Skansen är ett stiftelseägt svenskt friluftsmuseum med djurpark på Djurgården i Stockholm, grundat av Artur Hazelius, och är belägen inom Kungliga nationalstadsparkenSchantz, P. 2006. The Formation of National Urban Parks: a Nordic Contribution to Sustainable Development? In: The European City and Green Space; London, Stockholm, Helsinki and S:t Petersburg, 1850-2000 (Ed. Peter Clark), Historical Urban Studies Series (Eds. Jean-Luc Pinol & Richard Rodger), Ashgate Publishing Limited, Aldershot, pp. 159-174. Skansen invigdes den 11 oktober 1891. Namnet kommer från den skans som Karl XIV Johan lät uppföra åt sin son Oscar I att användas som lekplats, denna skans låg intill nuvarande Håsjöstapeln.Hasselblad (1982), s. 68 På Skansen finns 2024 cirka 140 byggnader från Skandinavien, varav den äldsta är Vastveitloftet från 1300-talet.
Ägare och finansiering Skansen gick med god vinst de första femtio åren och finansierade bland annat byggnation och drift av Nordiska museet. Skansen övergick den 1 juli 1963 till att bli en stiftelse, Stiftelsen Skansen, med Kungliga Majestät och kronan, Stockholms stad och Nordiska museet som stiftare. Skansen regleras genom urkunden och "Stadgar för Stiftelsen Skansen", vilka fastställdes av regeringen den 15 april 1993. Stiftelsen Skansen har ingen verklig huvudman. Stiftelsen äger sig själv och verksamheten styrs av Skansens styrelse där vd ingår.
Skansen finansieras av entréintäkter, donationer från företag, privatpersoner och stiftelser samt genom bidrag från Kulturdepartementet. Under 2022 beviljades Stiftelsen Skansen 90-konto och blev medlem i Giva Sverige. Stiftelsen Skansen är en religiöst och partipolitiskt obunden verksamhet.
Historia mini|vänster|Personalen på Skansen, 1896. miniatyr|Artur Hazelius, Skansens första direktör, målad av Julius Kronberg. miniatyr|Den äldre Hazeliusporten. miniatyr|Valrossarna på Skansen matas av djurskötare och den nytillsatte chefen Alarik Behm iklädd paletå och hög hatt, 1908. När Skansens grundare Artur Hazelius efter en resa till Dalarna vart han orolig för att den äldre svenska allmogekulturen, att folkkulturen skulle gå förlorad. Hur själva idén grundades hos honom, var hur han såg industrialiseringen framväxt och påtryck på samhället, vilket resulterade i att Hazelius såg det som ett tillfälle att bevara något som var på väg att försvinna ur tiden. Hur han gjorde sommaren 1872 en insamlingsresa, från vilken han återvände med föremål, folkminnen och litteratur. Samlingarna visades på Drottninggatan 71 (i Davidsons paviljonger) i Stockholm, då under namnet ”Skandinavisk-Etnografiska samlingen”. Samlingarna växte snabbt och Hazelius erbjöd svenska staten samlingarna som gåva, innan han 1880 grundade den stiftelse som fick namnet "Nordiska museet" vilken hade en byggnadsfond för uppförandet av en museibyggnad för att ersätta de trånga lokalerna på Drottninggatan. En tomt på Lejonslätten uppläts av kungen och där restes Nordiska museet för att bevara och visa samlingarna.Nordiska museet - arkitekttävlingen och museibygget, Erik Andrén i Fataburen 1967 Samma år hade Hazelius besökt och inspirerats av godsägaren och riksdagsmannen Alfred Bexell i Halland, som redan på 1870-talet med alla inventarier inköpt, flyttat och som landets första friluftsmuseum bevarat den s.k. Bålastugan, ett ålderdomligt allmogehem från 1700-talet. Denna är idag en del av Varbergs museum.
Nästa steg för Hazelius var att förvärva ett större markområde där hela byggnader kunde bevaras för framtiden. Detta kom att bli Skansen, men Nordiska museet och Skansen var en och samma institution fram till 1 juli 1963, då Skansen blev en egen stiftelse. Mer än 30 000 föremål på Skansen tillhör egentligen Nordiska museet men är placerade som en evighetslång deposition på Skansen.
Det första området omfattade marken på Skansenberget kring Bollnästorget och Fågeldammarna med ingång via Hazeliusporten, totalt 29 493 m².
