Nils Artur LundkvistSveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM; Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010)., född 3 mars 1906 i Hagstad, Oderljunga socken i dåvarande Kristianstads län, död 11 december 1991 i Råsunda församling, Solna i Stockholms län, var en svensk författare, översättare och litteraturkritiker. Han var ledamot av Svenska Akademien från 1968. År 1936 gifte Lundkvist sig med Maria Wine, som med tiden blev en betydande poet och hans följeslagare på många resor världen runt.
Lundkvist ville förnya språket och skapa en gränsöverskridande litteraturgenre. Hans författarskap präglades av att han anslöt sig till modernismen, främst surrealismen. Katarina Frostenson har kallat Lundkvist en "upptäcktsresande i synliga och osynliga världar".Välkommen till Artur Lundkvist och Maria Wines stiftelses hemsida. Läst 1 maj 2012
Artur Lundkvist var verksam inom de flesta litterära genrer. Utöver poesi och reseskildringar skrev han historiska romaner och noveller. Det blev sammanlagt över 80 böcker, samt essäer och artiklar i tidningar och tidskrifter. Han skrev snabbt och kallade sig själv en "verbmänniska". Lundkvist var en ivrig introduktör av internationell litteratur. Hans verk finns översatta till ett trettiotal språk.
Biografi Uppväxt Artur Lundkvist föddes i Hagstad utanför Oderljunga i nuvarande Perstorps kommun. Fadern Nils Lundkvist var lantbrukare och gift med Charlotta. Artur hade tre äldre systrar, varav den yngsta dog vid unga år. När han var tre år flyttade familjen till Toarp i samma trakt. Oderljunga.se
Lundkvists stora intresse under uppväxten var läsning. I hemmet fanns en mindre samling böcker som fadern inhandlat på bokauktioner och den unge Artur gav sig ibland iväg på egen hand på bokauktioner. Artur Lundkvist genomgick sexårig folkskola i Oderljunga och en viktig roll spelade skolbiblioteket där han fick tillgång till ett hundratal böcker och läste författare som Dickens, Twain och Strindberg. Han promenerade gärna i skogarna runt hemmet. Lundkvists intresse för naturen framträder tydligt i den senare delen av hans författarskap. Stor betydelse för upptäckarivern hade relation till farbrodern Anton. Denne bodde i en ensligt belägen stuga med gamla föremål och trycksaker. Farbrodern tog den unge Artur med på strövtåg i omgivningarna.Självporträtt av en drömmare med öppna ögon, sid 11-12
Arton år gammal flyttade Lundkvist med familjen till Tyringe. Där fick han nya vänner med samma intresse och större tillgång till böcker. Han läste bland andra Emil Bønnelycke och Pär Lagerkvist som kom att bli viktiga impulsgivare till hans tidiga författarskap. Vid sitt första besök i Köpenhamn något år senare besökte han för första gången ett stort bibliotek, där han tillbringade mycket tid med att läsa.
Artur Lundkvist bestämde sig tidigt för författaryrket och skickade sina texter till förlag och tidningsredaktioner. Ibland blev något antaget och arvoderat. Sexton år gammal fick han 1923 sin första novell publicerad i tidningen Smålänningen och under de följande åren följde en rad berättelser där och i andra tidningar.Kjell Espmark Livsdyrkaren Artur Lundkvist, sid. 341 Som 20-åring lämnade Lundkvist hemtrakten för att studera vid Birkagårdens folkhögskola i Stockholm och bli författare.
Författarskap miniatyr|stående|vänster|Artur Lundkvist på 1940-talet. 1926 flyttade Artur Lundkvist till Stockholm. Där kom han i kontakt med bland andra Harry Martinson, Erik Asklund, Josef Kjellgren, Ivar Lo-Johansson, Rudolf Värnlund, Karin Boye och Eyvind Johnson, samtliga författare som försökte göra sig ett namn eller redan hade börjat bli kända.
