Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark (engelska: Letters Written During a Short Residence in Sweden, Norway, and Denmark) är en personlig reseskildring skriven av den brittiska författaren och tidiga feministen Mary Wollstonecraft. De 25 breven täcker ett brett spektrum av ämnen, från sociologiska reflektioner över Skandinavien och dess invånare till filosofiska frågor som den om personlig identitet. Boken utgavs av Joseph Johnson 1796 och var den sista som Wollstonecraft fick utgiven under sin levnadstid.
Wollstonecraft genomförde sin resa till Sverige, Norge och Danmark för att återta ett skepp som hade blivit stulet från hennes älskare, Gilbert Imlay. I hopp om att resan skulle bidra till att deras förhållande skulle återupptas, påbörjade hon entusiastiskt resan. Under sina tre månader i Skandinavien förstod hon dock att Imlay inte hade något intresse av att återuppta förhållandet. Breven som boken består av skildrar hennes ilska och melankoli över Imlays upprepade svek, och boken blir på så vis både en reseskildring och en självbiografi. I Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark utforskar Wollstonecraft förhållandet mellan den enskilda individen och samhället. Hon värdesätter subjektiva erfarenheter, främjandet av jämställdhet och utbildning för kvinnor. Hon kritiserar även vad hon ser som marknadens olyckliga påverkan på samhället.
Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark var Wollstonecrafts populäraste bok på 1790-talet. Boken sålde bra, blev översatt till flera språk och togs emot väl av de flesta kritiker. Filosofen och sedermera Wollstonecrafts make William Godwin sa om boken att "om det någon gång var en boks syfte att få en man att bli förälskad i författaren, så anser jag det vara denna bok".Godwin, William. Memoirs of the Author of A Vindication of the Rights of Woman, sid 95 Romantiska diktare som William Wordsworth och Samuel Taylor Coleridge inspirerades av boken. Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark inspirerade läsare att resa till Skandinavien, men intresset för boken minskade dramatiskt efter att William Godwin utgav sin biografi om Mary Wollstonecraft 1798. Biografin orsakade en skandal i och med att den avslöjade Wollstonecrafts självständiga och okonventionella livsstil.
Mary Wollstonecraft
miniatyr |Mary Wollstonecraft, oljemålning av John Opie år 1797, utställd på National Portrait Gallery, London.
År 1790 gjorde Wollstonecraft, 31 år gammal, en dramatisk entré i offentligheten med pamfletten A Vindication of the Rights of Men ('Ett försvar för människors rättigheter'). Pamfletten var ett inlägg i den brittiska debatten om den revolution som just då pågick i Frankrike. Två år senare gav hon ut det som har kommit att bli hennes mest kända verk, A Vindication of the Rights of Woman (Till försvar för kvinnans rättigheter). Ivrig att få uppleva den franska revolutionen på nära håll flyttade hon till Frankrike och bodde där i två år. Hon återvände till Storbritannien 1795 efter att situationen i Frankrike hade förvärrats, övergiven av sin amerikanske älskare Gilbert Imlay och med dottern Fanny Imlay född utom äktenskapet. Kort efter återkomsten till Storbritannien försökte Wollstonecraft att begå självmord, men Imlay lyckades rädda henne.
