miniatyr|300px|Fragonards parfymlaboratorium i Èze. Till vänster i bakgrunden en parfymorgel. Parfym är en substans som används för att ge människor, föremål och utrymmen väldoft.
Parfymer är vanligen vätskor, men kan också återfinnas som salvor eller krämer. Doften i parfym kommer ofta från olika eteriska oljor och aromämnen. Ibland ingår också fixativer som gör att parfymen inte avdunstar för fort, och något lösningsmedel, till exempel alkohol eller vatten.
Parfymer kan finnas i olika koncentrationsgrad i form av parfymextrakt, eau de parfum, eau de toilette och eau de Cologne. Samma parfym kan också användas i andra produkter, som tvål, deodorant, rumsprej, med mera. Parfymerade produkter är vanliga i hushållskemikalier – till exempel tvättmedel, rengöringsmedel och diskmedel – men också i hygienartiklar som schampo, hudlotion med mera. Doftämnen bryts ner, försämras eller på annat sätt förändras om de utsätts för hetta, ljus, eller luft.
Historia miniatyr|Egyptisk scen som skildrar tillredning av liljeparfym.
Ordet "parfym" som används idag kommer från latinets per fumum, som betyder 'genom rök'. Parfymerier, eller konsten att göra parfymer, uppstod i Mesopotamien och antikens Egypten men utvecklades ytterligare av romarna och perserna. Parfymer och parfymerier fanns också i Östasien, men de flesta av deras motsvarigheter är till för rökelse.
Världens första, historiskt säkerställda kemist, brukar hållas för en person vid namn Tapputi. Hon var parfymör och nämns i en kilskriftstavla från andra årtusendet f.Kr. i Mesopotamien. Arkeologer har i nyare tid grävt fram vad som antas vara världens äldsta parfymer, i Pyrgos på Cypern. Parfymerna, som är mer än 4000 år, återfanns i ett forntida parfymeri. Åtminstone 60 destillationsapparater, skålar för tillblandning, hälltrattar, och parfymflaskor återfanns i fabriken.4,000-Year-Old Perfumes Found Under forntiden användes örter och kryddor, som mandel, koriander, myrten, kåda från barrträd, och bergamott, samt blommor, till att parfymera sig med.Museums, [A history of perfume: Ancient Greece] , sidan läst 3 februari 2008 Redan under forntiden användes också animaliska aromer – mysk, ambra, sibet. Även i Egypten fanns parfymlaboratorium, där kallpressning, maceration, och en föregångare till destillation användes för att utvinna dofter ur råvaror. Parfymer tillverkades som rökelse och oljor, och hade terapeutiska och religiösa syften.Grasse's Museum, A history of perfume – In the land of the Pharaohs, sidan läst 5 februari 2008
Parfymer hade en religiös betydelse även på andra platser, och det förekommer anföringar i Bibeln på parfymer med denna innebörd. I samband med att allmänna bad uppkom i antikens Grekland och Rom, kom bruket att parfymera sig; den första flytande parfymen sägs ha kommit från Grekland. I Caracallas termer fanns särskilda parfymeringsrum, unctuarium, och de romare som hade råd kunde parfymera sig tre gånger per dag. Med Alexander den stores erövringar spreds parfymen, och Theofrastos beskrivning av olika eteriska oljor visar att kunskapen om dofter var tämligen stor redan under antiken, men också att dofters påverkan på humöret var något som "redan de gamle grekerna" var bevandrade i. En del dofter som används idag inom parfymtillverkning, började användas under antiken av praktiska skäl: ceder ansågs hjälpa mot mal varför garderober parfymerades med cederolja, och myrra användes för balsamering.Perfumes.com, History of perfumes, Perfume In Ancient Life , sidan läst 4 februari 2008
Den persiske läkaren och kemisten Avicenna införde processen att extrahera oljor från blommor genom destillation, vilket är den metod som är vanligast idag. Han gjorde sina första experiment med rosor. Innan hans upptäckt bestod flytande parfymer av olja och krossade örter eller kronblad, vilket gav en stark blandning. Rosenvatten var mer raffinerat och blev genast populärt. Tekniker som användes till parfymtillverkning under forntiden inverkade påtagligt på det moderna parfymeriet i västvärlden och till vetenskaplig utveckling, i synnerhet inom kemin.
