Francis TreshamEfternamnet stavades Trisham på ett av Guy Fawkes erkännanden., född cirka 1567, död 23 december 1605 i London, var en av de katolska konspiratörerna som försökte lönnmörda Jakob I av England genom att spränga det engelska överhuset i Westminsterpalatset, i vad som kallas för krutkonspirationen 1605. Tresham värvades till konspirationen den 14 oktober 1605.

En kort tid efter att Treshams far hade avlidit, och inte ens en månad innan det tilltänkta sprängdådet, blev han värvad till konspirationen. Konspirationen misslyckades tack vare ett anonymt brev som skickades till William Parker, 4:e baron Monteagle (en av Treshams svågrar) den 26 oktober 1605. Tresham misstänktes ha sänt detta brev och han konfronterades av Robert Catesby och Thomas Wintour, vilka Tresham lyckades övertyga att han var oskyldig till dådet. Efter att konspirationen hade misslyckats var Tresham en av de få konspiratörerna som stannade kvar i London, där han greps den 12 november 1605.

Tresham satt fängslad i Towern och avled där den 23 december 1605 och ställdes därför aldrig inför rätta för sin inblandning i krutkonspirationen. Han halshöggs dock post mortem och hans huvud visades upp i Northampton, bredvid huvudena av Catesby och Thomas Percy. Treshams kropp kastades ned i ett hål vid Tower Hill.

Biografi Liv före 1605 Francis Tresham föddes runt 1567, som den äldste sonen till Thomas Tresham vid Rushton Hall i Northamptonshire och Muriel Throckmorton, dotter till Robert Throckmorton vid Coughton Court i Warwickshire. Enligt antikvarien Anthony Wood utbildade Tresham sig i Oxford, antingen vid St John's College eller vid Gloucester Hall eller möjligtvis båda; dock nämner författaren Mark Nicholls att det inte verkar finnas några andra belägg för att detta skulle vara sant. Tresham gifte sig 1593 med Anne Tufton, dotter till John Tufton vid Hothfield, Kent, och tillsammans fick de tvillingarna Lucy och Thomas (födda 1598) och Elizabeth. Thomas dog i spädbarnsåldern medan Lucy blev nunna i Bryssel och Elizabeth gifte sig med sir George Heneage vid Hainton, Lincolnshire.

Tresham far Thomas betraktades av det katolska samfundet som en av dess ledare. Han blev mottagen av den katolska kyrkan 1580 och samma år tillät han jesuiten Edmund Campion att bo i sitt hus i Hoxton, London. Campion tillfångatogs 1581 och eftersom Thomas hade tillåtit Campion att bo i sitt hus hölls en rättegång mot honom i Stjärnkammaren. Han vägrade samarbeta fullt ut med de som förhörde honom och detta ledde till att han fick tillbringa flera år i fängelse och att han fick böta en väsentlig summa pengar. Jakob I av Englands tronföljd proklamerades av Thomas, men kung Jakobs löften till honom om provisioner för skogsbruk och att ta bort böterna för att vägra gå med i den engelska kyrkan höll han inte. Thomas privata ekonomi led stora bakslag på grund av de böter han fick på 7 720 £ samt att han spenderade 12 200 £ på äktenskap åt sina sex döttrar. När han slutligen dog den 11 september 1605 var hans egendom skuldsatt med 11 500 £.

Författaren Antonia Fraser hävdade att när Francis Tresham var yngre var han förbittrad över sin fars auktoritet och därför var han slösaktig med hans pengar. Författarna Peter Marshall och Geoffrey Scott beskrev Tresham som att ha en hetlevrad personlighet medan han av en annan källa har kallats för en vild och ostagad man. Jesuitprästen Oswald Tesimond benämnde Tresham som en man med gott omdöme som kunde ta hand om sig själv, men han ansåg samtidigt att han inte riktigt var att lita på. I sin ungdom attackerade Tresham en man och hans gravida dotter, då han hävdade att de var skyldiga hans far pengar; för detta brott blev han fängslad.

