Hans Axel von Fersen, även känd som Axel von Fersen den yngre och i Frankrike som Axel de Fersen, född 4 september 1755 i Jakobs församling i Stockholm, död 20 juni 1810 i Stockholm, var en svensk greve, militär, hovman, diplomat och ämbetsman. Han blev internationellt känd genom sin nära relation till Frankrikes drottning Marie-Antoinette samt sin framträdande roll under franska revolutionen. Han föddes in i en av Sveriges rikaste och mest inflytelserika adelsfamiljer, där fransk kultur och hovliv präglade både uppfostran och levnadssätt. Han utbildades för militär- och hovtjänst i både Sverige och Frankrike och gjorde omfattande resor i Europa. Han tjänstgjorde i den franska armén som regementschef för Royal suédois, liksom som adjutant under amerikanska frihetskriget och deltog i belägringen av Yorktown 1781.
Fersen är mest omtalad för sitt nära och omdiskuterade förhållande till Marie-Antoinette, som enligt vissa historiker utvecklades till ett romantiskt förhållande. Efter franska revolutionens utbrott uppträdde Fersen som förtrogen och kurir åt det franska kungaparet och därefter som sändebud i europeisk storpolitik. Han spelade en nyckelroll i planeringen och genomförandet av den franska kungafamiljens misslyckade flykt från Paris till Varennes i juni 1791. På uppdrag av Gustav III och senare hertig Karl verkade han som svensk ambassadör från 1791 för att säkra stöd åt den franska monarkin via kontakter i Bryssel och vid tyska hov, men kung Ludvig XVI och Marie-Antoinette avrättades 1793. Under 1790-talet återvände Fersen till Sverige för att tjäna Gustav IV Adolf, där han i riksrådets och hovets kretsar företrädde en konservativ hållning, motsatte sig revolutionära idéer och betonade ordning, dynastisk legitimitet och internationella förbindelser. Han innehade flera ordnar och utnämndes 1799 till en av rikets herrar och Uppsala universitets kansler samt till riksmarskalk 1801. Han stod utanför 1809 års statsvälvning men förknippades med den gustavianska linjen.
Fersen omkom den 20 juni 1810 i Stockholm, då han under oroligheter efter kronprins Karl Augusts plötsliga död angreps och lynchades av en uppretad folkmassa i samband med kronprinsens begravningsprocession, i det som kom att kallas Fersenska mordet. Mordet föregicks av en propagandakampanj kring Fersens inblandning i Karl Augusts död, men senare utredningar friade honom från all misstanke och han fick en hedersam begravning. Han efterlämnade flera dagböcker och brev som ger en inblick i hans verksamhet och nätverk i en tid präglad av krig, dynastiska konflikter och politiska omvälvningar. Hans eftermäle rör både hans roller i svensk statsförvaltning och hans insatser i internationell politik, även i relation till den franska revolutionens händelseförlopp. Fersens liv, i synnerhet hans omstridda relation till Marie-Antoinette, har skildrats i ett stort antal historiska och litterära verk, inklusive flera filmer, TV-serier och teateruppsättningar.
Uppväxt och härkomst (1755–1770) Hans Axel von Fersen föddes den 4 september 1755 i Jakobs församling i Stockholm som son till fältmarskalken och greven Axel von Fersen den äldre och grevinnan Hedvig Catharina De la Gardie. Han var systerson till Eva Ekeblad och sonson till general Hans von Fersen. Axel var den andra i ordningen av makarna von Fersens fyra barn: den äldre systern Hedvig "Hedda" Eleonora, den yngre systern Eva Sophie och den yngre brodern Fabian Reinhold. Två av hans kvinnliga kusiner, Ulrika von Fersen och Christina Augusta von Fersen, var hovdamer och framstående societetsdamer under den gustavianska tiden.
