Elvis Now är ett studioalbum av den amerikanske sångaren och musikern Elvis Presley. Det är hans 50:e album och det gavs ut av RCA Victor i stereo (LSP 4671) i februari 1972.
Sju av albumets tio låtar hade spelats in i mars, maj och juni 1971 i RCA:s studio B i Nashville, Tennessee. Balladen "Sylvia" och country- och rocklåten "I Was Born About Ten Thousand Years Ago" (som redan hade släppts i korta avsnitt på albumet Elvis Country) var inspelningar från samma studio i juni 1970. "Hey Jude" var en tidigare outgiven soulinfluerad inspelning gjord i American Sound Studio i Memphis i januari 1969.
Albumet består av en blandning av olika musikstilar och omfattade såväl coverversioner som nyare material, däribland popstandarden "Fools Rush In" och Kris Kristoffersons "Help Me Make It Through the Night". Där finns även inslag av folkmusik och country genom "Early Mornin' Rain", gospel och rock genom "Put Your Hand in the Hand" samt den religiösa sången "Miracle of the Rosary". Albumets enda singel är en coverversion av Buffy Sainte-Maries folklåt "Until It's Time for You to Go", utgiven tillsammans med den nya popballaden "We Can Make the Morning". Den nådde plats 40 på Billboards singellista i USA och plats 5 på den brittiska singellistan UK Singles Chart.
Albumet nådde plats 43 på Billboard 200 i USA, och plats 41 på den konkurrerande Cash Box-listan. I Storbritannien placerade det sig som bäst på plats 12 på UK Albums Chart. Albumet certifierades guld i mars 1992 av Recording Industry Association of America (RIAA) för en försäljning om 500 000 exemplar.
Bakgrund miniatyr Elvis Now utkom i februari 1972. Titeln Elvis Now ("Elvis nu") antydde aktualitet, men albumet bestod till stor del av tidigare inspelningar. Sju av albumets tio låtar hämtades från de senaste inspelningssessionerna i Nashville våren och försommaren 1971 och var redan omkring nio månader gamla. "Sylvia" och "I Was Born About Ten Thousand Years Ago" (som delvis redan hade släppts på Elvis Country) var inspelningar från Nashville-sessionerna i juni 1970 som inte tidigare hade använts i albumsammanhang, och Beatles "Hey Jude" hade spelats in redan i januari 1969 i American Sound Studio i Memphis.
Till skillnad från flera andra av Elvis Presleys album från perioden, såsom Elvis Country, He Touched Me och Elvis Sings The Wonderful World of Christmas, vilka var och en var inriktade på en specifik genre, omfattade albumet en rad olika stilar. Det saknade ett tydligt sammanhållande tema eller en enhetlig prägel. Albumet rymde pop, gospel, country, folkmusik, ballader, soul och rock.
Komposition, stil och texter Januari 1969, American Sound Studio, Memphis miniatyr|stående=0.9|Paul McCartney, som skrev "Hey Jude".
"Hey Jude" skrevs av Paul McCartney (krediteras Lennon–McCartney) och gavs först ut av The Beatles hösten 1968. Elvis inspelning av "Hey Jude" var en outgiven inspelning från American Sound-sessionerna i Memphis i början av 1969. Han behärskade bara delar av texten när han på kvällen den 21 januari på eget initiativ tog sig an låten, väl medveten om att han – eftersom inga textblad fanns tillgängliga vid tillfället – inte kunde få till en färdig master. Den ordinarie producenten, Chips Moman, tycks inte ha visat något större intresse för låten och var möjligen inte ens närvarande vid inspelningen. Efter att ha åstadkommit två fullständiga tagningar avbröt Elvis försöken. Han återvände dock aldrig till låten och kvar blev en inspelning som torde ha betraktats som ofullständig. Den är i sessionsloggarna upptagen som "Track Only" (endast grundspår), vilket sannolikt innebar att Elvis sång – med upprepningar av de textrader han mindes – inte ansågs tillräckligt hållbar för utgivning.
