Kerstin Hesselgren, även känd som Kerstin den Första, född 4 januari 1872 i Hofors, Gästrikland, död 19 augusti 1962 i Kungsholms församling i Stockholm, var en framstående svensk politiker (liberal). Hon var den första kvinnan i riksdagens första kammare, Sveriges första kvinnliga bostadsinspektör, skolköksinspektör och yrkesinspektör samt en framstående internationell politiker aktiv i Nationernas förbund, ILO och ICW.Frangeur, Renée. 2012. Kerstin Hesselgren - den gränsöverskridande politikern.
Kerstin Hesselgren var även ordförande för Frisinnade kvinnor, en av grundarna av Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad och ordförande i Svenska Kvinnors Nationalförbund. I riksdagen arbetade hon framför allt med socialpolitik och för att uppnå jämställda arbetsvillkor mellan män och kvinnor, men hon var även engagerad i utrikespolitiska frågor.
Barndomen och ungdomsåren Kerstin Hesselgren föddes 1872 som äldsta barn till provinsialläkaren Gustaf Hesselgren (1832–1897) och Maria Margareta Wærn (1848–1910). hämtdatum 2024-04-22 Sammanlagt bestod syskonskaran av tre pojkar och tre flickorFrangeur, s. 52: Kerstin Hesselgren var äldst och följdes av syskonen Hugo, Carl, Greta, Erik och Ingrid.Hamrin-Thorell, Ruth, m.fl.. 1968. Kerstin Hesselgren - en vänstudie, s. 15 Fadern var ofta ute på sjukresor till patienter om han inte hade mottagning hemma i doktorsvillan. Han hade ett omfattande distrikt som sträckte sig mellan Gävle och Falun och från Krylbo till Ockelbo. Fadern hade studerat och arbetat mycket utomlands, bland annat hade han studerat vid Sorbonneuniversitetet i Frankrike, och hade ett intresse av internationella frågor livet ut. På äldre dar beskrev Kerstin Hesselgren honom som konservativ. Han ansåg att kvinnors naturliga plats var i hushållet, en åsikt som dock inte hindrade att han kunde beundra sin mormor som på egen hand hade drivit ett pappersbruk.Hamrin-Thorell, s. 9–10
Kerstin Hesselgren mor kom från en akademisk och liberal familj. Morfadern var bruksägaren Lennart Wærn, som även var riksdagsledamot. Morfadern betydde mycket för henne under uppväxten och han besökte ofta Hofors.Hamrin-Thorell, s. 11-12miniatyr|Hammardammen i Hofors, i närheten av där Kerstin Hesselgren växte upp.
Familjen Hesselgrens liv på landet präglades även av friluftsaktiviteter som utflykter, simturer och skidåkning. Eftersom huset låg nära Hoån och Hammardammen i Hofors så fick alla barnen tidigt lära sig att simma.Hamrin-Thorell, s. 14 Familjen Hesselgren var en av Hofors mer bemedlade familjer och umgicks ofta med herrgårdsfamiljen Lilliehöök, inte minst därför att Kerstin Hesselgrens mor och fru Lilliehöök var systrar. Friluftslivet innebar att flickorna i familjerna precis som pojkarna fick leka fritt och klä sig som de ville, tvärtemot de då rådande könsrollerna.Frangeur, s. 52–53
Klassamhälle och tidig undervisning
Klasskillnaderna i Hofors, inte minst kopplat till järnbruket, var inget Hesselgren reflekterade över under uppväxten eller i sin ungdom. Inte minst fanns det skillnader mellan olika arbetaryrken, där smederna stod högt i rang.Hamrin-Thorell, s. 23 Senare i livet kom hon att reflektera över de skillnader som fanns, där familjerna Hesselgren och Lilliehöök hade en privilegierad ställning. Deras liv "vilade på 'den villiga och billiga arbetskraften som inte räknade arbetstid'", som hon uttryckte sig. Arbetet på järnbruket förändrades så småningom från en gammal patriarkal modell mot att bli mer av en industri. Särskilt kriserna under den långa depressionen skyndade på utvecklingen, då järnbruket gick från familjeföretag till att ägas av Enskilda banken (dagens SEB). Bruket i Hofors hade problem med sin lönsamhet, vilket så småningom ledde till en större strukturomvandling. De slitningar som industrialiseringen innebar för hela samhället, inte bara Hofors, kom att påverka