Jakob I (), född 19 juni 1566 på Slottet i Edinburgh, död 27 mars 1625 på Theobalds House utanför Cheshunt i Hertfordshire, var kung av Skottland (som Jakob VI) 1567–1625 och kung av England 1603–1625. Jakobs föräldrar var kusinerna Maria I av Skottland (Maria Stuart) och Henry Stuart, lord Darnley. Han gifte sig med Anna av Danmark och fick åtta barn, varav många dog som spädbarn – ett av dem innan det hade fått något namn – och bara tre hann bli vuxna.

Han var den förste engelske regenten av huset Stuart och efterträdde den sista av huset Tudor, Elisabet I, som var barnlös.

Jakob var framgångsrik som regent i Skottland, men inte i England. Han var oförmögen att hantera ett fientligt engelskt parlament och underhusets vägran att införa tillräckligt höga skatter förlamade de kungliga finanserna. Hans förkärlek för absolut kungamakt, hans dåliga hantering av kungarikets tillgångar och hans gynnande av favoriter, lade grunden till engelska inbördeskriget, under vilket hans son och efterträdare Karl I åtalades och avrättades. Under Jakobs tid var emellertid regeringarna i England och Skottland relativt stabila.

Tillsammans med Alfred den store anses Jakob ha varit en av de mest lärda personerna som suttit på Englands och Skottlands troner. Under honom fortsatte mycket av den kulturella blomstringen från den elisabetanska eran. Vetenskap, litteratur och konst, med bidrag av personer som sir Francis Bacon och William Shakespeare, gjorde stora framsteg under hans regentskap.Milling, sid. 155, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel James I of England, läst 6 juni 2007 Jakob var en lärd författare som skrev verk som Daemonologie (1597), refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel James I of England, läst 6 juni 2007, The True Law of Free Monarchies (1598), Basilikon Doron (1599) och A Counterblaste to Tobacco (1604).

Uppväxt Jakob var enda barn till Maria I av Skottland och hennes andre make, Henry Stuart, lord Darnley. Han härstammade i rakt nedstigande led från Henrik VII, genom sin gammelfarmor Margareta Tudor, syster till Henrik VIII.Margareta Tudor var mor till Margaret Douglas, blivande grevinna av Lennox, och mor till Henry Stuart, lord Darnley. Hon var också farmor till Maria Stuart genom sin son Jakob V. Guy, sid. 54, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel James I of England, läst 6 juni 2007 Jakobs mor var en osäker härskare, eftersom både hon och hennes man var katoliker, och fruktade ett uppror från protestantiska adelsmän. Dessutom var deras äktenskap svårt.Guy, sid. 236–237, sid. 241–242, sid. 270, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel James I of England, läst 6 juni 2007 Medan Maria var gravid med Jakob anslöt sig Darnley i hemlighet till rebellerna och mördade drottningens privatsekreterare, David Rizzio.Guy, sid. 248–250, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel James I of England, läst 6 juni 2007

Jakob föddes den 19 juni 1566 i Edinburgh Castle och blev automatiskt hertig av Rothesay och Prince and Great Steward of Scotland, eftersom han var regentens äldste son och därmed bröstarvinge. Han fick namnet Charles James, det första efter sin gudfader Karl IX av Frankrike, och blev därmed den förste blivande brittiske monark med fler än ett förnamn. Jakobs far mördades den 10 februari 1567 vid Kirk o' Field, troligen som hämnd för mordet på Rizzio. Modern, änkan, gifte sig den 15 maj samma år med James Hepburn, 4:e earl av Bothwell, som allmänt misstänktes för att ha mördat Darnley, vilket gjorde henne än mer impopulär.Enligt historikern John Guy finns dock inget otvetydigt belägg som visar att hon ägde kännedom om att Darnley skulle bli mördad. Guy, sid. 312–313. Historikern David Harris Willson anser dock att det är bortom tvivel att Bothwell var mördaren, och tycks lika säker på att Maria var medskyldig. Willson, sid. 18. Refererade i engelskspråkiga Wikipedias artikel James I of England, läst 6 juni 2007 I juni 1567 grep och fängslade de protestantiska rebellerna Maria i Loch Leven Castle. Den 24 juli tvingades hon abdikera från tronen, som ärvdes av den endast tretton månader gamle Jakob.Guy, sid. 364–365, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel James I of England, läst 6 juni 2007

