Savitribai Phule, född 1831, död 1897, var en indisk socialreformator, pedagog och feminist.Rao, Parimala V. (2002). "Educating Women – How and How Much: Women in the Context of Tilak's Swaraj". In Bhattacharya, Sabyasachi (ed.). Education and the Disprivileged: Nineteenth and Twentieth Century India. Orient Blackswan. . Hon var en pionjärfigur inom utbildning av kvinnor i Indien, hon grundade Indiens första skola för flickor i Pune i Bhidewada 1848, och blev den första kvinnliga läraren. Med sin man Jyotirao Phule spelade hon en huvudroll i Satyashodhak Samaj ("sällskapet av sanningssökare"). Paret Phule utmanade också kastsystemet och arbetade mot diskriminering.
Biografi
Uppväxt och studier Phule föddes i en liten by som heter Naigaon (delstaten Maharashtra) i Indien. Hon blev gift vid nio års ålder, med Jyotirao Phule, och hon flyttade till Pune för att bo med honom. Jyotirao Phule hade genomgått grundskoleutbildning. Han var imponerad av sin frus entusiasm att lära sig och lärde henne att läsa och skriva. Savitribai Phule genomgick därefter utbildning till lärare hos kristna missionärer i Ahilyanagar och Poona. Hon blev behörig lärare 1847.
Utbildning av flickor av lägre kaster År 1848 öppnade Jyotirao och Savitribai Phule en skola för flickor i Bhidewada, Poona, med sex flickor från låg kast som sina första elever. År 1849 startades en skola för vuxna elever från alla kaster. Detta möttes av en utbredd fientlighet från olika kaster, särskilt ortodoxa brahminer. Hon misshandlades ofta verbalt och fick saker kastade på sig på vägen till sin skola. Hon började bära med sig en extra sari för att byta om till på skolan. I samband med detta bad hennes svärfar henne och hennes man att lämna familjens hem, med motiveringen att umgås med människor av lägre kaster var en synd i brahminernas ögon. År 1851 drev Phules tre skolor med mer än 150 flickelever. De öppnade totalt 18 skolor för flickor i Poona-regionen. Savitribai Phule utsågs till den bästa läraren i Bombayområdet av den brittiska regeringen 1852.
Samhällsengagemang År 1854 böjde Phule med boende och utbildningen för änkor, utblottade kvinnor och barnbrudar som förskjutits av sina familjer. Hon kämpade också mot barnäktenskap, barnmord och änkebränning. Phule och hennes man grävde en brunn på sin bakgård åt de kastlösa, eftersom de inte fick använda bybrunnen. År 1874 adopterade paret pojken Yashwant Rao, son till en brahminänka, han skulle senare bli läkare.
För att främja social jämlikhet, lyfta lägre kaster och vända den socioekonomiska ojämlikheten som kastsystemet orsakade arbetade Phule med Satyashodhak Samaj (”Sanningssökarnas samhälle”). Sällskapet betonade också vikten av utbildning och uppmuntrade människor att genomföra bröllop utan brahminpräster, som fram till dess var de enda personer som fick genomföra sådana ceremonier. Istället organiserade Phule Satyashodhak-äktenskap, som genomfördes utan präst eller hemgift, där paret även avlade en ed att de skulle utbilda sig och leva jämlikt.
Källor
Kategori:Kvinnor Kategori:Födda 1831 Kategori:Avlidna 1897 Kategori:Indiska poeter Kategori:Indiska författare Kategori:Personer i Indien under 1800-talet Kategori:Lärare under 1800-talet Kategori:Indiska feminister Kategori:Projekt Kvinnliga huvudpersoner