Gösta Ekman den yngre

Hans Gösta Gustav Ekman, även känd som Gösta Ekman den yngre, född 28 juli 1939 i Stockholm,Sveriges befolkning 1990, Riksarkivet död 1 april 2017 i samma stad,Sveriges dödbok 1830-2020, Sveriges släktforskarförbundhttp://www.expressen.se/noje/legendaren-gosta-ekman-har-avlidit/ var en svensk skådespelare och regissör. Han var son till regissören Hasse Ekman och konstnärinnan och friherrinnan Agneta Wrangel af Sauss, samt sonson till skådespelaren Gösta Ekman den äldre.

Gösta Ekman är kanske främst känd för sin medverkan i komedier på film och teater, liksom i revyer av komediduon Hasse och Tage. Några av hans mest framstående rollfigurer är Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson i Jönssonligan-filmerna och Gunnar Papphammar i Papphammar, en serie kortfilmer av slapstick-karaktär.

Biografi mini|258px|Gösta Ekman, Ingmar Bergman, Victor Sjöström och Lena Bergman vid inspelningen av Smultronstället 1957. miniatyr|258px| Gösta Ekman dansar med Fatima Svendsen 1962. Bakgrund

Gösta Ekman började sin karriär som regiassistent åt sin far Hasse Ekman i mitten av 1950-talet. Han var även regiassistent åt Ingmar Bergman under en kort period. Enligt Kalle Lind fick Gösta Ekman jobbet som regiassistent åt Bergman i filmen Smultronstället, då Bergman ville att det skulle stå Ekman, Bergman och Sjöström i förtexterna till filmen. Så småningom fick han börja agera framför kameran, det var ju trots allt skådespelare han ville bli.

Komedier År 1963 började hans mångåriga samarbete med Hans Alfredson och Tage Danielsson i revyn Konstgjorda Pompe på Gröna Lund. Genom Hasseåtages revyer blev Gösta känd och folkkär. Han fick tidigt visa upp sin unika talang som ”snubbelkonstnär”. Redan i revyn Gula Hund (1964) snubblade han omkring som Mahatman, han som har ”tingen emot sig”. Mycket akrobatik bjöds i Herr Gunnar Papphammar från början av 1980-talet. Papphammar var en vidareutveckling av Carl Zetterström's serie Herr och fru Papphammar från 1978.

Gösta Ekman rönte också stor komikerframgång som Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson i de första fem filmerna om Jönssonligan. Han debuterade själv som filmregissör med Morrhår och ärtor (1985).

Allvarsamma roller Vid sidan av komiken fick Gösta Ekman många andra karaktärsroller, både på film och på scen. Särskilt kan nämnas filmerna Yngsjömordet (1966), En vandring i solen (1978) och En kärleks sommar (1979). Under 1990-talet medverkade han i många av hustruns Marie-Louise Ekmans produktioner, och gjorde rollen som poliskommissarie Martin Beck i en rad svensk-tyska filmproduktioner. Redan innan dess hade han spelat polis i spelfilmen Kronvittnet (1989).

Under 1960- och 1970-talen var han anställd vid Stockholms stadsteater. Ekman var en av grundarna av Turteatern. Även i allvarliga gestaltningar använde han ofta sin läggning för komik, både genom ironiska repliker och sitt kroppsspråk.

Efter skådespelarkarriären I samband med premiären av filmen Asta Nilssons sällskap (2005) förklarade Gösta Ekman att han gjort sin sista roll, och att han därmed drog sig tillbaka från sin långa skådespelarkarriär. Kuriosa i sammanhanget är att Asta Nilssons sällskap är inspelad redan före Dalle-filmen Skenbart (2003), men alltså hade premiär efter denna.

Efter att ha slutat som skådespelare har han bland annat varit adjungerad professor i scenisk gestaltning vid Teaterhögskolan i Stockholm 2008–09 och regisserat på Dramaten.

Året som professor på Teaterhögskolan finns dokumenterat i Karin Helanders bok Den skrattretande teatern. Ett år med Gösta Ekman och hans vänner.

På Dramaten har Ekman regisserat Den girige (2009), Hantverkarna (2010) och Främmande språk (2012). Han fungerade också som regiöga till Andreas T Olsson i monologen Sufflören (2012) – Ekman valde att i programbladet titulera sig V.I.S. (Vän I Salongen).

2012 tilldelades Ekman Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning".

Cameoroller miniatyr|Från vänster: Hans Alfredson, Lissi Alandh, Mille Schmidt, Tage Danielsson och Gösta Ekman med simborgarmärket 1962. Gösta Ekman har en mycket liten roll i Lasse Åbergs filmkomedi Sällskapsresan, där han spelar en städerska som snabbt går in i och ut ur ett hotellrum, ett slags cameoframträdande. Han gör också en lika minimal insats i Hans Alfredsons filmatisering av P&B där han agerar köande gäst på en restaurang.

