Antonio Lucio Vivaldi, född 4 mars 1678 i Venedig, Republiken Venedig, död 28 juli 1741 i Wien, Ärkehertigdömet Österrike var en italiensk violinist, präst och tonsättare. Vivaldis far, Giovanni Battista Vivaldi (1655–1736), var själv violinist och anställd i Markuskyrkan i Venedig och han var den som gav Antonio Vivaldi den första musikutbildningen. Inloggning krävs
Vivaldi prästvigdes 1703 och anställdes som "maestro de violino" samma år vid barnkonservatoriet för flickor, Il Pio Ospedale della Pietà, där han med smärre avbrott för resor var verksam till 1740. Han framträdde ofta med sina elever och egna verk för Venedigs adel och borgare.
Vivaldi etablerade och utvecklade konsertformen för soloinstrument (oftast 1–4 violiner) och orkester. Mest känd av dessa är Le quattro stagioni ("De fyra årstiderna"; konsert nr 1–4 i op. 8, 1725). Violinen var hans huvudinstrument, men han skrev också konserter och sonater för blåsinstrument, en stor mängd operor, samt vokalmusik för sakrala ändamål. Hans verk L'estro armonico (publicerat i Amsterdam ca 1711) kom att bli en av de mest betydelsefulla samlingarna av musik under 1700-talet, framför allt i Centraleuropa.
Vivaldi var en av senbarockens mest betydande tonsättare, populär både under sin livstid och i dag.
Biografi Barn- och ungdomsår miniatyr|200px|Kyrkan där Vivaldi döptes: Chiesa di San Giovanni in Bragora i Sestiere di Castello, Venedig.
Antonio Lucio Vivaldi föddes i Venedig, huvudstad i Republiken Venedig, 1678. Han döptes omedelbart i hemmet av barnmorskan. Orsaken till det hastiga dopet är inte känd. Kanske var barnet klent, men troligast är att det berodde på den jordbävning som skakade staden samma dag. Det officiella dopet i kyrkan ägde inte rum förrän två månader senare.Talbot, sid. 39 Vivaldis föräldrar var Giovanni Battista Vivaldi och Camilla Calicchio enligt registreringen i San Giovanni in Bragora. Vivaldi hade fem syskon, Margarita Gabriela, Cecilia Maria, Bonaventura Tomaso, Zanetta Anna och Francesco Gaetano.Talbot, sid. 37 Fadern, som först var barberare, men senare blev professionell violinist, lärde sonen att spela fiol och turnerade senare med sin unge son. Troligen undervisades han från mycket tidiga år med tanke på de utomordentligt goda musikkunskaper han hade då han redan vid 24 års ålder började arbeta vid Ospedale della Pietà.Heller, sid. 40 Fadern var en av grundarna till Sovvegno dei musicisti di Santa Cecilia, ett slags fackförening för musiker och tonsättare.Talbot, sid. 36 Ordförande i föreningen var Giovanni Legrenzi, kapellmästare i Markuskyrkan i Venedig och en välkänd tonsättare. Det är troligt att Vivaldi fick sin första undervisning i komposition av denne. Den luxemburgske forskaren Walter Kolneder har upptäckt drag av Legrenzis stil i det tidiga liturgiska verket Laetatus sum (RV Anh 31, komponerat 1691 vid 13 års ålder). Vivaldis far kan också ha varit tonsättare. En opera med titeln La Fedeltà sfortunata är komponerad 1689 av "Giovanni Battista Rossi", det namn som Vivaldis far använde i Sovvegno di Santa Cecilia. (Rossi betyder röd, färgen på Vivaldis hår, som var ett släktdrag.)
Vivaldi hade problem med sin hälsa. Troligen hade han en form av astma, som emellertid inte hindrade honom från att spela fiol, komponera eller delta i andra musikaliska aktiviteter, men han kunde inte spela blåsinstrument på grund av problemen med andningen. Vid 15 års ålder, 1693, började han studera till prästLandon, sid. 16, och 1703 prästvigdes han, 25 år gammal. Han kom snart att kallas il Prete Rosso (den röde prästen) på grund av sitt röda hår.Pincherle, sid. 16
1704, inte långt efter sin prästvigning, blev han befriad från att leda gudstjänster på grund av sin hälsa. Vivaldi tjänstgjorde de facto bara ett fåtal gånger som präst beroende på "strettezza di petto", som tolkats som astma, och det förefaller som om han helt slutade utöva prästämbetet.
