Henry Garnet (; ibland Henry Garnett som alternativ stavning), född i juli 1555 i Heanor, död 3 maj 1606 i London (avrättad), var en engelsk jesuitpräst, främst känd för sin involvering i krutkonspirationen mot kung Jakob I av England 1605. Efter att ha studerat vid Nottingham High School och senare Winchester College flyttade han 1571 till London, där han arbetade som korrekturläsare. Garnet var intresserad av att studera juridik, men valde istället att resa ut i kontinentaleuropa för att gå med i jesuitorden. Han prästvigdes någon gång runt 1582 i Rom och stannade kvar i staden för att undervisa i hebreiska, metafysik och matematik.
Garnets akademiska karriär förkortades dock när fader Robert Persons bad honom återvända till England, något jesuitordens general Claudio Aquaviva vägrade gå med på till en början. Tidigt i juli 1586 anlände Garnet till England och påbörjade sitt missionärsarbete kort därefter. Han uppmärksammade katolikernas förtryckta levnadssituation i England, men valde själv ett passivt förhållningssätt till problemen. När flera tänkta konspirationer mot Jakob I av England uppdagades under tidigt 1600-tal uppmanade Garnet Englands katoliker att inte ta till våld mot den sittande kungen. Han mötte ledaren för krutkonspirationen, Robert Catesby, några gånger under sommaren 1605, men han var ovetande om dennes planer att lönnmörda kung Jakob. Det var inte förrän jesuiten Oswald Tesimond den 24 juli samma år avslöjade planerna för Garnet som han förstod vad som var på gång. Informationen Tesimond delgav var dock belagd med absolut tystnadsplikt och Garnet kände sig inte bekväm att dela med sig av denna information till någon. Istället bad han påven uppmana alla katoliker att inte ge sig in i ett våldsamt uppror mot Jakob.
Efter att krutkonspirationen misslyckades den 5 november 1605 tillbringade Garnet flera veckor på rymmen innan han greps vid Hindlip Hall den 27 januari 1606. Han fördes åter till London där han kan ha blivit förhörd vid så många som 23 olika tillfällen. Garnet satt fängslad i Towern i cellen bredvid kollegan Edward Oldcorne. I rättegången mot Garnet den 28 mars 1606 blev det en fällande dom i landsförräderi mot honom. Garnet avrättades den 3 maj 1606 i Westminster genom hängning, dragning och fyrdelning.
Biografi Tidigt liv stående|miniatyr|Ett porträtt av Garnet. Porträtt av okänd konstnär. Henry Garnet föddes i juli 1555 i Heanor, Derbyshire som son till Brian Garnet och hans fru Alice, vars flicknamn var Jay. Garnet hade åtminstone två bröder (Richard och John) samt tre systrar (Margaret, Eleanor och Anne), där de senare blev nunnor vid det katolska universitetet i Leuven. Garnet studerade vid Nottingham High School, där hans far var anställd från och med 1565. Garnet blev antagen som elev vid denna skola den 24 augusti 1567, men året därpå studerade han istället vid Winchester College. Garnet älskade musik och han ska ha haft en förtjusande sångröst. Han kunde även sjunga sånger helt utan att behöva förbereda sig samt att han var skicklig på att spela luta. Fader Thomas Stanney skrev att Garnet var "typexemplet på en elev vid Winchester College, som var väldigt duktig på musik och på att spela olika instrument och som var väldigt tolerant och ödmjuk i sina handlingar, till den grad att magistrarna och skolföreståndarna gärna ville vara vänner med honom och de erbjöd honom en plats vid New College i Oxford."
Garnet valde att inte börja på New College utan istället lämnade han Winchester sent under 1571 för att ta sig till London. Där arbetade han som korrekturläsare åt Richard Tottel, en förläggare av juridiska böcker. I London åt Garnet ofta middag tillsammans med John Popham, som när han senare var Lord Chief Justice skulle presidera över rättegången mot krutkonspiratörerna, med vilka Garnet var inblandade och som skulle leda till Garnets död. Trots att Garnet erkände för Popham att han var intresserad av att studera juridik begav han sig 1575 till Portugal, tillsammans med Giles Gallop, för att gå med i jesuitorden.
