John Towner Williams, född 8 februari 1932 i Flushing i Queens i New York, är en amerikansk kompositör, dirigent och pianist. Under sin över 60 år långa karriär har han skrivit några av de populäraste och mest välkända filmmusikstyckena i filmhistorien, däribland musiken till Stjärnornas krig-filmerna, de två första Hajen-filmerna, Indiana Jones-filmerna, den första Stålmannen-filmen, E.T. the Extra-Terrestrial, Hook, de två första Jurassic Park-filmerna, Närkontakt av tredje graden, Schindler's List, de två första Ensam hemma-filmerna, de tre första Harry Potter-filmerna, En geishas memoarer och Lincoln. Williams har haft ett långt samarbete med regissören Steven Spielberg och skrivit musiken till alla hans största långfilmer utom Purpurfärgen, Spionernas bro och Ready Player One.
Andra nämnvärda verk av John Williams är fanfarer till fyra Olympiska spel, signaturmelodi till NBC:s nyhetsprogram, signaturmelodi för DreamWorks samt musik till tv-serien Lost in Space. Williams har även skrivit flera klassiska konserter och andra verk för orkesterensembler och verk för soloinstrument. Mellan 1980 och 1993 arbetade han som förste dirigent i Boston Pops Orchestra. Nu är han hedersdirigent i orkestern.
Williams har vunnit fem Oscar, fyra Golden Globe Award, sju BAFTA Award och 25 Grammy.John Williams Awards på www.IMDb.com. Läst 2007-07-09. Med sina 53 Oscarsnomineringar är John Williams den näst mest Oscarsnominerade personen, efter Walt Disney. John Williams förärades med det ansedda Richard Kirk-priset vid 1999 års film- och tv-prisutdelning av Broadcast Music Incorporated (BMI). Priset ges varje år till en kompositör som har gjort betydelsefulla bidrag till film- och tv-musik. År 2000 introducerades John Williams i amfiteatern Hollywood Bowls Hall of Fame, och 2004 tog han emot utmärkelsen Kennedy Center Honors.
Uppväxt och familj John Towner Williams föddes den 8 februari 1932 i Flushing, Queens i New York, och var son till Esther (född Towner) och Johnny Williams. Hans far var jazztrumslagare i Raymond Scott-kvintetten.John Williams Biography (1932-)
1948 flyttade Williams tillsammans med sin familj till Los Angeles. Han började studera vid North Hollywood High School och tog examen 1950. Detta följdes av studier vid University of California i Los Angeles (UCLA) där han fick privatlektioner av kompositören Mario Castelnuovo-Tedesco.Sony Classical Williams Biography på www.sonybmgmasterworks.com. Läst 29 september 2007. 1952 blev Williams inkallad till USA:s flygvapen där han som en del av sitt uppdrag dirigerade och arrangerade musik för United States Air Force Band.
När Williams militära uppdrag avslutades 1955 flyttade han till New York och kom in på Juilliard School där han studerade pianospel med pianisten Rosina Lhévinne. Vid denna tid jobbade Williams som jazzpianist på New Yorks många klubbar och så småningom vid olika studior, bland annat hos kompositören Henry Mancini. Hans medmusiker i studion inkluderade bland andra Rolly Bundock på bas, Jack Sperling på trummor och Bob Bain på gitarr. Detta var samma personer som Williams samarbetade med i tv-serien Mr. Lucky. Williams var känd som ”Little Johnny Love” Williams i början av 1960-talet, och försörjde sig som musikarrangör och kapellmästare på ett antal populära musikalbum med sångaren Frankie Laine.
Filmmusik och tv-musik
miniatyr|Williams i Avery Fisher Hall 2007. John Williams är kunnig inom flera av 1900-talets olika kompositionsstilar, men den stil han är mest känd för kan beskrivas som en form av neoromanticism inspirerad av storskalig orkestermusik från slutet av 1800-talet – särskilt Pjotr Tjajkovskijs och Richard Wagners kompositioner med ledmotiv.