Andra aktiviteter Gösta Ekman var också en begåvad musikant och tecknare. Han spelar bl.a. den egenkomponerade pianomusiken i Från och med herr Gunnar Papphammar. Ekman blev också en av Sveriges tidigaste rap-artister när han 1979 rappade signaturmelodin till Farbrorn som inte vill va' stor.

Privatliv Gösta Ekman tillhörde skådespelarsläkten Ekman. Han var son till Hasse Ekman och friherrinnan Agneta Wrangel af Sauss samt sonson till Gösta Ekman (den äldre) och Greta Ekman. Han är bror till Krister, Mikael och Stefan Ekman, halvbror till Fam Ekman samt farbror till Sanna Ekman.

Åren 1963–1974 var Gösta Ekman gift med Karl Gerhards adoptivdotter Fatima Svendsen (född 1944) med vilken han har sonen Måns Ekman (född 1964) och bildade en långlivad Amnestygrupp. Därefter var han 1979–1987 gift med Pia Harahap (född 1955), med vilken han adopterade två barn, Bille Ekman (född 1981) och Robin Ekman (född 1982). Från 1989 var han gift med Marie-Louise Ekman (född 1944) (inga gemensamma barn).Den 8 maj begravdes Gösta Ekman I Katarina kyrka på Södermalm. Runt 700 personer samlades för att hedra den folkkäre skådespelaren. Bland gästerna fanns stora delar av Sveriges kändis- och skådespelarelit Gösta Ekman avled den 1 april 2017 av gallvägscancer.En chosefri och rörande sjukhusvistelse Han är begravd på Katarina kyrkogård i Stockholm.SvenskaGravar

Filmografi

(Erik) (studenten i Uppsala) (Stefan) (Bengtsson) (Sixten) (den namnlösa huvudpersonen) (journalisten Blom) (Lennart) (Per Nilsson) (Stan) (student) (Rikard) (Tomas) (Mickes pappa) (Sten Wall) (Dante Alighieri) (En-Dum-En) (sonen) (fängelsedirektören) (Pablo Picasso) (Tore Andersson) (David Jernberg) (Gerner) (Stig) (hotellstäderska) (SÄPO-chefen John Smith) (Gunnar Papphammar) (Charles-Ingvar 'Sickan' Jönsson) (den nye chauffören) (Kurt) (Gary Stenström) (Charles-Ingvar 'Sickan' Jönsson) (Karl XII) (restauranggäst) (Stig Larsson) (Charles-Ingvar 'Sickan' Jönsson) (Torbjörn 'Tobbe' Skytt) (Claes-Henrik 'Håna' Ahlhagen) (Charles-Ingvar 'Sickan' Jönsson) (berättare) (Bjelke) (Rolf Lambert) (Charles-Ingvar 'Sickan' Jönsson) (vännen) (Carson) (Martin Beck) (Martin Beck) (Martin Beck) (Martin Beck) (Martin Beck) (Martin Beck) (bankdirektör Callert) (herr Khopp) (som sig själv) (som sig själv) (Tage Olsson) (Vippan) (Theodor 'Pompe' Bäckström) (den äldre mannen) (Dartanjang) (berättare) (berättare)

1964 – Markisinnan 1965 – Niklasons 1965 – Nattcafé 1965 – Alla mina söner (Frank Lubey) 1965 – Herr Dardanell och hans upptåg på landet (Henrik) 1965 – Hans nåds testamente (Jacob Enberg) 1966 – Hotet (Peter) 1966 – Skuggan av Mart (Gabriel) 1966 – Kvinnas man (Mikael) 1966 – Farfar till häst (Nick) 1966 – Tartuffe (Damis) 1967 – Trettondagsafton (Sebastian) 1967 – ABC (Bertil) (kung Karl Fredrik I) 1972 – Experimentlek

1973 – Kvartetten som sprängdes (Petrus Anker)| 1974 – Gustav III (Gustav III) 1976 – Ansikte mot ansikte (Mikael Strömberg) 1976 – En dåres försvarstal (Axel) 1977 – Semlons gröna dalar 1978 – Herr och fru Papphammar (Gunnar Papphammar) 1979 – Farbrorn som inte vill va' stor (berättare) 1980 – Från och med herr Gunnar Papphammar (Gunnar Papphammar) (Rune Strand) 1984 – Magister Flykt (berättare) 1991 – Duo jag (den smale mannen) 1992 – Vennerman & Winge (Eskil Vennerman/fru Vennerman) (Gustav III) 1996 – Lisa (berättare) 1999 – Papphammar (Gunnar Papphammar) 2000 – Soldater i månsken (Gunnar Larsson) 2001 – En fot i graven (Viktor Melldrov)