Medeltiden miniatyr|En parfymbrännare i koppar från omkring 1400-talet, i vilken parfym brändes för sprida doft i ett rum. Avdelningen för islamisk konst, Cluny Museum.
Det utbredda bruket av parfym avtog i Europa med kristendomens inträde. Det var framför allt i klostrens och palatsens bad som kunskapen om parfymering levde vidare. Genom kontakten med araberna under korstågens epok kom européerna i kontakt med orientaliska kryddor och aromer, samt med den parfymtradition som alltjämt levt vidare där. Medeltidens parfymer tillverkades av apotekare. Parfymerna brukades som torrvaror i doftpåsar, till exempel med lavendel, viol och apelsinblom, som bars i kläderna; till ambra och andra hårda doftmaterial konstruerades så kallade pommander, klotformade metallbehållare som kunde hängas runt halsen som smycke.Grasse's Museum, A history of perfume – The Middle Ages and the Renaissance , sidan läst 5 februari 2008 Men det var ungrarna som slutligen införde de moderna parfymerna. Den första moderna parfymen, som bestod av olja med dofttillsatser i en alkohollösning, tillverkades år 1370 på begäran av Elisabeth, drottning av Ungern, och var känd runt om i Europa som "ungerskt vatten".
Det återuppväckta intresset för antiken ledde till att konsten att tillverka parfymer blomstrade i renässansens Italien. Under 1500-talet utvecklades tekniken av Catherine de' Medicis personlige parfymör Rene le Florentin. Hans laboratorium stod i förbindelse med hennes våning genom en lönngång, så att inga recept skulle stjälas på vägen. När Catherine blev drottning av Frankrike tog hon med sig flera italienska seder, som att äta med gaffel, använda korsett, balett, högklackade skor – och parfym. Bland annat lät hon parfymera sina läderhandskar vilket blev mycket populärt, och Grasse, som var Frankrikes centrum för lädertillverkning, började därmed inrikta sig på parfymerat läder, och sedan parfymer.Life in Italy, Beauty & Make-Up, De Medici Perfume , sidan läst 4 februari 2008 Runt 1700-talet började aromatiska växter att odlas i Grasse, för att förse den växande parfymindustrin med råmaterial. Från 1600-talet och framåt brukades så kallad Oyselets de Chipre, vilket var en torr parfym med dofter från bland annat Cyperns flora, som kastades på elden.
Frankrike blev snart Europas centrum för parfymer och kosmetikatillverkning. Odling av blommor för deras doftegenskaper, vilket hade börjat på 1300-talet, växte till en stor industri i södra Frankrike. Under renässansen hade parfymer huvudsakligen varit förbehållet kungligheter och de allra rikaste, och använts för att dölja kroppsodörer som berodde på den tidens sanitära förhållanden. Det var delvis genom detta patronage som västvärldens parfymindustri skapades. Parfymer tillverkades av parfymörer som hade särskilda parfym- och kosmetikaffärer. Frankrike är fortfarande centrum för att ta fram nya parfymer och för parfymhandeln. Utanför Frankrike tillverkades parfymer till exempel vid kloster, som dominikanklostret Santa Maria Novella i Florens som sedan 1612 framställer parfymer och parfymexlixirer.