I juni 1795, en månad efter självmordsförsöket, gick Wollstonecraft med på att företa den långa och svåra resan till Skandinavien för att lösa Imlays affärsproblem. Resan var inte bara farlig (hon var en kvinna som reste ensam i krigstid), utan präglades även av sorg och nedstämdhet. Med sig hade hon även sitt lilla barn och en barnflicka. Wollstonecraft trodde först att resan skulle bidra till att förhållandet till Imlay återupptogs, men insåg gradvis att det var meningslöst, speciellt efter att Imlay inte mötte henne i Hamburg.Jacobus, Mary. "In Love With a Cold Climate: Traveling with Wollstonecraft", från sid 64 och 68 i First Things: Reading the Maternal Imaginary
Vid återkomsten till Storbritannien i september gjorde Wollstonecraft ännu ett försök att begå självmord genom att dränka sig i Themsen, men hon räddades av förbipasserande.Jacobus, 64 Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark, som bygger på materialet från resan och breven hon skrev till Imlay under den tre månader långa resan, gavs ut i januari 1796. Förläggare var Wollstonecrafts nära vän och utgivare, Joseph Johnson. Boken präglades av självmordsförsöket och beskriver Wollstonecrafts mentala tillstånd under hennes tid i Skandinavien. Boken har förklarats som ett långt självmordsbrev till Imlay, även om hans namn aldrig nämns i texten.Swaab, Peter. "Romantic Self-Representation: The Example of Mary Wollstonecraft's Letters in Sweden", från sid 19 i Mortal pages, Literary Lives: Studies in Nineteenth-Century Autobiography Den var det sista verk som Wollstonecraft fick utgivet under sin livstid och hon dog i barnsäng året efter.
Resan och Imlays affärsintressen I Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark framstår Wollstonecraft som en turist, medan hon i verkligheten genomförde komplicerade affärsförhandlingar å Imlays vägnar. I nästan 200 år var det oklart varför Wollstonecraft hade rest till Skandinavien, men på 1980-talet upptäckte historikern Per Nyström, tack vare dokument i svenska och norska arkiv, avsikten med resan. Nyström fann att Wollstonecraft eftersökte ett skepp och en last som hade stulits från Imlay. Wollstonecraft hade fullmakt att agera i Imlays ställe – Imlay refererade till henne i juridiska dokument som "fru Mary Imlay, min bästa vän och hustru" trots att de inte var gifta.Nyström, 18
miniatyr|Översiktskarta som illustrerar Mary Wollstonecrafts resa i Skandinavien sommaren 1795.
Nyström kunde avslöja de invecklade detaljerna i Imlays affärer. Den 18 juni 1794 köpte norrmannen Peder Ellefsen skeppet Liberty av Imlays agent i Le Havre, Frankrike. Det skulle senare visa sig att Ellefsen aldrig ägde skeppet, utan fungerade som bulvan i en pro forma-försäljning på uppdrag av Imlay. Ellefsen döpte om skeppet till Maria and Margaretha, antagligen efter Mary Wollstonecraft och hennes tjänarinna Marguerite, och fick det dansk-norska konsulatet i Le Havre att godkänna transaktionen så att fartyget kunde passera den brittiska blockaden av Frankrike. På detta sätt kunde Imlay agera som blockadbrytare. Med en värdefull last av silver och guld seglade skeppet från Frankrike under dansk-norsk flagg och ankom Köpenhamn den 20 augusti 1794. Trots att det sägs att Ellefsen beordrade skeppet vidare till Göteborg kom det aldrig dit. Imlay försökte vid flera tillfällen att återfinna skeppet och dess värdefulla last innan han skickade Wollstonecraft att förhandla fram ett avtal med Ellefsen, som hade arresterats för att ha stulit skeppet och lasten. Resultatet av Wollstonecrafts förhandlingar är okänt, detsamma gäller även skeppet och lastens öden.Nyström, Per. "Mary Wollstonecraft's Scandinavian Journey". Acts of the Royal Society of Arts and Letters of Gothenburg, Humaniora 17 (1980)
För dessa förhandlingar reste Wollstonecraft, med dottern och barnflickan, till Göteborg där de stannade i två veckor. Därifrån reste hon ensam vidare till Strömstad, där hon gjorde en kort avstickare för att besöka Fredrikstens fästning. Därefter fortsatte hon till Larvik och till Tønsberg, där hon stannade i tre veckor. Hon besökte även Helgeroa, Risør och Christiania (Oslo) innan hon via Strömstad vände tillbaka till Göteborg, där hon återförenades med dottern och barnflickan. De tre återvände till England via Köpenhamn och Hamburg med ankomst Dover september 1795, efter tre månaders resa.Nyström 9–10.
