miniatyr|300px|Ropsten på den norra sidan av Lidingöbroarnas landfästen. Vy från Gasverksvägen med en av de tre betalstationerna för trängselskatt i förgrunden. I bakgrunden Ropstens tunnelbanestation och Ropstens stora rondell. Längst till vänster skymtar Foresta uppe på Herserudsklippan. Ropsten (egentligen: sten där färjan på andra sidan anropasSvensk etymologisk ordbok) utgör en udde vid Lilla Värtan norr om Värtahamnen där de båda Lidingöbroarna har sina landfästen och är en del av stadsdelen Hjorthagen i Stockholm.
Området domineras av infrastruktur av olika slag. Här finns Lidingöbroarna, en stor rondell för hopkoppling av trafikleder mellan Värtahamnen, Stockholm och Gasverksvägen, slutstationer för tunnelbanans röda linje och Lidingöbanans linje 21, en terminal för Lidingöbussarna, en taxistation, en infartsparkering och Värtaverkens värmepumpanläggningar. I området kring Ropsten finns tre betalstationer för trängselskatt in till Stockholms innerstad. 1964 byggdes Ropstensmotet och 1971 byggdes Ropstenskopplet och Ropstensslingan i samband med att den nya Lidingöbron byggdes.
Ropsten som kommunikationsknutpunkt för Lidingötrafiken Det totala antalet resenärer (passager) över Lidingöbroarna vardagar 06-21 uppgår till över 63 000. 1999 var antalet kollektivtrafikresenärer över Lidingöbron från Lidingö till Ropsten cirka 20 000 personer/dygn. Merparten av dessa stiger om till Stockholms tunnelbanenät. Fördelningen av resenärer från Lidingö till Ropsten på de olika färdmedlen, (a) bil och motorcykel/moped, (b) buss respektive (c) Lidingöbanan är cirka (a) 71%, (b) 19% och (c) 10%. (Fotgängare och cyklister, ej räknade).. Merparten av trafikanterna med eget färdmedel åker vidare till Stockholms innerstad, via Lidingövägen eller Norra Hamnvägen respektive norrut via Gasverksvägen och Björnnäsvägen genom Lill-Jansskogen. Övriga parkerar sitt fordon på Ropstens infartsparkering, som omfattar cirka 300 parkeringsplatser för bilar och en stor avställningsyta för motorcyklar/mopeder och cyklar, för i huvudsak omstigning till Stockholms tunnelbana.
12 busslinjer finns vid Ropstensplan för Lidingös centrala och norra trafikområde via i huvudsak Torsvik och Lidingö centrum, för de norra bostadsområdena via av- och påfarten på nya Lidingöbron till norra Lidingö, för områdena Sticklinge, Näset, Bo, Rudboda och Elfvik samt ett mindre antal linjer i rusningstrafik för södra Lidingö för att komplettera Lidingöbanan, för bostadsområdena Bodal/Baggeby och Larsberg. Lidingöbanan har en linje, linje 21 med 13 stationer på Lidingö, som täcker upp Lidingös södra bostadsområden från HerserudJärnvägsstationen Foresta-Millesgården nedanför Torsvik/Herserud används i mindre grad av resenärer för bostadsområdet Herserud inom stadsdelen Torsvik. till Gåshaga.
Antalet pendlare in till Lidingö kommun för arbetsresor uppgår till cirka 5 400 och antalet pendlare ut från Lidingö kommun 13 640.Uppgifter för 2008, Lidingöstatistik utgåva 2009. Ett marginellt antal resenärer pendlar för arbetsresor båtvägen mellan Stockholms skärgård via Gåshaga brygga och Lidingöbanan till Ropsten respektive mellan Tranholmen och Ropsten. Ett mindre antal resenärer reser med bil ut från avgiftsringen i den östra delen av Stockholm till Ropsten och infartsparkeringen för omstigning till tunnelbanenätet eller buss och Lidingöbanan ut till Lidingö, i huvudsak beroende på högre parkeringsavgifter på vardagar i Stockholm än vid infartsparkeringenAvgiften för parkering på infartsparkeringen vid Ropsten är som lägst med månadskort 25 kronor/dag (500 kronor/månad), beräknat på 20 arbetsdagar per månad, respektive 30 kronor/dag eller 12 kronor/timme utan månadskort. Ref. avgifter augusti 2009., som dock innebär en tilläggskostnad för trängselavgift för två passager ut till och från Ropsten om det sker vardagar mellan 06.30 och 18.30Snittvärde för två passager 30 kronor/dag..
