Samba är en av de mest kända brasilianska musik- och dansformerna och har rötter i afrobrasilianska traditioner. Namnet samba har ofta kopplats till afrikanska ord som semba eller massemba i kimbundu, men ordets exakta ursprung är omdiskuterat. Samba utvecklades som särskild urban musikstil i början av 1900-talet i Rio de Janeiro, under starkt inflytande från afrobrasilianska traditioner och inflyttade svarta från Bahia.

Ursprung och kännetecken Samba är ett samlingsnamn för flera närbesläktade brasilianska musik- och dansformer med afrobrasilianska rötter. En viktig äldre form är samba de roda från Recôncavo i Bahia, där musik, dans och poesi kombineras i en festlig gemenskapsform. Denna tradition utvecklades i Bahia och hämtade mycket från de danser och kulturella traditioner som fördes vidare av regionens afrikanska slavar.

I Rio de Janeiro utvecklades under 1900-talet särskilda former av samba, däribland partido alto, samba de terreiro och samba-enredo. Dessa former kom att få nära koppling till sambaskolor, karneval och afrobrasilianska miljöer i staden.

Historia "Pelo Telefone" (1917), av Donga och Mauro Almeida, betraktas ofta som den första samban som spelades in på skiva. Sången är starkt förknippad med kretsen kring Tia Ciata, vars hem i Rio de Janeiro var en viktig mötesplats för tidiga sambamusiker. Upphovet till sången har varit omdiskuterat, och sambans tidiga utveckling knyts ofta till de musikaliska miljöerna kring bland andra Pixinguinha, João da Bahiana och Donga.

Under 1920- och 1930-talen utvecklades samban i Rio de Janeiro i nära samband med stadens sambaskolor och karnevalskultur. I området kring Estácio de Sá förknippas Ismael Silva och sambaskolan Deixa Falar med den sambatradition som kom att knytas till sambaskolor och karnevalsparader. Under Getúlio Vargas tid bidrog statens kulturpolitik till att befästa samban som nationell symbol. Samtidigt fick radio och skivindustri stor betydelse för genrens spridning.

Under de efterföljande åren utvecklades samban i flera olika riktningar, från den mildare samba-canção till de slagverksdominerade former som hör samman med karnevalsparaden. Bossa nova utvecklades i slutet av 1950-talet ur en förening av samba och cool jazz, med João Gilberto och Antonio Carlos Jobim som centrala gestalter.

Under 1960-talet väcktes ett förnyat intresse för äldre sambatraditioner och för sambamusiker från Rio de Janeiros morros och traditionella sambamiljöer. Restaurangen Zicartola, som drevs av Cartola och Dona Zica, blev en mötesplats för traditionella sambister och yngre musiker ur medelklassen som intresserade sig för så kallad samba de raiz. Under denna period uppmärksammades eller återupptäcktes artister som Cartola, Nelson Cavaquinho, Zé Keti och Clementina de Jesus.

Under 1970-talet fick samban åter starkare kommersiell ställning, bland annat genom artister som Martinho da Vila, Clara Nunes och Beth Carvalho. Beth Carvalho, Clara Nunes och Alcione kom under denna tid att kallas ”ABC do samba” på grund av sin betydelse för sambans popularitet och skivförsäljning.

I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet växte pagode fram som en ny form av samba, särskilt knuten till Rio de Janeiros förorter och informella sambasammankomster. Gruppen Fundo de Quintal fick stor betydelse för denna utveckling och använde bland annat instrument som banjo, tan-tan och repique de mão. Till de framträdande namnen inom denna miljö hör bland andra Zeca Pagodinho, Almir Guineto, Grupo Fundo de Quintal, Jorge Aragão och Jovelina Pérola Negra.

Samban är i dag en av Brasiliens mest kända musik- och dansformer och har samtidigt fortsatt att utvecklas i flera regionala och stilistiska riktningar.

Stilar och undergenrer Samba omfattar flera underformer, däribland partido alto, samba de terreiro och samba-enredo, som IPHAN beskriver som viktiga matriser för samban i Rio de Janeiro. Samba de roda från Bahia är en äldre afrobrasiliansk form där musik, dans och poesi ingår i samma framförande. Bossa nova bygger på en förening av samba och cool jazz och utvecklades i slutet av 1950-talet.

Kulturarv Samba de roda från Recôncavo i Bahia upptogs 2005 av UNESCO som mästerverk inom mänsklighetens muntliga och immateriella kulturarv och infördes senare på den representativa listan över mänsklighetens immateriella kulturarv. År 2007 registrerade IPHAN Matrizes do Samba no Rio de Janeiro, med partido alto, samba de terreiro och samba-enredo, som brasilianskt kulturarv.

Se även Partido Alto Samba-enredo Samba-rock Carmen Miranda Forró Samba (dans) Svarta rörelsen i Brasilien Capoeira Candomblé

Referenser McGowan, Chris and Pessanha, Ricardo. The Brazilian Sound: Samba, Bossa Nova and the Popular Music of Brazil. 1998. 2nd edition. Temple University Press.

Noter

Externa länkar Allt om samba Spellista med Brasiliens musikstilar uppdelade geografiskt

Kategori:Musikgenrer Kategori:Brasilianska musikstilar Kategori:Musik i Latinamerika

Kategori:Wikipedia:Basartiklar