miniatyr|Modell av maltesisk galär från 1500-talet, galärens sista storhetstid. En galär är ett fartyg som främst drivs med åror. Den utvecklades av sjöfarande civilisationer kring Medelhavet och är belagd sen cirka 700 f.Kr. Galären var under en lång tid den vanligaste typen av krigsfartyg och användes i olika former ända in på början av 1800-talet i krig, handel och sjöröveri. Galären har funnits i en mängd olika former, men kännetecknas av ett långsmalt, grundgående skrov och lågt fribord. Så gott som alla typer av galärer hade även segel som kunde användas när vindriktningen var fördelaktig, men den var främst beroende av muskelkraft för att färdas. Tack vare sina åror kunde galärer färdas oberoende av vind och strömmar och var mycket manövrerbara.
Galärerna var de första specialbyggda krigsfartygen som användes av de tidiga civilisationerna i Medelhavet, särskilt antikens greker, fenicierna och romarna. De förblev den främsta typen av fartyg för krig och sjöröveri i Medelhavet fram till slutet av 1500-talet. De var också de första fartyg som kunde använda kanoner som ett effektivt vapen mot andra fartyg. Utvecklingen av kanonbeväpnade galärer tvingande bland annat fram nya, mer motståndskraftiga typer av havsfortifikationer och snabbade på utvecklingen av seglande örlogsfartyg.
Höjdpunkten för galärkrigföring nåddes under sent 1500-talet med slaget vid Lepanto, en av de historiens största sjöslag innan modern tid i fråga om antal fartyg och manskap. Från början av 1600-talet började krigsgalärer att konkurreras ut av segelfartyg och hybridtyper som chebecken. Under medeltiden användes de i särskilda roller även i Atlanten och i viss utsträckning kring Filippinerna och i Indiska oceanen under tidigmodern tid, främst för att bekämpa sjöröveri. Från mitten av 1500-talet användes galärer under vissa perioder på Östersjön där de var väl lämpade för krigföring i skärgård. Under 1700-talet användes galärerna tillfälligt i och med krigen mellan de expanderande Ryssland och de konkurrerande Östersjömakterna Sverige och Danmark.
Etymologi Ordet galär eller galeja har använts i svenska och flera andra europeiska språk sen åtminstone 1500-talet. Det har använts både som allmän term för årdrivna fartyg eller fartyg av den typ som används i Medelhavet.Se Svenska Akademiens ordbok, "galeja" och "galär ", Woordenboek der Nederlandsche Taal: "galeye", Etymologisches Wörterbuch des Deutschen: "Galeere" Ordet har sitt ursprung från medeltidsgregiskans galea, en mindre version av dromonen, en av bysantinska flottans främsta krigsskepp.Pryor (2002), sida 86–87; Anderson (1962), sida 37–39 Ursprunget till det grekiska ordet är oklart men kan möjligen relateras till galeos, "pigghaj".Henry George Liddell & Robert Scott Galeos , A Greek-English Lexicon
Terminologi Det var först från 1500-talet som ett enhetligt galärkoncept uppstod. Innan dess, särskilt under antiken, fanns det en mängd olika termer som användes för olika typer av galärfartyg. I modern historisk litteratur har "galär" ofta använts som en allmän term för olika typer av roddfartyg som är större än båtar. Generellt är det fartygen med ursprung i Medelhavet som anses vara den mer "genuina" typen av galär.Anderson (1962), sida 1, 42; Lehmann (1984), sida 12
