höger|miniatyr|Historiska Transsylvanien/Siebenbürgen inom Rumänien. miniatyr|Transsylvanien markerad på en karta över dagens Rumänien, med gränserna för dagens rumänska distrikt inritade. Ljusgult motsvarar det historiska transsylvanska kärnlandet. Områdena i gulbrunt motsvarar Maramureş, Rumänska Crişana och det Rumänska Banatet och räknas ibland som del av Transsylvanien. miniatyr|höger|Corvinslottet i Vajdahunyad (Hunedoara), Rumänien.Transsylvanien är ett historiskt landskap i västra och norra Rumänien.
Ibland räknas bara bergslandet till Transsylvanien, vilket då utesluter det västliga låglandet som vetter mot Ungern. Transsylvanien tillhörde tidigare Ungern.
Namn och etymologi Området omnämndes första gången i ett latinskt dokument år 1075 som ultra silvam, som betyder ’bortom skogen’. Formen Transsilvania, som betyder ’på andra sidan skogen’, kom senare men är det som i dag används på rumänska, Transilvania, och på många andra språk. Ibland stavas det med y i stället för i; på svenska skrevs namnet som Transilvanien ända fram till 1950-talet.
Det ungerska namnet är Erdély, som kommer från Erdő-elve, ’skogslandet’. Samma ord har bland annat gett det alternativa rumänska Ardeal, liksom turkiska Erdel och serbiska Ердељ (Erdelj).
Det tyska namnet Siebenbürgen betyder ’sju borgar’ och syftar på de sju siebenbürgensachsiska städerna i området. Det ordet har lånats till bland annat kroatiska, Sedmogradska, bulgariska Седмиградско (Sedmigradsko), polska Siedmiogród, jiddisch זיבנבערגן (Zibnbergn) och ukrainska Семигород (Semyhorod).
Geografi Det territorium som idag är känt som Transsylvanien är (i den vidare betydelsen) uppdelat i 16 län (rumänska: județ), som täcker 102 181 km² i centrala och nordvästra Rumänien. Dessa 16 län är Alba, Arad, Bihor, Bistrița-Năsăud, Brașov, Caraș-Severin, Cluj, Covasna, Harghita, Hunedoara, Maramureș, Mureș, Sălaj, Satu Mare, Sibiu och Timiș.
Transsylvanien är (i den snävare betydelsen) ett högland på 300–500 meters höjd, omgivet av berg på alla sidor (Karpaterna). Höglandet avvattnas av floderna Mureș, Someș, Criș och Olt, liksom av andra bifloder till Donau. Cluj-Napoca med 318 027 invånare är den största staden. Andra större städer är Timișoara (317 651 invånare), Brașov (283 901 invånare), Oradea (206 527 invånare), Arad (172 824 invånare), Sibiu (155 045 invånare), Târgu Mureș (149 577 invånare), Baia Mare (137 976 invånare) och Satu Mare (115 630 invånare).
Utfartsvägar åt väster öppnas genom Mureș och Someș floddalar, vilket förklarar de många föreningspunkterna mellan Transsylvaniens och Ungerns historia.
Bergspasset Királyhágó mellan Bihar och Cluj brukar räknas som gräns mellan det historiska Transsylvanien och det egentliga Ungern. I öster är däremot Karpaternas bergsgräns så sluten att endast en järnvägslinje går över bergen (i Gyimespasset) till Moldau, och mot söder reser sig bergväggen (Transsylvanska alperna) ännu högre, även om två viktiga pass, Predeal- och Rotenturmpassen, där möjliggör järnvägsförbindelse med Valakiet.
De våldsamma veckningar i jordytan, som under tertiärtiden lyfte upp Karpaterna och sänkte ungerska slätten, har lämnat spår efter sig även i Transsylvanien, dels i de talrika eruptiva bergmassorna Hargitta, Biharbergen, Vulkanbergen med flera, dels i rikedomen på termer, dels och slutligen i de gravsänkor, som bildar Transsylvaniens lägsta partier: Hermannstadt-sänkan, Hardttadalen och andra). Dessa sänkor utgör Transsylvaniens största slättbygder, och i dem förenas vattendragen från de kringliggande bergen.
