Alexandra av Danmark, Alexandra Carolina Marie Charlotte Louise Julia, född 1 december 1844 i Köpenhamn, död 20 november 1925 på Sandringham House i Norfolk, var gift med Edvard VII av Storbritannien 1863–1910 och var som dennes hustru brittisk drottning och indisk kejsarinna 1901–1910. Hon var dotter till Kristian IX av Danmark och Louise av Hessen-Kassel.
Alexandra var kronprinsessa längre än någon annan före henne och åtnjöt stor popularitet i Storbritannien, där hon bland annat blev en modeikon. Trots försök att påverka politiken till förmån för det danska och grekiska kungahuset, begränsade sig hennes inflytande till okontroversiella välgörenhets- och representationsuppgifter.
Uppväxt
Alexandra fick en enkel uppväxt med familjen i Det Gule Palæ i Köpenhamn. Hon sydde sina egna kläder och passade upp vid bordet. Under hennes barndom ska Hans Christian Andersen ibland ha läst godnattsagor för henne och hennes syskon. Hennes far blev 1852 Danmarks tronföljare, men familjen umgicks inte vid hovet hos Fredrik VII av Danmark, och hade dålig ekonomi. Hon tog lektioner i simning hos pionjären för simning för kvinnor, Nancy Edberg.
Prinsessa av Wales Giftermål Alexandra utvaldes som brud åt Edvard, den dåvarande prinsen av Wales, av det brittiska kungahuset efter att flera tyska prinsessor valts bort, vilket kvarlämnade henne som "den enda kvar att välja".Battiscombe, Georgina (1969). Queen Alexandra. London: Constable
Kriterierna var att Edvards brud skulle vara en protestantisk prinsessa, vilket begränsade valet till Tyskland, Danmark och Sverige. Den svenska prinsessan, Lovisa av Sverige, avfärdades direkt som alltför ung. De just då tillgängliga tyska prinsessorna avfärdades en efter en. Det ansågs nödvändigt att Edvards brud skulle vara vacker, och Alexandra ansågs i det fallet vara överlägsen.Battiscombe, Georgina (1969). Queen Alexandra. London: Constable Drottning Viktoria ogillade valet av en dansk prinsessa eftersom Danmark var fiende till Tyskland (Preussen) där hennes egen dotter var kronprinsessa.Battiscombe, Georgina (1969). Queen Alexandra. London: Constable
Så småningom kom drottning Viktoria, Walburga Paget och Viktoria fram till att Alexandra var det enda val som ansågs kunna väcka entusiasm hos Edvard. Man kom fram till att välja henne på villkor att Alexandra skulle hålla sig utanför alla former av politisk verksamhet, vilket skulle neutralisera problemen mellan Danmark och Preussen.
Den 24 september 1861 presenterades hon för Edvard av den tyska kronprinsessan Viktoria i Speyer. Ett andra möte arrangerades mellan Alexandra och Edvard några månader senare. Denna gång presenterades hon också för drottning Viktoria. Frieriet framfördes 9 september 1862 i Belgien.
Vid hennes ankomst till Gravesend i Kent den 7 mars 1863, komponerade Arthur Sullivan musik och hovpoeten Alfred Tennyson ett poem till henne. Tre dagar senare gifte hon sig med prinsen av Wales i St. George's Chapel vid Windsor Castle. Bröllopet kritiserades eftersom relativt det, för att vara ett kunglig bröllop, var en privat och icke offentlig vigsel, och få personer blev inbjudna eller hade möjlighet att se det. På grund av sorgeperioden efter prins Albert var det också på många sätt dämpat – bland annat fick de kvinnliga gästerna endast bära grå, lila eller malvafärgade kläder. Smekmånaden tillbringades sedan på Isle of Wight.