Medverkan i uppror och det "spanska förräderiet" stående|miniatyr|Den 8 februari 1601 slöt Tresham upp i Robert Devereux, 2:e earl av Essex (på bilden) uppror mot Elisabet I. Den 8 februari 1601 slöt Tresham upp i Robert Devereux, 2:e earl av Essex uppror mot Elisabet I. Lord Essex var enbart intresserad av sina egna ambitioner, men jesuiten Henry Garnet hävdade att flera av de unga män som slöt upp bakom honom gjorde så av katolska skäl. Efter att Tresham hade blivit fängslad för sina handlingar försökte han överklaga till Catherine Howard, grevinna av Suffolk, men denna överklagan avslogs. Hans syster, lady Monteagle, informerade då hans kusin John Throckmorton, som i sin tur vände sig till tre högt uppsatta präster för hjälp. Vilka dessa tre präster var är oklart, men Tresham blev frisläppt på villkoret att hans far skulle betala 2 100 £ till William Ayloffe, 1:e baronet Ayloffe under de följande tre månaderna. Tresham släpptes den 21 juni samma år, men han avskräcktes inte från att vara delaktig i ytterligare konspirationer; under 1602 och 1603 var han inblandad i försök att bättra på de engelska katolikernas levnadssituation genom att vara i kontakt med spanska katoliker. Dessa försök kallades senare för det "spanska förräderiet" av den engelska regeringen och övriga inblandade i diskussionerna med spanjorerna var Thomas Wintour, Anthony Dutton (vilket möjligtvis var ett alias för Christopher Wright) och Guy Fawkes. När Jakob tog över tronen sade dock Tresham till Thomas Wintour (som var vasall åt Treshams svåger William Parker, 4:e baron Monteagle) att kungen hade hela hans stöd och att han inte tänkte diskutera Spanien med honom på något sätt.

Medverkan i krutkonspirationen När kung Jakob efterträdde drottning Elisabet verkade han agera på ett mer tolerant sätt mot olika trosuppfattningar än vad Elisabet tidigare gjort och de katolska engelsmännen hoppades på att de skulle slippa bli förföljda på grund av sin tro. Dock var Robert Catesby, en hängiven katolik från Warwickshire, missbelåten med Jakobs utövande av kungamakt och han planerade därför att lönnmörda kungen i ett sprängdåd mot det engelska överhuset i Westminsterpalatset. I det följande upploppet hetsade Catesby folket att göra revolt och få dem att kröna Elisabet Stuart till drottning. Catesby hade finansierat det mesta av konspirationen själv, men i augusti 1605 började han få slut på pengar. Under ett hemligt möte i Bath samma månad (där Catesby, Thomas Bates, Thomas Wintour och Thomas Percy var närvarande) bestämdes det att konspiratörerna var för få för att kunna genomföra sina planer och Catesby fick lov att involvera fler personer, om han så ville. Bates var den ende av konspiratörerna som öppet protesterade mot idén och Catesby värvade strax därefter Ambrose Rookwood, Tresham och Everard Digby. Tresham hade en årsinkomst på 3 000 £ och trots sina skulder var han en av de mest förmögna personerna som konspiratörerna kände till. Treshams moster, Anne Throckmorton, var mor till Catesby och de båda kusinerna hade växt upp tillsammans och hade en bra relation. Enligt Fraser var det just detta förhållande, kombinerat med Catesbys härsklystnad, som fick Tresham att gå med i konspirationen.

