Le véritable et constante amitié var en svensk adoptionsloge inom Svenska Frimurare Orden, bildad i Sverige 1776. Det är känt som den första orden inom frimurarna i Sverige som tog emot kvinnliga frimurare.
Historik Bakgrund Det fanns så kallade adoptionsloger för kvinnor inom frimurarna i Frankrike från 1740-talet. Föregångare i Sverige var Mopsorden för kvinnor vid Lovisa Ulrikas hov, Utile dulci och Tankebyggarorden; enligt dokument i frimurarorden var också Hedvig Charlotta Nordenflycht år 1747 stormästarinna i orden Ordre de la resemblance.Lekeby (2010), sid. 494.
Grundande Den 2 maj 1776 invigde den svenska frimurarordens stormästare hertig Karl sin sjuttonåriga maka, Hedvig Elisabet Charlotta till stormästarinna för ett adoptionsfrimureri inom hertig Karls privatloge på Stockholms Slott.Lekeby (2010), sid. 496. Denna loge kallades Le véritable et constante amitié. Invigningen finns förevigad på en tavla av Pehr Hörberg från 1789. Denna adoptionsloges konstitution bekräftades med sigill i Paris den 8 maj 1776 av den franska frimurarordens stormästare hertigen av Orléans, och de franska adoptionslogernas stormästarinna Bathilde av Orléans.
Den kvinnliga logen sammanträdde i hertig Karls våning på Stockholms Slott. Frimurarna sammanträdde troligen i mellanplanet eller entresolen ovanför nuvarande Slottskyrkan i sydöstra flygeln på slottet: kvinnornas adoptionsloge sammanträdde innanför hertig Karls Sanctuarium, som var det hemligaste rummet i Karls privatloge och det rum där Charlotta hade invigts i orden.
Organisation Hertiginnan utarbetade sin adoptionsloge på svenska i tre grader och en ritual på franska i fem grader efter fransk förebild. I Frimurarordens samlingar finns två olika adoptionsritualer får kvinnor: ett för en "Fruentimmers Frij-mureri-orden" och en för "Damfrimureri eller adoptionsloge". Förutom Charlotta själv invigdes Sophie von Fersen och Hedvig Eleonora von Fersen, båda den 7 maj 1776, och Ulrica Catharina Koskull vid okänd tidpunkt. Ytterligare en kvinna, Charlotte Gyldenstolpe, var troligen medlem, eftersom hon vid inträdet i adoptionslogen Gula Rosen 1802 antecknades som redan medlem av frimurarna.
Hertiginnans adoptionsloge räknas som en så kallad anpassad loge för kvinnor inom frimurarna, där medlemmarna hade sina egna ritualer. Det är okänt hur länge denna kvinnliga frimurarloge var verksam: år 1784 skämtar dock frimuraren Elis Schröderheim i ett brev till Gustav III om de kvinnliga frimurarna vid hovet och 1789 frågar Gustaf Adolf Reuterholm ett orakel i Rom "Om vi fortfarande bör inviga systrar i Sverige", något som kan tolkas som att det vid den tidpunkten fortfarande förekom.Lekeby (2010), sid. 500. Hertiginnan antecknar också i sin dagbok att hertig Karl hade låtit henne närvara vid "hemliga sammankomster" under riksdagen 1789 för att utforska det ockulta.Lekeby (2010), sid 499.
Ritual Frågan om de kvinnliga frimurarna arbetade enligt den svenska manliga riten anses komplicerad, men inte trolig. Hertiginnan fick dock rent personligen stor insyn i det reguljära frimureriet genom sin make. Hon mottog de tre första graderna, vilket framgår av det odaterade Concept, som förvaras i Riksarkivet i Stockholm, där hon beskriver de svenska frimureriets första tre grader, som hon alltså hade kunskap om. Skriften antas ha tillkommit omkring år 1800, före instiftandet av en ny adoptionsloge, Gula Rosen. Enligt Carl Adolf Boheman föreslog hertiginnan under en sammankomst i Karls privatloge att adoptionslogens kvinnor borde invigas i männens loge, eller åtminstone få tillgång till den reguljära logens tre första grader. Hertig Karl lät sig övertalas och bad Gustaf Boheman, manslogens sekreterare, att begära ritualböckerna utlämnade av manslogens storsekreterare Wilhelm Tornérhjelm. Informationen gavs till hertiginnan för att hon skulle kunna göra adoptionsritualerna mer begripliga för de kvinnliga frimurarna.Lekeby (2010), sid. 501. Efter att ha läst dem meddelar hon i skriften att orsaken till att kvinnor inte kunde intas i de reguljära frimurarna var på grund av det krigarideal som ingick i riddarväsendet, men att det inte fanns någon orsak till att den övriga kunskapen skulle vara fördold.Lekeby (2010), sid. 501 f.
Senare historik År 1802 inrättades ytterligare en adoptionsloge, Gula Rosen, för båda könen. Gula Rosen, och därmed hertiginnan Charlottas loge, upplöstes dock år 1803. Enligt Kjell Lekeby var de kvinnliga frimurarna därmed ett isolerat och tillfälligt experiment i svensk frimurarhistoria.
Källor Lekeby, Kjell (2010). Gustaviansk mystik. Alkemister, kabbalister, magiker, andeskådare, astrologer och skattgrävare i den esoteriska kretsen kring G.A. Reuterholm, hertig Carl och hertiginnan Charlotta 1776–1803. Stockholm: Vertigo förlag Noter
Kategori:1776 i Sverige Kategori:Frimureri Kategori:Bildanden 1776 Kategori:Sverige under den gustavianska tiden