Vid Pio Ospedale della Pietà I september 1703 blev Vivaldi maestro di violino vid barnhemmet Pio Ospedale della Pietà i Venedig. Inloggning krävs Trots att Vivaldi framför allt är känd som tonsättare ansågs han också vara en synnerligen skicklig violinist. Den tyska samtida arkitekten Johann Friedrich Armand von Uffenbach refererade till Vivaldi som "den berömde tonsättaren och violinisten" och sa att "Vivaldi spelade ett utsökt solo och på slutet lade han till en fantasi (en improviserad kadens) som fullkomligt förbluffade mig, då det är föga troligt att någon någonsin spelat eller någonsin kommer att spela med liknande manér."Landon, sid. 49
Vivaldi var bara 25 år då han anställdes vid barnhemmet och de flesta av sina större kompositioner skrev han under de trettio år han arbetade där.Heller, sid. 51 Det fanns fyra liknande institutioner i Venedig. Deras mål var att ge mat, husrum och utbildning åt föräldralösa och övergivna barn eller barn vars föräldrar inte kunde försörja dem. Barnhemmen finansierades av fonder instiftade av republiken Venedig.Pincherle, sid. 18 Pojkarna fick lära sig ett yrke och var tvungna att lämna hemmet då de fyllt 15. Flickorna fick musikutbildning och de mest begåvade fick stanna och utgöra hemmets berömda kör och orkester.
Kort efter att han anställts började barnen också att uppmärksammas utanför Venedig. Det mesta av de konserter, kantater och den sakrala musik Vivaldi skrev, skrev han för dem. Den vokala kyrkomusik Vivaldi skrev, skrev han också huvudsakligen för Ospedale della Pietà.Heller, sid. 77 Dessa, mer än sextio, sakrala verk består av verk för många olika slags besättningar, solomotetter och stora körverk för solister, dubbelkör och orkester.Heller, sid. 78 1704 utvidgades hans filollärartjänst till att också gälla "viola all'inglese".Landon, sid. 26 Tjänsten som körledare (maestro di coro) som Vivaldi också innehade tog mycket tid i anspråk. Han skulle komponera ett oratorium eller en konsert till varje större helg och dessutom lära barnen musikteori och att spela instrument.Pincherle, sid. 24
Hans relation till ledningen för Ospedale var ofta ansträngd. Ledningen röstade varje år om huruvida lärarna skulle behållas. Om Vivaldi var man sällan eniga och 1709 förlorade han arbetet efter röstsiffrorna 7 mot 6.Talbot, sid. 48 Efter ett år som frilansmusiker återkallades han till Ospedale efter en enig omröstning; styrelsen hade då uppenbarligen insett vilken betydande roll han spelade. 1713 blev han huvudansvarig för musikverksamheten vid institutionenHeller, sid. 54 och 1716 blev han utnämnd till "maestro di' concerti" (dirigent/musikdirektör).Talbot, sid. 59
Under denna tid skrev Vivaldi det mesta av sin musik, bland annat många operor och konserter. 1705 publicerades den första samlingen musik, Connor Cassara. Hans opus 1. är en samling av tolv sonater för två violiner och generalbas i en ganska traditionell stil. Den första tryckta samlingen, skriven 1705, publicerades av Giuseppe Sala.Pincherle, sid. 38 1709 kom opus 2., en samling med tolv sonater för violin och generalbas.Landon, sid. 31 Det verkliga genombrottet kom med samlingen av tolv konserter för en, två och fyra violiner och stråkar, L'estro armonico (opus 3.), som publicerades i Amsterdam 1711 av Estienne Roger.Landon, sid. 42 L’estro armonico tillägnades Ferdinando de' Medici som själv var musiker och som stött många musiker såsom Alessandro Scarlatti och Händel. Troligen träffades Vivaldi och han i Venedig.Talbot, sid. 54 Verket blev en rungande succé över hela Europa och följdes 1714 av La stravaganza (opus 4.), en samling konserter för soloviolin och stråkar.Talbot, sid. 58 La stravaganza tillägnades en av Vivaldis tidigare elever, den venetianske adelsmannen Vettor Dolfin.