År 1892 utökades området med Belvedere kring Bredablick, 174 411 m², och området blev då mer än sex gånger så stort. Ytterligare markförvärv har gjorts under årets lopp, och området omfattar idag 30 hektar.
Den 17 juni 1911 klockan 19.30 startades Skansens Friluftsteater, då teaterpjäsen Värmlänningarna uppfördes.Gustaf V och hans tid 1907-1918, Erik Lindorm 1979 s.188
Den 27 november 2020 stängde Skansen, för första gången på 129 år, på grund av dålig ekonomi till följd av den pågående Coronaviruspandemin.
Avdelningar och evenemang
Skansens naturhistoriska avdelning År 1850 hade Stockholms Tivoli grundats nere på Djurgårdsslätten, med flera teatrar och utskänkningslokaler. Tivolit hade också ett menageri, där man höll djur i mindre burar, vilket allt tillsammans blev ett av Stockholms mest attraktiva nöjesmål, och för Hazelius utgjorde konkurrens, även om Skansen hade en del djur.
Skansen övertog år 1894 en komplett akvarieutställning, med akvarier, fiskar och maskiner. Det var Johan Flors 1891 invigda Stockholms Aqvarium, vilket Flor inte önskade driva vidare. I januari 1895 öppnades akvarieutställningen med 35 arter reptiler fiskar och kräftdjur i Sagaliden med djurvårdare Nordenfelt som ansvarig skötare. av Ingvar Svanberg
Redan när Skansen öppnade 1891 fanns det djur på det egna området; renar, lapphundar, höns, gäss och ankor tillsammans med två getter utgjorde djurbeståndet det första året. Under kommande åren införskaffades flera djurarter, en hel del exotiska som valross, näsbjörn och axishjort.
Efter att Skansen år 1901 köpt in det nedre området som tidigare tillhörde Stockholms Tivoli och sträckte sig från nuvarande huvudingången till Galejan och Sollidsporten, tillfördes fler arter från Tivolits menageri som brunbjörnhonan Maja med ursprung från Värmland och isbjörnshannen Prinsen från Nordpolen.Djurhistorier från Skansen, av Thorgny Wallbeck-Hallgren, bokförlaget Svithiods, Stockholm, 1903.
Samma år, 1901, blev Alarik Behm biträdande föreståndare för Skansen, och Behm var sedan chef för Skansens naturhistoriska avdelning 1907-1937. 1937 blev Carl Fries avdelningschef, och han efterträddes 1953 av Kai Curry-Lindahl, som blev den siste chefen för Skansens naturhistoriska avdelning, vilken vid hans frånträde bytte namn.
Skansens zoologiska avdelning
I samband att zoologen Pelle Palm 1975 efterträdde Kai Curry-Lindahl som djurchef på Skansen, ändrades djuravdelningens namn från Skansens naturhistoriska avdelning till Skansens zoologiska avdelning.
Skansen räknades som djurpark från 1924 då Grillska donationen och Knut och Alice Wallenbergs fond tillförde det nödvändiga kapitalet som krävdes för att år 1924 kunna bygga det dåvarande aphuset, det s.k. Djurhuset *(numera privatägda Skansen-akvariet nedanför restaurang Solliden), varpå Skansen uppnådde det artantal som då krävdes för att få räknas som djurpark. Det exotiska djurbeståndet innehöll alltifrån babianer, gibbonner och mindre apor, till papegojor, sköldpaddor, och akvariefiskar. Djurhuset blev ett eldorado för generationer av djurintresserade, som med sin närhet till djuren, med ljud och dofter gav ett intryck av att man befann sig i en djungel. Efter att 1:e djurvårdare Sven Rydh pensionerats efterträddes han av Helmut Pinter (1924-2017) vilken ansvarade för skötseln av primaterna på Skansen mellan 1965 och 1984, även i den nya aphuset. Elefanter hade hållits på Tivolit sedan 1860-talet, de hade varit en stor attraktion, och sommaren 1930 lånade Skansen in en elefant från Hagenbecks djurpark, som besökarna fick rida på. Det blev en stor succé, som dessutom gav en bra vinst, och man beslutade att köpa en egen elefant. År 1932 inköptes den asiatiska elefantkon Rani, på Skansen omdöpt till Lunkentuss. 1939 anlände elefanten Bambina från Hagenbecks djurpark, som följdes av Fatima 1950. Strax efter att ett nytt elefanthus byggts anlände Nika 1960, Noi kom 1967 och Skansens sista elefant Shiva kom 1984, men innan dess hade Lunkentuss dött 1941, Bambina dött 1967, Fatima sålts 1972, och Noi sålts 1981. . 1:e elefantskötare Sven Borg (1907-1998) ansvarade för skötseln av elefanterna på Skansen mellan 1932 och 1976, DN gratulerar: Dans med elefanter, Dagens Nyheter 1 september 1997 och under hans ledning red hundratusentals barn på Skansens elefanter Lunkentuss och Bambina. Elefantridningen avvecklades 1957.