Efter studierna vid Juilliard och vid Eastman School of Music, återvände Williams till Los Angeles där han började arbeta som orkestratör vid olika filmstudior. Williams arbetade bland annat tillsammans med kompositörer som Franz Waxman, Bernard Herrmann och Alfred Newman, samt även med sina orkestratörkollegor Conrad Salinger och Bob Franklyn. Williams var även studiopianist och medverkade exempelvis i filmmusikstycken komponerade av Jerry Goldsmith, Elmer Bernstein och Henry Mancini. Tillsammans med Mancini spelade han in filmmusiken till Peter Gunn (1959), Dagen efter rosorna (1962) och Charade (1963). (Williams spelade faktiskt det välkända öppningsriffet i Mancinis signaturmelodi till filmen Peter Gunn.)Tribute to John Williams, ca. 1991. John Williams komponerade även signaturmelodier till flera olika tv-program under 1960-talet (ibland under namnet Johnny Williams) exempelvis Ta't lugnt shejken! (1965), pilotavsnittet till Gilligan's Island,Marooned credits (unaired pilot, 16 oktober 1962) Bachelor Father (1959–1960), Kraft Suspense Theatre, Lost in Space (1965–1968), The Time Tunnel (1966–1967) och Land of the Giants (varav de tre sistnämnda skapades av tv-producenten Irwin Allen).
Williams första betydande komposition för film var för B-filmen Daddy-O från 1958. Två år senare fick han för första gången med sitt namn i en förtext i och med filmen Because They're Young. Han fick allt mer uppmärksamhet i Hollywood för sin mångsidighet i att komponera jazz, pianomusik och symfonisk musik. Williams fick sin första Oscarsnominering för sin filmmusik i Dockornas dal (1967), och nominerades senare igen för musiken i Adjö, Mr Chips (1969). Williams stora genomslag kom i början av 1970-talet då han vann sin första Oscar för sin bearbetade filmmusik till Spelman på taket (1971). 1972 komponerade han musiken till regissören Robert Altmans psykologiska thriller Schizo – den kluvna verkligheten (inspelad i samarbete med den kända slagverkaren Stomu Yamashta) och nominerades till ytterligare en Oscar i kategorin Best Music, Original Dramatic Score vid 1973 års Oscars-ceremoni. Under tidiga 1970-talet växte Williams ytterligare inom filmmusikbranschen i och med arbetet med musiken i Irwin Allens katastroffilm SOS Poseidon (1972) och Skyskrapan brinner! (1974). Han skrev även musiken till Universal-filmen Jordbävningen (1972) som regisserades av Mark Robson, och medverkade därmed i tre av 1970-talets mest inkomstbringande katastroffilmer. 1972 skrev han den minnesvärda musiken till filmen The Cowboys – en westernfilm med John Wayne i huvudrollen och Mark Rydell som regissör.
1974 blev John Williams tillfrågad av regissören Steven Spielberg om att komponera musiken till Spielbergs långfilmsdebut, The Sugarland Express (senare kallad Tjejen som spelade högt i Sverige) med Goldie Hawn i huvudrollen. Ett år senare slog de sina påsar ihop igen för Spielbergs andra film, Hajen. Filmens olycksbådande ledmotiv med två toner har blivit synonym med hajar och annalkande fara. Musiken i Hajen ledde till att Williams vann sin andra Oscar, den här gången för bästa originalkomposition.
Kort därpå inledde Spielberg och Williams ett långvarigt samarbete för deras nästa gemensamma långfilmsprojekt, Närkontakt av tredje graden (1977). Under det två år långa samarbetet skapade de tillsammans filmens säregna ledmotiv med fem toner som fungerade både som bakgrundsmusik och som kommunikationssignal med filmens utomjordingar. Williams använde även ett system av musikaliskt teckenspråk skapat av John Curwen och förbättrat av Zoltán Kodály.
