Guy Francis de Moncy Burgess, född 16 april 1911 i Devonport i Plymouth i Devon, död 30 augusti 1963 i Moskva, var en brittisk spion och dubbelagent. Han arbetade för Sovjetunionen och tillhörde spionringen Cambridge Four som verkade från mitten av 1930-talet fram till de tidiga åren av det kalla kriget. Hans avhopp till Sovjetunionen 1951, tillsammans med spionen Donald Maclean, ledde till ett allvarligt brott i det anglo-amerikanska underrättelsesamarbetet och orsakade långvariga störningar och demoralisering i Storbritanniens utrikes- och diplomattjänster.
Burgess föddes i en övre medelklassfamilj och utbildades vid Eton College, Royal Naval College, Dartmouth och Trinity College, Cambridge. Han var en flitig nätverkare, men i Cambridge tog han till sig vänsterpolitiken och gick med i det brittiska kommunistpartiet. Burgess rekryterades av den sovjetiska underrättelsetjänsten 1935 på rekommendation av den framtida dubbelagenten Harold "Kim" Philby. Efter att ha lämnat Cambridge arbetade Burgess för BBC som producent, med ett kort avbrott för en kort period som heltidsanställd MI6-underrättelseofficer, innan han anslöt sig till i utrikesdepartementet 1944.
På utrikesdepartementet fungerade Burgess som en konfidentiell sekreterare till Hector McNeil, ställföreträdare för utrikesminister Ernest Bevin. Denna post gav Burgess tillgång till hemlig information om alla aspekter av Storbritanniens utrikespolitik under den kritiska perioden efter 1945, och det uppskattas att han vidarebefordrade tusentals dokument till sina sovjetiska kontrollanter. Burgess skickades 1947 till Washington, D.C. i USA, där han arbetade som andresekreterare vid Storbritanniens ambassad. Under sin tjänstgöring där lämnade han ut hemligstämplade dokument till KGB. År 1950 utnämndes han till andre sekreterare vid den brittiska ambassaden i Washington, en post från vilken han skickades hem efter upprepade oegentligheter. Även om Burgess i detta skede inte var misstänkt, följde han ändå med spionkollegan Donald Maclean när den senare, på väg att avslöjas, flydde till Moskva i maj 1951.
Burgess vistelseort var okänd i väst fram till 1956, då han framträdde tillsammans med Maclean vid en kort presskonferens i Moskva och hävdade att hans motiv hade varit att förbättra relationerna mellan Sovjetunionen och väst. Han lämnade aldrig Sovjetunionen. Han besöktes ofta av vänner och journalister från Storbritannien, av vilka de flesta rapporterade om en ensam och tom tillvaro. Han förblev obotfärdig till slutet av sitt liv och förkastade tanken på att hans tidigare handlingar utgjorde förräderi. Han var väl försörjd materiellt, men som ett resultat av hans livsstil försämrades hans hälsa och han dog 1963. Experter har funnit det svårt att bedöma omfattningen av de skador som orsakats av Burgess spionverksamhet, men anser att den störning i de anglo-amerikanska relationerna som orsakades av hans avhopp kanske var av större värde för Sovjetunionen än någon underrättelseinformation han tillhandahöll. Burgess liv har ofta fiktionaliserats och dramatiserats i produktioner för film och scen, särskilt i Julian Mitchells pjäs Another Country från 1981 och filmatiseringen från 1984, Ett annat land.
Burgess var ansvarig för att avslöja för Sovjet existensen av Information Research Department (IRD), en hemlig gren av utrikesdepartementet som sysslade med kalla kriget och prokolonial propaganda, för vilken Burgess arbetade tills han snabbt avsattes efter att ha anklagats för att komma till arbetet berusad. Han är den minst kände i den brittiska spionkvartetten Guy Burgess - Donald Maclean - Anthony Blunt - Kim Philby, kända som "the Cambridge Four". Han hade, liksom de tre andra, tillhört en grupp vänstersocialistiska studenter i Cambridge. För att dölja sin politiska uppfattning, gick han 1934 med i en pro-nazistisk förening som kallade sig Anglo-German Fellowship. Som person var han känd för att vara excentrisk och charmig, en briljant konversatör som var öppet homosexuell och drack flitigt.
