Karolinska Institutet (KI, ursprungligen Kongl. Carolinska medico-chirurgiska institutet), är ett svenskt statligt universitet i Stockholm. Universitetet omfattar endast en fakultet, den medicinska.
I Sverige står KI för den enskilt största andelen av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Det rankades som det främsta svenska lärosätet och 38:e främsta lärosätet i världenAv totalt ca 20 000 lärosäten. i Times Higher Educations rankning av världens främsta lärosäten 2018.”World University Rankings 2018”. Times Higher Education. Läst 24 juli 2018.
Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Ett campus ligger intill Karolinska universitetssjukhuset i Solna (se Campus Solna) och ett i Flemingsberg (se Campus Flemingsberg) vid Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge och Novum Forskningspark. Karolinska Institutet har också institutioner vid Danderyds sjukhus och Södersjukhuset. Annika Östman Wernerson utsågs till blivande rektor 16/02/23 och tillträdde 01/03/23 tillsammans med prorektor Martin Bergö.
Historik
Karolinska Institutet grundades 1810 i Stockholm på initiativ av kung Karl XIII, bland annat som ett led i att utbilda fler fältskärer (se även kirurgie magister) för att öka den svenska krigsberedskapen. Bland dem som deltog i inrättandet av KI fanns Jacob Berzelius vars forskning inom kemin lade grunden till det nybildade universitetets naturvetenskapliga profil. År 2010 firade Karolinska Institutet 200-årsjubileum.
År 1663 tillkom Collegium medicum, vilket var en svensk läkarorganisation med ändamål att verka för hög standard inom läkarkåren, tillvarata dess intressen och motarbeta kvacksalvare och charlataner. Syftet var även att vara en undervisnings- och prövningsanstalt och genom förnyade stadgar av 1684 och 1688 ålades kollegiet undervisningsskyldighet i anatomi, botanik och farmaci samt erhöll rättighet och skyldighet att låta varje "doctor medicus, som ville blifva practicus i Stockholm, provincial- eller stadsläkare" genomgå en examen practicum. Undervisning i nämnda ämnen, liksom i kemi och obstetrik, bedrevs sedermera vid kollegiets skola, åtminstone tidvis, dels av kollegiets ledamöter, dels av särskilda lärare, då vissa statsanslag började tilldelas till skolan i början av 1680-talet. Den första professuren inrättades 1716 i anatomi, men denna var i huvudsak vakant och undervisningen bedrevs i stället av kollegiets assessorer fram till 1756, då lön på fast stat anslogs för lärostolen.
Under Sveriges krig i utlandet hade det alltid varit brist på fältskärer. Dels hade man tvingats anlita utlänningar, mest tyskar, dels hade man 1789 och 1808 inrättat tillfälliga undervisningsanstalter för utbildning av underläkare för arméerna. Under 1808–09 års krig tvingades man snabbutbilda en del ynglingar, vilka med mycket små kunskaper och ännu mindre erfarenhet sändes som underläkare ut i kriget. Detta ledde till att den framstående läkaren Eric Carl Trafvenfelt vid 1809 års riksdag föreslog att ett institut skulle inrättas, vid vilket skulle utbildas läkare med lägre kompetens, vilka efter en tvåårig kurs kunde användas som underläkare i fält och vilka sedan, om tillfälle gavs dem, kunde fortsätta sina medicinska studier. Trafvenfelt nämnde i sitt förslag på liknande institut i andra länder som förebild (det militärmedicinska läroverket Pépinière i Berlin, stiftat 1795, en liknande anstalt i Sankt Petersburg, stiftad 1798). Ständerna anslog med anledning av hans förslag 3 000 riksdaler banko till ett institut för fältläkarutbildning och samtidigt 1825 riksdaler banko till ett garnisonssjukhus. Den 24 maj 1810 tillsattes för behandling av denna och en del andra medicinska frågor en kunglig kommitté, som i utlåtande 9 juli 1810 föreslog bland annat följande: ett institut till danande av fältläkare och ett med institutet förenat garnisonssjukhus bör inrättas i Stockholm; för detta ändamål bör, förutom de redan befintliga professurerna, två nya inrättas, den ena i de teoretiska delarna och den andra i utövningen av såväl utvärtes som invärtes läkarvetenskapen; practices professorn, som bör ha god erfarenhet av fältsjukvård, skall bedriva sjukvård vid det föreslagna garnisonssjukhuset och där undervisa institutets elever särskilt rörande de sjukdomar som är vanligast i fält; efter fullgjord kurs avläggs examen och om denna godkänns förklaras eleven av Collegium medicum för chirurgiæ studiosus och kan sedan erhålla förordnande som underläkare i fält. Den 17 november 1810 förklarade Sverige krig mot England. Frågan om det föreslagna institutet blev därför brännande, och kommittén ingav 8 december 1810 en ny skrivelse i ämnet.