Tidig diktning miniatyr|stående|Artur Lundkvist 1931. Lundkvists tidiga diktning var influerad av skandinaviska och amerikanska modernister som Elmer Diktonius och Carl Sandburg. Han debuterade 1928 med diktsamlingen Glöd och medverkade året därpå i antologin Fem unga. Båda verken fick stor betydelse för den litterära modernismens genombrott i Sverige. Lundkvists diktning var till en början starkt livsbejakande, men fick under 1930-talet ett allt mörkare och mer pessimistiskt drag. Under denna period utkom bland annat de av surrealismen påverkade diktsamlingarna Nattens broar (1936) och Sirensång (1937). De apokalyptiska prosadikterna i Eldtema (1939) hade det mörka tidsläget som bakgrund.
Han utgav under perioden även flera prosaböcker och etablerade sig som litteraturkritiker. 1932 utkom Atlantvind, med essäer om nordamerikanska och svenska modernister, och 1939 kom den betydelsefulla essäsamlingen Ikarus flykt.
Nya uttrycksformer; Panisk poesi miniatyr|stående|Artur Lundkvist 1952.
Under 1940-talet sökte sig Lundkvist mot nya uttrycksformer. Den stora diktsamlingen Korsväg (1942) innehåller bland annat en rad personporträtt i diktform av bland andra Stagnelius, Hölderlin och Freud samt Sången om fadern om Artur Lundkvists far. Dikter mellan djur och gud (1944) präglades av krigsårens känslor av tvivel och instängdhet. I sin självbiografi beskrev Lundkvist dem som "en del av mina mest grubbeltyngda och dystra dikter".Självporträtt av en drömmare med öppna ögon, sid. 180
Senare under 1940-talet utvecklade han påverkad av spanskspråkiga diktare som Federico García Lorca och Pablo Neruda vad han i en essäPanisk poesi, essä i Poeter om poesi, Bonniers 1947 kallade panisk poesi, ett karakteristiskt flödande och ofta överrumplande bildspråk som kunde rymma det mesta:
I diktsamlingarna Skinn över sten (1947), Fotspår i vattnet (1949) och Liv som gräs (1954) blir tonen ljusare och mer utåtriktad med intryck från författarens många resor världen över.
De produktiva 1950- och 1960-talen miniatyr|stående|vänster|Artur Lundkvist 1965 fotograferad av Lütfi Özkök.
Från 1950-talet dominerade prosan Lundkvists författarskap. Från Malinga (1952) med sin blandning av reseskildringar, noveller och aforismer och 1957 års "prosasviter" i Berget och svalorna närmade sig Lundkvist den genreöverskridande prosaform som under den senare delen av författarskapet kulminerade i hans prosalyrik.
Lundkvist var mycket produktiv och gav under de följande decennierna ut minst en bok om året i de flesta genrer. Han skrev romaner som revolutionsskildringen Darunga eller Varginnans mjölk (1954) och berättelsesviten Vindingevals (1956) där han återvände till uppväxtmiljön. Han gav ut reseskildringar som Den förvandlade draken (1955) och Vulkanisk kontinent (1957), prosadikter i Det talande trädet (1960) och diktsviten Agadir (1961). Under 1960-talet utkom flera digra novellsamlingar som Berättelser för vilsekomna (1961), Sida vid sida (1962) och Sällskap för natten (1965). Snapphanens liv och död (1968) var den första i en rad böcker med historiska motiv.
De sista diktsamlingarna Ögonblick och vågor (1962) och Texter i snön (1964) präglas av ett personligare anslag än i de tidigare dikterna samtidigt som tonen stundtals åter blir mer pessimistisk. Besvärjelser till tröst (1969) markerar övergången till ett friare prosalyriskt uttryck.
1966 utkom självbiografin Självporträtt av en drömmare med öppna ögon som med sina porträtt av generationskollegorna också framstår som ett stycke svensk litteraturhistoria. Självbiografiskt material ingår även i de skönlitterära prosaböckerna Ur en befolkad ensamhet (1958) och Mörkskogen (1967).
