Tvångssterilisering är när en stat, organisation eller individ försöker att tvinga människor att genomgå sterilisering, kirurgiskt eller på annat sätt. Vilka skäl en stats parlament har för att genomföra steriliseringsprogram varierar i syfte och uppsåt.Eliminating forced, coercive and otherwise involuntary sterilization: An interagency statement, World Health Organization, May 2014. Under första hälften av 1900-talet inleddes flera sådan program i länder runt om i världen, vanligtvis som en del av rashygieniska program. Programmen var avsedda att förhindra att medlemmar av befolkningen som ansåg vara bärare av defekta genetiska drag skaffade barn och därmed förde sina gener vidare. Avsikten kunde också vara att förhindra inblandning av "främmande" raser i den egna folkstammen.
Andra grunder för steriliseringsprogram har omfattat ambitioner att hämma den allmänna befolkningstillväxten, könsdiskriminering, "könsnormaliserande" operationer av intersexuella personer, begränsandet av spridningen av hiv, och viljan att minska populationen av vissa specifika etniska grupper. Det sistnämnda räknas som folkmord enligt Romstadgan (internationella brottmålsdomstolens stadgar) och är därmed ett brott mot mänskligheten.
Vissa länder kräver att transpersoner måste steriliseras innan de kan erbjudas ett rättsligt erkännande av sitt kön, en praxis som FN:s särskilda rapportör om tortyr menar är en kränkning av Yogyakartaprinciperna.
FN och WHO använder idag begreppet "forced, coercive and otherwise involuntary sterilization" (ungefär "Påtvingad, övertalad och på annat sätt ofrivillig sterilisering") och påpekar att såväl internationella som regionala och nationella människorättsorgan beskriver all sterilisering som sker utan fullständigt och fritt, informerat samtycke (eng. full, free and informed consent) som något som praktiken är en typ av tvång och kränker de grundläggande mänskliga rättigheterna. De rättigheter som kränks anses vara rätten till hälsa, rätten till information, rätten till integritet, rätten att själv besluta om antalet barn och hur tätt de ska födas, rätten att bilda familj och rätten att vara fri från diskriminering. Man menar också att människorättsorgan har erkänt att tvångssterilisering är en kränkning av rätten att vara fri från tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Drabbade befolkningsgrupper I maj 2014 gjorde Världshälsoorganisationen, OHCHR, UN Women, UNAIDS, UNDP, UNFPA, Unicef ett gemensamt uttalande om vikten av att eliminera all påtvingad, övertalad och annat ofrivillig sterilisering. Rapporten refererar till ofrivillig sterilisering av ett antal specifika befolkningsgrupper.
De befolkningsgrupper som nämns är: Kvinnor, särskilt när det gäller tvångsprogram mot befolkningstillväxt, och i synnerhet bland kvinnor som lever med hiv och flickor och kvinnor i ursprungsbefolkningar och andra etniska minoriteter. Kvinnor i ursprungsbefolkningar och andra etniska minoriteter möts ofta av "felaktig stereotypisering på grund av kön, ras och etnicitet". Personer med funktionsnedsättning, som ofta uppfattas som asexuella. Kvinnor med intellektuella funktionsnedsättningar behandlas ofta som om de inte har någon kontroll, eller inte bör ha någon kontroll, över sina sexuella och reproduktiva val. Andra motiveringar inkluderar menstruationskontroll för kvinnor som har eller uppfattas ha svårt att klara av eller hantera menstruationer, eller vars hälsa (såsom epilepsi) eller beteende påverkas negativt av menstruation. Intersexuella, som ofta utsätts för kosmetiska och andra icke medicinskt motiverade operationer. Operationer som utförs på deras reproduktiva organ, utan deras eget eller föräldrarnas informerade samtycke och utan att ta hänsyn till barnens egna synpunkter, ofta som en könsnormaliserande behandling. Transpersoner, som avkrävs sterilisering för att erhålla rättsligt erkännande av sitt självidentifierade kön och erhålla könskorrigerande behandling av kroppen.
I rapporten rekommenderas en rad vägledande principer för medicinsk behandling, inklusive att säkerställa patientens autonomi i beslutsfattandet, att säkerställa icke-diskriminering, ansvar och tillgång till rättsmedel.
Tvångssterilisering som en del i befolkningsplanering Befolkningsplanering är när en stat artificiellt kontrollerar tillväxttakten hos befolkningen. Historiskt sett har befolkningsplanering genomförts genom att begränsa födelsetalen, vanligen på en regerings uppdrag. Åtgärderna har vidtagits som en reaktion på sådant som ökande fattigdom, miljöhänsyn, religiösa skäl och överbefolkning. Befolkningsplanering kan innebära åtgärder som förbättrar människors liv genom att ge dem större kontroll över sin reproduktion, men vissa program har istället utsatt människor för exploatering.
Bland de länder där befolkningsplaneringsprogram innehållit eller innehåller tvångssteriliseringar kan nämnas Kina och Indien. I Peru antogs 1996 ett befolkningsplaneringsprogram för att minska fattigdomen i landet. I programmet ingick tvångssteriliseringar, ofta på fattiga kvinnor ur ursprungsbefolkningen som talade Quechua. Enligt information från Perus Hälsodepartement steriliserades 260.874 kvinnor mellan åren 1996 och 2000.
Tvångssterilisering av kvinnor med hiv I många länder förekommer det att kvinnor med hiv steriliseras utan att ha avgett sitt fulla, fria och informerade samtycke. De länder där detta har rapporterats är: Kenya, Sydafrika, Bangladesh, Pakistan, Nepal, Indien, Botswana, Brasilien, Kambodja, Chile, Kina, Kongo-Kinshasa, Dominikanska republiken, El Salvador, Fiji, Honduras, Indonesien, Malawi, Mexiko, Moçambique, Namibia, Nicaragua, Filippinerna, Sri Lanka, Swaziland, Tanzania, Thailand, Uganda, Ukraina, Venezuela, Vietnam och Zambia.