Struktur, litteraturgenre och stil Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark består av 25 brev som berör en mängd olika områden, bland annat omstridda politiska frågor som reformering av fängelsestraffen, äganderätt och skilsmässolagstiftning, såväl som mindre kontroversiella ämnen som trädgårdsskötsel, saltutvinning och det sublima. I Wollstonecrafts politiska kommentarer utvecklar hon idéerna som hon först presenterade i An Historical and Moral View of the French Revolution. Diskussionen om en fängelsereform är till exempel präglad av hennes upplevelser i revolutionens Frankrike, där många av hennes vänner fängslades.Holmes, 26; Swaab, 22–23
Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark uppfattas lätt som en reseskildring, men den tillhör mer en blandad genre och litteraturvetare är oense om vad som präglar boken mest. Någon betonar Wollstonecrafts kombination av reseskildring med självbiografin eller memoaren, där det senare var ett begrepp hon själv använde vid marknadsföringen av boken.Myers, 166; Swaab, 16 Andra ser boken som en reseskildring i form av en brevroman.Swaab, 17
Texten visar Wollstonecrafts tankeprocess och rör sig fritt från biografisk information till funderingar kring naturen och vidare till politiska teorier. Det finns emellertid två tydliga linjer i texten: den ena är Wollstonecrafts argumentation om samhällets struktur och utveckling, den andra är hennes tilltagande melankoli.Myers, 166; 170; 181; Holmes, 19; Poovey, 92; Swaab, 25 Även om Wollstonecrafts avsikt är att skriva som en filosof är det bilden av den lidande kvinnan som dominerar boken.Kelly, 178; Myers, 171
Reseskildring Den ena hälften av Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark är en reseskildring i form av en brevroman.Myers, 169–170 Wollstonecrafts uppfattning av denna genre formades av samtida reseskildringar som Oliver Goldsmiths The Traveller, or a Prospect of Society (1764), Laurence Sternes A Sentimental Journey Through France and Italy (1768), Samuel Johnsons A Journey to the Western Islands of Scotland (1775), James Boswells Journal of a Tour to the Hebrides (1785) och Arthur Youngs reseböcker.Myers, 173; Swaab, 17–18; Kelly, 177; Holmes, 17; Parks, 32
Efter att ha recenserat 24 reseböcker för Joseph Johnsons tidskrift The Analytical Review var Wollstonecraft välbekant med genren. Den omfattande läsningen befäste hennes uppfattning om hur en god resebok skulle utformas. I en recension framhåller hon att författare av reseböcker skulle ha "ett bestämt mål, ett större projekt som kunde hjälpa till att koncentrera tanken och knyta samman de olika reflektionerna". Reseböcker skulle inte vara "isolerade observationer, utan någon röd tråd eller författarens förhärskade idéer". Hennes recensioner rosar detaljerade och engagerade beskrivningar av folk och städer, funderingar kring historia och den omättliga nyfikenheten.Swaab, 14; se även Holmes, 32
Wollstonecraft skriver att "konsten att resa är bara en del av konsten att tänka". Hennes resa och själva reseskildringen är därför inte bara sentimental utan även filosofisk. Hon använder de båda "formerna" för att utveckla civilisationskritiken och kritiken av dåtidens kvinnoroll, som hon redan beskrivit i A Vindication of the Rights of Men (1790), Till försvar för kvinnans rättigheter (1792) och An Historical and Moral View of the French Revolution.Kelly, 178–179 Efter att ha brutit mot konventionen för hur man skriver om historiska och politiska fenomen introducerar Wollstonecraft, vad experten Gary Kelly kallar "revolutionär feminism", vilket är ytterligare ett område som tidigare hade ansetts vara ett territorium för manliga skribenter. Enligt Kelly förnyar Wollstonecraft reseskildringens "blandning av objektiv fakta och individuella intryck ... till en grund för självbiografiskt utlämnande".Myers, 181 Boken är, som en av utgivarna för Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark skriver, "inget annat än en revolution i den litterära genren", dess högstämdhet, framställt genom partier med intensiva känslor utgör "en ny vildhet och rikedom i känslouttryck" eftersträvansvärd hos den resande.