Förmyndarregeringar Jakob kröntes formellt till kung av Skottland i Church of the Holyrood i Stirling den 29 juli 1567.Croft, sid. 11, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel James I of England, läst 6 juni 2007 Av hänsyn till trosuppfattningarna hos den större delen av den skotska härskande klassen uppfostrades han som medlem av den protestantiska nationella skotska kyrkan och undervisades av män med presbyterianska sympatier. Under Jakobs tidiga år som kung hade en serie riksföreståndare makten. Den förste av dessa var James Stuart, 1:e earl av Moray, hans mors illegitima halvbror. Maria slapp ut ur fängelset 1568, vilket ledde till en kort period av våldsamheter. Lord Moray besegrade Marias styrkor i slaget vid Langside, och hon tvingades fly till England, där hon blev fängslad av Elisabet I.

Lord Moray blev mördad av en av Marias anhängare år 1570. Han efterträddes av Jakobs farfar, Matthew Stewart, 4:e earl av Lennox, som drabbades av ett liknande öde 1571. Den nästa var Jakob V:s tidigare förmyndare, John Erskine, 1:e earl of Mar, som dog 1572. Den siste av föreståndarna var James Douglas, 4:e earl av Morton, som under de två tidigare regentskapen hade varit den mäktigaste skotske adelsmannen, med mer makt än de tidigare föreståndarna. Historikern och poeten George Buchanan skötte Jakobs utbildning.Croft, sid. 12–13, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel James I of England, läst 6 juni 2007

Lord Morton lyckades till slut underkuva de familjer som fortsatte att stödja Maria. Hans fall åstadkoms inte av Marias anhängare, utan av kungens närmaste hovmän, som upplyste den unge monarken om hur omfattande de kungliga maktbefogenheterna var och uppmuntrade honom att själv ta kontroll. Hovmännen anklagade Lord Morton för delaktighet i mordet på Jakobs far. Lord Morton åtalades, dömdes och avrättades sedan 1581. Makten innehades därefter av kungen själv, istället för av en riksföreståndare.

Jakob VI regerade dock ändå inte ensam, utan förlitade sig på sina närmaste hovmäns råd. En av de viktigaste adelsmännen vid denna tid var Jakob VI:s kusin, Esmé Stuart, Seigneur d'Aubigny, som hade kommit från Frankrike 1579, och hade utnämnts till earl av Lennox. En annan mäktig hovman vid denna tid var James Stuart, som utnämndes till earl av Arran som belöning för sitt vittnesmål mot Lord Morton. Eftersom Lord Lennox var katolik och Lord Arran lutade åt episkopalism tyckte de skotska lorderna illa om regeringen. I räden i Ruthven (1582), fångade några presbyterianska adelsmän, ledda av William Ruthven, 1;e earl av Gowrie, Jakob och höll honom fången i nästan ett år i Ruthven Castle, numera känt som Huntingtower Castle, i Perthshire. Lord Arran tillfångatogs också, och Lord Lennox utvisades till Frankrike. Kungen och Lord Arran flydde 1583. Lord Gowrie blev avrättad och rebellerna tvingades fly till England. Skotska parlamentet, som var lojalt mot kungen, antog ’’Black Acts’’, som förde den skotska kyrkan direkt under kungens kontroll. Dessa åtgärder var mycket impopulära. Prästerskapet satte sig emot kungen och tog avstånd från honom och försökte hålla hans inflytande under kontroll, så att han inte skulle bli så mäktig att han kunde våga avskaffa den presbyterianska statskyrkan.