Det ungerska slättlandets stora flod Tisza har sin källa i Transsylvanien och alla floder härifrån (med undantag för Olt) flyter går upp i Tisza innan denna förenar sig med Donau.
Ekonomi miniatyr|Det delade Ungern med befolkningsdata från 1910.Transsylvanien är rikt på mineraltillgångar, i synnerhet brunkol, järn, bly, mangan, guld, koppar, naturgas, salt och svavel. Det finns stora järn- och stålindustrier samt kemi- och textilindustrier. Kreatursuppfödning, jordbruk, vinodling och fruktodling är viktiga sysselsättningar. Timmer är en annan värdefull naturtillgång.
Transsylvanien står för omkring 35 procent av Rumäniens BNP, och har en BNP per capita på motsvarande 11 500 USD, omkring 10 procent högre än genomsnittet i Rumänien.
Demografi
Transsylvanien beboddes från 1200-talet och framåt av diverse tyska folkslag som till exempel saxare och teutoner. Saxarna kallades för Transsylvaniesaxare. Teutonerna emigrerade senare från Bistrița-Năsăud och österut till Neamț. Flera saxiska kyrkor etablerades runtom i Transsylvanien.
Vid folkräkningen 2002 hade området invånare. Rumänerna är i majoritet men det finns kvar en stor ungersk minoritet (21 %), samt romer och tyskar med flera.
Minoriteter Ungrarna utgör, enligt officiella siffror, cirka 21 procent av dagens transsylvanska befolkning. Totalt har Rumänien drygt 1,4 miljoner ungrare som utgör cirka 6,67 % av befolkningen.
Transsylvanien har även en betydande andel romer. De lever ofta vid sidan om det vanliga samhället, men anger ofta att de är antingen ungrare eller rumäner beroende på vilket språk de brukar i vardagen.
Den tidigare stora tyskspråkiga befolkningen (cirka 10 %) har minskat alltsedan andra världskrigets slut. Under 1980-talet accelererade fördrivningen, men under senare år har en viss återflyttning av tyskspråkiga (framför allt pensionärer) ägt rum. En representant för denna krympande minoritet är 2009 års Nobelpristagare i litteratur Herta Müller.
Det finns (fanns) även grupper av judar, serber, kroater, slovaker, tjecker, armenier, greker och bulgarer i området.
Historia Före romarna Området som idag betecknas som Transsylvanien har varit hem för många folk. Herodotos berättade om folket agathyrsi, som ska ha levt norr om Donau under 400-talet f.Kr. och beträffande thrakerna skrev Herodotos att framför "det skytiska landet ligger Thrakien invid havet". Därefter kom kelterna och sedan dakerna. De flesta av dessa vandrade vidare eller blandades med andra folkgrupper. Den rumänska historieskrivningen lägger dock särskild vikt vid just dakerna och ett dakiskt kungarike som också inbegrep delar av Transsylvanien.
Augustus tvingade dakerna att erkänna romerska rikets överhöghet. De tog dock varje tillfälle att korsa floden Donau och härja i städerna i den romerska provinsen Moesia. Detta medförde i sin tur romerska straffexpeditioner.
Trajanus bestämde sig för att inkorporera området i romerska riket, och ledde 101–102 ett fälttåg dit då han grundade provinsen Dacia. Decebalus blev kvar som klientkung i ett romerskt protektorat men snart ledde han ett nytt uppror. Trajanus andra fälttåg (105–106) slutade med total romersk seger; Decebalus begick självmord och den dakiska befolkningen utrotades helt (enligt historikern Eutropius).Historien om de dakiska krigen ges i Dio Cassius historiamen den bästa kommentaren ger den kända Trajanuskolonnen i Rom.
Under Rom Därefter började ett ca 160 år långt romerskt styre i denna del av nuvarande Transsylvanien. Befolkningen ersattes med kolonister från olika romerska provinser (som Thrakien, Moesia, Nordmakedonien, Gallien och Syria) vilka byggde städer som Apulum (nuvarande Alba Iulia) och Napoca (nuvarande Cluj-Napoca) som municipia och coloniae. Romarna drev guld- och saltgruvor i provinsen och byggde vägar och fästningar för att skydda dessa.
