miniatyr|350px|Karta som visar hur lagstiftningen ser ut för respektive jurisdiktion gällande dödsstraffet. miniatyr|350px|Ett rum för giftinjektion i San Quentin-fängelset. Så här ser oftast ett rum ut för avrättningar i USA idag. Dödsstraffet i USA har varit omdebatterat. Drygt 15 000 människor tros ha avrättats i USA sedan 1608, varav drygt 1 100 sedan dödsstraffet åter togs i bruk 1976 efter nio års uppehåll. 1972, efter ett femårigt moratorium, konstaterade landets högsta domstol, att dödsstraffet inte var förenligt med den amerikanska konstitutionen, vilket i praktiken innebar att dödsstraff inte kunde utdömas som brottspåföljd. En viktig kritik var att tillämpningen uppfattades som godtycklig. Men 1976 hade flera delstater stramat upp reglerna för hur en rättegång som behandlade ett åtal som kunde leda till dödsstraff skulle genomföras. Högsta domstolen lät sig nöja med detta och sedan dess är dödsstraffet återinrättat som straffpåföljd för brott i USA. Det är sedan 1977 (då den sista avrättningen verkställdes i Frankrike) den enda stat i västvärlden som utdömer dödsstraff, även om ytterligare ett fåtal demokratier (Japan, Indien, Taiwan, Botswana och Indonesien) regelbundet verkställer avrättningar.
Ungefär en tredjedel av alla dödsdomar som utdelas i USA leder slutligen till avrättning. 18 av de 35 delstater som tillämpar dödsstraff (2009) har verkställt tio dödsdomar eller fler under de senaste trettio åren. Texas är den delstat som oftast tillämpar straffet och har verkställt nästan hälften av alla avrättningar under denna period, samtliga genom giftinjektion, som delstaten som första jurisdiktion i världen antog i lagboken 1977 och i praktiken 1982.
Den 2 december 2005 klockan 2.15 lokal tid avrättades den tusende fången sedan dödsstraffet åter togs i bruk 1976. Det var Kenneth Lee Boyd i North Carolina som avrättades med en giftinjektion. Han dömdes mot sitt nekande för ett flertal mord 1988.
Dödsstraff finns som laglig straffpåföljd i 33 av USA:s 50 delstater. Av dessa är det dock en minoritet som regelbundet tillämpar dödsstraffet. Till de 33 delstaterna räknas exempelvis Nebraska, vars högsta domstol ogiltigförklarat den enda avrättningsmetod som delstatens grundlag tillåter. Kalifornien, med ca 38 miljoner invånare, har genomfört sammanlagt tretton avrättningar sedan 1976 och i New York satt en ensam fånge i dödscell i över trettio år innan benådning formellt utverkades.
Då dödsstraffet är en mycket radikal strafform har dödsstraffets allmänpreventiva effekter studerats av kriminologer, sociologer med flera. Resultaten har inte varit helt entydiga, men det mesta tyder på att denna yttersta form av bestraffning inte fungerar som avskräckning. Avskräckning fungerar endast i brottspreventivt syfte i de fall där gärningsmannen är kalkylerande och rationell, varför avskräckning inte fungerar på grova våldsbrottslingar. De flesta av de grövsta våldsbrotten begås av individer som är påverkade av droger eller är under inverkan av starka känslor. Samtliga avrättningar har sedan tidigt 1960-tal gällt mord (dödsstraff för övriga civila brott, t.ex. våldtäkt, ogiltigförklarades 2008).