Engelsk tronföljd Jakob VI och Elisabet I blev allierade genom fördraget i Berwick. Jakob försökte stå kvar i den ogifta drottningen av Englands gunst, eftersom han var en potentiell efterträdare till henne i den ständigt aktuella frågan om tronföljden efter Elisabet I. Henrik VIII hade fruktat att den engelska kronan skulle gå till en skotte, och uteslöt i sitt testamente Margareta Tudor, Jakobs morfarsmor, och hennes ättlingar från tronföljden. Även om de formellt var uteslutna genom testamentet, som genom en parlamentsakt gällde som lag, var både Maria I av Skottland och Jakob seriösa tronpretendenter, eftersom de var Elisabet I:s närmaste släktingar.

År 1586 var Maria inblandad i Babingtonsammansvärjningen, en plan som syftade till att sätta henne på Englands tron efter att Elisabet mördats. Elisabet hade tidigare skonat Marias liv efter Ridolfisammansvärjningen, men kunde inte längre tolerera den fara hon utgjorde. Följaktligen blev Maria avrättad för sina brott 1587. Vore det inte för Henrik VIII:s testamente skulle Jakob nu vara presumtiv arvinge (heir presumptive) till den engelska kronan.

miniatyr|Anna av Danmark var Jakob VI:s fru

Efter att Maria avrättats blev hennes skotska anhängare försvagade. Jakob lyckades minska de katolska adelsmännens inflytande i Skottland avsevärt. Han vann dessutom protestanters sympatier genom att gifta sig med Anna av Danmark – en prinsessa från ett protestantiskt land och dotter till Fredrik II av Danmark – genom ombud 1589. En andra bröllopsceremoni, denna gång med båda parter personligen närvarande, skedde den 21 januari 1590 i Kronborg under Jakobs besök i Danmark. Kort efter hans återkomst via Leith den 1 maj närvarade han vid häxrättegången i North Berwick, där flera personer dömdes för att ha använt trolldom för att skapa en storm i ett försök att sänka skeppet som Jakob och Anne hade färdats med. Detta gjorde Jakob mycket oroad över det hot som han ansåg att häxor och trolldom utgjorde mot honom och landet. Under denna period skrev han sin avhandling om demonologi. Som en följd av detta dödades hundratals kvinnor för häxeri. Deras kroppar hittades senare i det som då kallades Nor Loch (nu Princes Street Gardens).

Till en början stod Jakob och hans fru nära varandra,Willson, sid. 85–95, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel James I of England, läst 6 juni 2007 men de gled gradvis isär. Paret fick åtta barn, av vilka tre överlevde barndomen och en var dödfödd. De beslöt att separera efter dottern Sophias död.

Jakob ställdes inför ett katolskt uppror 1588, och tvingades till försoning med skotska kyrkan. Han gick till slut med på att dra tillbaka Black Acts 1592. Jakob, som var rädd att göra många engelska katoliker upprörda om han behandlade de katolska rebellerna alltför strängt, gick med på att benåda några av sina motståndare, och förargade därmed istället den protestantiska kyrkan. År 1600 bildades en sammansvärjning av John Ruthven, 3:e earl av Gowrie, son till den earl av Gowrie avrättad 1584. När komplotten misslyckades blev Lord Gowrie och hans medhjälpare avrättade, och till och med protestantiska adelsmän började undertryckas av kungen.

Efter Elisabet I:s död 1603 skulle kronan enligt Henrik VIII:s testamente ha övergått till Lady Anne Stanley (hennes sysslingbarn, Viscount Beauchamp, son till Lady Catherine Grey, var mer senior, men betraktades som illegitim eftersom hans föräldrars äktenskap var annullerat), en ättling till Maria Tudor, Henrik VIII:s syster. Trots detta var Jakob den enda allvarliga tronpretendenten, eftersom inga andra, inklusive Lord Beauchamp och Lady Anne, var tillräckligt mäktiga för att försvara sina anspråk. Följaktligen samlades ett tronföljdsråd (Accession Council) och utropade Jakob till kung av England. Han och hans maka kröntes den 25 juli 1603 i Westminster Abbey. Skottland och England förblev separata stater (se personalunion), och det var inte förrän 1707 som unionsakterna 1707 förenade de två länderna till en ny stat, Kungariket Storbritannien.

Tidigt styre i England