Viksjö, Järfälla kommun

miniatyr|Vy över Viksjö. Flygfoto från 2007. miniatyr|Vy över Viksjö. Flygfoto från 2007. Viksjö är en kommundel i Järfälla kommun i Stockholms län.

Viksjö har en area på cirka 11 km² och består framförallt av småhusbebyggelse från 1960-, 1970- och 1980-talen. Namnet Viksjö kommer från Viksjö gård med anor från förhistorisk tid. Ortnamnet är en förvanskning av ett ursprungligt Vikhusa, som förekommer redan på en runsten från 1000-talet (U 92). Viksjö gård såldes 1921 till Viksjö AB som bedrev jordbruk i området. Ett byggkonsortium köpte sedermera gården och 1963 inleddes exploateringen av området. Viksjö består delvis av naturområden.

Viksjö hade 2016 en befolkning på 15 725 invånare och utgör en del av tätorten Stockholm.

I Viksjö ligger bland annat grönområdet Hummelmora med Hummelmoraberget. Stora delar av Viksjö gränsar till Görvälns naturreservat, som i väster följer Mälaren från söder vid Törndal och Henriksdal vid Gåseborg på Gåsberget förbi Hummelmora hage, Sandudden, Baset, Görvälnsbadet, Bruket, Görvälns gård, Dikartorp och fram till Kallhällsbadet.

Viksjö är den senast utbyggda kommundelen i Järfälla. Viksjö gränsar i norr mot Jakobsberg, i öster mot Veddesta, i söder mot Barkarby, Skälby och Hässelby villastad och i väster mot Mälaren.

Under 1960- och 1970-talen hörde Viksjö till de mest uppmärksammade stadsplaneringsprojekten, och publiciteten var inte alltid positiv. Det fysiska arbetet utfördes av en privat markägare och kommunen upprättade formella planer. Därefter övertogs marken av enskilda köpare och av kommunen. Byggnadskostnaderna ökade under arbetets gång samtidigt som småhusköerna växte. Hela tiden försökte exploatören förtäta bebyggelsen. De olika partierna ville ha en så kallad integrerad och differentierad bebyggelse. Exploateringsavtalet föreskrev ett visst antal rumsenheter och detta innebar att varje inskränkning, som till exempel i Hummelmora, innebar en förtätning eller exploatering någon annanstans.

Huvudidén i det första förslaget till dispositionskrav upprättades 1963 och enligt beskrivningen var det "att skapa en konsekvent utformad låghusstad med möjlighet att erbjuda olika bostadsformer i radhus, kedjehus och villor, avpassade efter de krav som ställdes på morgondagens samhälle."

Den första detaljplanen fastställdes 1967 efter att dispositionsplaneförslaget hade reviderats ett par gånger. Byggnadsföretaget SIAB var huvudexploatör i Viksjö. Skånska Cementgjuteriet kom också senare in i husproduktionen och de kom att svara för omkring en fjärdedel av den totala produktionen.

Viksjö är en stadsdel i Järfälla kommun, strax utanför Stockholm, och har en befolkning som speglar Sveriges mångfald.

I förhållande till det stora antalet bostäder som har uppförts är Viksjö planerat och bebyggt under en mycket kort tidsrymd. Här finns en rik variation på många av 1960- och 1970-talens vanligaste hustyper. Detta framgår i såväl de enskilda husens utformning och kvalitet som i ambitionen i de olika delområdenas planering. De olika områdena byggdes på olika sätt. De hus som SIAB byggde levererades i storelement som monterades på platsen. Däremot byggde Skånska Cementgjuteriet sina hus på plats. Skånska Cements områden har en i flera avseenden mer varierad bebyggelse, vilket kan avläsas i att den är bättre anpassad till terrängen.

Viksjö byggdes under miljonprogrammets tid, med hjälp av statliga lån. Byggnadsytan fick därför inte överstiga 140 kvadratmeter, vilket i viss mån styrde utformningen.

Utbyggnaden i Viksjö var en av de största småhusexploateringarna i landet. Ett hus om dagen stod klart när byggnadsverksamheten pågick som mest intensivt, allt skedde mycket snabbt. Folkmängden ökade från 4 992 till 12 947 personer mellan 1970 och 1980. Hela det färdigbyggda Viksjö omfattade omkring 5 500 lägenheter av vilka 70 procent låg i småhus och 30 procent i flerfamiljshus.Rolf Källman, Ann-Sofie Nygren, Järfälla kulturhistoriska miljöer, Stockholms läns museum, Järfälla kommun, 1991, sidorna 129–138. .