1700-talet innebar, för dem som hade råd, en vurm för parfymer. Allt som kunde parfymeras, parfymerades: kläder, näsdukar, läderprodukter med mera. Eau de Colognen gjorde entré, och konkurrerade med annat "blomvatten", till exempel l'Eau de Mille fleurs. Vinegrettlösningar var en annan form av parfym, som dessutom kunde användas till ansiktsvatten och som bot mot svimningsanfall. Fram till franska revolutionen parfymerades rum med pot pourrier.Grasse's Museum, A history of perfume – The 18th century, sidan läst 5 februari 2008 Parfymerat puder, som brukades till ansikte, peruker, och kropp, fanns enligt Herodotos under antiken. Pudrets kvalitet förbättrades under renässansen, men var utan jämförelse som mest använt under 1700-talet och en bit in på 1800-talet. Joséphine de Beauharnais införde mysk, vanilj och ambra till det franska parfympudret.Grasse's Museum, A history of perfume – The 19th century up to the Industrial Revolution , sidan läst 5 februari 2008
1800-talet och framåt Parfymtillverkningen har utvecklats hastigt från och med 1850-talet, på grund av att nya tekniker uppstått och den organiska kemin gjort landvinningar som gett ökad kunskap om aromer. Framför allt innebar uppkomsten av syntetiska aromer en stor förändring, i och med att parfymer därmed kunde tillverkas billigare och nya sorters doftämnen kunde skapas. Under 1800-talet tillverkades parfymer ännu av företag som specialiserade sig på parfymer, som Creed, Houbigant, Coty, Lubin, och Guerlain. Modehusen började tillverka parfymer en bit in på 1900-talet. Paul Poiret, som företrädde orientalismen inom konfektionsutbudet, var en av de första att göra detta, med parfymer som Nuit de Chine. Orsaken var att kvinnor som inte hade råd med hans kläder kunde ges en möjlighet till en upplevelse av dem genom att använda hans orientaliska parfymer, och för att de kvinnor som hade råd med hans kläder skulle kunna ge kollektionen en sista touche, med en doft som överensstämde med klädstilen.Perfumes.com, Bottles, Early 1800 & 1900's , sidan läst 4 februari 2008
Från 1950-talet började billigare parfymer tillverkas av särskilda företag som inriktade sig på billig kosmetika, varmed kundkretsen ökade och parfymer kunde köpas av vem som helst. Genom ändrade levnadsförhållanden, uppstod också en tax free-marknad, vilket ytterligare bidrog till att parfymer av olika prisklass blev en storindustri. Tio företagskoncerner om sammanlagt 80 företag, stod för 60 % av världens parfymförsäljning under 1990-talet.Grasse's Museum, A history of perfume – From one century to another , sidan läst 5 februari 2008 Under 1980-talet började juvelerare ge sig in i parfymindustrin.
Bortsett från milstolpar som uppfinningar av nya syntetiska doftämnen utgjort, var lanseringen av unisexparfymer under slutet av 1990-talet, "det nya millenniet-parfymer", en av de största parfymhistoriska händelserna sedan efterkrigstiden.
Parfymbeskrivningar De exakta recepten på parfymer i handeln hålls hemliga. Även om de skulle ges ut skulle de komplexa procedurerna och ingredienserna vara obrukbara för att beskriva upplevelsen av en doft. Parfymkännare kan emellertid bli otroligt skickliga i att identifiera komponenter och upphov till dofter, på samma sätt som vinprovare.
Det mest praktiska sättet att börja beskrivningen av en parfym, är att utgå från dess koncentrationsgrad, vilken doftfamilj den tillhör, och noterna i doften, vilka alla påverkar den övergripande upplevelsen av parfymen, från att den först applicerats till den sista kvardröjande antydan om den.Fortineau, Anne-Dominique (2004). "Chemistry Perfumes Your Daily Life". Journal of Chemical Education.81(1)Edwards, Michael (2006). "Fragrances of the World 2006". Crescent House Publishing.
Koncentrationsnivå miniatyr|Mühlens klassiska EdC 4711 Echt Kölnisch Wasser, i många länder en av de "riktiga" eau de Colognerna. Parfymolja måste spädas ut eftersom outspädd olja (naturlig eller syntetisk) innehåller en sådan hög koncentration flyktiga ämnen att de troligen skulle orsaka allergiska reaktioner och kanske skador om de skulle appliceras direkt på huden.
Det i särklass vanligaste lösningsmedlet till parfymolja, är etanol eller en blandning av etanol och vatten. Parfymolja kan också spädas ut i naturligt doftande lipider, som jojoba, fraktionerad kokosnötsolja eller vax. Koncentrationen i procent per halt av parfymolja är:
Parfym: 15–30 %Nationalencyklopedin, www.ne.se, ”Parfym”. Eau-de-Parfum (EdP): 8–15 % Eau-de-Toilette (EdT): 4–8 % Eau-de-Cologne (EdC): 3–5 %. Varumärke ® "Echt Koelnisch Wasser", "Original Eau de Cologne" Splash-Cologne: 1–3 % Eau de Solide (EdS): ~1% doftblandning. Varumärke ® "EdS"