miniatyr|Svenska folkdräkter, enligt Nordisk familjebok. Uttrycket kultur i Sverige omfattar allt kulturliv i Sverige, medan svensk kultur vanligen räknas som en västerländsk, närmare bestämt nordisk kultur, och delar egenskaper och uttryck främst med dessa.

Begreppet svensk kultur Begreppet kultur har olika betydelser. I en mer populär betydelse står kultur för synliga yttringar och handlingar, exempelvis musik, maträtter, klädsel och enkelt observerbara ageranden. Inom samhällsvetenskapen betonar man istället skillnader i värderingar, normer och institutioner. Den danske filologen Hartvig Frisch (1893-1950) gav den observerbara definitionen att kultur är vanor.Biografi Aarhus Universitet, Institut for Kultur og Samfund] De flesta empiriska forskare i komparativa värderingar och normer, exempelvis Geert Hofstede, framhåller kultur som beständig över tid. Många av våra vanligaste föreställningar uppvisar en anmärkningsvärd kontinuitet. Andra, postmodernt orienterade forskare, betonar istället kulturens föränderliga natur och svenskhet som identitet; vad som betraktats som svenskt har varierat över tid. Den svenska kulturen är kopplad till den svenska folkgruppen, till statsbildningen Sverige och dess geografiska område. Hur gammal eller hur djupt förankrad en viss företeelse måste vara för att betraktas som en del av svensk kultur är en diskussionsfråga.

Svenska språket 200px|miniatyr|Det tidigaste kända exemplaret av Äldre Västgötalagen från 1280-talet, en av de tidigaste exemplen på svenska skrivet med det latinska alfabetet.

Svenska är ett indoeuropeiskt språk som tillhör den nordgermanska grenen av de germanska språken. Det är ett fastlandsskandinaviskt språk med ömsesidig begriplighet mot danska och norska. Svenska är nationalspråk i Sverige, modersmål för i princip samtliga 8 miljoner infödda invånare och andraspråk för cirka 1,2 miljoner invandrare. I Finland talas svenska av cirka 5,5 % av befolkningen. Tidigare har det funnits vidsträckta svenskspråkiga områden i Estland.

Omkring Kristi födelse hade det germanska språk som talades i Skandinavien (urnordiska) genomgått några större förändringar och utvecklats till fornnordiska.Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Nordiska språk) Detta språk skrevs med runalfabetet, den så kallade futharken. Fornnordiskan genomgick förändringar som inte var likartade i hela norden och resulterade under 800-talet att tre olika dialekter, en västlig, en östlig och en gutnisk, utvecklades: fornvästnordiska, fornöstnordiska och forngutniska, där den mellersta varianten talades i merparten av nuvarande Sverige. På 1100-talet började dialekterna som talades i nuvarande Sverige och Danmark att skilja sig från varandra och delas på 1200-talet i fornsvenska och forndanska dialekter. Termen fornsvenska används om den medeltida svenskan och har sin början cirka 1225.

Mot 1500-talet hade grammatiken i vardagsspråket och i icke-religiös litteratur till stor del förenklats så att den började likna dagens svenska. Gustav Vasas bibel var ett stort steg mot en mer konsekvent svensk stavning men strider om olika stavningsförslag pågick fram till tidigt 1800-tal. Nusvenska, som har sin början från ungefär 1900, är det språkstadium som den moderna svenskan tillhör. Stavningen var slutligen standardiserad med stavningsreformen 1906. Den största förändringen som skett är en allmän stilförskjutning av den formella svenskan mot det mer lättlästa och talspråkliga. En viktig språksocial förändring skedde på 1960-talet med den så kallade du-reformen.

Under åren lånades många ord in från främst andra europeiska språk: under medeltiden främst latin och grekiska (främst på det andliga området) och lågtyska (handel, stads- och hovkultur). Under 1700-talet kom franskan att dominera, under 1800-talet återkom tyskan, och under 1900-talet har engelskan dominerat.

En rad svenska ord har blivit lånord inom andra språk - framför allt i finskan. Till engelskan har svenskan exporterat bland annat orden "gravlax", "ombudsman", "orienteering" och "smorgasbord".