Historia + Avrättningar sedan 1976 efter jurisdiktion (senaste avrättningen visas i parentes) Stat Avrättningarsedan 1976(t.o.m. 2 mars 2009 om inte annat anges i källa) Avrättade 2008Avrättade 2025Texas (2025)596125Virginia (2011)(Avskaffat 2021)10340Oklahoma (2025)12821Missouri (2025)10301Florida (2025)125219Georgia (2024)7740North Carolina (2006)4300Alabama (2025)8203South Carolina (2025)4934Louisiana (2025)2901Arkansas (2017)3100Arizona (2025)4202Ohio (2018)56 20Indiana (2025)2302Delaware (2012 eller 2017)1400Illinois (2001)(Avskaffades 2011)1200Nevada (2006)1200Kalifornien (2006)1300Mississippi (2025)2422Utah (2024)800Maryland (2005)(Avskaffades 2013)500Washington (2010) (Avskaffades 2023)500Pennsylvania (1999)300Federala myndigheter (2003)300Nebraska (2018)400Kentucky (2008)300Montana (2006)300Oregon (1997)200Tennessee (2025)1603Idaho (2012)300Connecticut (2005)(Avskaffades 2012)100Colorado (1997) (Avskaffades 2020)100New Mexico (2001)(Avskaffades 2009, dock ej för brott begångna dessförinnan)100Wyoming (1992)100New Jersey (Avskaffades 2007)000Kansas (De facto avskaffat 1965)000USA:s försvarsmakt (1961)000New York (Avskaffades 1963)000South Dakota (2019)510New Hampshire (2019)000Vermont (1954)000USAtotalt1 65412023Inga bestämmelser gällande dödsstraff: Alaska (1950), Hawaii (1947), Iowa (1962/1963 (fed. avr.)), Maine (1885), Massachusetts (1947), Michigan (1837/1938 (fed. avr.)), Minnesota (1906), New Mexico (2001), North Dakota (1905), Rhode Island (1845), Vermont (1954), West Virginia (1959), Wisconsin (1851), District of Columbia (1961) och Puerto Rico (1927). Den enskilt största avrättningen i USA:s historia var när 38 siouxindianer, som funnits skyldiga till våldtäkt och mord under Dakotakriget (1862), avrättades den 26 december 1862 i Mankato i Minnesota. Avrättningen skedde genom samtidig hängning från en gemensam galge. Scenen finns bland annat med i dramatiserad form som en av slutscenerna av Jan Troells epos Nybyggarna.
Dödsstraffet avskaffades i mitten av 1800-talet i Wisconsin, Michigan och Rhode Island och omkring sekelskiftet i Maine, Minnesota och North Dakota. Förutom en federal avrättning i Michigan på 1930-talet har ingen av dessa stater använt det sedan dess. Under 1940- till 1960-talet minskade antalet avrättningar till noll (se statistik nedan) och upphörde i praktiken i Iowa, New Jersey, New York, Kansas, New Hampshire, Vermont och Massachusetts (samt i Connecticut, där det använts en gång sedan dess och därefter avskaffats). New Hampshire är den enda av dessa stater som för närvarande har straffet i lagboken, men delstaten har inte verkställt någon avrättning sedan 1939.
Dödsstraffet förklaras grundlagsvidrigt 1972 fastslog USA:s högsta domstol (HD) i fallet Furman mot Georgia att dödsstraff inte var förenligt med konstitutionens åttonde och fjortonde tillägg. Åttonde tillägget säger att "grymma och ovanliga straff""... cruel and unusual punishments ..." inte är tillåtna. Det är en skrivelse som är hämtad från brittisk lagstiftning.
Fjortonde grundlagstillägget Fjortonde tillägget kom till efter inbördeskriget och innebar att även svarta invånare i USA hade samma medborgerliga rättigheter som vita, vilket var en direkt konsekvens av slaveriets avskaffande. Det fjortonde tillägget innebar dock mer än så: bland annat att staten måste ta hänsyn till en persons samtliga rättigheter och inte bara en del av dem när staten berövar en person livet, friheter eller ägande. Det hela har tolkats som ett sätt att låta rättsväsendet och inte lagstiftaren garantera grundläggande fri- och rättigheter.
Vidare innehåller fjortonde tillägget en rättviseklausul (equal rights clause) som i korta ordalag innebär att en person ska dömas och behandlas rättvist i enlighet med gällande lag. Fjortonde tillägget förde också med sig något mer fundamentalt: nämligen att individen har samma rättigheter gentemot den federala statsmakten som delstatsstyrena. Innan fjortonde tillägget kom till skyddade konstitutionen individen bara gentemot den federala statsmakten. Vilken praktisk betydelse den här skrivningen har haft är dock omtvistat.