Vad gäller antalet bostäder eller proportionerna mellan de olika bostadstyperna blev det inte som man ursprungligen hade planerat. Enligt planerna skulle utbyggnaden ta 12 år, men den kom att ta 18 år. Under denna långa tid blev förutsättningarna annorlunda, idéer blev inaktuella, mycket hann hända och andra behov gjorde sig gällande. Av de från början planerade 12 000 invånarna blev det 16 300, eftersom man gjorde en förtätning av byggnationen.Järfälla Kultur och Birgitta Johansson, Kulturstigar Viksjö, 1993, sidan 21. .

De senaste åren har en ytterligare förtätning skett med både lägenheter och äldreboende i Viksjö centrum. Viksjö är idag inne i generationsväxling, där många äldre flyttar från sina hus till lägenheter.

Historik, bebyggelse Exploatering av marken kring Viksjö gård miniatyr|Viksjö gård vid 1900-talets början. Bilden tagen före huvudbyggnadens ombyggnad. Redan i början på 1920-talet började en exploatering av marken kring Viksjö gård att exploateras, men kom igång först på 1960-talet. En av orsakerna till att planerna inte realiserades tidigare var att Viksjö gård låg långt från järnvägar och större vägar. På grund egendomens läge var därför en privat exploatering osannolik under tiden före bilismens genombrott. Områdets framtid diskuterades dock tidigt, men det var således först sedan bilen blivit ett allmänt kommunikationsmedel som det blev gynnsamt att exploatera området.

Kommunalfullmäktige granskade redan 1935 ett regionplaneförslag för Stor-Stockholm. I den planen förslogs det att Görväln och Viksjö skulle bli naturreservat. Fullmäktige föreslog i stället en väg utmed Mälarstranden mellan Lövsta och Stäket och de ville då enbart reservera Gåsberget som naturreservat. Före 1967 utgjorde bebyggelsen i Viksjö endast av Viksjö gårds byggnader och Vattenverksförbundets byggnader, Görvälns vattenverk, på Skäftingeholmen.

Tätortsutvecklingen i Järfälla har bestämts av järnvägen. Det är bara Järfällas senaste bebyggelseområde, Viksjö, som har tillkommit oberoende av Västeråsbanan (Stockholm–Västerås–Bergslagens Järnvägar). Därför är det ingen tillfällighet att Viksjö så länge förblev jordbruksmark. Under tiden före andra världskriget var några av förutsättningarna för Järfällas tätortsutveckling att statliga åtgärder vidtogs för att hjälpa arbetare och lägre tjänstemän att bygga egna hem. I de olika tätorterna styrde lokala förhållanden därutöver utvecklingen.

Utbyggnadsplaner under 1950-talet År 1951 kom den första generalplanen där en utbyggnad av Viksjö fanns medtagen. Då framlades generalplaneförslaget för Järfälla kommun. Där presenterades för första gången en tätbebyggelsestudie över Viksjö. Fram till slutet av 1950-talet förhandlade sedan Järfälla kommun utan resultat med ägaren Viksjö AB om ett köp av egendomen. 1963 köptes istället gårdens ägor med undantag av huvudbyggnaden med flyglar och trädgård, av fastighetsbolaget Småhusstaden.Rolf Källman, Ann-Sofie Nygren, Järfälla kulturhistoriska miljöer, Stockholms läns museum, Järfälla kommun, 1991, sidan 129. . I generalplanen för 1952 föreslogs bebyggelsen i Viksjö skulle få en begränsad utbredning intill Jakobsberg och då med en blandning av villor, radhus och viss småindustri. Generalplaneförslaget från 1959 visade bebyggelse i Viksjö med större likheter med det som senare förverkligades. Området genomkorsades av en trafikled, vars norra halva liknade Viksjöleden, men som fortsatte söderut mot Lövsta, dessutom saknade området flerfamiljshus. I generalplanen förenade en andra väg mellersta Viksjö med nuvarande Veddesta.