von Fersen var en av Sveriges rikaste och mest inflytelserika adelsfamiljer. Familjen kom ursprungligen från Baltikum och slog sig ner i Sverige under trettioåriga kriget. Familjen vann inflytande under regenterna drottning Kristina, Karl X Gustav och Karl XI, varefter den blev friherrlig i Sverige 1674 och grevlig 1712. År 1735 förvärvade släkten Steninge slott, beläget vid Mälaren strax utanför Stockholm. Axel von Fersen den äldre var vid denna tid en ledande politiker inom hattpartiet och nära knuten till hovet, men samtidigt starkt kritisk till kungligt maktmissbruk. Den yngre Axel von Fersen påverkades starkt av fransk kultur, något som delvis berodde på faderns förbindelser med Ludvig XV av Frankrike. Han var genom sin far en av de rikaste männen i landet och växte upp på familjens gods Steninge, Ljung, Mälsåker, Löfstad och Algö samt i det stora Fersenska palatset i Stockholm, vilket ansågs som stadens finaste efter kungliga slottet. Under sin uppväxt undervisades han av en privatlärare och lärde sig flera språk, däribland franska, latin, engelska, tyska och italienska. Hans vidare utbildning kom att fokusera främst på det militära området, såsom fortifikationsritning och krigskonst, liksom inom konst, arkitektur och hovlivets finesser. Han dokumenterade alla sina upptäckter och tankar i dagböcker och brev skrivna på franska.
Grand tour (1770–1774) Vistelsen i Braunschweig och Italien miniatyr|stående|vänster|Axel von Fersen som fjortonåring. Målning (1769) av Gustaf Lundberg. Mellan 1770 och 1773 genomför Axel von Fersen sin så kallade Grand tour, en bildningsresa genom Europa som unga adelsmän ofta gjorde för att fullborda sin utbildning. Resan inleddes den 3 juni 1770 från Stockholm och Fersen anlände till Braunschweig den 30 juli, där han vid femton års ålder skrev in sig vid krigsskolan Carolinum. Han avvisade studentrummen på grund av dåliga hygieniska förhållanden och bosatte sig i stället hos en urmakare. Hans vardag följde ett strikt schema: språk, historia, ridning, musik, fäktning och existentiell utveckling. Han föredrog att gå på museibesök och delta i sociala sammankomster. Under sin vistelse tog han emot besök av Sveriges prinsar: Karl (hertigen av Södermanland och blivande Karl XIII), Fredrik Adolf och Gustav (blivande Gustav III). Med deras hjälp blev han invald i Frimurarlogen i Braunschweig och belönades med sina första militära grader: korpral vid Livregementet till häst i Sverige den 11 december 1770, drabant i Livdrabantkåren den 21 januari 1771, samt "löjtnant à la suite" vid det kungliga franska främlingsregementet Royal-Bavière.
Efter Braunschweig fortsatte Fersen genom Darmstadt, Mannheim och Bad Bergzabern till Strasbourg, där han bedrev studier i bland annat naturrätt, militärteori och språk. Han deltog också i Strasbourgs kulturliv, särskilt teater och musik. Därefter besökte han Schweiz, vars konservativa sedvänjor han kommenterade med förvåning i sina anteckningar. I Genève fick han audiens hos Voltaire på dennes gods i Ferney. Även om han i sin dagbok inte återgav filosofens uttalanden, beskrev han Voltaires excentriska yttre och miljö.
Nästa längre uppehåll gjordes i Turin i Italien, där han tillbringade 17 månader vid militärakademien. Han lärde sig italienska och medicin, men drogs också till stadens kulturliv och kvinnor. Han mötte kung Karl Emanuel III av Sardinien och trots moralpredikningar ägnade han sig ofta åt nöjen snarare än studier. Under denna tid reste han även till Neapel, Florens, Genua, Milano och Rom, där han mötte Europas aristokrati, studerade konst och besökte berömda platser som Pompeji och Vesuvius.