"Hey Jude" kom inte att släppas tillsammans med resten av låtarna från dessa sessioner 1969. I stället togs den med på detta album när producenten Felton Jarvis och RCA letade efter material för att fylla albumet. Även om det rörde sig om en informell provinspelning, verkar den ändå senare ha betraktats som en möjlig kandidat för utgivning, eftersom blås-, stråk- och sångpålägg gjordes även på denna inspelning tillsammans med de övriga låtarna ett par månader senare. Elvis version av "Hey Jude" avviker i viss mån från originalet. Han sjöng den i ett högre register än vad som var normalt för honom, och med ett intimt och nästan personligt tilltal samt ett lätt soulinfluerat anslag.
Redan 1969, när Elvis Presley återvände till liveframträdanden i Las Vegas, hade han inkluderat ett Beatles-medley bestående av "Yesterday" och "Hey Jude" i showen, och han fortsatte att framföra det vid många tillfällen under 1970-talet. "Hey Jude"-delen bestod då bara av "na na na"-refrängen på slutet.
Juni 1970, RCA Studio B, Nashville miniatyr|stående=1.3|RCA Studio B i Nashville, där nio av albumets tio låtar spelades in.
"I Was Born About Ten Thousand Years Ago" var en traditionell amerikansk folklåt utan känd upphovsperson – spridd inom tidig country och närbesläktade folkliga traditioner med religiösa referenser som gav den en gospelanknytning. Den har en text där sångaren påstår sig ha varit närvarande vid olika bibliska händelser. Inspelningen gjordes den 4–5 juni 1970 under första dygnet av inspelningssessionen den 4–9 juni 1970 i RCA:s studio B i Nashville och som resulterade i albumen That's the Way It Is, Elvis Country och Love Letters from Elvis.
Elvis började spontant sjunga låten, varefter bandet följde med, och inspelningen slutfördes i en enda tagning. Låten gavs först ut på countryalbumet Elvis Country, men då endast upphackad i korta avsnitt som var infogade mellan de övriga låtarna. På detta album utkom den för första gången i sin helhet. Elvis version har karaktären av en gospelbetonad, hårt drivande sydstatsrocklåt.
"Sylvia" skrevs av det brittiska låtskrivarparet Geoff Stephens och Les Reed på uppdrag av Freddie Bienstock specifikt för Elvis. Stephens skrev texten och Reed musiken. Låten, en beatballad, anpassades efter kvaliteten och klangfärgen i Elvis röst och skrevs med honom i åtanke.
"Sylvia" var en överbliven inspelning från junisessionen, inspelad som sessionens näst sista låt den 8–9 juni. Den togs inte med på det tredje albumet som sammanställdes från inspelningarna, Love Letters from Elvis. Musikförlaget Hill & Range hade fullständig upphovsrätt till låten och den sparades för en eventuell singelutgivning, vilken dock aldrig kom till stånd. Låten är uppbyggd som en storslagen ballad med ett tätt orkestrerat arrangemang. Elvis framför refrängen med full röststyrka, vilket ger sången en dramatisk prägel. Ingen annan etablerad artist har spelat in "Sylvia".
De återstående sju låtarna på albumet härrör från tre inspelningssessioner i RCA:s studio B i Nashville under våren och den tidiga sommaren 1971.
Mars 1971, RCA Studio B, Nashville miniatyr|Gordon Lightfoot (ca 1965), som skrev "Early Mornin' Rain".
"Early Mornin' Rain" skrevs 1964 av den kanadensiske singer-songwritern Gordon Lightfoot, men hade under 1965, innan han gav ut sin egen version, släppts av Ian & Sylvia, Judy Collins och i en a cappella-tolkning av Peter, Paul and Mary. George Hamilton IV fick en countryhit med låten 1966. Elvis Presley spelade in den den 15 mars 1971 i RCA:s studio B i Nashville under en bokad session som omfattade fyra nattliga inspelningspass den 15–19 mars. Avsikten var att spela in ett antal singlar samt ett julalbum, ett gospelalbum och ett popalbum. Elvis var dock förkyld, täppt i näsan och hade problem med rösten samt smärtor bakom ögonen. Sessionen avbröts efter omkring sex timmar, och Elvis lades in på sjukhus i Nashville där han diagnosticerades med irit och sekundärt glaukom.