Tiden i Rom Garnet och Gallop reste sedan till Rom och den 11 september 1575 välkomnades de in i kyrkan Sant'Andrea della Valle. Han studerade under teologen Roberto Bellarmino och både Bellarmino och Christopher Clavius lovordade hans färdigheter. Garnet prästvigdes någon gång runt 1582 och stannade kvar i Rom som professor i hebreiska, där han även undervisade i metafysik och matematik. Han var också en bekännare vid St Peters, men i maj 1584 förkortades hans akademiska karriär när fader Robert Persons bad Garnet att återvända till England; detta beslut kan ha varit en begäran från den högt uppsatte jesuiten William Weston. Jesuitordens general, Claudio Aquaviva, såg Garnet som sin efterträdare och vägrade gå med på denna begäran. Aquaviva ansåg att Garnet bättre passade in i "det tysta och lugna livet" hellre än det liv som väntade honom i England; ett land där jesuiterna inte var uppskattade vid tidpunkten. Aquaviva fick dock se sig besegrad och den 2 maj 1586 godkände han beslutet. Garnet begav sig av mot Calais den 8 maj samma år, tillsammans med jesuiten Robert Southwell. Tidigt i juli 1586 anlände de till Folkestone i England.
Tillbaka i England Garnet och Southwell samtalade med Weston på ett värdshus i London innan de begav sig av till Harlesford, i närheten av Marlow, Buckinghamshire. Där bodde de i drygt en vecka hos Richard Bold och under sin vistelse höll de mässor, bad och tog botens sakrament. De diskuterade sin mission i England och kom överens om att träffas varje år i februari och augusti, vilket senare ändrades till runt påsk och under hösten. Weston gav även Garnet och Southwell upplysningar om vilka katolska hem som skulle kunna hysa dem.
Aquaviva hade gett order om att ifall något hände med Weston skulle Garnet ta hans plats, vilket hände bara några få dagar efter att de hade lämnat Harlesford. Det var nämligen så att som en konsekvens av Babingtonsammansvärjningen intensifierades förföljelserna av katoliker i England och Weston tillfångatogs när han var på väg till London. Aquaviva hade även gett Garnet tillåtelse att trycka upp katolsk litteratur, så tidigt under året därpå träffade han Southwell i London för att diskutera möjligheterna att grunda ett fördolt tryckeri (som förmodligen var beläget i närheten av ett tidigare augustinsjukhus vid Spitalfields). Tryckeriet existerade fram till 1588 och gav ut skrifterna An Epistle of Comfort av Southwell samt A Consolatory Letter to All the Afflicted Catholikes in England av en okänd författare.
I november 1588 kunde Garnet, från en väns lägenhet i Ludgate Hill i LondonDet var enbart om lägenhetsinnehavaren kunde garantera att åskådarna var lojala mot drottning Elisabet som de fick lov att se offentliga festligheter från sina fönster., se ett processionståg som firade den misslyckade spanska invasionen av England. Spaniens handlingar oroade Garnet och han skrev följande: "När vi nu trodde att katastroferna, vars kraft nästan blev vår undergång, hade upphört förvandlades vårt hopp till sorg och med fördubblad ansträngning försöker våra övervakare trycka ned oss." Garnet skrev ett brev till Aquaviva, i vilket det stod att han antog att flera av hans anhängare trodde att Garnet var mer bekymrad över Elisabet I av England än hennes kalvinistiska ministrar. Efter den spanska armadans misslyckande skrev Garnet ihop ett förslag på att det borde finnas två olika sorters Oath of Supremacy,Detta var en trohetsed som svors mot den nuvarande monarken i England. Undvikande att svära eden kunde leda till anklagelser för förräderi. Eden såg ut på följande sätt år 1559: "I do utterly testify and declare in my conscience that the Queen's Highness is the only supreme governor of this realm, and of all other her Highness's dominions and countries, as well in all spiritual or ecclesiastical things or causes, as temporal, and that no foreign prince, person, prelate, state