Generalplan för Sveriges största småhusstad 1963 miniatyr|400px|Flygfoto över Viksjö gård från början av 1940-talet. Huvudbyggnaden med flyglarna syns till höger i bakgrunden. I förgrunden från vänster syns sågverket och ladugården. Viksjö sågverk flyttade 1963 till Sandudden i Viksjö. Den berömda ladugården brann 1958. Den hade uppförts under 1880-talet med cementgolv, högt i tak, många fönster och rinnande vatten. Ovanför ligger stallbacken, där Viksjö studiokyrka, en vandringskyrka, var i bruk 1971-2005. Från 1921 utgjorde Viksjö gård ett aktiebolagsägt jordbruksföretag, Viksjö AB. För att exploatera Viksjö sålde Viksjö AB 1963 gården till Småhusstaden, Fastighets AB Versus Kommanditbolag, som var ett bolag bildat av Skånska Cementgjuteriet, som senare SKANSKA, Svenska Industribyggen AB (SIAB), som senare blev Siab och John Mattson Byggnads AB (JM AB). Bolaget var dotterbolag till Fastighets AB Hufvudstaden, startat av Lennart Palme, son till Djursholms exploatör och grundare av villaförstaden Djursholm, bankdirektören och finansmannen Henrik Palme. Siab byggde ett stort antal bostäder som en del av miljonprogrammet på 1960- och 1970-talet. Långt senare, år 1997, fusionerades Siab och NCC. Verksamheten har sedan dess bedrivits under namnet NCC, Nordic Construction Company. Intressenter i AB Småhusstaden var Prosako-gruppen,det vill säga John Mattson Byggnads AB, AB Skånska Cementgjuteriet och Svenska Industribyggen AB. Vid denna försäljning undantogs denna mangårdsbyggnad och såldes separat till en privat köpare. Beatrice Fizir-Chrapkowski, Hus och miljöer i Järfälla – en byggnadshistorisk inventering, Järfälla kulturnämnd, 1978, sidan 85. .

På 1960-talet när Viksjö började exploateras måste en hel del skog avverkas med tanke på den kommande bebyggelsen. Eftersom större delen av Viksjö bestod av skog behövdes det möjlighet att ta tillvara virket, eftersom man i samband med Viksjös utbyggnad avverkade mycket skog. För att kunna tillvarata och förädla virket beslöt Viksjö AB att anlägga ett modernt sågverk, Viksjö sågverk, vid Sandudden i Viksjö. Sågverket uppfördes 1963–1964 och drevs fram till 1979, det revs 1980. Vid Sandudden sågades och hyvlades trävaror. Sågen var eldriven och kunde såga upp till 200 stockar per dag. Det finns fortfarande husgrunder kvar i terrängen och som visar var byggnaderna en gång låg. Området där Viksjö sågverk låg ingår sedan 1995 i Görvälns naturreservat.

Ett förslag till dispositionsplan upprättades redan i mars 1963 av arkitektfirman Ancker-Gate-Lindegren med Stig Ancker, Bengt Gate och Sten Lindegren. I stort följde planen kommunens generalplaneförslag, men planen innebar en ökning av den bebyggda ytan söderut på grund av F8:s nedläggning och i Hummelmoraberget samt en ökning av antalet radhus och kedjehus. I kommunens plan innebar byggnationen 3 100 hus, varav hälften villor.

Viksjö såldes 1963 till AB Småhusstaden, ett konsortium av banker och byggföretag, för 27,5 miljoner kronor. Kommunen hade 1963 kunnat bjuda högre än de 19 miljoner än de bjöd om staten i tid hade beviljat kredit, enligt ett uttalande av kommunalnämndens ordförande John Ljungqvist. Järfälla kommun var intresserade av ett förvärv, men kommunens bud brädades med råge av konsortiet. Markpriserna bli höga, då endast 1/3 av ytan fick bebyggas enligt generalplanen, enligt samma uttalande. Viksjö rubricerades som Sveriges största småhusstad.

I juli 1963 undertecknades köpekontraktet mellan Viksjö AB och AB Småhusstaden. Köpesumman för Viksjö var, som ovan nämnts, 27,5 miljoner kronor. AB Småhusstaden Fastighets AB Versus Kommanditbolag var ett konsortium, som köpte Viksjö gård och dess ägor av Viksjö AB för att exploatera Viksjö.