Hyenor (Hyaenidae) är en familj i ordningen rovdjur (Carnivora). Till det yttre liknar de hunddjuren, men tillhör underordningen kattartade rovdjur (Feliformia). Familjen utgörs idag av fyra arter som förekommer i Afrika och Asien. Vad gäller socialt beteende och val av föda finns stora skillnader mellan arterna. Hyenor delas in i två underfamiljer, där den ena omfattar tre arter vilka jagar ryggradsdjur (fläckig hyena) eller är asätare (övriga arter), medan den andra underfamiljen utgörs av jordvargen som främst livnär sig av termiter. Familjen uppkom under miocen och under evolutionens gång har det funnits omkring 70 arter varav fyra finns kvar. Hyenornas närmsta släktingar är manguster och de andra rovdjuren inom familjen Madagaskarrovdjur (Eupleridae), som enbart förekommer på Madagaskar. Det största hotet mot hyenorna är människans jakt.
Kännetecken Allmän kroppsbyggnad och päls
Hyenor kan nå en kroppslängd på 56 till 160 centimeter och därtill kommer en jämförelsevis kort svans på 20 till 40 centimeter.Nowak, R. M. (1999), sid. 786 Mankhöjden ligger mellan 45 och 81 centimeter. Jordvargen är med en vikt på 8 till 14 kilogram betydligt mindre och lättare än övriga hyenor som når en vikt mellan 26 och 55 kg. Några individer av fläckig hyena har vägt upp till 86 kilo.enligt Holekamp & Kolowski (2009) Hos fläckig hyena är honorna ungefär 10 % större än hannarna. För de andra arterna finns ingen påfallande könsdimorfism vad gäller storleken. Frambenen är hos alla hyenor längre än bakbenen, vilket gör att ryggen sluttar bakåt. Fötterna har grova klor som inte kan dras in. Jordvargen har fem tår på frambenenRichardson, P. (1996) sid. 146 och fyra tår på bakbenen. De tre andra arterna har fyra tår på både fram- och bakbenen.
Pälsens täckhår är grova. Med undantag för fläckig hyena har alla arter en längre man på ryggen som når från öronen till svansen. Manen kan resas vilket ger intrycket att djuret blir större. Pälsens färg är olika varianter av brun och grå. Den strimmiga hyenan och jordvargen har strimmor, fläckig hyena fläckar, medan den bruna hyenan är nästan enfärgad. Svansen är yvig.
Båda könen har väl utvecklade analkörtlar som utsöndrar en vätska som används för att doftmarkera revirets gränser. Honor har ett eller två par spenar. Hyenornas könsorgan har en lite märklig anatomi. Honans klitoris är så stor att den kan tas för en penis, varför man rätt länge spekulerade i om de var enkönade. Blygdläpparna har ofta en form som kan förväxlas med ett scrotum. Hannarna saknar i motsats till de flesta andra rovdjur ett penisben (baculum).Myers, P. (2000) Family Hyaenidae på Animal Diversity Web , besökt 2 december 2010.
Huvud och tänder miniatyr|vänster|Skalle av en fläckig hyena. Hyenornas skalle skiljer sig från kraniet hos andra rovdjur främst genom en annorlunda konstruktion av kilbenet (Os sphenoidale) och en annorlunda uppbyggnad av området kring mellanörat.Harald Schliemann (2003) Carnivora, Raubtiere, Från: Spezielle Zoologie Teil 2: Wirbel- oder Schädeltiere, Wilfried Westheide & Reinhard Rieger (red.), Gustav Fischer Verlag, Stuttgart Jena & New York, , sid. 594. Dessutom skiljer sig skallens konstruktion mycket mellan jordvarg och övriga hyenor. Jordvargen har ett smalt huvud med spetsig nos medan övriga hyenor har en kraftig hals, avrundad skalle och bred nos.
