Slaget vid Borodino (ryska: Бородино) den 7 september 1812 var det största och blodigaste fältslaget under Napoleons fälttåg i Ryssland under Napoleonkrigen. Den franska Grande Armée under kejsar Napoleon I anföll den kejserliga ryska armén under general Michail Kutuzov nära byn Borodino, väster om staden Mozjajsk. Fransmännen lyckades erövra ryssarnas positioner på slagfältet, men misslyckades med att förinta den ryska armén. Ungefär en tredjedel av Napoleons soldater dödades eller sårades, och de ryska förlusterna var ungefär lika många. Ryssarna tvingades till reträtt och vägen till Moskva låg öppen för Napoleon.
Bakgrund I juni 1812 marscherade Napoleon in i Ryssland. Den ryske krigsministern Michail Barclay de Tolly tillämpade den "brända jordens taktik", det vill säga att han lät trupperna retirera och förstörde de områden dessa lämnade, för att inte ge fienden någon fördel. Den 29 augusti ersattes han av Michail Kutuzov. När Napoleon närmade sig Moskva beslöt man att försöka stoppa hans framfart genom att gå in i batalj. Vid byn Borodino i guvernementet Moskva, cirka 10 mil väster om Moskva, fann han lämplig terräng och lät bygga omfattande befästningsarbeten med början den 3 september.
Stridande styrkor Den ryska armén genomgick en rad av reformer som började år 1802. Man skapade regementen av tre bataljoner, och varje bataljon bestod av fyra kompanier. De ryska nederlagen vid Austerlitz, Eylau och Friedland ledde till ytterligare reformer, men på grund av tre krig med Frankrike, ett med Sverige och två med det ottomanska riket hade man ont om tid med att fullborda dessa reformer fullt utMikaberidze sid. 57.. Ett avdelningssystem infördes år 1806, och armékårer bildades år 1812Mikaberidze sid. 63., med influenser från den preussiska armén. Vid tiden för slaget hade den ryska armén förändrats mycket från den styrka som stred mot Frankrike under 1805-1807.
De ryska styrkorna som var närvarande vid slaget bestod av 180 infanteribataljoner, 164 kavalleriskvadroner, 20 kosackregementen och 55 artilleribatterier (637 artilleripjäser). Totalt satte ryssarna in 155 200 soldaterMikaberidze sid. 52.. Det fanns dessutom 10 000 kosacker samt 33 000 ryska milismän i området, men som inte deltog i striden. Efter slaget delades milisenheterna upp för att ge förstärkningar till de uttröttade infanteribataljonerna. Av de 637 ryska artilleripjäserna var 300 i reserv och många av dessa fick inte delta i stridenSmith, sid. 392..
Enligt militärhistorikern Alexander Mikaberidze var den franska armén under slaget i bästa skick med god marginalMikaberidze, sid.53.. Genom arvet från den franska kungen och dess sammanslagning med formationerna från den franska revolutionen och Napoleons reformer hade den förvandlats till Europas bästa armé sedan 1805. Varje armékår inom den franska armén var i själva verket sin egen miniarmé som deltog i strider oberoende av övriga armékårer.
De franska styrkorna bestod av 214 infanteribataljoner, 317 kavalleriskvadroner och 587 artilleripjäser, sammanlagt 128 000 soldaterRiehn, sid. 479.. Men det franska imperialgardet, som bestod av 30 infanteribataljoner, 27 kavalleriskvadroner och 109 artilleripjäser (sammanlagt 18 500 soldater), fick aldrig delta i slaget.