Trots allt detta, och Treshams inblandning i det "spanska förräderiet", valde konspiratörerna att inte berätta om sina planer för Tresham förrän den 14 oktober 1605, vilket var en kort tid efter att hans far hade avlidit och mindre än en månad innan det tilltänkta sprängdådet. Enligt Tresham själv ägde mötet rum hemma hos hans svåger, Edward Stourton, 10:e baron Stourton, i Clerkenwell. Tresham hävdade att han ifrågasatte Catesby om moraliteten bakom planerna och att han ställde frågan om konspirationen skulle fördöma hans själ. Catesby ska då ha svarat att konspirationen inte var fördömande och Tresham ska ha påpekat de faror som katolikerna skulle kunna drabbas av om planerna gick igenom. Catesbys svar ska ha varit att konspirationen var något som var nödvändigt för katolikernas del. Catesby krävde därefter två saker av Tresham: 2 000 £ och tillgång till Rushton Hall; Catesby fick ingendera. Tresham hade nämligen inga pengar att avvara och hans fars skulder begränsade hans arv. Efter mötet skyndade Tresham sig till Rushton Hall där han gömde familjens privata papper, vilka inte upptäcktes förrän 1838, innan han återvände till London tillsammans med sin mor och systrar. Tresham betalade dock en mindre summaNågon exakt summa är oklar. Mark Nicholls hävdar att det var mer än 190 £ medan Antonia Fraser hävdar en summa på 100 £. till Thomas Wintour, under förutsättningen att denne skulle resa till Nederländerna. Den 2 november samma år fick Tresham tillstånd att resa utomlands tillsammans med sina vasaller och hästar.

Brevet till Monteagle Tresham deltog i ett möte sent i oktober 1605 tillsammans med flera av de andra konspiratörerna. Under detta möte diskuterades det öde som flera framstående katoliker skulle gå till mötes i och med det tilltänkta sprängdådet. Robert Keyes var särskilt oroad över säkerheten för hans frus arbetsgivare Henry Mordaunt, 4:e baron Mordaunt medan Thomas Percy var speciellt oroad över säkerheten för hans beskyddare Henry Percy, 9:e earl av Northumberland. I Treshams tankar fanns främst två av hans svågrar: William Parker, 4:e baron Monteagle och Edward Stourton, 10:e baron Stourton. Catesby svar till hela diskussionen var att "de oskyldiga måste gå under tillsammans med de skyldiga, hellre än att förstöra chanserna för framgång."

Under tiden som de sista detaljerna för konspirationen bestämdes denna månad mottog Monteagle ett anonymt brev till sitt hus i Hoxton den 26 oktober. Brevet innehöll följande text: miniatyr|Brevet som skickades till Monteagle den 26 oktober 1605. Vem som faktiskt skrev brevet är inte fastställt, men Tresham har länge varit misstänkt för att vara det anonyma brevets upphovsman.

Monteagle var osäker på det anonyma brevets innehåll så han skickade det till Robert Cecil, 1:e earl av Salisbury, som var Secretary of State vid tillfället.

Tresham har länge varit misstänkt för att vara det anonyma brevets upphovsman. Nicholls hävdar att han är ganska säker på att det var Tresham som skrev brevet och som belägg för detta skriver han att så fort Catesby fick reda på brevets existens misstänkte han omgående Tresham och Catesby gick tillsammans med Thomas Wintour för att konfrontera honom. Catesby och Wintour hotade med att "hänga honom" om Tresham inte kunde bevisa att det inte var han som hade skickat brevet. Tresham lyckades övertyga de båda att han var oskyldig och han skickade ett brev dagen efter där han uppmanade dem att överge planerna för konspirationen. Fraser är av en annan åsikt än Nicholls och hon anser att man inte ska bortse från det faktum att Tresham lyckades övertyga både Catesby och Wintour om sin oskuld. När Tresham låg på sin dödsbädd i Towern nämnde han inte något om detta brev; en försummelse som Fraser anser är meningslös om det nu var så att Tresham var brevets författare. Fraser skriver även att det är viktigt att ta i beaktande att Monteagle vid denna tidpunkt hade blivit hyllad som landets frälsare. Författaren Alan Haynes anser att Tresham med största sannolikhet var den som skrivit brevet, men han lägger även fram möjligheten att Salisbury själv skrev brevet för att på så sätt skydda den som läckt informationen från första början.

Konspirationens misslyckande och Treshams gripande