Alla framtänder har en nästan likadan form men de yttre är större än de inre. Hörntänderna är förstorade, och jordvargen använder dem bara under strider mellan artfränder. Jordvargens kindtänder är rudimentära och deras antal varierar. Arter av underfamiljen Hyaeninae har en kraftigare tanduppsättning. Premolarerna är anpassade för att bryta sönder djurben, särskilt den tredje övre och den tredje nedre. Tandemaljen har en komplex struktur så att tänderna inte ska skadas. Den fjärde översta premolaren och den första nedersta molaren bildar den för rovdjur typiska saxen för att skära upp kött. Övriga molarer är förminskade eller saknas helt. Tandformeln för underfamiljen Hyaeninae är I 3/3 C 1/1 P 4/3 M 1/1, alltså 34 tänder. Jordvargens tandformel är I 3/3 C 1/1 P 3/1-2 M 1/1-2, alltså 28 till 32 tänder.
Förutom de kraftiga tänderna har hyenor en väl utvecklad tuggmuskulatur. Musculus temporalis har en bred ansats vid skallen. Eftersom hyenorna har en böjd skalle kan musklerna användas mycket effektivt. Med sina utmärkta käkar kan hyenor åstadkomma en tuggkraft på 9000 newton.Holekamp & Kolowski (2009), sid. 245 De har förmåga att bryta upp ben från giraffer, noshörningar och flodhästar med en diameter av upp till 7 centimeter.Holekamp & Kolowski (2009), sid. 242 Jordvargen lever däremot av insekter och har därför en bred gom samt en tunga som liknar en spackelspade med flera kägelformiga papiller.
Som hos många ryggradsdjur har hyenorna ett reflekterande skikt (Tapetum lucidum) i ögat som förbättrar synförmågan under natten. Öronen är hos alla arter stora. Fläckig hyena har rundade öron medan övriga hyenor har spetsiga öron.
Utbredning och habitat miniatyr|Hyenornas utbredningsområde. Hyenor förekommer i stora delar av Afrika samt i södra och västra Asien. I Afrika sträcker sig utbredningsområdet från Atlasbergen till Sydafrika. Hyenor saknas däremot i de delar av Sahara som är "äkta" öknar samt i Kongoflodens slättland. I Asien förekommer medlemmar av familjen från Turkiet och Arabiska halvön över Centralasien till Indien.Hyaenidae på IUCN:s rödlista, läst 5 december 2010 Under istiden fanns familjen även i Europa. Med undantag för släktet Chasmaporthetes, som under pliocen levde i Nordamerika, förekom familjen under hela evolutionen endast i gamla världen.Kurtén, Björn (1980) Pleistocene mammals of North America, sid. 199, Columbia University Press, 1980, Hyenor har aldrig förekommit i Sydamerika eller Australien.
Den enda art som förekommer i Asien är den strimmiga hyenan, som även förekommer i norra Afrika, och är den art som har det nordligaste utbredningsområdet. Fläckig hyena finns i större delar av Afrika söder om Sahara. Jordvargen förekommer i två åtskilda områden i östra respektive södra Afrika. Den bruna hyenan är endemisk i Afrikas södra regioner.
Allmänt föredrar hyenor torra habitat som halvöknar, savanner, buskskogar och klippiga bergstrakter. Ibland vistas de vid våt- och myrmarker eller i öppna bergsskogar. På det etiopiska höglandet förekommer de upp till 4 100 meter över havet, vilket tyder på deras utmärkta anpassningsförmåga.Fläckig hyena på IUCN:s rödlista, läst 2 december 2010. Däremot undviker de rena sandöknar och regnskogar i låglandet. Ingen art är specialiserad för en särskild biotop. Hyenor är inte skygga för människor och vistas ibland nära samhällen.
Levnadssätt Rörelse och aktivitet miniatyr|Brun hyena är liksom andra hyenor främst aktiv på natten. Hyenor är tågångare och vistas uteslutande på marken. De saknar förmåga att klättra i träd men rör sig smidigt i klippiga regioner. Alla arter är uthålliga. Till exempel kan brun hyena vandra 50 kilometer per natt.Holekamp & Kolowski (2009), sid. 259 Hyenorna är främst aktiva på natten och födosöker sällan vid skymning eller gryning. Dock kan fläckig hyena även vara dagaktiv vid molnigt väder. På dagen vilar de i jordhålor, gömda bland buskar eller på marken. Jordvargen sover ofta i gryt som byggs av springharar, eller andra djur, medan de andra hyenorna skapar sina egna gryt eller gömmer sig i bergssprickor eller grottor. Fläckig hyena skapar bara gryt för uppfödningen av ungarna.