Stiftandet Den 13 december 1810, vilken dag kan betraktas som Karolinska institutets egentliga stiftelsedag, beslöt Kungl. Maj:t, att ett "institut till danande av skickliga fältläkare" skulle inrättas och att de två föreslagna professurerna skulle tillsättas. Den 14 februari 1811 förordnades Erik Gadelius och Carl Fredrik Weltzin att vara, den förre professor i teoretisk medicin och den senare professor i praktisk medicin vid Institutet för fältläkares danande, den senare blev även överfältläkare vid Stockholms garnison. I kunglig förordning av 13 december 1810 nämns inte något om att de förutvarande professurerna i Stockholm skulle tillhöra det nya institutet. I de officiella kalendrarna för 1812 och 1813 är också endast Gadelius och Weltzin upptagna som professorer vid Medico-chirurgiska institutet, såsom det då kallades. Det nya institutets elever undervisades dock även av professorerna i anatomi och i farmaci, vilkas undervisning, såsom förut nämnts, stod öppen för både medicine och kirurgie studerande. I Collegium medicums protokoll för 1811 räknas anatomie professor Anders Johan Hagströmer och farmacie professor Jöns Jacob Berzelius som professorer vid det nya institutet.
Det nya institutets elever skulle få sin medicinska utbildning vid ett garnisonssjukhus. I början avsågs att för undervisningen tills vidare skulle upplåtas Andra livgardets (sedermera Göta livgardets) sjukhus, men redan 1811 öppnades ett provisoriskt garnisonssjukhus i en f.d. kasern på Kungsholmen (det nya, 1812 beslutade Garnisonssjukhuset, blev färdigt först 1834). Den 25 april 1811 bestämdes genom ett kungligt brev, att en direktion för Garnisonssjukhuset skulle tillsättas, vilken direktion skulle utgöras av ett antal officerare, en assessor i Collegium medicum och institutets två professorer.
I juni 1811 lät Collegium medicum införa en annons i tidningarna om att ynglingar, som vid skolor, gymnasier eller akademier inhämtat kunskap i språken och nödiga vetenskaper och var intresserade att utbilda sig till underläkartjänster, skulle erhålla fri undervisning och dagtraktamente av 16 skillingar banko, samt att föreläsningarna skulle börja 1 juli. Den 17 juni 1811 utfärdade Collegium medicum en instruktion för undervisningen vid institutet, varav framgick, att eleverna borde inhämta grunderna i anatomi, diagnostik och terapi, varefter de skulle examineras av professorerna under kontroll av kollegiet för att sedan utsändas som underläkare i fält. Den 1 juli 1811 antogs institutets nio första elever. Åren 1811–12 fortgick undervisningen huvudsakligen efter denna plan.