Hesselgrens sociala och politiska engagemang (även internationellt) framöver.Hamrin-Thorell, s. 23, 30.miniatyr|Järnbruket i Hofors, runt sekelskiftet 1900Kerstin Hesselgren undervisades huvudsakligen i hemmet. Hennes mor lärde henne att läsa och under uppväxten hade Kerstin flera guvernanter. Dessutom undervisades hon i engelska av sin moster och fick lära sig latin och matematik av brödernas informatorer. Utöver de teoretiska ämnena hade Kerstin även fått lära sig att spela piano, måla, brodera och praktiska kunskaper som krävdes för att ta hand om ett hushåll.Hamrin-Thorell, s. 30 I bokhyllorna fanns det gott om litteratur från alla nordiska länder och även internationella tidningar på franska och tyska. Kerstin fick tid att bekanta sig med frågor om medicin, hygien och sociala förhållanden när hon följde med fadern på sjukbesök.Hamrin-Thorell, s. 17 Eftersom fadern även hade mottagning i hemmet fanns det nästan alltid någon som väntade i farstun för en läkarbedömning.Frangeur, s. 54 Hesselgren ville gärna bli läkare som sin far, men stötte på hårt motstånd från omgivningen som ansåg att yrket var opassande för en kvinna. Familjen ansåg dessutom att det skulle bli för ansträngande för henne att ta studenten och sedan studera vidare, eftersom de menade att hon var sjuklig och löpte risk att få tuberkulos.Frangeur, s. 55
Studier utomlands och yrkesutbildningar
Pensionsutbildning i Schweiz Efter att ha gjort vissa ekonomiska avvägningar bestämde Hesselgrens föräldrar för att betala för en utbildning utomlands. Året 1889–1890 vistades hon således i Schweiz och studerade engelska, tyska, franska och konst på en flickpension i Neuville i utkanten av staden Neuchâtel.Buchert, s.128.Frangeur, s. 57–58 Under resan till Schweiz passerade hon Danmark och Tyskland och tog tillfället att se så många sevärdheter som möjligt.Hamrin-Thorell, s. 33 Tiden på pensionen blev svår för Hesselgren av flera anledningar. Inte minst hade hon svårt att komma överens med föreståndarinnan och dennas många och invecklade regler. Hesselgren skrev hem så ofta hon kunde och vittnade om en stor hemlängtan och saknad efter familjen.Hamrin-Thorell, s. 35f Språkkunskaperna hon förvärvade under pensionstiden skulle hon dock komma att ha nytta av i sitt internationella arbete. De utflykter som Hesselgren och de andra flickorna på pensionen gjorde blev en ventil för henne och hon uppskattade även de dagliga promenaderna.Hamrin-Thorell, s. 34 Samtidigt gjorde det kalla pensionsrummet henne sjuk och gav henne bland annat frostknölar på fötterna och inflammation i lymfkörtlarna på halsen. Hennes menstruation upphörde också under pensionstiden. Vid julen 1889 hade inflammationen i halsen förvärrats, varpå pensionens föreståndarinna skickade henne till ett sjukhus i Bern. Där genomgick hon en omfattande operation där körtlarna på halsen avlägsnades.Hamrin-Thorell, s. 43f Operationen lämnade efter sig stora ärr på halsen, vilka hon för resten av livet kom att dölja med en scarf eller halskrås.Frangeur, s. 58
Fältskär och skolkökslärare miniatyr|Akademiska sjukhuset i Uppsala, 1920 I juli 1890 återvände Hesselgren hem till Sverige. De tidigare planerna på att ta studenten och bli läkare hade hon gett upp under tiden på flickpensionen. Hon ville dock varken bli hemmadotter eller arbeta som guvernant och frågan kvarstod alltså vad hon ville bli. Lägligt hade Fredrika Bremerförbundet nyligen kommit med ett förslag till en distriktssköterskeutbildning som innefattade en sjuksköterskeutbildning och avslutades med en fältskärsexamen. Detta innebar sju månaders sjuksköterskestudier för Hesselgren vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, som kompletterades med studier i fysiologi, anatomi och praktik på Stockholms polikliniker (ungefär vårdcentraler). I utbildningen ingick även att lära sig att raka, vilket hon gjorde genom