Ramlösa (uttal: Garlén, C., Mattisson, A-C. & Nilsson, L. O. (1991) Svenska ortnamn : uttal och stavning. Stockholm: Norstedt. , det vill säga som "Rammlösa") är en stadsdel i den södra delen av Helsingborg. Den 31 december 2020 hade statistikområdet Ramlösa invånare.

Ramlösa är starkt förknippat med Ramlösa hälsobrunn och det mineralvatten som sedan länge är känt långt utanför både Skånes och Sveriges gränser. Under 1800-talets byggdes det mycket i Ramlösa och i stigande utsträckning blev brunnen en mötesplats för folk ur den skånska societeten. Ramlösa Hälsobrunn AB hämtar alltjämt sitt vatten via kulvertsystem från Ramlösadalen, men själva produktionen har flyttat upp till det närbelägna Ättekulla.

Stadsbild Stadsdelen avgränsas i väster och i söder av stadsmotorvägen av Malmöleden (E4), i norr av Clausgatan och i öster av Österleden. Väster om Ramlösa återfinns stadsdelen Miatorp, dock saknas direkt vägförbindelse då godsbangården samt motorvägen utgör ett formidabelt hinder. I övrigt gränsar stadsdelen till Ättekulla i söder och, från väster till öster, Elineberg, Eskilsminne och Gustavslund i norr.

I statistikområdet ingår även området öster om Österleden fram till E6/E20, vilket dock mest består av åkermark, förutom Köpingegårdens industriområde i söder och småorten Östra Ramlösa i norr. Gatorna i stadsdelen anspelar på flera ställen till områdets historia som brunnsort med namn som Surbrunnsgatan, Källgatan och Södra Brunnsvägen. Andra gator har fått namn efter någon av brunnsläkarna, till exempel Döbeliusvägen, Stobaeusgatan, Rosenschöldsgatan och Ungegatan.

Bebyggelse miniatyr|Ramlösa brunnshotell. miniatyr|Byggnader i kvarteret Musikanten. miniatyr|Ramlösadalen. Bebyggelsen Ramlösa ligger utbredd kring Ramlösa hälsobrunns område, vilket ligger i anknytning till Ramlösadalen och Lussebäcken. I brunnsparken ligger ett flertal kulturhistoriskt värdefulla byggnader, varav flera är skyddade som byggnadsminne. Bland dessa finns Stora Hotellet, Varmbadhuset, Läkarvillan och Vattenpaviljongen. Därutöver finns ett flertal fristående villor som uppförts som boende åt hälsobrunnens gäster. Dessa villor används fortfarande som bostäder, och dessutom har flera av byggnaderna från den gamla hälsobrunnen omvandlats till bostäder, till exempel Varmbadhuset, Läkarvillan och Brunnslasarettet. Byggnaderna är ofta inspirerade av tyska sommarhus och är ofta gulmålade och uppförda med stående träpanel, prydda av lövsågerier, stora balkonger och verandor, ofta målade i vitt.

Hälsobrunnen och Ramlösadalen delar in stadsdelen i en nordlig och en sydlig del, vilka endast sammanbinds genom Södra Brunnsvägen (och lokalt, via Hövdingegatan/Rosenschöldsgatan). En avskiljande verkan har även järnvägen, som följer Folke Bernadottes väg fram till Södra Brunnsvägen, varefter den följer Ramlösadalens sträckning österut. Områdena närmast hälsobrunnen i norr, öster och söder består till största delen av villabebyggelse från slutet av 1800-talet och fram till 1900-talets första decennier. Villorna är av mycket varierande art, dock är de flesta putsade eller med tegelfasader. En av de mer betydelsefulla byggnaderna utanför brunnsområdet är Ramlösa Wärdshus, som ursprungligen uppfördes som "Lilla Hotellet" åt Ramlösa hälsobrunn. Värdshusrörelsen har dock upphört. Bland de äldre byggnaderna har också kompletterande byggnader av yngre datum uppförts.

