{ "type": "FeatureCollection", "features": [

"type": "Feature", "properties": { "marker-symbol": "-number", "marker-color": "302060" }, "geometry": { "type": "Point", "coordinates": [ 15.205676, 59.300542 ]

},

"type": "Feature", "properties": { "marker-symbol": "-number", "marker-color": "302060" }, "geometry": { "type": "Point", "coordinates": [ 15.232576, 59.281421 ]

}, { "type": "Feature", "properties": { "marker-symbol": "-number", "marker-color": "302060" }, "geometry": { "type": "Point", "coordinates": [ 15.216419, 59.275013 ]

},

"type": "Feature", "properties": { "marker-symbol": "-number", "marker-color": "302060" }, "geometry": { "type": "Point", "coordinates": [ 15.19392, 59.277771 ]

},

"type": "Feature", "properties": { "marker-symbol": "-number", "marker-color": "302060" }, "geometry": { "type": "Point", "coordinates": [ 15.198684, 59.25669 ]

},

"type": "Feature", "properties": { "marker-symbol": "-number", "marker-color": "302060" }, "geometry": { "type": "Point", "coordinates": [ 15.161015, 59.09454 ]

] }

Örebro garnison är en garnison inom svenska Försvarsmakten som verkat i olika former sedan 1836. Garnisonen ligger i Örebro längs med Argongatan i nära anslutning till europavägen E20. Länge var den huvudsakliga garnisonen i Örebro lokaliserad till Rynninge, dock lokaliserades all den militära verksamheten till Boglundsängen 2002.

Historik Garnisonens historia sträcker sig tillbaka till 1836 då Livregementets husarer förlade sin expedition och stamskolor till Örebro till Olaigatan (Se vidare: Husarstallet, Örebro och Husarernas kanslihus och ridhus, Örebro). År 1903 beslutades det att Svea trängbataljon skulle omorganiseras till Svea trängkår och förläggas till Örebro garnison. Kåren lämnade Marieberg i Stockholm 1907 och flyttade in i nybyggda kaserner på Västra Mark (numera Västerpark) i Örebro. År 1905 lämnade Livregementets husarer sin förläggning i Örebro för att flytta in i ett nyuppfört kasernetablissement i Skövde garnison. Den expeditionsbyggnad som Livregementets husarer lämnade övertogs istället av Livregementets grenadjärer, vilka 1913 lämnade sin mötesplats på Sannahed för att förläggas till ett nyuppfört kasernetablissement i stadsdelen Rynninge.Holmberg (1993), s. 8

Inför regeringens proposition 1924 föreslog regeringen för riksdagen att Första intendenturkompaniet skulle förläggas till Örebro och samlokaliseras med Livregementets grenadjärer. Det med bakgrund till att intendenturkompaniets förläggning i Fredrikshov slott ej ansågs lämplig och någon annan i Stockholm ej fanns att tillgå. Vidare ansåg regeringen att Örebro låg bra till centralt ur mobiliseringssynpunkt. Vidare ansågs att intendenturkompaniet kunde samöva med Svea trängkår. Propositionen röstades dock ned av riksdagen, vilket även fick Regeringen Trygger att avgå. Istället för att ett till förband förlades till Örebro, kom den nytillträdda regeringen Regeringen Branting III i sin försvarsproposition att föreslå för riksdagen att Svea trängkår och Östgöta trängkårer skulle sammanslås till Svea trängkår med förläggning i Linköpings garnison. Regeringens proposition antogs av riksdagen och den 31 december 1927 omlokaliserades Svea trängkår från Västra Mark till Linköping.

