miniatyr|400px|Gravyr av Göteborg från Erik Dahlberghs Suecia antiqua et hodierna 1690-1710. I förgrunden ses Gullberget med Skansen Lejonet som här kallas Leo Gothicus (Göta Lejon). Det har bott människor i flera tusen år i det område där Göteborg nu breder ut sig. Från stenåldern har man funnit resterna av en bosättning vid Göta älvs utlopp, vid nuvarande Sandarna (Sanna) som har fått ge namn åt den arkeologiska Sandarnakulturen. Fyndplatsen dateras till 6000-talet f.Kr, då strandlinjen var cirka 25 meter över den nuvarande. Det finns 11 hällristningslokaler i Göteborgs kommun, närmare 250 bronsåldersrösen, 90 gravfält, 26 forn- eller bygdeborgar samt 2 500 fasta fornlämningar. Se Lista över hällristningslokaler i Göteborg.
Kronologi, Göteborgs utveckling Lödöse 1000-talet–1526 Nya Lödöse 1473–1624 Älvsborgs stad 1547–1563 Karl IX:s stad 1607–1611 Gustav II Adolfs stad 1621–nutid
Göteborg - förhistoria (1000-1603) miniatyr|Karl IX grundade 1604 föregångaren till Göteborg. Här som staty på Kungsportsplatsen. Före omkring år 1200 tillhörde Skagerraks och Kattegatts kuster Norge respektive Danmark. Längs med Götaälven anlades de första städerna, Kungahälla och Lödöse, på 1000-talet. Syftet med att anlägga städerna var att kontrollera handeln av jordbruksprodukter som fraktades via Göta älv och Nordre älv. Det något äldre Kungahälla blev en mötesplats för de nordiska kungarna och det var den norske kungen Sigurd som fick staden att blomstra, enligt berättelsen av den isländske stormannen Snorre Sturlasson. Genom Lödöse ville den svenska kungamakten stärka sin politiska position i området och få kontroll över handeln som gick via älvarna.Andersson, Tomas, Sandberg, Peter, Göteborgs historia. Porten mot väst, Historiska media 2025, sid. 17-22
Av öarna utanför räknades Öckeröarna som norska och Brännöarna som danska, och ännu vid 1200-talets början fanns ingen svensk kust i väster. Götaland framträder i tidiga källor endast som ett inlandsområde. Bohuslän nämns dock av Snorre Sturlasson i Heimskringla där han skriver att det styrdes av jarlen Hrane den Götske och betalade skatt till svearna, innan det erövrades av Harald Hårfager och införlivades i Norge. Någon gång mellan 1206 och 1261 förvärvade Sverige dock en smal kustkorridor till Västerhavet, som omfattade Askims och Sävedals härader samt Lundby och Tuve socknar på Hisingen vilka utgjorde Östra Hisings härad. Ett avsnitt på cirka 15 kilometer. Därmed blev den södra stranden av Göta älvs mynningsområde svenskt, medan Halland längre söderut var danskt och Bohuslän, från Hisingen och norrut var norskt. Genom hamnar i Göta älv hade Sverige där sin enda användbara direktkontakt med havet i väster, främst genom Lödöse fem mil uppströms.
För att befästa Sveriges anspråk på området vid älvens mynning byggdes i mitten av 1300-talet fästningen Älvsborg vid nuvarande Klippan i stadsdelen Kungsladugård. Under 1400-talet förändrades förutsättningarna för Lödöse som kom att hamna lite långt ifrån bland annat den ökande boskapsexporten från södra Västergötland. Lödöses förbindelser med Västergötlands inland och den viktiga Skarabygden var inte bra genom vägen åt nordost och det skogiga och otillgängliga Risveden. Dessutom hade det dansk-norska inflytandet över älven stärkts nedströms Lödöse, vid Bohus fästning.
För denna landsändas produkter var alltså Lödöse en dåligt belägen hamn, och man sökte sig i stället ut över de danska hallandshamnarna och Kungahälla. Detta undandrog Sveriges krona de tullar som börjat påläggas handeln och som utkrävdes i silver. Handeln mellan Lödöse och hanseiternas hamn Lübeck under åren 1378–1400 visar att åtta fartyg per år anlöpte Lödöse, där varuvärdet årligen uppgick till cirka 1 000-3 000 mark (i jämförelse med Stockholm 13 000-21 000 mark, Kalmar 6 000 mark och Söderköping 4 000-5 000 mark). Importen bestod främst av salt, sill och öl, medan exporten bestod av smör, hästar och hudar. Utöver Lübeck bedrevs handeln med hamnar runt Nordsjön, i Tyskland, Flandern, England och Skottland samt närförbindelser med danska och norska hamnar.