att öva på portvakterna där hon bodde. Hesselgren blev tillsammans med sina kurskamrater den sista årgången fältskärer som examinerades den 17 april 1895. Intressant nog var hon många år senare själv med och röstade genom det riksdagsbeslut som formellt tog bort fältskärsexamen från utbildningsväsendet. Hennes nyligen avslutade utbildning som fältskär i kombination med sina upplevelser av bristande hygien i Hofors innebar att Hesselgren vid det här laget började kalla sig hälsovårdsapostel. Hon tyckte att hon hade hittat sin uppgift i livet, att hjälpa människor till ett bättre liv genom förbättrad hygien och sociala levnadsförhållanden.Hamrin-Thorell, s. 47–49
Efter studierna vid Akademiska sjukhuset läste hon på inrådan av sin morbror Leonard Wærn – som var rektor på Högre lärarinneseminariet i Stockholm – en pionjärkurs i huslig ekonomi (ungefär dagens hem- och konsumentkunskap) vid hans skola. Studierna blev dock inte vad hon hade väntat sig, själv beskrev hon det som att hon lärde sig teoretisk matlagning och dessutom i miniatyrskala jämfört med matlagningen i barndomshemmet. Under utbildningens gång kom Hesselgren att uppskatta att lära sig mer grundligt om matlagning och att hushålla med knappa resurser, inte minst tack vare att lärarna var engagerade i ämnet. När hon 1896, efter åtta månaders studier, tog examen kunde hon titulera sig skolkökslärarinna.Hamrin-Thorell, s. 50–53 1897 reste hon vidare till Kassel i Tyskland för att bygga vidare på sina kunskaper hos Auguste FörsterHamrin-Thorell, s. 54 i dennes Kochschule des Frauenbildungsvereins. Förster hade gjort sig ett namn i Tyskland och internationellt genom att utbilda tyska kvinnor för att ge dem ett alternativ till den traditionella kvinnorollen som i Tyskland beskrevs som "Kinder, Küche, Kirche" (tyska för "Barn, kök, kyrka").Frangeur, s. 59 Hesselgren tillskansade sig vissa nya rön, men trivdes inte med kursens mycket detaljerade och invecklade struktur. Varje lektion, liksom hur eleverna skulle stå och tala, var reglerat i minsta detalj. Kursen avslutades med praktik på en ny lanthushållsskola där hon fick undervisa i kemi och hygien.Frangeur, s. 60 Vistelsen i Tyskland fick sitt slut samma år (1897) i samband med att Kerstins far Gustaf insjuknat och strax därpå avlidit. När hon kom hem till Sverige fick Hesselgren en tjänst som föreståndarinna för på Hushållsskolan i Stockholm som hennes båda lärare på kursen i huslig ekonomi hade ordnat åt henne. Hon arbetade där mellan 1897 och 1906.Hamrin-Thorell, s. 55f
Utbildning i England Samtidigt som hon ledde hushållsskolans arbete fortsatte hon att vidareutbilda sig. Hennes ekonomiska situation var begränsad, men tack vare ett stipendium från Patriotiska sällskapet kunde hon vid sekelskiftet göra en längre studieresa till Belgien, Skottland och England för att studera hygien och hälsovård. Under resan hörde hon talas om Bedford College – som var knutet till Londons universitet – och där man utbildade kvinnliga yrkes- och bostadsinspektörer. England och Frankrike var de länder som först öppnade för kvinnor att läsa den här utbildningen.Hamrin-Thorell, s. 56 1902 bestämde hon sig för att resa till London, med hjälp av stipendium från Fredrika Bremer-förbundet, för att under tre år studera till yrkes- och bostadsinspektör.Frangeur, s. 61 Precis som i Schweiz blev Hesselgrens utlandsvistelse bitvis svår, med kulturkrockar och dåligt uppvärmda lokaler. Mellan studierna försökte hon att se så mycket hon kunde av England, bland annat besökte hon Folkestone som hon blev väldigt förtjust i. Ämnena hon studerade spände över många olika discipliner. Hon läste hygien, fysiologi, bakteriologi, kemi, fysik, meteorologi, m.fl. Studierna bestod även av laborationer och demonstrationer av olika slag.Hamrin-Thorell, s. 56–58 miniatyr|Två kvinnor på tvätteriet i Saltsjöbaden, tidigt 1900-tal.