Inför försvarsbeslutet 1942 omfattade artilleriets fredsorganisation fyra fördelningsartilleriregementen, ett kårartilleriregemente, ett fästningsartilleriregemente och två artillerikårer, samt tre luftvärnsregementen och fyra beredskapsdivisioner. 1941 års försvarsutredningen föreslog att luftvärnsartilleriet skulle avskiljas från artilleriet och bilda ett eget truppslag. Vidare föreslogs att ett nytt kårartilleriregemente skulle bildas inom det då nya V. militärområdet. Försvarsutredningen föreslog att regementet skulle förläggas till ett nytt kasernetablissement i Örebro och benämnas Närkes artilleriregemente (A 9). Försvarsutredningens förslag ingick i den proposition som regeringen presenterade för riksdagen den 27 mars 1942. Dock hade chefen för armén Ivar Holmquist i sitt yttrande över försvarsutredningens förslag menat att Örebro som förläggningsort var en mindre lämpligt för det nya kårartilleriregementet. Där han istället förordade att regementet skulle förläggas till Kristinehamn och benämnas Bergslagens artilleriregemente.Lyth, Gustavsson (1993), s. 197-198 1942 års försvarsberedning hade inget att invända mot arméchefens yttrande, men föreslog att istället för Örebro skulle regementet kunna förläggas till exempelvis Filipstad eller Karlskoga. Den 8 maj 1942 presenterades regeringens proposition för riksdagen gällande förläggningsort för nytt kårartilleriregemente, där Örebro ställdes mot Karlskoga och Kristinehamn som alternativa förläggningsorter för det nya kårartilleriregementet.

Örebros stads förslag till förläggningsort utgjordes av ett område, i höjd med Aspholmen/Bista-Pilängen/Nasta, mellan dåvarande Hallsbergsvägen och Svartån. De ekonomiska kostnaderna, exklusive markkostnader, för att uppföra ett kasernetablissement i de tre olika städerna ansågs jämförbara. I den totala jämförelsen ansågs dock Örebro vara det minst fördelaktiga alternativet ur militär synvinkel, då det föreslagna området inte erbjöd någon omväxlande terräng samt ett längre avstånd till en lämplig badplats. Försvarsberedningen och regeringen summerade utredning med att även om Örebro av militära skäl ägde företräde till det nya regementet, så fick staden stå tillbaka framför Karlskoga och Kristinehamn, på grund av mindre goda övningsmöjligheterna. Karlskoga lyftes fram av arméchefen, då han ansåg fördelarna med närheten till det då planerade arméskjutfältet i Villingsberg. Regeringen gjorde dock en annan bedömning efter inrådan av artilleriinspektören, Arméförvaltningens Artilleri- och tygdepartement och Fortifikationsstyrelsen att kårartilleriregemente slutligen skulle förläggas till Kristinehamn och benämnas Bergslagens artilleriregemente (A 9). Det då bland annat Kristinehamn även kunde erbjuda ett högre allmänt läroverk framför Karlskogas samrealskola.

Under början av 1940-talet sökte Flygförvaltningen en förläggningsplats för en ny flygverkstad. Kravet på flygfältet var att den skulle ha ett korsande bansystem, tillgång till berg i anslutning till flygfältet för insprängning av största delen av verkstaden. Vidare skulle platsen vara central i förhållande till de flottiljer som verkstaden skulle betjäna, samt även goda landsvägs- och tågförbindelser. Fyra orter valdes ut för närmre granskning, Arboga, Eskilstuna, Köping och Örebro. Örebroalternativet ansågs medföra de lägsta byggkostnaderna (exklusive bergsanläggningar), dock föll Örebro bort på grund av att det ansågs att det befintliga flygfältet inte kunde utvidgas som föreskriven storlek. Vidare skulle ansågs att insprängning i berg i Örebro inte skulle kunna göras till en rimlig kostnad. Till sist föll valet för den nya verkstaden på Arbogaalternativet, vilken bildades i oktober 1944 som Centrala Flygverkstaden Arboga.

Även om inte staden fick den nya flygverkstad kom flygvapnet ändå representeras i staden åren 1957–1971 genom en luftförsvarscentral. Luftförsvarscentralen benämndes LFC Måsen och utgjorde luftförsvarssektor W5. Luftförsvarscentralen var ett detachement och leddes av Västmanlands flygflottilj (F 1) i Västerås. År 1971 reducerades antalet luftförsvarssektor, vilket bland annat innebar att luftförsvarssektor W5 uppgick i luftförsvarssektor O5. Luftförsvarssektor O5 var lokaliserad till Bålsta, vilken var den luftförsvarssektor som fick det övergripande ansvaret för luftförsvaret över mellersta Sverige.