Vid sitt möte i Kalmar år 1473 beslöt därför det svenska riksrådet att anlägga Götaholm (i privilegiebrevet Gøthælm) på Säveholmen, där Säveån mynnar i Göta älv. Platsen visade sig dock vara olämplig, så därför ändrades läget till området vid det nuvarande Gamlestaden. Där byggdes staden Nya Lödöse, eller Nylöse, en halvmil från havet, som en mer havsnära ersättare till Lödöse. Namnet Götaholm ersattes först året därpå efter hårda påtryckningar från Lödöses handelsmän, som ville behålla det redan etablerade namnet som var känt bland Nordeuropas handelshus. Redan 1493 omtalades Nya Lödöse som den fjärde köpstaden i riket, efter Stockholm, Åbo och Söderköping.Andersson, Sandberg, sid. 27 Under 1500-talet var det rikets näst största handelsort med cirka 1 500 invånare.
När Gustav Vasa hade bestigit tronen och Kalmarunionen hade upplösts insåg kungen vikten av handeln västerut, också eftersom danskarna kontrollerade Öresund, och försåg därför Nya Lödöse med nya privilegiebrev som gav staden skattefrihet. 1547 flyttades staden närmare Älvsborgs slott för att underlätta kontrollen av handeln och bytte namn till Älvsborgs stad.Andersson, Sandberg, sid. 31-33 Två gånger erövrades fästningen av danskarna, 1563 och 1612. Vid båda dessa tillfällen tvingades svenskarna att betala stora lösesummor – Älvsborgs lösen – för att få tillbaka fästningen.
Den första staden vid Göta älvs mynning som officiellt fick namnet Göteborg (dock bland annat Giötheborg 1605 – Göteborgh och Gothenburg 1607 – Gamble Gotenborg > 1619) anlades av Karl IX på Hisingen mitt emot gamla Älvsborg. Tillfälliga privilegier, i sju punkter, utfärdades den 14 mars 1603 och regelrätta privilegier undertecknades den 14 augusti 1607.Göteborgs historia 1619–1680 – Göteborgs Jubileumspublikationer I, professor Helge Almquist, Göteborgs Litografiska AB, Göteborg 1929 s.34 Staden skulle ligga på kronotorpet Färjestadens ägor, rakt över Göta älv från Älvsborg räknat och blev vid starten en ren nederländsk koloni med omfattande privilegier, bland annat 20 års skattefrihet. Staden brändes dock så effektivt av danskarna redan 1611 att man först under 1900-talet funnit byggnadsrester. Se Karl IX:s Göteborg
Den äldsta källan där namnet Göteborg omnämns är i en 'Sigge Svenssons' räkenskaper från 1604: "Till 9 Stugur som opsatte ähre på hisingen der den Nyie Staden giötheborg blifua skall."
De första göteborgarna anses vara de sju holländarna A. Cabeliau, Paulus de Kempenere, P. Coymans, Herman Pelgroms, Nyclaes de Hand, Peeter Langer och Paridon van Horn, som i ett brev daterat den 5 december 1606 meddelar Karl IX att man bildat ett Compani i syfte att befolka det nya Göteborg enligt privilegierna.
1600-talet miniatyr|180px|Sverige, Norge och Danmarks ungefärliga utbredning på 1600-talet, före 1658, med Göteborgs placering.Grönt: SverigeGult: DanmarkOlivgrönt: Norge Göteborgs första bebyggelse tillkom 1604, då ett antal holländare bosatte sig vid Färjenäs på Hisingen. Staden blev dock nedbränd 1611 under Kalmarkriget. Det nuvarande Göteborg började anläggas 1619 på tillskyndan av Gustav II Adolf, som, i Jönköping, på återresan till Stockholm den 18 mars 1619 undertecknar det första, tillfälliga privilegiebrevet. I mitten av juli 1619 hade den första stadsplanen för "Gutenborgh" fastställts genom ingenjören Johan Schultz och överlämnades till generalståthållaren Nils Stiernsköld i Stockholm.Göteborgs historia 1619–1680/Gbg Jubileumspubl. I, Helge Almquist, Göteborgs Litografiska Aktiebolag 1929 s.20
Namnformerna under 1600-talet varierade mellan Giötheborgh 1605, Göteborgh 1606, Götheborg 1607, Götteborg 1607, Götheborgh 1611, Gutenborgh 1619, Gothenborg 1619, Göt(t)enborg 1620, Götenborgh 1623, Gotheborg 1635,Gothia, korografisk karta ritad av Anders Bure och utgiven av Willem och Johan Blaeu omkring 1635. Giöthaborg 1640 samt de mer utländska Göttenborgisch 1621, Got(h)enburgk 1607, Gothenburgisch 1609, Götheborgisch 1609.Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län II : ortnamnen på Göteborgs Stads område (och i Tuve socken) jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar, [Tredje häftet], Hjalmar Lindroth, Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs Högskola, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1929 s. XI och Gotten Burg/Gottenborg 1716."HET INKOOMEN EN REEDEN VAN GOTTENBORG," Sea chart taken from the sea atlas "De Nieuwe Groote Lichtende Zee-Fakkel" published in 1716 by Gerard van Keulen in Amsterdam.