Biografi Familjebakgrund Familjen Burgess engelska rötter kan spåras till hugenotten Abraham de Bourgeous de Chantilly, som 1592 kom till Storbritannien som flykting undan religiösa förföljelser i Frankrike. Familjen bosatte sig i Kent och blev förmögen, främst som bankirer. Senare generationer skapade en militär tradition. Burgess farfar Henry Miles Burgess var officer i Royal Artillery vars huvudsakliga tjänstgöring var i Mellanöstern. Hans yngste son Malcolm Kingsford de Moncy Burgess föddes i Aden 1881, det tredje förnamnet syftar på hans hugenotthärkomst. Han hade en i oansenlig karriär i Royal Navy, men nådde så småningom graden Lieutenant Commander. År 1907 gifte han sig med Evelyn Gillman, som var dotter till en förmögen bankir i Portsmouth. Paret bosatte sig i örlogsstaden Devonport där deras äldste son föddes 1911 och fick namnet Guy Francis de Moncy. En andra son Nigel föddes två år senare.
Barndom och skolgång
Gillmans förmögenhet garanterade ett bekvämt hem för den unga familjen. Guys tidigaste skolgång var förmodligen med en guvernant tills han vid nio års ålder började som internatelev på Lockers Park, en exklusiv förberedande skola nära Hemel Hempstead i Hertfordshire. Han gjorde bra ifrån sig där. Hans betyg var genomgående bra och han spelade för skolans fotbollslag. Efter att ha avslutat Lockers läroplan ett år för tidigt var han för ung för att omedelbart fortsätta till Royal Naval College i Dartmouth. Från och med januari 1924 tillbringade han istället ett år på Eton College, en kommunal skola för pojkar i Eton, Berkshire.
Efter att fadern gått i pension från flottan flyttade familjen till West Meon i Hampshire. Här dog han plötsligt den 15 september 1924 av en hjärtattack. Trots denna traumatiska händelse fortsatte Guys utbildning som planerat, och i januari 1925 började han på Dartmouth. Här mötte han sträng disciplin och insisterande på ordning och konformitet, framtvingad genom frekvent användning av kroppsstraff även för mindre överträdelser. I denna miljö trivdes Guy både akademiskt och inom idrotten. Han betecknades av universitetsmyndigheterna som "utmärkt officersmaterial", men en ögonundersökning 1927 avslöjade en brist som uteslöt en karriär inom flottans verkställande gren. Burgess hade inget intresse av de tillgängliga alternativen – ingenjörs- eller lönemästargrenarna – och i juli 1927 lämnade han Dartmouth och återvände till Eton.
Burgess andra period på Eton, mellan 1927 och 1930, var till stor del givande och framgångsrik, både akademiskt och socialt. Även om han misslyckades med att bli invald i den elit som kallades "Pop", började han utveckla ett nätverk av kontakter som skulle visa sig vara användbara senare i livet. På Eton var sexuella relationer mellan pojkar vanliga, och även om Burgess skulle hävda att han utforskade sin homosexualitet på Eton, kunde hans samtida inte minnas några bevis för detta. I allmänhet var Burgess ihågkommen som underhållande flamboyant och något av en udda person med sina påstådda sociala och politiska åsikter på vänsterkanten. I januari 1930 vann han ett stipendium i historia vid Trinity College, Cambridge, och avslutade sin skolkarriär med ytterligare priser i historia och teckning. Under hela sitt liv behöll han fina minnen av Eton. Enligt hans levnadstecknare Stewart Purvis och Jeff Hulbert "visade han aldrig någon förlägenhet över att han hade utbildats i en citadell av utbildningsprivilegier".