År 1973 presenterade regeringen sin proposition gällande organisationsfrågor rörande armén. Försvarets fredsorganisationsutredning (FFU) hade utrett olika frågor gällande lokalisering av arméns skolor och förband. Bland annat hade FFU gjort en omfattande utredning gällande ny förläggningsort för Arméns kompaniofficersskola (AKS). Åtta garnisonsorter hade undersökts i syfte för att omlokalisera skolan, fyra av dessa orter Karlstad, Linköping, Skövde och Örebro, ansågs ha bättre förutsättningar än övriga. Örebroalternativet ansågs var det mest ekonomiska fördelaktigaste, samt även att en flytt från Uppsala till Örebro skulle kunna göras rätt omgående. Då flera remissinstanser var angelägna om flytta skolan från Uppsala skyndsamt, föreslog både överbefälhavaren och arméchefen att skolan skulle lokaliseras till Örebro. Regeringen ansåg dock att Arméns kompaniofficersskola skulle omlokaliseras till Skövdealternativet, dels på grund av regionalpolitiska anledningar, men även på grund av FFU hade utrett möjligheterna till att samordna Arméns kompaniofficersskola med andra skolor till en större skolenhet i Skövde. Därav föreslog regeringen för riksdagen i sin proposition att skolan skulle förläggas till Skövde. Skolan kom dock aldrig att flyttas från Uppsala, då den avvecklades genom reformen Ny befälsordning.

Åren 2006–2007 var staden åter i fokus, då Försvarsmaktens logistik (FMLOG) sökte efter en ort att förlägga ett nytt centrallager i Mälardalen. Örebro kommuns förslag till Försvarsmakten var att förlägga centrallagret i anslutning till Örebro flygplats. Några nya större militära förläggningar sedan Livregementets grenadjärer förlades till staden 1913 har det ej blivit, utan i samtliga fall har de gått till andra städer.

Boglundsängen

Boglundsängen är ett företagsområde i norra Örebro. I söder begränsas området av Västerleden. Området, som till stor del består av sankmark, började bebyggas under 1970- och 1980-talen. År 1984 omlokaliserades Redovisningsavdelning Bergslagen från Olaigatan 21 till Boglundsängen. Den 31 maj 2002 tillkom Livregementets grenadjärgrupp efter tidigare varit förlagda inom det före detta kasernområdet i norra delarna av staden. I samband med denna omlokalisering kom den kvarvarande militära verksamheten i staden att koncentreras till just Boglundsängen. Genom försvarsbeslutet 2004 kom en omorganisation av de båda förbanden att göras 2005, vilket medförde en namnändring till Försvarsmaktens telenät- och markteleförband respektive Örebro-Värmlandsgruppen. År 2016 beslutade regeringen att staben för Örebro-Värmlandsgruppen skulle omlokaliseras till Villingsbergs skjutfält. Vidare upplöstes Försvarsmaktens telenät- och markteleförband, för istället bli en del av det nya förbandet Försvarsmaktens telekommunikations- och informationssystemförband. Under 2023 kommer Örebro-Värmlandsgruppen att flytta merparten av sin Örebrobaserade verksamhet till Kristinehamns garnison. Sommaren 2024 flyttade Örebro-Värmlandsgruppen till Kristinehamn och Harberget och är sedan dess en del av Kristinehamns garnison.

Förband vid Boglundsängen 1984-07-01 – 2004-12-31 2002-06-01 – 2005-06-30 2005-07-01 – 2024-06-?? Försvarsmaktens telenät- och markteleförband 2005-01-01 – 2015-12-31 Försvarsmaktens telekommunikations- och informationssystemförband 2016-01-01 –

Grenadjärstaden

mini|Vy över framsidan av kasern och kansli etablissemanget. mini|Kasern Lund vid Livregementets grenadjärer. År 1912 uppfördes ett kasernetablissement intill Fanjunkarevägen i Grenadjärstaden, i samband med att Livregementets grenadjärer omlokaliserades från sin tidigare mötesplats i Sannahed. Kasernetablissementet uppfördes efter "1901 års härordnings byggnadsprogram efter Kasernbyggnadsnämndens andra typritningsserie för infanterietablissement". Totalt uppfördes ett 80-tal byggnader inom området inklusive tre stora kaserner byggda i fyra våningar, utöver det fanns det planer på att bygga ytterligare en kasern för att på så sätt rama in kaserngården som mätte 90 x 170 meter. I anslutning till kasernetablissement uppförde Missionsförbundet genom föreningen "Soldaternas vänner i Örebro län" ett soldathem på Höglundagatan 2.Berg (2004), s. 158