thumb|En blytyp och ett ſi-ligatur-tryck i 12p Garamond. thumb|Ligaturer Ligatur (av latinets ligatura, till ligare – binda, förena) är ett tecken bildat genom sammanskrivning av två eller fler tecken. Ligaturer kan förekomma i såväl handskriven som typografisk text (i tryck eller på skärm). Ligaturer är en typografisk och paleografisk, inte ortografisk eller grafematisk företeelse. Vanliga ligaturer är fi och ff.
Historik Ligaturer har förekommit i typografisk text alltsedan de första böckerna trycktes på 1400-talet, eftersom de varit mycket ofta använda i handskrifter på medeltiden. Under den digitala textframställningens era blev ligaturerna färre, eftersom det i kodningen för Typ1-fonter endast ingår fi och fl, och det saknades automatik för att omvandla en skriven teckensekvens till en ligatur. För att få tillgång till ytterligare ligaturer var man tvungen att byta till en expertfont, i fall en sådan fanns. Detta var ett omständligt tillvägagångssätt, och det ställde till problem vid stavningskontroll, automatisk avstavning och textsökning. De senaste åren har emellertid ligaturerna åter börjat bli vanliga, och det tack vare fontformatet OpenType, som tillåter betydligt fler ligaturer, vilka alla kan genereras automatiskt i vissa datorprogram. Inte minst den franska ligaturen œ (som finns i viktiga ord som œil = öga) har haft svårt att hanteras och skapat debatt. Danska och norska æ har däremot hanterats som egen bokstav och egen tangent vilket fungerat bra.
Utveckling till bokstäver En rad tecken som i vissa språk betraktas som egna bokstäver är historiskt sett ligaturer, till exempel æ (ae), œ (oe), ß (ſs eller ſz eller sz eller ss, skarpt s i tyska språket), & (et). I vissa fall har ett av tecknen utvecklats till ett diakritiskt tecken:
ao → ꜵ → aͦ → å ae → æ → aͤ → ä oe → œ → oͤ → ö (jämför ø, "stunget o", där stinget/strecket även kan liknas för ett e) ue → ᵫ → uͤ → ü (även ui; jämför Duisburg, /Düsburg/)
Snabel-a (@) är enligt vissa källor en ligatur. Meningarna är delade om det är en sammandragning av engelskans at, latinets ad eller franskans à. Enligt Svenska datatermgruppen "går [snabel-a] tillbaka på franskans à i prisuppgifter (eng. commercial at), där den grava accenten i ett stiliserat skrivsätt flutit ut till en ring".
I nederländska språket betraktas ij som en bokstav. En berömd målare är van Dijk, med nederländskt uttal . När invandrare med detta namn naturaliserades i Sverige ändrades uttalet efter tyskt mönster av ü till Dük, vilket försvenskades till Dyk eller Dyck.
Datorteknik I datorer, i teckenkodningen Unicode, stöds följande ligaturer för latinska alfabet: Versaler Latin-1 Unicode Versalbegynnelse-bokstav Latin-1 Unicode Gemener Latin-1 Unicode Används i följande språk ẞ – U+1E9E ß 223 U+00DF tyska Æ 198 U+00C6 æ 230 U+00E6 latin, danska, norska, isländska, färöiska IJ – U+0132 ij – U+0133 nederländska Œ – U+0152 œ – U+0153 latin, franska DŽ – U+01C4 Dž – U+01C5 dž – U+01C6 kroatiska, bosniska, serbiska¹ LJ – U+01C7 Lj – U+01C8 lj – U+01C9 kroatiska, bosniska, serbiska¹ NJ – U+01CA Nj – U+01CB nj – U+01CC kroatiska, bosniska, serbiska¹ Ǣ – U+01E2 ǣ – U+01E3 DZ – U+01F1 Dz – U+01F2 dz – U+01F3 Ǽ – U+01FC ǽ – U+01FD danska (används inte i praktiken) @ 64 U+0040 symbol ℅ – U+2105 symbol № – U+2116 symbol ™ – U+2122 symbol ff (ff) – U+FB00 fi – U+FB01 fl – U+FB02 ffi – U+FB03 ffl – U+FB04 ſt – U+FB05 st – U+FB06 ¹ De serbiska (serbokroatiska) är ligaturer inom datorteknik, inte språkligt sammanhörande bokstäver. De används att underlätta omvandling mellan kyrilliska och latinska bokstäver för en text.
Se även Bindruna Digraf Trigraf
Källor
Kategori:Typografi Kategori:Ortografi