissören, hans skådespelare och filmarbetare flöt på flottar ned för floderna Huallaga och Nanay genom Urubambadalen.

Alla dialog i filmen var på engelska. Filmteamets medlemmar kom från sexton olika länder, och engelska var det enda gemensamma språket ibland dem. Dessutom ansåg Herzog att det skulle förbättra Aguirres möjligheter att få internationell distribution om filmen spelades in på engelska. Men budgeten för eftersynkroniseringen av ljudet var mycket liten och resultatet blev dåligt. Detta resulterade i att det engelskspråkiga ljudspåret ersattes av en tyskspråkig version med högre kvalitet, som dubbades efter att filminspelningen var avslutad. Herzog hävdar att Kinski krävde för mycket pengar för att dubba varför hans repliker framfördes av en annan skådespelare.

Den låga budgeten omöjliggjorde även användning av stuntmän eller avancerade specialeffekter. Filmteamet klättrade i berg, hackade sig fram genom tät djungel och färdades på våldsamma strömmar på flottar som byggts av lokalbefolkningen. Vid ett tillfälle fick en storm en flod att svämma över och begrava alla scenbyggen under lager av vatten och förstöra alla flottar som byggts för filmen. Detta införlivades sedan i filmen, genom en filmsekvens med översvämning och byggen av nya flottar.

Kamera som användes för att spela in filmen hade Herzog stulit från Münchens filmskola. Åratal senare berättade han: