Bulgariens ekonomi har genomgått stora förändringar under 1900- och 2000-talet. Efter andra världskriget prioriterades en snabb industrialisering med fokus på tung industri, men under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet drabbades landet av ekonomisk nedgång i samband med COMECONs kollaps och övergången till marknadsekonomi. Perioden präglades av hög inflation, arbetslöshet och omfattande reformer, inklusive privatisering av statliga företag.

Sedan 2000-talet har ekonomin gradvis stabiliserats genom strukturreformer och växande privat sektor, även om utmaningar som korruption och en informell ekonomi har begränsat utvecklingen. Bulgarien blev medlem i Europeiska unionen 2007, vilket ytterligare har påverkat handel och investeringar. Landet har idag en blandekonomi där jordbruk, industri och tjänstesektor utgör viktiga delar, med Tyskland, Rumänien och Turkiet som centrala handelspartner.

Historia Efter andra världskriget Före andra världskriget var ett traditionellt jordbruksland. I likhet med övriga östeuropeiska valde Bulgarien efter andra världskriget att satsa på en snabb industrialisering med fokus på den tunga industrin.

1980-talet I slutet av 1980-talet såg Bulgarien en minskande produktion, stigande inflation och stor arbetslöshet. Landets ekonomi gick kraftigt nedåt efter COMECONs kollaps 1989, och förlusten av den sovjetiska marknaden, till vilken Bulgariens ekonomiska system varit nära knutet. Levnadsstandarden sjönk med runt 40 procent, men i juni 2004 var standarden tillbaka på samma nivå som före 1989.

1990-talet FN:s sanktioner mot Serbien (1992–1995) och Irak innebar också en belastning för den bulgariska ekonomin. De första stegen till återhämtning kom när landets BNP steg med 1,4 procent 1994 för första gången sedan 1988, och med 2,5 procent 1995. Inflationen, som 1994 plötsligt ökade till 122 procent, sjönk 1995 till 32,9 procent. Under 1996 kollapsade dock ekonomin på grund av Bulgariska socialistpartiets långsamma, dåligt skötta ekonomiska reformer, dess katastrofala jordbrukspolitik, instabila och dekapitaliserade banksystem, som ledde till en inflation på 311 procent och valutan levs kollaps. När reformvänliga krafter kom till makten under våren 1997, med ambitiösa ekonomiska reformambitioner, började ekonomin återigen stabiliseras.

Vid 1990-talets början öppnades vägen för ekonomiska reformer med privatsering av företag och återställande av jordbruksmark till tidigare ägare. I övergången till marknadsekonomi uppstod problem som arbetslöshet och hög inflation. Bulgariska socialistpartiet lovade i januari 1995, då de fick makten, att inleda privatiseringen, men var långsamma att agera. Den första omgången privatisering skedde i januari 1996, och pågick till slutet av året. Den andra och tredje omgången skedde våren 1997 under en ny regering. I juli 1998 kom nya regeringen ledd av Demokratiska krafters union och Internationella valutafonden överens om ett treårigt lån värt ungefär 800 miljoner amerikanska dollar, detta lån ersatte den fjorton månader långa reservöverenskommelsen som upphörde i juni 1998. Lånet användes för att utveckla finansiella marknader, förbättra de sociala skyddsnäten, förstärka skattesystemet, reformera jordbruks- och energisektorerna och vidare liberalisera handeln.

2000-talet Saneringen av Bulgariens ekonomi genom privatiseringsprogram och åtstramningsåtgärder gav resultat. Många nya småföretag startades och ekonomin återhämtade sig. År 2003 bedrevs tre fjärdedelar av Bulgariens ekonomiska aktiviteter i privat regi. Fram till 2005 utvecklades turistnäringen och arbetslösheten sjönk. Den globala finanskrisen 2007 till 2008 slog dock hårt mot landet likväl som det faktum att EU höll inne strukturstöd som en följd av misslyckat arbete med korruption och en växande informell sektor.

2020-talet Mellan 2013 och 2023 ökade Bulgariens bruttonationalprodukt (BNP) med drygt 83 procent. Trots denna tillväxt hade landet 2023 det lägsta BNP per invånare inom EU, motsvarande 27,2 procent av medlemsländernas genomsnitt. Enligt statistik från 2022 levde omkring 20 procent av befolkningen under fattigdomsgränsen.

Jordbrukssektorn stod 2023 för 2,5 procent av BNP. Industrin svarade samma år för 22,7 procent av BNP. År 2023 uppgick exporten till 63,38 miljarder amerikanska dollar, medan importen låg på 59,16 miljarder. Detta resulterade i ett handelsöverskott på cirka 4,2 miljarder dollar. De viktigaste handelspartnerna var Tyskland, Rumänien och Turkiet.

Utrikeshandel och investeringar Bulgarien är så gott som självförsörjande när det gäller jordbruksprodukter. De viktigaste grödorna är säd, majs, tomater, solrosor, tobak, frukt och vindruvor. Bulgarien är dessutom världens största producent av rosenolja (som används för framställning av parfym). Cirka 40 procent av exporten utgörs av jordbruksprodukter. De viktigaste industrigrenarna är kemisk-, verkstads- och textilindustri, där verkstadsindustrin är den snabbast växande och svarar för hälften av landets export.

Sedan 1990 har största delen av Bulgariens handel växlat från tidigare COMECON-länder till främst EU, även om rysk oljeexport till Bulgarien gör Ryssland till landets största handelspartner. I december 1996 gick Bulgarien med i WTO. Utländska investeringar har hållits nere till bland de lägsta i regionen på grund av byråkrati, skattepolitik och att pengaprivatiseringen tagit lång tid. De totala utländska investeringarna i Bulgarien mellan 1991 och 1996 var 831 miljoner amerikanska dollar. Tyskland var den största investeraren.

Referenser

Externa länkar

bn:বুলগেরিয়া#অর্থনীতি