Från 1960-talet hölls även pingviner och sjölejon på det nedre Galejanområdet, och i synnerhet sjölejonen var med sina konster en populär attraktion vid utfodringarna. Dessutom byggdes ett nytt aphus med två "apberg" utomhus, i ett för den tiden elegant betongkomplex utformat av Stockholms stadsarkitekt Holger Blom. Dit flyttades under 60-talet schimpanser och gibboner, och det gamla djurhuset hyrdes ut till Jonas Wahlström, som tillsammans med konservatorn Birger Westblom startade upp ett ormterrarium, senare Skansen-Akvariet. Numer ingår även det "nya" aphuset i Skansen-Akvariet.
Sjölejonen såldes i början av 1980-talet och pingvinerna i slutet av decenniet, och där hölls sedan en tid flamingos.
Elefanthuset på Skansen ansågs med tiden för litet eftersom Lantbruksstyrelsen och senare Jordbruksverket krävde större och större ytor för djurparksdjur. Sedan 1980-talet hölls elefanterna på dispens för fallerande 14 kvadratmeter eftersom ytorna inte motsvarade kraven på 100 kvadratmeter, och Skansen måste bygga ett nytt hus och utomhushägn för få att fortsätta att hålla elefanter. 1:e elefantskötare Dan Köhl ansvarade för skötseln av elefanterna på Skansen mellan 1986 och 1992, och blev den siste med denna tjänst. Efter segslitna konflikter beslutade Skansens styrelse 1992 att elefanthållningen på Skansen skulle avvecklas, och de sista två av Skansens elefanter, Nika och Shiva, skänktes till en djurpark i England. Det gamla elefanthuset har sedan dess varit hem åt Colobus-apor.
Numera finns främst nordiska vilda djur och svenska lantraser av flera slag på Skansen. På det nedre området finns fortfarande ett fåtal exotiska djurarter kvar som colobusapa, mosambiksiska och astrilder. Skansens björnberg som ursprungligen uppfördes på 1930-talet återinvigdes efter om- och utbyggnad 1998 och håller idag endast brunbjörn. Vidare finns de större svenska rovdjuren som lodjur och järv. Även älg, vildsvin och utter kan ses på Skansen.
En stor voljär där lappuggla finns ligger intill björnberget, där publiken kan gå in i och se ugglorna utan nät emellan. Berguv har länge funnits på Skansen och över 50 ungar har släppts ut i naturen, de senare åren i samarbete med Skärgårdsstiftelsen. År 2016 invigdes en ny voljär där Vitryggig Hackspett skulle hållas. Syftet var att i samarbete med Svenska Naturskyddsföreningen föda upp ungar för att sätta ut i naturen samt informera allmänheten om arten och varför den är allvarligt utrotningshotad i Sverige. Projektet misslyckades och numera bor Skansens berguvar i hackspettarnas voljär. Skansen samarbetar med Svenska Fjällrävsprojektet (Stockholms universitet) för att bidra till fjällrävens bevarande. Skansen stöttar projektet genom att bidra med medel för fortsatt forskning och stödutfodring, med personal för samordning av fältarbeten samt genom att hålla en genetisk sund reservpopulation i djurparken och genom att visa fjällräv i parken och lära besökare om arten och dess behov av stöd.
Den 22 november 2022 rymde Skansens två lappugglor, Percy och Barr. Ugglorna flög ut ur sin inhägnad och försvann efter att taket till hägnet brast av snötryck. Barr som var den äldre av de två ugglorna och far till Percy lämnade inte Skansen. Han kunde därför lockas tillbaka med hjälp av intränade signalljud och fångas samma dag. Percy kunde fångas några dagar senare efter att han observerades på Lidingö i Stockholm.
Skansen är medlem i Svenska Djurparksföreningen och den europeiska djurparksföreningen EAZA, samt den globala djurparksorganisationen WAZA och den globala miljö- och bevarandeorganisationen IUCN.