År 1718 började Vivaldi företa sig resor. Trots hans ofta förekommande resor betalade Pietà honom för att skriva två konserter i månaden till orkestern och för att repetera med den minst fem gånger, då han befann sig i Venedig. Pietàs arkiv visar på att han betalades för 140 konserter mellan 1723 och 1733.Michael Talbot. "Vivaldi, Antonio." I Grove Music Online. Oxford Music Online, http://www.oxfordmusiconline.com/ (Hämtad 23 mars, 2010. Inloggning krävs.).
Operaproducent miniatyr|200px|Den första utgåvan av Juditha triumphans som omtalas som hans första stora oratorium. I Venedig var, under det tidiga 1700-talet, opera den mest uppskattade underhållningen och även den mest lönsamma för tonsättarna. Flera teatrar tävlade om publikens gunst. Vivaldi började sin karriär som operatonsättare i det tysta. Hans första opera Ottone in villa (RV 729) framfördes inte i Venedig utan på Garzerie-teatern i Vicenza 1713.Heller, sid. 98 Året därpå tog han steget till Venedig och blev impressario på Teatro Sant'Angelo där hans opera Orlando finto pazzo (RV 727) uppfördes. Verket uppskattades dock inte av publiken och föreställningen fick läggas ner efter bara några veckor och ersattes av en repris av en opera som givits året innan. 1715 gavs Nerone fatto Cesare (RV 724, ej bevarad), med musik av sju olika tonsättare, av vilka Vivaldi bidragit med mest musik, elva arior. Denna gång blev det succé och Vivaldi planerade att till höstsäsongen ge en egen opera, Arsilda regina di Ponto (RV 700). Denna stoppades emellertid av censuren som ogillade handlingen. I operan förälskar sig huvudrollen, Arsilda, i en kvinna, Lisea, som låtsas vara man. Vivaldi lyckades dock upphäva censuren året därpå och den hade till slut premiär och gjorde en rungande succé.
Under samma period beställde Pietà ett flertal liturgiska verk. De mest betydelsefulla var två oratorier. Det ena, Moyses Deus Pharaonis (RV 643), har gått förlorat och det andra, Juditha triumphans (RV 644), komponerat 1716, är ett av hans kyrkliga mästerverk. Det skrevs för att fira Venedigs seger över turkarna och återerövrandet av ön Korfu. Alla de elva sångrollerna, både de manliga och de kvinnliga, spelades av flickor från Pietà. Många av ariorna innehöll också instrumentala solon för blockflöjter, oboer, viola d'amore och mandolin, vilket visade på flickornas breda färdigheter.Landon, sid. 52
Samma år, 1716, skrev och producerade Vivaldi ytterligare två operor, L'incoronazione di Dario (RV 719) och La costanza trionfante degli amori e degli odi (RV 706). Den senare blev så populär att den omarbetades och presenterades två år senare med titeln Artabano re dei Parti (RV 701, ej bevarad) och uppfördes i Prag 1732. Under de följande åren skrev Vivaldi många operor som framfördes runt om i Italien.
Hans modernistiska operastil orsakade en del problem i relationen till mer konservativa musiker som till exempel Benedetto Marcello, en medlem av magistraten och amatörmusiker, som skrev en pamflett där han kritiserade Vivaldi och den moderna operastilen. Pamfletten hade rubriken Il teatro alla moda och på dess omslag fanns en karikatyr av Vivaldi spelande fiol. miniatyr|200px|Framsidan på "Il teatro alla moda." Marcellos familj var rättmätiga ägare till teatern Sant'Angelo och hade fört en lång juridisk process med ledningen för att få upprättelse, men utan framgång. Pamfletten attackerar Vivaldi utan att nämna honom vid namn. Teckningen på framsidan föreställer en båt (Sant'Angelo), och till vänster står en liten ängel med prästhatt och spelar fiol. Den dunkelt formulerade texten under bilden nämner icke existerande platser och namn, men "ALDIVIVA" är ett anagram på "A. VIVALDI".