Utanför det äldre villaområdet har det under 1960-, 1970- och 1980-talen tillkommit nyare bebyggelse bestående av både villor och radhus, i öster genom bostadsområdet Humlegården, i söder genom kvarteren Källvattnet och Fontänen och genom ett antal mindre kvarter i norr. Direkt väster om hälsobrunnen ligger ett större bostadsområde bestående av kvarteren Dansören och Musikanten. Byggnaderna i kvarteret Dansören uppfördes i slutet av 1970-talet och består av radhus i olika utföranden. Kvarteret Musikanten består främst av radhus, men även av ett antal flerbostadshus, som uppfördes på 1980-talet. Byggnaderna anspelar på bebyggelsen i hälsobrunnen genom att till största delen vara klädda i gulmålad träpanel med vitmålade detaljer. I stadsdelens sydöstra hörn, mot Ättekulla trafikplats, ligger ett mindre halvindustriområde. En mindre industri finns även i stadsdelens nordvästra hörn, vid Ramlösa trafikplats.

Grönområden Ramlösa brunnspark är det avgjort mest betydelsefulla grönområdet i stadsdelen. Förutom att enskilda byggnader i parken är skyddade som byggnadsminnen omfattas även hela parkområdet av byggnadsminnesförklaringen. Parken har till största delen karaktären av en engelsk park, bestående av slingrande stigar och öppna gräsytor som på sina ställen skuggas av lummiga träd eller buskar. Området kring Stora Hotellet är dock något mer strukturerat med inhägnade planteringar och tuktade häckar. Strax norr om brunnsparken ligger ett mer skogsliknande område kallat Ekebacken, vilket till största delen består av ekskog med inslag av bok. Skogen följer sedan Ramlösadalen västerut genom nästan hela stadsdelen. Övrig grönska i stadsdelen består till största delen av grönytor i anknytning till de större vägarna som omger stadsdelen, eller i närheten av järnvägen. Mellan just järnvägen och Surbrunnsgatans västra del finns en större, öppen gräsyta som utgör en rest från det äldre jordbrukslandskapet. Även villaträdgårdarnas grönska bidrar till området, då flera av dessa har träd av hög ålder.

Historia Ortnamnet stammar enligt de mest vedertagna tolkningarna från järnåldern och är bildat av förledet "ramm", med betydelsen fuktig äng eller våtmark, och efterledet "-lösa", med betydelsen sluttning, äng eller glänta.Ejder, Bertil (2003) Skånes ortnamn : Luggude härad med Höganäs stad. Helsingborgs stad. (s. 519). Lund: Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund. Sahlgren, Jöran (1925). "Helsingborgstraktens ortnamn". I Helsingborgs historia I. Forntiden och den äldre medeltiden. Helsingborg: Killbergs bokhandel. Av ortnamnet kan man dra slutsatsen att marken troligen hade karaktären av ett bäckkärr, vilket senare troligen torkade ut och skapade möjlighet för bete eller ängsbruk.

Äldre tid Bygden kring dagens stadsdel uppvisar en stor rikedom av arkeologiska fynd, vilket kan sammankopplas med närheten till Råån längre söderut. Boplatser från förhistorisk tid var ofta placerade i anknytning till vattendrag, då dessa erbjöd kommunikationer med såväl yttre sjöfartsleder som bygderna inåt land. I närområdet låg därför ett tre byar med äldre ursprung: Raus kyrkby, Köpinge och Västra Ramlösa. Dessutom har man i en utgrävning från 2005 i området Ramlösagården i stadsdelen Gustavslund funnit spår från en boplats från äldre järnåldern tillsammans med boplatslämningar från flera olika tidsåldrar daterade så långt tillbaka som mellanmesolitikum.Strömberg, Bo (2006). Boplatser vid Gustavslund, Helsingborgs stad och kommun (UV Syd Rapport 2006:2). Riksantikvarieämbetet. ISSN 1104-7526 Längre österut låg också Östra Ramlösa. Inom själva stadsdelen har dock få arkeologiska fynd gjort, vilket troligen beror på att området är placerat i en dalgång och äldre orter var av försvars- och dräneringshänsyn ofta placerade på höjder.