Under Italienresan nåddes han av nyheten om Gustav III:s statskupp i Sverige i september 1772, som avslutade frihetstiden och stärkte kungamakten. Medan hans far reagerade med bestörtning, hyllade den unge Fersen statskuppen och såg den starka monarkin som en garanti för stabilitet och rättvisa. Fersen avslutade sin vistelse i Italien med en festmiddag i Isola Bella. Vid hemkomsten var han sjutton år och utnämndes den 31 mars 1773 till kornett vid Smålands kavalleriregemente, där han senare befordrades till löjtnant den 12 augusti samma år. Hans verkliga mål, Paris, låg nu inom räckhåll, där hans karriär skulle ta sin början.
Vistelsen i Paris och London miniatyr|vänster|stående|Porträtt av en ung Marie-Antoinette (1773) av Joseph Hickel. Mellan november 1773 och december 1774 fullbordade Axel von Fersen sin Grand tour genom längre vistelser i Paris och ett kortare besök i London. Han anlände till Frankrike hösten 1773, 18 år gammal och nyss hemkommen från Italien. Han installerade sig på Hôtel d'York i Paris nära Sorbonne, och fick snabbt tillgång till det franska hovet via Sveriges ambassadör, greve Gustaf Philip Creutz. Genom honom introducerades Fersen till litterära salonger, ambassadörer och kulturpersonligheter som Alexander Roslin, Adolf Ulrik Wertmüller och Peter Adolf Hall. Han fann dock många av dessa sammankomster tråkiga och föredrog teatrar, konserter och maskeradbaler, särskilt på Parisoperan. I sin dagbok beskrev han flirtar och kärleksäventyr, bland annat med kvinnor han mötte på maskerader. Ett uppmärksammat möte skedde med Marie-Angélique Diderot, dotter till filosofen Denis Diderot, som imponerade på honom med sin självständighet och intelligens. Vid nyårsdagen 1774 gjorde Fersen sitt första inträde i den franska kungafamiljens residens, slottet i Versailles.
Under vistelsen i Paris fick Fersen också sitt första intryck av dauphin Ludvigs hustru, Marie-Antoinette av Österrike. Deras äktenskap var ännu inte fullbordat, något som var allmänt känt. På en bal i Versailles den 17 januari 1774 såg han henne för första gången, men det var vid en maskeradbal den 30 januari som han talade med henne i över en halvtimme utan att först veta vem hon var. När hon avslöjades drog hon sig tillbaka. Mötet fascinerade honom, men dagboken antyder inga djupare känslor vid denna tidpunkt.
Fersen deltog även i akademiska studier vid Sorbonne, med fokus på fysik och naturvetenskap. Samtidigt pågick politiska förändringar i Frankrike. När Ludvig XV dog den 10 maj 1774, blev Marie-Antoinette drottning vid 18 års ålder och hennes make kröntes till kung Ludvig XVI. Fersen noterade dödsfallet i dagboken och lämnade Paris två dagar senare.
Efter Paris reste Fersen till England via Chantilly, Amiens och Calais. Första intrycket av London var negativt. Han upplevde hovet som stelt, maten som dålig och ölet som odrickbart. Han bodde enkelt på Suffolk Street och beskrev engelska kvinnor som frispråkiga, medan det sociala livet kändes stelt. Vid ett möte med kung Georg III noterade han kungens lågmälda tal och upprepade fraser. Drottning Sophie-Charlotte fann honom älskvärd men inte särskilt vacker.
Trots sin initiala skepsis började Fersen uppskatta vissa engelska egenheter. Han noterade att klädmodet var praktiskt, postvägarna effektiva och herrgårdsliknande bostäder charmiga. Under sin tid i London deltog han i flera tillställningar, bland annat på Almack's, men fann dem ofta tråkiga. När han lämnade England i november 1774, med båt från Dover, reflekterade han över skillnaderna mellan Frankrike och England. Han såg kvaliteter i båda, men kände lättnad över att återvända till Frankrike. Resan hem till Sverige gick via Dunkerque, Belgien, Holland och Preussen. I Potsdam mötte han Fredrik den store och i Dresden återträffade han Catherine Leijel, en svensk-engelsk kvinna han träffat tidigare i Paris.