Slaget Truppernas ställningar 250px|miniatyr|höger|Napoleon I på Borodinohöjderna, av Vasilij Veresjtjagin, 1897 Den ryska ställningen vid Borodino bestod av en rad osammanhängande jordvallar som gick i en båge från Moskvafloden till höger, längs dess biflod Kolotja (vars branta banker lades till försvaret) och mot byn Utitsa till vänsterRiehn, sid. 244. . Täta skogar var insprängda längs den ryska vänsterflygeln och centern (på den franska sidan av Kolotja), vilket gjorde det svårt för fransmännen att placera och kontrollera sina styrkor där. Den ryska centern försvarades av ”Rajevskijs redutt”, en gigantisk jordvall med nitton 12-pundiga kanoner som hade ett tydligt skottfält hela vägen till Kolotja-strömmens stränder.
Kutuzov var mycket bekymrad över att fransmännen kunde ta den nya Smolenskvägen runt hans positioner och vidare till MoskvaMikaberidze, sid. 26, sid. 75–76.. Han beslutade att placera den mer kraftfulla första ryska armén under Barclay till den högra flygeln, i starka ställningar som nästan var oangripbara för fransmännen. Den andra ryska armén under Bagration förväntades att hålla den vänstra flygeln. Sjevardinos fall förtöjde den ryska vänsterflygeln men Kutuzov, trots upprepade anbud från sina generaler om att omplacera sina trupper, gjorde inget för att ändra dessa inledande dispositioner. Så när striden påbörjades och som snarare blev en defensiv än en offensiv strid för ryssarna blev deras tunga övervikt i artilleri förspillt på en högerflygel som aldrig skulle bli angripen, medan det franska artilleriet var en av anledningarna till Napoleons seger. Toll och andra officerare försökte med att dölja sina misstag i denna placering och senare försök av historiker skulle förvärra detta problemMikaberidze, sid. 77–78.. Även Clausewitz klagade över Tolls dispositioner att dessa var för tunna och djupa att det skulle kosta onödiga förluster från artillerield. Därmed var den ryska ställningen bara cirka 8 kilometer lång med cirka 80 000 man av den första armén på högerflygeln och 34 000 man av den andra armén på vänsterflygelnMikaberidze, sid.79..
Slagets början 300px|miniatyr|höger|Karta över truppernas uppställningar under slagets början, kl. 06:30. Den första trupprörelsen var på Bagrations befästningar, som hade förutspåtts av både Barclay de Tolly och Bagration. Napoleon, som tog befälet över de franska styrkorna, gjorde liknande misstag som sin ryska motståndare. Han gjorde ineffektiva trupplaceringar och utnyttjade därför inte den ryska linjens svagheter. Trots marskalk Davouts förslag om en manöver för att omringa den svaga ryska vänsterflygeln beordrade kejsaren istället Davouts första armékår att gå rakt in i den ryska försvarsfronten, medan en flankerande manöver skulle genomföras av den svagare 5:e armékåren under prins PoniatowskiRiehn, sid. 243–5.. Det grundläggande franska anfallet syftade till att erövra de tre ryska ställningarna som fick det gemensamma namnet Bagrations skansar (rysk: багратионовы флеши), fyra pilspetsformade jordvallar som bågade ut till vänster framför Kolotjafloden. Dessa ställningar hjälpte till med att stödja den ryska vänsterflygeln. Skansarna understöddes av artilleri från byn Semjanovskaja, vars höjd dominerade den andra sidan av Kolotja.
