Bulgariskans historia kan indelas i fyra stora perioder: förhistorisk period (från slavernas inflyttning på Balkanhalvön till slutet av 800-talet), fornbulgariska (från sent 800-tal till 1000-talet), medelbulgariska (från 1100-talet till 1400-talet), nybulgariska (från 1500-talet och framåt).
Bulgariska som skriftspråk existerar sedan slutet av 800-talet, det vill säga från fornbulgariskans tid.
Fornbulgariska Fornbulgariskan var det första skrivna språket i det bulgariska språkets utveckling. Den kan beskrivas som ett mycket syntetiskt språk med ett omfattande böjningssystem. Språket finns belagt i ett antal handskrifter från sent 900-tal och tidigt 1000-tal, skrivna vid Preslavs litterära skola och Ohrids litterära skola eller några av de mindre skrivarskolorna runt dem. Det användes för en rikhaltig litterär verksamhet, huvudsakligen i slutet av 800-talet och början av 1000-talet, med författare som Konstantin av Preslav, Johannes Exark, Klemens av Ohrid, Tjernorizets Chrabar och Naum av Preslav (Naum av Ohrid). Inget av dessa författares arbeten har dock bevarats i original, utan de är endast kända genom senare kopior.
Namnet Namnet “fornbulgariska” är synonymt med fornkyrkoslaviska.
Kännetecken Fornbulgariskan (eller den bulgariska varianten av fornkyrkoslaviskan) kännetecknas av ett antal fonetiska, morfologiska, syntaktiska och lexikala drag (av vilka vissa, såsom reflexerna av *tj ([t']) och *dj ([d']), är typiska endast för bulgariskan), som följer:
fonetiska: mycket öppen artikulation av jat-vokalen (), vilket fortfarande bevarats i den ålderdomliga bulgariska dialekten i Rodopibergen, protoslaviska reflexer av *tj ([t']) och *dj ([d']): Protoslaviska Fornkyrkoslaviska/fornbulgariska Bulgariska Tjeckiska Makedonska Polska Ryska Slovakiska Slovenska Serbiska *dj d d z gj dz ž dz j d *tj št št ts kj ts č ts č č *gt/kt št št ts kj ts č ts č č
bruket av [ra-], [la-] för protoslaviska [or-], [ol-] bruket av [s] för protoslaviskt [č] före protoslaviskt åi användande av [cv-], [dzv-] för protoslaviska [kv-], [-]
morfosyntaktiska bruket av possessiv dativ vid personliga pronomen och substantiv: ; , deskriptivt futurum med verbet , bruket av den komparativa formen мьнии (mindre) i betydelsen yngre, bruket av suffigerade demonstrativa pronomen (тъ, та, то). Dessa utvecklades senare till suffigerade bestämda artiklar.
ortografiska: ursprungliga [ы] och [ъi] sammansmälte till [ы] ibland förenades användningen av boktstaven 'Ѕ' (dz) med användningen av 'З' (z) verbformerna naricają, naricaješi ersattes eller alternerade med naričą, naričeši
lexikala: bruket av ord av protobulgariskt ursprung, såsom кумиръ, капище, чрьтогъ, блъванъ, etc.
Källor
Kategori:Bulgariska