or potentate hath or ought to have any jurisdiction, power, superiority, pre-eminence or authority ecclesiastical or spiritual within this realm; and therefore I do utterly renounce and forsake all foreign jurisdictions, powers, superiorities and authorities, and do promise that from henceforth I shall bear faith and true allegiance to the Queen's Highness, her heirs and lawful successors, and to my power shall assist and defend all jurisdictions, pre-eminences, privileges and authorities granted or belonging to the Queen's Highness, her heirs or successors, or united or annexed to the imperial crown of this realm. So help me God, and by the contents of this Book." för att på så sätt göra det möjligt även för katoliker att svära sin trohet till drottning Elisabet. I den Oath of Supremacy som fanns vid tillfället var den som svor eden tvungen att erkänna att påven inte hade någon makt över Englands sittande kung eller drottning, medan i Garnets version skulle den som svor eden istället enbart erkänna kungens eller drottningens auktoritet och kämpa mot alla dem som önskade en bråd död för denne. Garnets version av Oath of Supremacy förkastades av myndigheterna. miniatyr|Garnet tillfångatogs nästan av myndigheterna under 1591 vid herrgården Baddesley Clinton. Garnet tillbringade sina första år tillbaka i England med att träffa nya jesuitiska präster i London, såsom John Gerard och Edward Oldcorne. Jesuiterna hade bannlysts från England 1585 (enligt lagen Jesuits, etc. Act 1584) och om de upptäcktes skulle de riskera att dömas för högförräderi. Jesuiterna fick därför ständigt och jämt undvika förföljare och Garnet tillfångatogs nästan vid flera olika tillfällen. Ett av de mest förödande av dessa tillfällen var under 1591 vid herrgården Baddesley Clinton, där Garnet och flera andra jesuiter nästan tillfångatogs under tiden som de förnyade sina kristna löften. På grund av detta bestämde sig Garnet för att dela upp sina missionärer i elva mindre grupper, som årligen skulle tillbringa två veckor vardera med att vara ute på mission. Efter att Southwell hade blivit tillfångatagen i juni 1592, och att myndigheterna sökt igenom Anne Vaux och Eleanor Brooksbys hus i Warwickshire, skrev Garnet till Aquaviva och bad honom om en assistent som skulle kunna ta Garnets plats om han blev tillfångatagen. Jesuiten Henry Walpole skickades till Garnet, men tillfångatogs när han steg i land i december 1593 och avrättades i York den 7 april 1595. Garnet ansåg att det var hans plikt att, i förklädnad, beskåda sina jesuitkollegors avrättningar och han kan ha varit närvarande när Southwell avrättades i Tyburn den 21 februari 1595. I synnerhet Southwells död drabbade Garnet svårt och han skrev senare om den "outhärdliga bördan av ensamhet" som han tvingades utstå i England.
I november 1593 åkte Garnet till det fallfärdiga Wisbech Castle, som hade rekvirerats av myndigheterna 1579 för att det var ett känt tillhåll för katolska präster. Det var i denna byggnad som bland annat Weston hölls fången. De som satt inspärrade där levde på andra katolikers allmosor och hade det, under omständigheterna, relativt bra; Garnet beskrev Wisbech Castle på ett positivt sätt och kallade det för en "högskola för ärevördiga bekännare." Året därpå medlade han i en dispyt mellan jesuiterna och några sekularpräster och detta gräl har senare kallats för Wisbech Stirs. Dispyten upphörde vid årets slut, men Garnet började få in rapporter om att personer på Collegium Anglorum (som jesuiterna stod för) samt att engelska katoliker i exil i Bryssel var missnöjda och detta trodde Garnet kunde underminera allt arbete han hade lagt ned för att försöka stabilisera situationen mellan katolikerna.
Medverkan i krutkonspirationen Möten med Robert Catesby stående|miniatyr|Garnet mötte ledaren för krutkonspirationen, Robert Catesby, några gånger under sommaren 1605. Gravyr av Adam.