Godtycklighet Högsta domstolens beslut att förbjuda dödsstraffet 1972 baserades på det faktum att det fanns en godtycklighet i hur och när dödsstraff dömdes. I synnerhet verkade det finnas rent rasistiska skillnader och det stred mot konstitutionens fjortonde tillägg. Då hade inga avrättningar verkställts sedan 1967. Hundratals dödsdömda fångar benådades i samband med att dödscellerna tömdes efter utslaget 1972, bland dem Charles Manson och dennes anhängare. De allra flesta erhöll livstids fängelsestraff istället. Ironiskt nog har avskaffandet av obligatoriska dödsdomar (till exempel vid fällande dom för mord) enligt kritiker lett till en ökad godtycklighet, då det helt överlämnats åt domare och/eller juryer att bestämma om påföljd i det enskilda fallet, samtidigt som en rad individer efter återinförandet 1976 dömts till döden för brott begångna före 1972.
Oenig rätt Högsta domstolen slog fast i målet Furman mot Georgia, att dödsstraffet inte var förenligt med konstitutionens åttonde och fjortonde tillägg, men de nio domarna var långt ifrån eniga. Fyra reserverade sig helt mot beslutet, och de övriga fem kunde inte enas om på vilka grunder domen byggde. Två av domarna (White och Stewart) uteslöt till exempel inte konstitutionellt dödsstraff, utan var mer bekymrade över godtyckligheten i utdömandet av dödsstraff. Stewart och Douglas var båda bekymrade över den rasism och diskriminering som omgav många dödsstraffdomar. Bara domarna Marshall och Brennan var bestämda på punkten att alla former av dödsstraff stred mot konstitutionens åttonde tillägg genom att vara "grymma och ovanliga". Eftersom domarna inte kunde enas fullt ut, gjordes bara ett kort uttalande om att dödsstraffet inte var förenligt med konstitutionen.
Resultat Resultatet av HD:s prejudicerande dom blev inte att dödsstraffet försvann. Istället började delstaterna arbeta på att få bort den godtycklighet som omgav dödsstraffet. Bland annat förbjöds uttryckligen "obligatoriskt" dödsstraff, något som emellertid bara New York hade kvar i sin lagstiftning, medan övriga lämnat ärendet åt antingen jury eller domare att besluta. Andra delstater införde en ny typ av process som byggde på en delad huvudförhandling. Det innebar att huvudförhandlingen delades upp i en första del där själva åtalet skulle prövas och en andra del där påföljden skulle fastställas.
Dödsstraffet återinförs När högsta domstolen 1976 beslutade att åter tillåta dödsstraff byggde det på målet Gregg mot Georgia. Det slogs fast att rättegångsförfarandet skall vara delat för att dödsstraff ska kunna utdömas: Först skall själva åtalspunkten, i vars straffskala dödsstraff måste ingå, avgöras Endast om personen befinns skyldig skall straffpåföljd utdömas I den andra delen ska dessutom alla förmildrande omständigheter, inklusive gärningsmannens tidigare brottshistoria och karaktär, tas i beaktande.
Utifrån dessa riktlinjer fann HD att Georgia, Florida och Texas uppfyllde kraven, men att North Carolina och Louisiana inte gjorde det. Dessutom fastslogs det att obligatoriskt dödsstraff skulle avskaffas, vilket emellertid redan skett efter att ha varit begränsat till Washington DC (där dödsstraffet sista gången användes 1957) och New York, där det i praktiken avskaffades under 1960-talet.
HD slog 2008 fast att dödsstraff bara kan komma ifråga när det gäller mord (first-degree murder). Dödsstraffet är därmed i praktiken avskaffat för våldtäkt och andra brott som i vissa delstater är belagt med dödsstraff. Några undantag finns: dels kan dödsstraffet utdömas för förräderi, spionage, terroristbrott och andra brott under militär jurisdiktion, dels möjliggör nuvarande lagstiftning dödsstraff för kidnappningsbrott där offret dött i fångenskap utan att gärningsmannen handgripligen mördat denna.
Efter 1976 Första avrättningen efter att HD återinförde dödsstraffet skedde den 17 januari 1977, då Gary Gilmore ställdes framför en exekutionspatrull i Utah. Verkställandet lät dock vänta på sig till följd av de många överklagandena. Fram till 1984 avrättades bara tio personer utöver Gilmore, som hade frånsagt sig alla rättigheter till omprövning och användande av habeas corpus-principen.