Artur Lundkvist var en ständigt genreöverskridande diktare där poesi, prosa och prosalyrik ständigt griper in i varandra. Som poet är Lundkvist ofta episk och lugnt berättande medan han prosa ofta är rastlöst episodisk där handlingen i hans få romaner ofta upplöser sig i fristående prosalyriska avsnitt. Den förtätade novellen passade Lundkvist bättre men också denna form visade sig var för snäv för att tillfredsställa hans uttrycksbehov. Han sökte efter en ny sorts prosaform som förenar poesi, reseskildring, novellistiskt berättande och essäistiska analyser. Detta prosaideal förverkligades första gången i Malinga (1952) och fortsatte i en lång rad prosalyriska böcker på 1960- och 1970-talen.Det skapande ögat, sid. 214-216
Prosalyriken Redan omkring 1930 hade Lundkvist planer på "en poesibok i romanform" kallad Dynamisk symfoni som skulle vara "en bok utan gränser... där man ingenting berättar, bara öser ut ur sin själ, galna idéer, osammanhängande lyrik: ett slags fritt brev till människorna". Detta slags bok kunde dock inte förverkligas förrän nästan ett halvt sekel senare. Med böcker som Lustgårdens demoni (1973), Sett i det strömmande vattnet (1978) och Skrivet mot kvällen (1980) revolterade Lundkvist på ett nyskapande sätt mot vad han kallade "genrernas tyranni". I den flödande och gränslösa prosalyriken fann Lundkvist sin mest ideala uttrycksform. På baksidan av Skrivet mot kvällen redogjorde han för sin strävan:
Även i tidigare skrifter märks viljan till genreupplösning. I Livsälskare, svartmålare (1974) med underrubriken En fantasi om Goya är gränsen mellan biografi och roman upphävd. I Antipodien (1971) interfolieras en skildring av en båtresa till Australien med olika fiktiva berättelser.
I den märkliga Färdas i drömmen och föreställningen (1984) redogör Lundkvist för sina upplevelser av gränslandet mellan liv och död sedan han under två månader legat i koma efter en hjärtattack. Den anknyter till den informella prosalyriska trilogi som Sett i det strömmande vattnet, Skrivet mot kvällen och Sinnebilder (1982) utgör.
Historiska romaner I slutet av 1960-talet inledde Lundkvist en period där han skrev flera romaner med historiska motiv. Han skildrade världserövrare som Alexander den store (Krigarens dikt, 1975) och Djingis Khan (Himlens vilja, 1970). Han skrev om snapphanar (Snapphanens liv och död, 1968), vikingar (Slavar för Särkland, 1978) och korsfarare (Tvivla, korsfarare!, 1972). Babylon, gudarnas sköka (1981) baserades på berättelserna från Gamla Testamentet om staden Babylon och Daniels tid vid Nebukadnessars hov. Trots att Lundkvist var en övertygad ateist skattade han Bibeln högt som en litterär skapelse. Den hade tidigare även inspirerat honom till flera noveller.
Afolyrismer Under den senare delen av sitt författarskap hittade Lundkvist en speciell uttrycksform med så kallade afolyrismer, det vill säga lyriska aforismer. De presenterades först i Malinga (1952) och ägnades senare en hel volym, Brottställen (1968). Lundkvist definierade afolyrismen som "bildens genväg till tanken" och var sannolikt inspirerad av den spanske författaren Ramón Gómez de la Sernas korta, poetiska och humoristiska så kallade greguerías.Lindblom, Samtiden i ögat, sid.251 2011 utgavs en urvalsvolym med Lundkvists afolyrismer, Tankar för vilsekomna, sammanställd av René Vázquez Díaz.
Kritiker, introduktör och översättare På egen hand lärde sig Lundkvist, med hjälp av ordböcker, läsa och hjälpligt tala engelska, franska och spanska för att orientera sig inom litteraturen. I Atlantvind (1932) presenterades en rad nordamerikanska författare och svenska modernister. Med den betydande essäsamlingen Ikarus flykt (1939) introducerade han flera av de viktigaste portalgestalterna inom 1900-talets litterära modernism, bland andra James Joyce, T.S. Eliot och William Faulkner. I boken skrev Lundkvist även en utförlig presentation av surrealismen, vilket var den första större artikeln om rörelsen på svenska.