Vid samma tid rekommenderade Spielberg Williams för sin vän och regissörskollega George Lucas, som behövde en kompositör för att skriva musiken till hans rymdopera Stjärnornas krig (1977). Williams levererade storslagen symfonisk filmmusik i samma anda som Richard Strauss och Hollywood-kompositörerna Max Steiner och Erich Wolfgang Korngold. Ledmotivet till Stjärnornas krig, som är ett av filmhistoriens mest kända, påminner starkt om Korngolds ledmotiv i filmen Ringar på vattnet (Kings Row, 1942). Även rebelledmotivet ("Force Theme") och prinsessan Leias ledmotiv ("Princess Leia's Theme") är välkända. Både filmen och filmmusiken blev väldigt framgångsrika. Musiken är fortfarande den mest inkomstbringande icke-populärmusiken någonsin. Williams vann ytterligare en Oscar för bästa originalkomposition i och med Stjärnornas krig. 1980 komponerade Williams musiken till uppföljaren, Rymdimperiet slår tillbaka, i vilken han introducerade "The Imperial March" som ett ledmotiv till Darth Vader och rymdimperiet. Originaltrilogin i Stjärnornas krig avslutades med Jedins återkomst 1983, där de kanske mest nämnvärda ledmotiven i Williams musik var kejsaren Palpatines ledmotiv ("Emperor's Theme"), Ewokernas paradlåt ("Parade of the Ewoks") och Lukes och Leias ledmotiv ("Luke and Leia"). Musiken i både episod 5 och 6 av Stjärnornas krig blev Oscarsnominerade.
Williams arbetade tillsammans med regissör Richard Donner för att göra musik till filmen Stålmannen 1978. Musikens heroiska och romantiska ledmotiv, i synnerhet huvudledmotivet (Stålmannen-fanfaren) och kärleksledmotivet (känd som "Can you Read My Mind"), kom alla att vara med i de fyra efterföljande filmerna. För filmen Jakten på den försvunna skatten (1981), som skapades av George Lucas och Steven Spielberg, skrev Williams ett livligt huvudledmotiv ("The Raiders March") för att ackompanjera filmens hjälte, Indiana Jones. Han skrev även separata ledmotiv för förbundsarken, rollfiguren Marion och nazi-skurkarna. Ytterligare ledmotiv skrevs till uppföljarna Indiana Jones och de fördömdas tempel (1884), Indiana Jones och det sista korståget (1989) samt Indiana Jones och Kristalldödskallens rike. Williams komponerade emotionell och rörande musik till Spielbergs science fiction-film E.T. the Extra-Terrestrial från 1982. Williams tilldelades sin fjärde Oscar för filmmusiken i E.T..
Filmen Purpurfärgen från 1985 är en av två filmer regisserade av Steven Spielberg som John Williams inte skrivit musiken till. Den andra är Spionernas bro (2015). Purpurfärgens producent, Quincy Jones, ville personligen arrangera och skriva musiken till den. Williams skrev heller inte musiken till filmen Twilight Zone - på gränsen till det okända (1983), men Spielberg hade bara regisserat ett av de fyra avsnitten i filmen. Huvudregissören och -producenten för den filmen, John Landis, valde istället Jerry Goldsmith som tonsättare. Samarbetet mellan Williams och Spielberg återupptogs i samband med filmen Solens rike (1987) och har sedan dess pågått oavbrutet med bland annat science fiction-filmer som Jurassic Park (1993), tragiska filmer som Schindler's List (1993) och München (2005), melodramer som En geishas memoarer (2005, regisserad av Rob Marshall) och dramatiska krigsfilmer som Rädda menige Ryan (1998). Spielberg har en gång sagt att ”jag anser det vara ett hedervärt privilegium att få betrakta John Williams som min vän”.