Cambridge Student Burgess anlände till Cambridge i oktober 1930 och engagerade sig snabbt i många aspekter av studentlivet. Han var inte allmänt omtyckt. En samtida beskrev honom som "en inbilsk och opålitlig skit", medan andra tyckte att han var underhållande och gott sällskap. Efter en termin valdes han in i Trinity Historical Society, vars medlemmar bestod av de mest begåvade av Trinity Colleges studenter och doktorander. Här träffade han Harold "Kim" Philby och Jim Lees, den senare en före detta gruvarbetare som studerade under ett fackligt stipendium, vars arbetarklassperspektiv Burgess fann stimulerande. I juni 1931 designade Burgess scenografin för en studentuppsättning av George Bernard Shaws pjäs Captain Brassbound's Conversion, med Michael Redgrave i huvudrollen. Redgrave ansåg att Burgess var "en av de starkast lysande stjärnorna på universitetsscenen, med ett rykte om sig att kunna vända sig till vad som helst".
Burgess gjorde vid den här tiden inga försök att dölja sin homosexualitet. År 1931 träffade han Anthony Blunt, som var fyra år äldre än han själv och var doktorand från Trinity College. De två delade konstnärliga intressen och blev vänner, möjligen älskare. Blunt var medlem av det intellektuella sällskap som var känt som "Apostlarna", till vilket han 1932 säkrade Burgess val. Detta gav Burgess ett kraftigt utökat utbud av nätverksmöjligheter. Medlemskapet i apostlarna var till synes livslångt, så vid de regelbundna mötena träffade han många av den tidens ledande intellektuella, såsom G. M. Trevelyan, universitetets Regius-professor i historia; författaren E.M. Forster; och ekonomen John Maynard Keynes.
I början av 1930-talet var det allmänna politiska klimatet instabilt och hotfullt. I Storbritannien pekade finanskrisen 1931 på kapitalismens misslyckande, medan nazismens framväxt i Tyskland var en källa till ökande oro. Sådana händelser radikaliserade opinionen i Cambridge och på andra håll. Enligt Burgess studiekamrat James Klugmann "tycktes livet demonstrera det kapitalistiska systemets totala bankrutt och skrek högt efter något slags snabbt, rationellt och enkelt alternativ". Burgess intresse för marxismen, som initierades av vänner som Lees, fördjupades efter att han hört ekonomen Maurice Dobb, en stipendiat vid Pembroke College, tala inför Trinity Historical Society om frågan om "Kommunism: en politisk och historisk teori". En annan influens var studiekamraten David Guest, som var en ledstjärna i Cambridge University Socialist Society (CUSS), inom vilket han bildade universitetets första aktiva kommunistiska cell. Under Guests inflytande började Burgess studera verk av Marx och Lenin.
År 1932 fick Burgess första klassens utmärkelser i del I av Tripos-historia och förväntades ta examen med liknande utmärkelser i del II året därpå. Den politiska aktiviteten distraherade honom dock och vid tiden för hans slutprov 1933 var han ganska oförberedd. Under examensproven blev han sjuk och kunde inte slutföra sina skrivningar. Detta kan ha varit en följd av att han hetsläste för sent eller att han tog amfetamin. Examinatorerna tilldelade honom en aegrotat, en oklassificerad examen som tilldelades studenter som ansågs värdiga att ta examen men som på grund av sjukdom hindrades från att slutföra sina examina.
Doktorand
Trots sitt nedslående examensresultat återvände Burgess till Cambridge i oktober 1933 som doktorand och lärarassistent. Hans valda forskningsområde var "Borgerliga revolutionen i 1600-talets England", men en stor del av hans tid ägnades åt politisk aktivism. Samma vinter gick han formellt med i det brittiska kommunistpartiet och blev medlem av dess cell inom CUSS. Den 11 november 1933 deltog han i en massdemonstration mot den militarism som uppfattades som militarismen i firandet av stadens vapenstilleståndsdag. Demonstranternas mål, att lägga ned en krans med ett pacifistiskt budskap vid krigsmonumentet i Cambridge, uppnåddes, trots attacker och motdemonstrationer som inkluderade vad historikern Martin Garrett beskriver som "en skur av pro-krigsägg och tomater". Vid sidan av Burgess fanns Donald Maclean, en språkstudent från Trinity Hall och aktiv CUSS-medlem. I februari 1934 välkomnade Burgess, Maclean och andra medlemmar av CUSS Tyneside- och Teesside-kontingenterna från den månadens National Hunger March, när de passerade genom Cambridge på väg till London.