Området var därför troligen till största delen obebyggt och endast genomskuret av en landsväg som sträckte sig genom Ramlösadalen och förband Västra Ramlösa, beläget vid korsningen mellan Ramlösavägen/Gustavslundsvägen och Lagmansgatan/Södra Hunnetorpsvägen, med Köpinge, beläget vid nuvarande Ättekulla trafikplats. Landsvägen fortsatte sedan ner till Raus vid Rååns strand. Denna landsväg kan fortfarande spåras i dagens gatumönster genom Lagmansgatans norra del, som sedan övergår till Norra Brunnsvägen och senare Södra Brunnsvägen fram till Ramlösa brunnspark, där den fortsätter som en stig genom parken fram till dess att den åter möter Södra Brunnsvägen vid korsningen med Folke Bernadottes väg och sedan följer Södra Brunnsvägen österut till Österleden, som sedan till stor del följer landsvägens sträckning söderut mot Raus. Bygden kring Ramlösadalen fortsatte att ha denna struktur under en längre tid. I närområdet anlades endast ett antal gårdar, till exempel Humlegården i öster, som har anor från 1500-talet.

Ramlösa hälsobrunn

miniatyr|Skiss över Ramlösa brunn i Carl Hårlemans dagbok 1749-1751. miniatyr|Ramlösa brunn 1816, vy åt öst. Ryktena om de järnhaltiga källorna i Ramlösa och deras botgörande effekt hade funnits under en längre tid. Under skånska kriget 1675–1679 ska Karl XI:s soldater ha kommit till Ramlösadalen för att återhämta sig. I kanslirådet Lagerbrings levernebeskrivning över fältmarskalken greve Ascheberg anges att soldater som (1677) plågades av fältsjuka, tillfrisknat sedan de kommit att släcka sin törst vid källan vid Ramlösa by.Alfort, Philip: Handbok för brunnsgäster. Första häftet: Beskrivning öfver Sveriges förnämsta helsobrunnar, s. 87. Stockholm 1842. Guvernementsläkaren och medicinprofessorn vid Lunds universitet, Johan Jacob Döbelius, uppmärksammade i början av 1700-talet brunnsvattnet i Ramlösa. Döbelius vände sig till den dåvarande guvernören i Skåne, Magnus Stenbock, som gav tillåtelse, och hjälp, att röja omkring brunnen och den 17 juni 1707, på Karl XII:s 25-årsdag, invigdes brunnen.Åberg, Alf, s. 11

Brunnen utvecklades till en klinik och sjukhus dit många sjukliga människor sökte sig för att dricka brunn. Till det utvecklades ett livligt nöjesliv där människor från flera olika samhällsklasser samlades för att umgås i källans omgivningar. Vid 1700-talets mitt uppfördes ett långt brunnshus i korsvirke, vilket dock endast hade fem gästrum. De flesta gästerna på Ramlösa brunn hyrde istället in sig hos lokalbefolkningen. Området kring källan var i rätt dåligt skick och en av brunnens mest framstående besökare, arkitekten Carl Hårleman, blev en av initiativtagarna till en upprustning av källan. Området inhägnades, nya träd planterades och nya vägar och gångar drogs fram.Åberg, Alf, s. 29 Ramlösa Brunn hade en blomstringstid under brunnsintendenten Eberhard Rosenblad från dennes tillträde 1760, fram till dennes död 1796.Åberg, Alf, s. 38 För att ta vara på den popularitet brunnen uppnått bildade man ett aktiebolag för att skaffa kapital till anläggningarnas underhåll.Åberg, Alf, s. 40 Med hjälp av det nya aktiekapitalet på 16 000 riksdaler kunde man bygga ut anläggningen, till exempel byggdes brunnshuset om, ett nytt värdshus – nuvarande läkarvillan – lades till.Åberg, Alf, ss. 44–45