Markareal vid Ropsten För att öka markarealen vid Ropsten på den trånga platsen begränsad av bergväggen upp mot Hjorthagen har tippning av sprängsten i Lilla Värtan pågått i omgångar ända från att den första Lidingöbron mellan Torsvik och Ropsten byggdes 1884 och i samband med detta, anläggningen av Värtahamnen och Värtagasverket som även innefattade en kolimporthamn med stora skrymmande kollager. Den senaste utfyllnaden gjordes omkring 2005-2007 för att få en större yta för infartsparkering. Landhöjningen har också bidragit till att Ropstensområdet har utökats. Räknat från hur Ropstensområdet avbildats på en målning från 1795 fram till 2008 motsvarar landhöjningen cirka 1 m lägre havsvattenstånd.
Historia miniatyr|Målning av Piere Joseph Trere, från 1795 föreställande området vid Ropstens gård och Lilla Värtan. Vy från en hög position på Oxbergsudden norr om Husarviken mot söder föreställande Ropstens gård till höger med den stora roparstenen vid Ropudden mitt i bild och Lidingö till vänster. En roddfärja är på väg över från Ropsten till Torsvik på Lidingö med häst och vagn ombord.Avbildningen av området vid Ropsten skall ses mot bakgrund av att det är en konstnärs avbildning, inte en exakt återgivining av verkligheten. Ropsten som knutpunkt för kommunikationen mellan Stockholm och Lidingö har en historia som sträcker sig tillbaka till åtminstone mitten på 1300-talet då ett 20-tal större lantbruksgårdar hade etablerat sig på Lidingö. Närheten till den snabbt växande staden Stockholm med möjlighet till avsättning av jordbruksprodukter kom att styra utvecklingen av jordbruket på Lidingö och med tiden ett ökande behov av en reguljär färjeförbindelse till fastlandet. Fram till 1803 då den första Lidingöbron byggdes mellan Larsberg och Kaknäs, ombesörjde roddfärjor transporterna mellan Lidingö och Stockholm där färjeleden var förlagd till sträckan Torsvik-Ropsten. 1884 i samband med att Värtahamnen byggdes ersattes den första bron med en flottbro mellan Torsvik och Ropsten, från omkring 1914 kompletterad med en ångbåtsfärja för persontransporter mellan Herserud och Ropsten när den första delen av södra Lidingöbanan var klar 1914, som hade sin slutstation (Foresta-Millesgården) vid stranden nedanför Foresta i Herserud. Den norra delen av Lidingöbanan linje 20, numera ersatt med bussar till Ropsten, hade vid invigningen av den första sträckan 1907, slutstationen vid Islingeviken där omstigning kunde ske till ångbåtsfärja till Ropsten och något senare till ångbåtsfärja med spårvagnsspår som körde spårvagnarna över till Ropsten och vidare in till Stockholms spårvagnsnät på linjen Ropsten-Norrmalmstorg-Karlberg. Ångbåtsfärjan med spårvagnsspår var i drift till omkring 1914. Gamla Lidingöbron var klar 1925 och försågs med kombinerat väg och dubbelspårig järnvägsräls för de båda Lidingöbanorna linje 20 och 21, som via Ropsten gick vidare ner via Sturegatan till Humlegården som slutstation i Stockholm.
Namnet Ropsten Området fick sitt namn av den holme som låg utanför den så kallade Ropudden och som fram till slutet av 1800-talet var omgiven av vatten. Holmen finns intritad och namngiven på alla äldre kartor över området fram till att den andra Lidingöbron byggdes 1884. Holmen återfinns mitt i bild på Piere Joseph Treres målning från 1795 över området. Holmen, eller stenen som den kallades förr i tiden, har genom århundradena haft samma namn, men med lite olika stavning som Roparstenen, Roparestenen, Rope Sten eller Roop Sten och hade en största bredd ovanför vattenytan på cirka 4-6 meter. De bulliga stenblock som på målningen sticker upp ovanför vattenytan mellan udden och Roparstenen kan ha varit stenar som vid medelvattenstånd låg precis i vattenbrynet eller strax under och vid lågvatten stack upp över havsytan. Att området utanför Ropudden runt Roparstenen var relativt grunt antyds på en karta från 1784 som utvisar ett flertal grynnor i anslutning Roparstenen och även söder om Ropudden där det finns angivet ett stort grund benämnt som Abborrgrundet. Bergen på Lidingösidan har liksom Roparstenen och stenarna vid Ropudden avbildats väldigt bulliga vilket bevisligen inte är fallet vad gäller bergssidorna på Lidingö, varför man kan anta att konstnären även återgett stenarna vid Ropudden på liknande sätt, det vill säga överdrivet bulliga och egentligen för stora.