Den 4 juni 1621 fick Göteborg sina permanenta stadsprivilegier, avfattade på svenska och tyska i 37 paragrafer.Svenska stadsmonografier – Göteborg, amanuens Otto Thulin & stadsbibliotekarie Paul Harnesk, Förlags AB Religion & Kultur, Meijels Bokindustri, Göteborg 1948 s.40 Ett utdrag från dessa, säger (inledning samt slutstycke):Hugo Fröding (1908) Berättelser ur Göteborgs äldsta historia 1603-1680
Staden Göteborg byggdes på Gullbergs ängar i öster och Eklanda ängar i väster, båda kronohemman i Örgryte socken och Sävedals härad. Gränsen mellan de båda kronohemman gick i nord-sydlig riktning, rakt genom nuvarande stadsdelarna Inom Vallgraven samt Nordstaden. Eklanda bys ängar/utmarker utgjordes av två kronohemman, motsvarande nuvarande Haga, norra delenUr Göteborgs och dess omgivningars historia, Johan Alin & Lars Hofstedt, Wettergren & Kerber, Göteborg 1913, s. 50 av Masthugget samt alltså de västra delarna av stadskärnan.Historisk-statistisk beskrifning öfver Göteborg : från dess anläggning till närvarande tid, Carl Magnus Rydquist, Göteborg 1860, s. 211600-talets Göteborg, Gösta Carlson, Tre Böcker Förlag, Göteborg 1994 De ingick i de 1619–1621 donerade jordegendomarna: Eklandahemmanen, Gullbergs ängar, Kvibergs- och Härlandahemmanen och Sävedals härad.En kort beskrifning Öfwer Götheborg, Eric Cederbourg 1739 s.76Göteborg - en översikt vid 300-årsjubileet 1923 - Göteborgs Jubileumspublikationer XX, huvudredaktör Nils Wimarson, utgiven av Stadsfullmäktiges Jubileumsberedning 1923 s. 7 Gustav II Adolf donerade mark för stadens byggande, den så kallade "Donationsjorden", som bestod av: Kvibergshemmanen (ursprungligen räknat från 1473, ingående i Sävedals härad); Härlandahemmanen (räknat från 1474, Sävedals härad); Eklandahemmanen (1619); Sävedals härad (1621); Mölndals ström (1621); Alingsåsskogen (1621) samt De fyra Mölndals-hemmanen (1622). Först den 10 april 1970 konfirmerade Kungl. Maj:t att donationsjorden tillhörde Göteborg (Göteborgs stadsfullmäktiges handling 1970:211). Uppgifterna om arean på donationsjorden har varierat mellan 894 hektar och 1 385 hektar, men fastställdes 1965 till 12 224 500 kvadratmeter.Donationsjorden i Göteborg och vissa närstående kameralistiska institut, Esbjörn Janson, Göteborgs Fastighetskontor, Göteborg 1988 , s. 8, 13, 20, 33
Under 1600-talet var många av Göteborgs invånare nederländare, skottar och tyskar, vilka spelade en stor roll för Göteborgs snabba utveckling.
Den första registrerade göteborgaren per definition var holländaren Johan wan Lingen som den 13 juni 1621 erhöll "burskap som borgare", och som därmed fick ett borgarebrev efter att ha avlagt en borgared, drygt en vecka efter Göteborgs bildande.Göteborgs Stads Borgarelängd 1621–1864, Personhistoriska Föreningen 1926 s. 28