Socialt beteende
Dessa däggdjur är mycket variabla i sitt sociala beteende. Hos jordvargar förekommer ofta monogama par som är tillsammans i flera år och som föder upp ungdjuren gemensamt, däremot behöver ungarnas far inte vara samma hanne som lever med honan. Det finns rapporter om jordvargshonor som föder upp sina ungar ensamma eller i mindre grupper. Utanför parningstiden uppvisar jordvargar inget tydligt socialt beteende. Hannar och honor har skilda gryt och de letar var för sig efter föda.
Hos brun hyena och fläckig hyena förekommer grupper som kallas klaner. Klanens kärna bildas av honor som är släkt med varandra, könsmogna hannar är introducerade och inte släkt med honorna. Hos brun hyena bildas en klan av 4 till 14 individer och beroende på utbredningsområde har de varierande levnadssätt. Bara i regioner där populationen är tät uppkommer en hierarki i gruppen. Hannar och honor har varsitt rangsystem men är jämställda mot varandra. Fläckig hyena har ett socialt beteende som är unikt hos rovdjuren och som närmast kan jämföras med vissa apors, som exempelvis babianernas.Holekamp & Kolowski (2009), sid. 240. Den fläckiga hyenan lever i klaner av upp till 80 individer som tidvis delar upp sig i mindre grupper innan de återförenas igen. De lever i matriarkat och har en fast hierarki. Positionen i hierarkin kan ärvas och mödrar hjälper sina döttrar att nå samma plats i ordningen. Hannarnas position är beroende på hur länge de levt i gruppen men de är alltid underordnade honorna.
miniatyr|Strimmig hyena Hyenor är revirhävdande djur. Revirets storlek beror på art och på tillgång till föda. En jordvarg har ofta ett revir som är 1,5 till 4 km² stort och innefattar cirka 3000 termitbon.Stump, M. (2010) Proteles cristata på Animal Diversity Web , läst 7 januari 2011 På afrikanska savanner, med många bytesdjur, är reviret för fläckig hyena ungefär 20 km² stort. I torra regioner av södra Afrika överstiger reviret för fläckig hyena och brun hyena ibland 1000 km². Revirets gränser markeras med vätska från analkörtlarna. Vätskan har en vit- till gulaktig färg och en besk lukt. Hyenan markerar genom att huka sig och placerar stjärten och lämnar vätskan på gräs eller andra objekt. Fläckig hyena markerar ofta bara revirets utkant men hos de andra arterna förekommer doftmärken även i territoriets inre. Dessutom har alla hyenor vid revirets gränser och längs vanliga vandringsleder särskilda platser där de lämnar sin avföring. Hittas en främmande individ i reviret försöker hyenan jaga bort inkräktaren. Med undantag för fläckig hyena reser de ragg och sprider svansens hår. Om inkräktaren inte ger sig, drivs den ut ur reviret. I sällsynta fall uppstår strider där individerna biter varandra.McDonald, D. W. (2009) sid. 620
Kommunikation
Hyenor vandrar ofta ensamma i stora revir och därför spelar luktsinnet en viktig roll för kommunikationen. Utifrån doftmarkeringen som består av vätska skapad i analkörtlarna kan en individ kön- och klanbestämmas. Vätskan förmedlar även om individen är parningsberedd.Holekamp & Kolowski (2009), sid. 253 (redovisas för jordvarg). Hos underfamiljen Hyaeninae förekommer en särskild hälsningsritual när medlemmar av samma klan träffar på varandra. De luktar på nosen eller vid analkörtlarna eller slickar med tungan över motpartens rygg. Hos fläckig hyena förekommer vid dessa tillfällen ofta erektioner av hannarnas och honornas könsorgan.
Tre av de fyra arterna är jämförelsevis tysta. De morrar och gnäller lite grann men lätet hörs bara över korta avstånd. Fläckig hyena har däremot många olika läten. Oftast hörs ett högljudd vuup som används för att hålla kontakt med klanmedlemmar och som uppfattas över flera kilometer. Det finns även grymtande och gråtande läten samt läten som påminner om nötkreaturens moo. Det mest välkända är annars det lätet som påminner om människans skrattande eller fnissande, som betyder att en individ godkänner sin lägre ställning i hierarkin.
Föda miniatyr|275px|vänster|Fläckiga hyenor äter en impala.