Ofta handlar det om att kvinnorna inte getts tillräcklig information om möjligheten att vara gravida, föda och amma ett barn utan att överföra hiv till barnet. Det handlar också om att de reella möjligheterna att göra det är mycket små eller obefintliga, i kombination med att tillgången till preventivmedel är mycket begränsad eller obefintlig och att kvinnor har mycket liten möjlighet att neka män sex. Det förekommer också att kvinnor tvingas samtycka till sterilisering för att få tillgång till bromsmediciner och annan hiv-relaterad vård. Gravida kvinnor har lurats att samtycka till sterilisering i tron att samtycket rört ett kejsarsnitt, även vid tillfällen när de haft mycket ont. Det har också förekommit att föräldrarna gett samtycke till ingreppet, i kvinnans ställe och ofta utan att föräldrarna själva fått fullgod information.
Tvångssterilisering av flickor och kvinnor i ursprungsbefolkningar och etniska minoriteter Steriliseringslagar och steriliseringsprogram som fokuserar på ursprungsbefolkningar och etniska minoriteter, särskilt flickor och kvinnor, har en lång historia över hela världen. Företeelsen har ofta sin grund i stereotypa fördomar baserade på kön, ras och etnicitet. Olika program mot befolkningstillväxt drabbar kvinnor ur ursprungsbefolkningar särskilt hårt. Ofta får flickor och kvinnor i dessa grupper inte fullgod tillgång till preventivmedel, de kan erbjudas för få alternativ eller så saknas information på deras ursprungsspråk.
En av de hårdast drabbade grupperna redan under den rashygieniska eran under andra världskriget och fortfarande idag är romerna. Rapporter har visat att även om de statligt finansierade steriliseringsprogrammen som fokuserade på romer försvann från centrala och östra Europa i samband med kommunismens fall så har traditionen att sterilisera romska kvinnor utan deras fullständiga, fria och informerade samtycke fortsatt. Rapporter från nationella och internationella människorättsorgan beskriver sterilisering av romska kvinnor utan deras samtycke eller ens kunskap, till exempel under det att de genomgår kejsarsnitt. Kvinnor har ombetts samtycka till sterilisering under förlossningsarbetet och när de har mycket ont. I många fall har kvinnorna inte fått information att effekten är permanent eller om alternativa preventivmetoder.
Bland andra drabbade grupper kan nämnas ursprungsbefolkningarna i Kanada och USA. Mellan 1973 och 1976 steriliserades 3406 kvinnor ur olika grupper av ursprungsbefolkningar i USA, utan kvinnornas samtycke. Trots ett uttryckligt domstolsförbud mot att sterilisera kvinnor yngre än 21 år steriliserades ändå 36 kvinnor under 21 år. En rapport av Dr. Connie Pinkerton-Uri, menar att 25% av alla kvinnor i ursprungsbefolkningar i USA steriliserades utan samtycke. Pinkerton-Uri’s forskning indikerar att Indian Health Service specifikt "valde ut fullblodsindianer att steriliseras" ( eng:“singled out full-blooded Indian women for sterilization procedures). I Peru antogs 1996 ett befolkningsplaneringsprogram för att minska fattigdomen i landet. I programmet ingick tvångssteriliseringar, ofta på fattiga kvinnor ur ursprungsbefolkningen som talade Quechua. Enligt information från Perus Hälsodepartement steriliserades 260.874 kvinnor mellan åren 1996 och 2000.
Tvångssterilisering av personer med funktionsnedsättningar Personer med funktionsnedsättningar utsätts i många länder för olika former av kontroll över sitt sexuella beteende och sin reproduktion. Som metod att säkerställa att de inte skaffar barn används bland annat sterilisering, ofta utan personernas informerade samtycke.
Kvinnor med intellektuella funktionsnedsättningar är särskilt utsatta för tvångssteriliseringar och annan ofrivillig sterilisering, men även män med intellektuella funktionsnedsättningar utsätts för sterilisering och behandlingar för att undertrycka sexualdriften, ibland inklusive kastrering. Kvinnor med intellektuella funktionshinder behandlas ofta som om de inte har någon kontroll, eller borde ha någon kontroll över sina sexuella och reproduktiva val. De kan tvingas till sterilisering med hjälp av fysiskt våld eller tvingas att avbryta önskade graviditeter, med motiveringen att det är "för deras eget bästa".
Tvångssterilisering av transpersoner I majoriteten av de länder där det är möjligt för transsexuella och andra personer med könsidentitetsstörningar att byta juridiskt kön finns det mer eller mindre omfattande krav på kirurgiska ingrepp. Till minimikraven hör i allmänhet ett krav på att personen ska vara steril.
Under senare år har man börjat diskutera om detta är att betrakta som tvångssteriliseringar, utifrån tanken att det är en mänsklig rättighet att bli erkänd som medborgare av staten, som det kön man lever i. Bland dem som uttalat att denna typ av steriliseringskrav är att betrakta som tvångssteriliseringar finns Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas HammarbergRights and Gender Identity, CommDH/IssuePaper(2009)2, Strasbourg, 29 July 2009. I maj 2014 uppmanade WHO, i en skrivelse om tvångssteriliseringar och andra ofrivilliga steriliseringar, världens parlament och vårdgivare att säkerställa att sterilisering, eller förfaranden som leder till infertilitet, är inte ett krav för att få byta juridiskt kön.