Antikens tidiga galärer fick namn efter antal åror, rader av roddare eller antal årpar. Termerna bygger på samtida språkbruk kombinerat med moderna sammansättningar av grekiska och latinska ord. De tidigaste grekiska med galärerna med bara en rad av åror kallades triakonter (av triakontoroi, "trettioårade") och pentekonter ( pentēkontoroi, "femtioårade").Casson (1971), sida 53–56 För senare galärer med mer än en rad åror bygger termerna på latinska siffror med ändelsen "-rem" från rēmus, "åra". En monorem har en rad av åror, en birem två och en trirem tre. Det är bara praktiskt möjligt att ha tre rader med åror på ett fartyg. Över tre så avser siffran inte fler rader med åror utan fler roddare per åra. Kvinkverem ( quintus + rēmus ) betydde bokstavligen "femårad", men betydde egentligen att vissa av årorna hade fler roddare och som totalt bildade fem rader av roddare. För enkelhetens skull har de av många moderna forskare hänvisats till som "femmor", "sexor", "åttor", "elvor", etc. Allt över sex eller sju rader av roddare var ovanligt även om det finns belägg för ett enda exemplar av en "fyrtia" som ska ha byggts på 300-talet f.Kr.Murray (2012), sida 3
För medeltida och tidigmoderna galärer användes termer som inte var kopplade till den antika traditionen. En av de viktigaste av dem var dromonen, föregångaren till den italienska galea sottila som låg till grund för den slutgiltiga utformningen av den europeiska krigsgalären. Galärer blev en viktig del av krigföring och statsbygge under tidigmodern tid. Från 1500-talet och framåt delades de in i ett antal typer beroende på fartygets storlek och storleken på besättningen. De viktigaste typerna var de stora befälsgalärerna ("lanternor"), halvgalärer, galioter, fusti, brigantiner och fregatas. Marinhistorikern Jan Glete har beskrivit de här typerna som en sorts föregångare till hur brittiska Royal Navy och andra segelflottor i Europa rangordnade örlogsfartyg.Glete (1993), sida 81
Liknande roddfartyg miniatyr|Charles Galley, en "galärfregatt" byggd i England på 1670-talet. Inte en faktisk galär men fick ändå namn efter roddfartyget eftersom den var utrustad med åror; målning av Willem van de Velde den yngre, 1677. Antikhistorikern Lionel Casson har använt termen "galär" för att beskriva årförsedda vikingaskepp från tidig- och högmedeltid, både långskeppen avsedda för krig och liknande handelsfartyg.Casson, Lionel, "Merchant Galleys" i Morrison & Gardiner (1995), sida 123 Årförsedda krigsfartyg på brittiska öarna på 1000- till 1200-talen byggde på en skandinavisk hantverkstradition men kunde också beskrivas som "galleys", galärer. De var ofta väldigt lika birlinner som var närbesläktade till snekkjor en mindre form av långskepp. På 1300-talet ersattes de av balingers (ett mindre klinkbyggt flatbottnat fartyg) i södra delen av Brittiska öarna medan långskeppliknande fartyg norra Storbritannien.Rodger (1997), sida 66–68 miniatyr|Akvarell av amerikanska fartyg vid slaget vid Valcour Island, som föreställer olika typer av row galleys ("roddgalärer"). De hade liknande funktion som galärer men var byggda efter helt andra principer; Charles Randle (1775-1813). Den franska flottan och brittiska Royal Navy byggde flera "galärfregatter" runt 1670–1690 som var dubbeldäckade fregatter med en rad av årportar under batteridäcket. De tre brittiska galärfregaterna hade också beskrivane namn: James Galley, Charles Galley och Mary Galley.Winfield (2009), sida 116–118 I slutet av 1700-talet användes "galär" ofta för att beskriva mindre fartyg med kanoner som inte passade in i kategorin den klassiska medelhavstypen. Den tidiga amerikanska flottan och andra flottor byggde fartyg som kallades "galärer" eller "roddgalärer", även om de egentligen var mer lika brigantiner eller kanonslupar.Karl Heinz Marquardt, "The Fore and Aft Rigged Warship" i Gardiner & Lavery (1992), sida 64 Den här användningen av termen "galär" beskrivning handlade främst om att beskriva fartygens militära roll, och hade mer att göra med frågor kopplade till flottors förvaltning och finansiering.