Det medeltida kristna kulturarvet

Kristnandet av Sverige under 1000- och 1100-talen har beskrivits som en av de mest genomgripande kulturella förändringarna i landets historia. [ref: Nilsson, ‘‘Sveriges kyrkohistoria’’ bd 1] Med den katolska kyrkan kom skriftkulturen och det latinska alfabetet, stenarkitekturen, den lärda bildningen och en ny tidsstruktur i form av kyrkoåret med dess helgdagar och fastetider. Landet organiserades i socknar – en indelning som bestod i över 800 år – och tusentals kyrkor uppfördes, av vilka många ännu är i bruk och utgör Sveriges äldsta bevarade byggnader i kontinuerlig användning. [ref: Dahlbäck el. ‘‘Sveriges kyrkohistoria’’] Äldre traditioner och heliga platser försvann inte utan integrerades ofta och omtolkades i kristen form: heliga källor fick helgonnamn och blev vallfartsmål, och årets gamla samlingstider knöts till kyrkans fester. [ref: Brink/Olsen om kultplatskontinuitet] Den medeltida kyrkokulturen frambringade även egna svenska helgon – bland dem Erik den helige och heliga Birgitta, vars uppenbarelser hör till den svenska litteraturens tidigaste verk med internationell spridning – liksom ett blomstrande klosterväsen med Vadstena kloster som Nordens främsta litterära miljö under senmedeltiden. [ref: ‘‘Sveriges kyrkohistoria’’ bd 2] Där sammanställde Petrus av Skänninge birgittinnunnornas veckoofficium ‘’Cantus sororum’’, som genom ordens klostergrundningar spreds över Europa. [ref: Servatius] Kyrkorummens kalkmålningar och träskulptur, med mästare som Albertus Pictor, räknas till den svenska konsthistoriens centrala bestånd, och arvet från perioden lever vidare i ortnamn, kalenderhögtider som midsommar och lucia, samt i folkliga sedvänjor som fortlevde efter reformationen. [ref: Bringéus, ‘‘Årets festseder’’]

Konstarter Sverige har en rik historia inom olika konstarter och populärkulturella uttryck. Under vikingatiden fram till äldre medeltid kom de flesta influenserna på svenska kulturuttryck från övriga Norden medan den katolska kyrkan och den tyska kultursfären utgjorde viktiga influenser under medeltiden. Under frihetstiden början kom det kulturella influenser från England, vilket sedan avlöstes av att fransk kultur hade ett starkt inflytande under senare delen av 1700-talet. Under 1800-talet så var det återigen den tyska kulturen som influerade mest, inte minst tysk romantik och filosofi. Efter andra världskriget har den engelskspråkiga världen dominerat. Inflytandet från Europa är dock fortsatt starkt: fyra femtedelar av alla böcker och musikskivor importeras från Europa, liksom nio av tio tidskrifter.Eurostat (2007). Cultural statistics: 2007 edition. Eurostat pocketbooks, Eurostat, European Commission. full-text pdf Deltagandet i kulturaktiviteter är högt. Svenskar har det högsta deltagandet i konstnärliga och kulturella aktiviteter inom EU Skaliotis, Michael (2002). Keys Figures on Cultural Participation in the European Union. Unit E3, Health, Education and Culture, Eurostat. full-text pdf European Commission (2007). European Cultural Values. Special Eurobarometer 278, Directorate General Education and Culture, European Commission. full-text pdf.

Litteratur

Den svenska litteraturens historia förebådas av runstenarna och är författad på urnordiska och senare språkvarianter. Den långa inskriften på Rökstenen anses vara ett verkligt litterärt verk, skapat i syfte att bevara ett stycke fornnordisk mytologi. De äldsta texterna på svenska utgörs av de medeltida landskapslagarna som nedtecknades under 1200-talet och början av 1300-talet. Under medeltiden var nästan all litteratur som skrevs av religiös art och författades på latin. Sveriges äldsta historiska källskrift är Erikskrönikan. Typisk renässanslitteratur på svenska uppträdde på 1600-talet. 1665-1668 publicerades den första romanen på svenska, Stratonice av Urban Hjärne. Georg Stiernhielms diktsamling var den första diktsamlingen av större betydelse skriven på svenska. Samtida med dessa var Lars Wivallius och Lasse Lucidor var något senare. Sakprosans främste representant under den tiden är Olof Rudbeck den äldre, som med sin säregna Atlantica kom att popularisera den storsvenska göticismen. Gustav III främjade kultur på många sätt, bland annat genom att inrätta Svenska Akademien.