Regi (TV) (TV)

(TV)

Manusförfattare (idéer & kollaboration)

Kompositör 1980 – Från och med herr Gunnar Papphammar (TV)

Teater och revyer (ej komplett) Roller År Roll Produktion Regi Teater 1956 En elev Monsieur Topaze (Topaze) Marcel Pagnol Sam Besekow Alléteatern 1959 Den andre poeten Vår tids hjälte Beppe Wolgers Claes von Rettig Munkbroteatern 1960 Budbäraren Antigone Jean Anouilh Lars-Erik Liedholm Munkbroteatern Utroparen Tuppen Seán O'Casey Lars-Levi Laestadius Stockholms stadsteater Fårakällan Stockholms stadsteater 1962 Felix Meng, Marys kusin Patrasket Hjalmar Bergman Stina Bergman Stockholms stadsteater Akilles Akilles och jungfrurna Artur Maria Swinarski Tore Karte Fredriksdalsteatern 1963 Soldat Grégoire Bara en barberare Georges Schehadé Lars-Levi Laestadius Stockholms stadsteater Konstgjorda Pompe, revy Hasse och Tage Gröna Lund Ted Se men inte höra Peter Shaffer Hasse Ekman Gösta Ekman Intiman 1964 Medverkande Gula hund, revy Hasse och Tage Tage Danielsson Chinateatern 1966 Lådan, revy Tage Danielsson Gösta Ekman Fatima Ekman (turné runt Sverige) 1969 Johan Isak Thyraeus Spader, Madame! eller Lugubert sa Schubert Hasse och Tage Tage Danielsson Oscarsteatern 1973 Glaset i örat Hasse och Tage Berns Salonger 1976 Svea Hund Hasse och Tage Göta Lejon 1982 Fröken Fleggmans mustasch Tage-Lena Ekfredson Göta Lejon 1986 Hotelliggaren Ray Cooney Tony Verner Folkan 1993 Vera Vennerman I fru Vennermans fall Marie-Louise Ekman Gösta Ekman Marie-Louise Ekman Kilen, Kulturhuset, Stockholm 1998 Godnatt herr Morris Marie-Louise Ekman Kilen, Kulturhuset, Stockholm

Regissör År Produktion Upphovsmän Teater 1966 Lådan, revy Hans Alfredson och Tage Danielsson 1970 88-öresrevyn, revy Hans Alfredson och Tage Danielsson 1982 Fröken Fleggmans mustasch, revy Hans Alfredson och Tage Danielsson Göta Lejon 2007 Gäckanden Marie-Louise Ekman Dramaten 2009 Den girige Molière Dramaten 2010 Hantverkarna Line Knutzon Dramaten 2013 Främmande språk Simon Gray Dramaten Sufflören Andreas T Olsson Dramaten

Radioteater Roller År Roll Produktion Regi Teater 1967 Buss på kontinenten Ove Magnusson Olof Thunberg

Priser och utmärkelser 1973 – Guldbaggen för bästa manliga huvudroll i Mannen som slutade röka 1981 – Edvardpriset 1994 – Lisebergsapplåden 2000 – Revyräven 2003 – Fridolf Rhudin-priset 2006 – Guldmasken ("Privatteatrarnas pris") 2007 – Litteris et Artibus 2008 – Hedersguldbagge 2012 – Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning" 2012 – Kungliga priset 2012 – Monica Zetterlund-stipendiet 2014 – Piratenpriset

Referenser Noter Gösta Ekman i Vem är det 1993 Anette Nantell/Kurt Mälarstedt (2007-05-26): "Spelrum för Gösta". DN.se. Läst 2 juli 2014.

Vidare läsning Farbrorn som inte vill va' stor – En biografi av Klas Gustafson. Leopard Förlag, 2010. Från Gösta Ekman till Gösta Ekman: en bok om Hasse, far och son av Bengt Forslund. Askild & Kärnekull, 1982.

Externa länkar

Kategori:Födda 1939 Kategori:Avlidna 2017 Kategori:Män Kategori:Svenska skådespelare Kategori:Svenska revyartister Kategori:Svenska komiker Kategori:Guldbaggen för bästa manliga huvudroll Kategori:Nominerade till Guldbaggen för bästa manliga huvudroll Kategori:Nominerade till Guldbaggen för bästa manliga biroll Kategori:Mottagare av Hedersguldbaggen Kategori:Mottagare av Litteris et Artibus Kategori:Skådespelare från Stockholm Kategori:Svenska filmregissörer Kategori:Svenska teaterregissörer Kategori:Svenska TV-regissörer Gösta Kategori:Gravsatta på Katarina kyrkogård Kategori:Privatteaterchefernas pris

Gösta Ekman den yngre

Källa och licens