Det har hävdats att Roparstenen ute i Lilla Värtan användes för att stå på för att kalla på färjan om den låg på Lidingösidan (som var färjans hemmahamn). Detta motsägs av att stenen vid Ropsten vid normalvattenstånd omgavs av vatten, åtminstone fram till att den andra Lidingöbron uppfördes 1884. En karta från 1696 visar detta. I början av 1700-talet byggdes ett kruthusKruthuset vid Ropsten var ett krutförråd, i första hand för stora krigsfartyg. Av säkerhetsskäl låg detta och andra kruthus utanför Stockholms centrala delar nära stranden där fartygen kunde ankra upp. längst ute på Ropudden med en kort broförbindelse över till Roparstenen. Väg saknades från kruthuset till färjeläget, en sträcka på cirka 200 m. Avståndet Ropsten-Torsvik är cirka 750 meter och att höras med enbart rösten över Lilla Värtan vid kraftig blåst är i praktiken omöjligt, särskilt vid motvind. Vinsten i hörbarhet med att utnyttja holmen när det handlar om ett avstånd på minst 750 meter är dessutom marginell.
En rimlig förklaring till namnet Ropsten är att den stora holmen fick sitt namn av att den låg utanför RopuddenEn annan så kallad ropudde finns omnämnd i litteratur om Lidingös tidiga historia som har ett samband med den roddfärja som upprättades i början av 1500-talet av Banérs på Djursholms slott mellan Ekudden och Rödstugeviken söder om udden Taheiti vid Sticklinge på Lidingösidan. Den färjeansvarige bodde i den så kallade Rödstugan vid det inre av Rödstugeviken där färjan hade sin hemmahamn. Ropudden i detta fall var den udde som idag benämns Ekudden på Djursholmssidan., som uppenbarligen var den plats där man under någon tidsperiod stod och ropade eller signalerade på något sätt för att kalla på en båt för att ta sig över till Lidingölandet. Den ensamma holmen eller "stenen" ute i vattnet vid Ropudden namngavs då Roparstenen eller Ropstenen i betydelsen stenen vid Ropudden, som senare fått namnge hela området.
Enligt ett protokoll från en sockenstämma på LidingöProtokoll från en sockenstämma på Lidingö vid diskussioner kring färjetrafiken. Ref. Birger Wedberg, Lidingöliv i gamla dar, 1924 (Faksimilutgåva 1984). . exploderade kruthuset vid Ropsten 1786, två år efter att Erland StrömErland Ström var överjägmästare och djursgårdsinspektör för Kungl. Djurgården på slutet av 1700-talet. hade upprättat en karta 1784 över området som utvisar kruthusets placering på Ropudden. Inget nytt kruthus byggdes och den så kallade kruthusbron över till roparstenen förföll. På målningen som avbildar området vid Ropstens gård nio år senare, 1795, finns inget spår av bron över till roparstenen, men bron kan ha varit anlagd på de mindre stenar som på målningen sticker upp ur vattnet mellan stranden och Roparstenen.
Ropstens gård På 1600, 1700-talet kallades området strax norr om Ropudden för Ropstens gård. Där bodde jägmästaren för de norra delarna av den inhägnade jaktparken, även kallad Kungliga Djurgården. I en bouppteckning från 1671 talas om Oluf Lillia, diurwachtare widh Ropsteen (översatt till modern svenska; Olof Lillia, djurvaktare vid Ropsten). Stängslet kom till på initiativ av den fiske- och jaktintresseradeKarl XI förde dagboksanteckningar där han i februari 1692 noterat att han tillsammans med sin då 10-årige son, sedermera Karl XII, hade varit ute på Lidingö och jagat varg och lodjur. Karl XI på 1680-talet som också lät uppföra en liten fiskestuga inte långt från Ropsten, som fortfarande finns kvar och som gett upphov till namnet Fiskartorpet.