Den svenska romantiken (tidigare något missvisande benämnd som nyromantik) utgick i hög grad från Auroraförbundet. Till de drivande hörde Per Daniel Amadeus Atterbom, starkt influerad av Friedrich von Schellings filosofi. Mindre berömda under sin samtid, men postumt uppvärderade är Erik Johan Stagnelius och Clas Livijn. En mer nationalromantisk inriktning stod Götiska förbundet för, med Esaias Tegnér och Erik Gustaf Geijer som de mest kända medlemmarna. Ett centralt författarskap i den svenska romantiken är Carl Jonas Love Almqvist. Bland annat var Almqvist genom romanen Det går an och andra prosatexter banbrytande för den litterära realismen. I Finland verkade Johan Ludvig Runeberg.

miniatyr|August Strindberg porträtterad 1899 av Carl Larsson. Strindberg har inspirerat berättare som Ingmar Bergman, Franz Kafka och Eugene O'Neill. August Strindberg dominerade den svenska litteraturscenen under 1880-talet och fram till sin död, och var en av de första att introducera den litterära naturalismen i Sverige. Han räknas som en av Sveriges främsta författare med verk som Röda rummet och Fröken Julie. Strindberg skrev både prosa och lyrik men är internationellt mest känd för sin dramatik.

Andra märkbara författare inom perioden var Erik Gustaf Geijer, Albert Ulrik Bååth, Fredrika Bremer, Emilie Flygare-Carlén, och Ola Hansson. Den stora folkbildaren blev Selma Lagerlöf som med sin Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige undervisade barn i Sveriges geografi. Verner von Heidenstam bröt med naturalismen och realismen och skrev istället om romantik, individualism och sensualism. En ny litterär epok inleddes i Sverige i och med Gustaf Frödings debutbok Guitarr och dragharmonika 1891. Andra nyromantiker och symbolister som märks under perioden är Hjalmar Söderberg, Bo Bergman, Axel Wallengren (Falstaff, fakir), Sven Lidman och Sigurd Agrell.

Den svenska lyriken påverkades starkt av modernismen; dess form övergav alla versmått och blev experimentellt oregelbunden. Till modernismen räknas Pär Lagerkvist, Edith Södergran, Karin Boye, Stig Dagerman och Artur Lundkvist. Svensk 1900-talslitteratur utmärker sig genom den stora mängden litteratur som skildrar de lägre samhällsklasserna, framför allt inom jordbruket. Statarskolan blev politiskt sprängstoff. Många av svenska arbetarförfattarna var autodidakter, till exempel Ivar Lo-Johansson. Vilhelm Moberg är kanske den mest kände i denna grupp av författare som räknar Eyvind Johnson, Harry Martinson, Moa Martinson, Per Anders Fogelström, Jan Fridegård och Jarl Sjöblom bland sina främsta.

På 1960-talet ökade den politiska aktivismen i samhället, och dokumentärromanen fick en framträdande roll. Jan Myrdal införde konceptet rapportbok, och P.C. Jersild skildrade forskning, sjukvård och byråkrati. På senare år har Astrid Lindgren nått exempellösa internationella framgångar med sina romantiska och barnkära berättelser om figurer som Pippi Långstrump och Ronja rövardotter. Lindgren är en av världens mest lästa författare, och är med sin läsekrets den överlägset största populärsymbolen för svensk litteratur. Även samtida svenska deckarförfattare har mött stora framgångar utomlands, med början hos Sjöwall Wahlöö, och senare Jan Guillou, Henning Mankell och Stieg Larsson.

Musik

miniatyr|Carl Michael Bellman, porträtterad av Per Krafft (1779). Efter ett besök i Sverige önskade Vladimir Lenin översätta Bellmans sånger till ryska.