Slaget påbörjades kl. 06:00 när 102 kanoner från det franska storbatteriet öppnade eld mot den ryska centernRiehn, sid. 245.. Davout skickade Compans avdelning mot den sydligaste skansen, medan Dessaixs avdelning löpte ut mot vänsterRiehn, sid. 243.. När Compans lämnade skogen på Kolotjas bortre strand besköts han av ryska kanoner. Både Compans och Dessaix blev skadade men fransmännen fortsatte sitt anfallRiehn, sid. 246.. Davout fick syn på förvirringen och måste personligen leda det 57:e linjeregementet (Le Terrible) framåt tills han fick sin häst skjuten under honom; han föll så hårt att general Sorbier rapporterade honom som stupad. General Rapp kom för att ersätta honom, bara för att finna Davout vid liv och fick återigen leda sitt regemente framåt. Rapp ledde sedan det 61:a linjeregementet framåt tills han blev sårad. Vid kl. 07:30 hade Davout erövrat de tre skansarna. Prins Bagration ledde snabbt en kontring som drev fransmännen bort från ställningarna, för att sedan möta marskalk Michel Ney som med det 24:e regementet återtog skansarna. Bagration bad Barclay om stöd och ignorerade Kutuzov helt och hållet. Barclay svarade snabbt och skickade tre gardesregementen, åtta grenadjärbataljoner och tjugofyra 12-pundiga kanoner på sitt bästa tempo för att förstärka SemyanovskayaRiehn, sid. 246–8.. Prins Bagration blev sårad här kl. 09:30 medan överste Toll och Kutuzov förflyttade reservgardesenheterna framåt så tidigt som kl. 09:00Mikaberidze, sid. 107..
300px|miniatyr|vänster|Slaget vid Borodino, av Peter von Hess, 1843. Under dessa förvirrade strider ryckte de franska och ryska trupperna framåt i ogenomtränglig rök och pulvriserades av skott från artilleri och musketerare som även med Napoleons normer var oerhört förskräckliga. Fotsoldater och ryttare hade svårt att manövrera över staplar av sårade och dödade soldater. Murat ryckte fram med sina ryttare runt skansarna för att anfalla Bagrations fotsoldater, men konfronterades av Dukas 2:a kyrassiäravdelning understödda av Neverovskys infanteri. Denna motattack fick Murat att söka skydd bakom allierade fotsoldater från Württemberg. Barclays förstärkningar skickades in i striden, dock bara för att bli slitna i stycken av det franska artilleriet, vilket fick Friants avdelning att ta kontrollen över ryssarnas främre ställning vid kl. 11:30. All damm, rök, förvirring och utmattning hindrade de franska befälhavarna på slagfältet (Davout, Ney och Murat) från att begripa att alla ryssar framför dem hade fallit tillbaka, var i oordning och mogna att anfallas. Napoleon, som led av en förkylning och var för långt från händelserna så att han inte kunde observera vad som pågick i slaget, vägrade att skicka förstärkningar till sina underordnade; han var tveksam till att släppa lös sin sista reserv, det franska imperialgardet, så långt från FrankrikeRiehn, sid. 247..
Anfallen mot Rajevskijs redutt 300px|miniatyr|höger|Truppernas uppställningar kl. 09.30. De franska trupperna anfaller de ryska försvarsverken. Prins Eugène de Beauharnais ryckte fram med sin kår mot Borodino, stormar byn och intar den från de ryska gardesjägarna. Men de framryckande kolonnerna förlorade snabbt sin sammanhållning. Strax efter sin stormning av Borodino möttes de av de ryska kolonnerna och drog sig tillbaka till byn. General Delzons skickades till Borodino för att hindra ryssarna från att återta denRiehn, sid. 248.. Morands avdelning korsade därefter den norra sidan av Semyenovka-strömmen, medan resten av Eugènes trupper korsade de tre broarna över Kolotja i söder och placerade dem på samma sida av ån som ryssarna. Han utplacerade då de flesta av sitt artilleri och började bombardera ryssarna tillbaka mot Rajevskijs redutt. Broussiers och Morands avdelningar ryckte därefter fram tillsammans med rasande stöd från artilleri. Redutten utväxlades medan Barclay tvingades att personligen samla ihop Paskevitchs flyende regementeRiehn, sid. 249.. Kutuzov beordrade sedan Jermolov att vidta åtgärder. Generalen förde fram tre batterier ridande artilleri som började spränga den öppna redutten, medan den 3:e bataljonen av Ufaregementet och två jägarregementen utskickade av Barclay rusade in med bajonetter för att eliminera Bonamis brigadRiehn, sid. 249–50.. De ryska förstärkningarna lyckades återta redutten.