Efter Trajanus död gjorde befolkningen ofta uppror medan flera nya folkslag som sarmater och burer dök upp, ofta flyende undan de expanderande goterna, och tilläts att bosätta sig inom provinsen och snart blandades med befolkningen där.
271 övergav romerske kejsaren Aurelianus Dacia på grund av ökat tryck från främst visigoterna. De romerska medborgarna flyttades till det inre av Moesia (dagens östra Serbien).Romarnas övergivande av Dacia Trajana omnämns av i hans BREVIARIVM LIBER NONVS Däremot stannade vanligt folk kvar – enligt Gesta Hungarorum, den ungerska medeltidskrönikan, var landet alltjämt befolkat när ungrarna anlände. Likväl var Dacia den sista provinsen Rom bildade, och den första det övergav.
De stora folkvandringarnas tid Efter ca 160 år blev provinsen Dacia åter "barbarernas" och städerna förföll.
Området behärskades nu av visigoterna tills de i sin tur trängdes undan och underkuvades av hunnerna 376. Attila upprättade sin bas på den pannoniska slätten som bestod till Attilas död 453.
Efter att Attilas imperium sönderfallit kontrollerades Transsylvaniens territorium av resterna av olika stamförbund (alaner, gepider, longobarder, rukhs-aser) och vandaler m.fl. Ingen makt kunde utöva överhöghet över området under någon längre tid förrän de eurasiska avarerna upprättade sin militära kontroll. Avar-khanatet krossades sedan av protobulgarerna i början av 800-talet och Valakiet inkorporerades i det första bulgariska riket – kanske gällde detta även södra delen av Transsylvanien.
Magyarerna kommer Transsylvaniens historia under den tidiga medeltiden är svår att fastställa på grund av den dåliga tillgången på tillförlitligt skriftligt eller arkeologiskt källmaterial. Det finns olika motstridiga teorier huruvida det runt år 900 över huvud taget fanns (efter ett ca 160 år långt romerskt styre) "en romaniserad dakisk befolkning", att detta skulle vara "rumänernas förfäder" och att de fortfarande levde i Transsylvanien (efter "total befolkningsutrotning", "total evakuering" till området söder om Donau och efter alla folkvandringar) vid tiden för magyarernas intåg i Pannoniska bäckenet i slutet av 800-talet. Dessa hypoteser används ofta av chauvinister för att stödja nationalistiska anspråk. Den första prinsen av Transsylvanien var Gelou (Gyula). Efter Gelous död (904) och efter freden i Esculeu blev ungraren Tuhutum hertig av Transsylvanien.
Enligt vissa källor kom ungrarna i minst två vågor, den första av dem långt före 895, och stannade upp just i Transsylvanien och gav upphov till de ungersktalande szeklerna i sydvästra delen av landet.Enligt Gesta Hungarorum, en krönika från 1100-talet, besegrades Gelous – "vlachernas") härskare i Ardeal (egentliga Transsylvanien), Glad i Banatet och Menumorut i Byhor (länen Bihor och Bihar) av magyarerna i Transsylvanien under 900-talet. Gesta Hungarorum och De Administrando Imperio talar också om tre härskare vid namn Geula/Gyyla/Gylas i Transsylvanien (se Gyula).
År 978 upprättades en kyrka av katolska missionärer i en fästning nära Várad (Oradea).
Del av kungariket Ungern
År 1000 svor Stefan, furste av Ungern, trohet till Rom, och blev kung Stefan I av Ungern. Han antog katolicismen och genomförde kristnandet av ungrarna. Stefans morbror Gyula, härskaren över Transsylvanien, retade upp den nye kungen genom att ge fristad åt hans motståndare. Gyula behöll också kontrollen över de ekonomiskt viktiga transsylvanska saltgruvorna. 1003 ledde Stefan en armé in i Transsylvanien och Gyula gav upp utan strid. Detta möjliggjorde upprättandet av den transsylvanska katolska biskopsstyrelsen som slutfördes 1009 med att biskopen av Ostia som påvens utsände besökte Stefan. Tillsammans godkände de stiftens uppdelning och gränser. De ungerska kungarnas överhöghet över Transsylvanien befästes på 1100- och 1200-talen.
På 1100-talet var szeklerna etablerade som gränsvakter i östra och sydöstra Transsylvanien.