Under kvällen och natten hann dock fyra låtar spelas in: Ewan MacColls "The First Time Ever I Saw Your Face", 1700-talshymnen "Amazing Grace" samt de båda Gordon Lightfoot-kompositionerna "(That's What You Get) For Lovin' Me" och "Early Mornin' Rain". Elvis hade lyssnat på och inspirerats av artister som slog igenom i samband med folkrock-boomen i mitten av 1960-talet. Genom Peter, Paul and Marys stämsång introducerades han för låtskrivare som Bob Dylan och Gordon Lightfoot. "Early Mornin' Rain" var en låt inom folkmusikgenren. Elvis arrangemang liknade Ian and Sylvias, men han hade länge beundrat Peter, Paul and Marys version och även de använde de förändringar som Ian and Sylvia gjorde. Sannolikt hämtade Elvis inspiration från Peter, Paul and Mary, men hans tolkning står också i skuld till Bob Dylans inspelning, även om den inte är en kopia. Elvis valde att framföra låten i en lågmäld och återhållsam stil och justerade tempot. Samtidigt gav han den en tydligare countryprägel.
Inspelningen inleds med akustiskt gitarrspel av James Burton och Chip Young, vilka fortsätter att växelspela i akustiska figurer. Jerry Carrigan spelar återhållsamt med vispar på trummor och Norbert Putnam en enkel basgång medan Charlie McCoys munspel är framträdande. Elvis mjuka och engagerade sånginsats förmedlar ödslighet i den poetiska smärta som låtens text ger uttryck för: en utslagen man på en flygplats som beklagar sig över att "man inte kan hoppa på ett jetplan som man kan på ett godståg." "Early Mornin' Rain" kom senare under 1970-talet att bli ett återkommande inslag i Elvis liveshow. Direkt efter satellitkonserten Aloha from Hawaii spelade han in ytterligare låtar utan publik för den utökade version av föreställningen som sändes i USA i april 1973, däribland "Early Mornin' Rain".
Maj 1971, RCA Studio B, Nashville vänster|miniatyr|stående=0.7|Skylt för det federala bostadsprojektet Lauderdale Courts i Memphis, uppfört 1936. Elvis Presley bodde där som tonåring med sina föräldrar i lägenhet 328 1949–1953; även Lee Denson, som skrev "Miracle of the Rosary", var bosatt i området vid samma tid.
"Miracle of the Rosary" spelades in som första låt under nästa inspelningssession i RCA:s studio B i Nashville, två månader efter den tidigare avbrutna – den 15–22 maj 1971. Under denna sju dagar långa period spelades sex av de tolv låtarna på gospelalbumet He Touched Me in, liksom sex av de tio låtarna på albumet Elvis (The Fool Album), fyra av de tio låtarna på Elvis Now samt, under de två första dagarna, samtliga elva låtar på julalbumet Elvis Sings The Wonderful World of Christmas.
Samma musiker som när "Early Mornin' Rain" spelades in var på plats även denna gång. Det var också samma uppsättning musiker som vid sessionerna i juni 1970. På gitarr deltog James Burton, Chip Young och Elvis vän Charlie Hodge, och vid dessa inspelningar deltog enligt sessionsdokumentationen även hans vän Joe Esposito. På bas medverkade Norbert Putnam, på piano David Briggs och på olika instrument multiinstrumentalisten Charlie McCoy. Jerry Carrigan spelade trummor under det första passet, men ersattes följande dag av Kenneth Buttrey när han inte infann sig i tid till inspelningen. Därefter medverkade Carrigan parallellt med Buttrey på slagverk under det tredje och fjärde inspelningspasset. Från och med tredje dygnets inspelningar medverkade den manliga sånggruppen The Imperials och en trio kvinnliga sångare, däribland Millie Kirkham, på bakgrundssång.
"Miracle of the Rosary" skrevs av Lee Denson, som Elvis kände sedan tonåren då de båda bodde i Lauderdale Court i Memphis. Denson hade själv erbjudit låten till Elvis, som prioriterade att spela in den som första nummer under sessionen. Efter att en inledning på orgel, spelad av Charlie McCoy, hade arbetats fram gjordes fyra tagningar innan Elvis var nöjd med resultatet. Den 19 maj lade Elvis även på en stämma. "Miracle of the Rosary" är en religiös sång, men togs inte med på gospelalbumet He Touched Me, som utkom i april 1972, två månader efter Elvis Now. Låten är ovanlig i Elvis repertoar genom att den uttrycker katolska trosföreställningar och till och med inkluderar delar av bönen Ave Maria.
miniatyr|Kris Kristofferson (1978), som skrev och först spelade in "Help Me Make It Through the Night".