År 1813 utvidgades institutet högst väsentligt och fick betydligt större uppgifter. I det kungliga brevet av 27 januari 1813, varigenom Collegium medicum förändras till Sundhetskollegium, heter det bland annat:
Först 6 december 1815 fastställde Kungl. Maj:t reglemente för Medico-chirurgiska institutet, enligt vilket ändamål var att "undervisa i läkarekonstens såväl teoretiska som praktiska delar med särdeles afseende på tilldanande af läkare för armén och flottorna". Enligt detta reglemente skulle vid institutet finnas sex professorer med var sin adjunkt, nämligen i naturalhistoria, i kemi, i anatomi, i obstetrik, i teoretisk medicin och kirurgi, i praktisk medicin och kirurgi. De två sistnämnda professorerna undervisade på Garnisonssjukhuset, den förre i patologisk anatomi vid obduktionerna, den senare i klinisk medicin och kirurgi.
1816 inköptes Kungsholmens glasbruk och lokaler för undervisning började iordningställas där, 1817 kunde undervisningslokalerna tas i bruk.
Utvecklingen under 1800-talet Den 11 december 1822 fick institutet åter nytt reglemente. I början av detsamma heter det:
Trots dessa ord är förändringarna i det nya reglementet obetydliga, och institutets uppgift att främst vara ett militär-medicinskt läroverk framgick fortfarande av stadgarna. Så stadgas till exempel nu bestämt, att professorn i praktisk medicin och kirurgi skall samtidigt vara överfältläkare vid Stockholms garnison (vilket han även tidigare varit, även om det inte var infört i 1815 års reglemente), samt att adjunkten i samma ämne skall vara överläkare vid Garnisonssjukhuset; vidare bestäms viss militärläkartjänstgöring såsom kompetens för professuren och adjunkturen i fråga. Professorn i praktisk medicin och kirurgi skall hålla kliniska föreläsningar vid Garnisonssjukhuset. Som ett nytt stadgande märks, att en av professorerna utnämns, på förslag av Sundhetskollegium, som fortfarande är institutets överstyrelse, till institutets inspektor (Hagströmer hade redan 1816 utsetts till inspektor). Ingen fick nu bli elev vid institutet utan att vid något av rikets universitet ha avlagt mediko-filosofisk examen. Angående de vid institutet avlagda examina gällde i huvudsak 1815 års stadgar. Bestämmelsen om institutets skyldighet att i händelse av krig avbryta den vanliga undervisningen för att utbilda underläkare för armén kvarstod. År 1828 tillkom för alla läkare, såväl medicine doktorer som kirurgie magistrar, vilka önskade kompetens till offentlig lärar- och läkarbefattning, en ny examen, bestående däri, att vederbörande skulle inför Sundhetskollegium avlägga praktiskt prov på skicklighet att i den medicinska ämbetsutövningen använda och tillämpa sin kännedom i medicina legalis och politia medica. Detta s.k. ämbetsprov avlades sålunda inför Sundhetskollegium, och det medicinska ämbetsverket blev på så vis återigen en examensinrättning.
Sambandet mellan institutet och Garnisonssjukhuset upplöstes småningom; 1828 bestämdes, att adjunkten i praktisk medicin ej längre skulle vara överläkare vid Garnisonssjukhuset, och 1829 befriades professorn i samma ämne från överfältläkartjänsten. Slutligen bestämdes det 30 december 1835, att professurerna i praktisk medicin och kirurgi samt i teoretisk medicin och kirurgi skulle förändras till en professur i medicin och en professur i kirurgi, och att dessa professurer, om tillfälliga hinder ej förelåg, skulle vara förenade, den förra med överläkarens och den senare med överkirurgens befattning vid Serafimerlasarettet. Härigenom förlades den medicinska och kirurgiska kliniska undervisningen i sin helhet till Serafimerlasarettet; den kliniska undervisningen, som vid sistnämnda lasarett alltifrån 1753 (1802) ägt rum, hade förut varit alldeles fristående och utan samband med de egentliga undervisningsanstalterna.
Alltifrån mitten av 1820-talet rasade under 50 år en häftig strid mellan de medicinska fakulteterna vid universiteten och institutet angående den medicinska undervisningen. Fakulteterna ansåg, att institutet gjorde intrång i deras rättigheter, och det kraftigt växande