Ursprung och tidig historik miniatyr|Avbildning av örlogsfartyg (med spetsig för) och handelsfartyg (rundad för); teckning av relief från palats i Nineve, cirka 700 f.Kr. Föregångarna till galärer var kanoter som tillverkades av urholkade stockar, en av de första vattenfarkoster vi känner till. De hade ett smalt, avlångt skrov som krävde att de paddlades fram i sittande ställning. Det var betydligt mindre effektivt än att ro med riktiga åror med ryggen i färdriktningen. Terrakottaskulpturer och blyskulpturer som hittats kring Egeiska havet visar på att det förekom paddeldrivna farkoster runt 3000-2000 f.Kr. Arkeologer bedömer att koloniseringen av öar i Medelhavet runt 8 000 f.Kr. skulle ha krävt större farkoster som både kunde paddlades och möjligen även hade segel.Wachsmann, Shelley, "Paddled and Oared Ships Before the Iron Age" i Morrison & Gardiner (1995), sida 10 De tidigaste beläggen på mer avancerade fartyg som utgör de verkliga prototyper för senare galärer kommer från det forntida Egypten under Gamla riket (cirka 2700–2200 f.Kr.). Under farao Pepi I:s styre (2332–2283 f.Kr.) användes dessa fartyg för att anfalla och plundra bosättningar längs den levantinska kusten och för att frakta tillbaka krigsbyte i form av slavar och timmer.Wachsmann, Shelley, "Paddled and Oared Ships Before the Iron Age" i Morrison & Gardiner (1995), sida 11–12 Under Hatshepsuts regeringstid (1479–57 f.Kr.) användes egyptiska galärer för att frakta lyxvaror på Röda havet till och från Punt, något som avbildats på väggmålningar vid Hatshepsuts gravtempel vid Deir el-Bahari.Wachsmann, Shelley, "Paddled and Oared Ships Before the Iron Age" i Morrison & Gardiner (1995), sida 21–23
Det var troligen fenicier som utvecklade de första galärerna med två nivåer av roddare som senare blev kända under det grekiska namnet diērēs, eller birem.Casson (1971), sida 53–60 Fenicierna var bland de främsta sjöfararna och skeppsbyggarna under tidig antik men väldigt lite är känt om vilka typer av fartyg de använde. De avbildningar som finns bevarade är stiliserade fartyg från sigill som är formade som månskäror med en mast och en rad med åror. Minoiska bosättningar på Santorini har fresker daterade till ca 1600 f.Kr. med detaljerade bilder på ceremoniella farkoster utrustade med tak av tältduk. En del av farkosterna ros med åror medan andra förs fram av figurer utrustade med paddlar. Freskerna har tolkats som att de kan föreställa en rituell uppförande av farkoster som redan på den tiden ansågs gamla och kanske anspelar på en äldre tid då man uppfann rodden. I övrigt vet man väldigt lite om hur minoiska fartyg såg ut eller hur de användes.
Fram till slutet av 2000-talet f.Kr fanns det ingen tydlig skillnad i hur handels- och krigsfartyg var utformade. Båtar färdades längs floderna i forntidens Egypten under Gamla riket (2700–2200 f.Kr.) och till havs finns belägg för galärliknande fartyg som fraktade lyxvaror över Röda havet under farao Hatshepsut. Runt 700 f.Kr. började man bygga fartyg med förstammar med spetsiga utskjutande nederdelar som antingen var avsedda som rammar eller för att göra fartygen mer hydrodynamiska. Det innebar den första tydliga uppdelningen mellan fartyg för handel respektive krig.Mark (2008), sida 257-259 För handel använde fenicierna använde galärer som mindre avlånga, hade färre åror och som förlitade sig mer på segel än rodd. Vrak från 2000- eller 1000-talet f.Kr. som hittats utanför Sicilien har förhållande mellan längd och bredd på 6:1. Det här faller emellan det vanligare 4:1 som gäller för seglande handelsfartyg och 8:1 eller 10:1 för krigsfartyg. Handelsgalärer i det antika Medelhavet användes för mer värdefulla föremål eller ömtåligt god som behövde flyttas så säkert och snabbt som möjligt, eller för viktiga persontransporter.Casson, Lionel, "Merchant Galleys" in Morrison & Gardiner (1995), sida 117–121 höger|miniatyr|Dionysos färdas på en liten galär i en målning från Dionysosbägaren av Exekias, cirka 530 f.Kr.Casson (1971), page 68–69