Privatliv
Paret bodde på Marlborough House i London och på sin lantegendom Sandringham House. Äktenskapet anses av historiker ha varit relativt lyckligt. Paret delade intressen och visade ofta en enad front mot den övriga kungafamiljen i olika frågor; det är också känt att Edvard, även om han ofta var otrogen, i andra avseenden var lojal mot Alexandra: tog hennes sida under konflikter och inte tillät kritik mot henne. Alexandra å sin sida stod på samma sätt på Edvards sida i den rad av skandaler han blev inblandad i under sin långa tid som tronföljare. Edvard kritiserades efter hand för att försumma henne, särskilt på grund av hans likgiltighet för henne under hennes allvarliga sjukdom (reumatisk feber) år 1867, och de levde periodvis ganska skilda liv – hans sjukdom 1871 (tyfoid) innebar en viss försoning. De semestrade vanligen på skilda håll; han vanligen i Tyskland eller Frankrike, medan hon besökte familjen i Danmark.
Edvard led av rastlöshet och ett behov av ständig underhållning, och han var notoriskt otrogen och ägnade sig med tiden alltmer åt andra; han hade förhållanden med bland andra Susan Vane-Tempest (1864-1871), skådespelaren Hortense Schneider (1869), Patsy Cornwallis-West (1870-1872), skådespelaren Lillie Langtry (1877-1881), grevinnan Daisy Greville (1886-1898), företagaren Rosa Lewis (1890-talet), välgörenhetsaktivisten Agnes Keyser (1898-1910) och societetsdamen Alice Keppel (1898-1910). Han noterades under sitt besök på Parisutställningen 1867 ha träffat demimonder (lyxkurtisaner), och besökte regelbundet bordellen Le Chabanais i Paris, vilket noterades av polisen.De Vries, S. (2014). Royal Mistresses of the House of Hanover-Windsor: Secrets, Scandals and Betrayals. USA: Port Campbell.
Vanligen ignorerade Alexandra Edvards otrohet. Hon ska ha betett sig tillmötesgående mot Lily Langtry i sällskapslivet men ogillat Daisy Greville som person.Battiscombe, Georgina (1969). Queen Alexandra. London: Constable. 184 Det finns inga tecken på att Alexandra å sin sida hade några andra sexuella förhållanden. Däremot hade hon ett romantiskt förhållande som inte ansågs vara sexuellt. Från i alla fall 1868 och framåt hade paret Oliver Montagu, yngre son till Lord Sandwich, anställd som "extra equerry". Det var allmänt känt att Montagu var förälskad i Alexandra, som å sin sida dansade den första dansen på baler med honom och ständigt umgicks med honom, men detta förhållande var accepterat av både Edvard, drottning Viktoria och av societeten, därför att det sades vara en platonisk romantisk vänskap, en typ av förhållande som accepterades i den viktorianska kulturen eftersom den inte var fysisk, även om den i övrigt innehöll romantiska känslor.Battiscombe, Georgina (1969). Queen Alexandra. London: Constable. 99 Oliver Montagu och Alexandra var båda djupt religiösa, något som tycks ha övertygat omgivningen om att de inte omsatte känslorna i fysiskt umgänge, och sades ofta diskutera religion med varanda. Oliver Montagu skrev i ett privat brev till sin far, medan Edvards otrohet med Lily Langtry pågick öppet: "Outwardly he is a noisy crowing brute but if everyone knew what his inward feelings are and what he had to go through inwardly they would not envy him his existence. I known not nor have I read of anyone put into the unfortunate position I have been and and yet, thank God, to have got through the worst without much damage to others".Battiscombe, Georgina (1969). Queen Alexandra. London: Constable. 138
1868 blev Edvard indragen i en av tidens större skandaler, då han kallades att vittna i Harriet Mordaunts skilsmässorättegång, där han angavs som en av de män med vilka Harriet Mordaunt hade bedragit sin man med. Harriet Mordaunt anklagades av sin make för att vara sinnessjuk, eftersom en kvinna i enlighet med viktoriansk sexualmoral ansågs vara psykiskt sjuk om hon frivilligt hade sexuellt umgänge med flera olika män för nöjes skull. Edvard vittnade till Harriets förmån och nekade till att ha varit hennes älskare, men det hela blev ändå en skandal som svärtade Edvards namn och gav allmänhetens sympati till Alexandra; efter Mordauntskandalen betraktades Edvard allmänt som en otrogen äkta make.Battiscombe, Georgina (1969). Queen Alexandra. London: Constable. 109
1876 blev paret inblandad i en omtalad skandal. Alexandra blev kontaktad av lord Randolph Churchill, som hotade henne med att om hon inte fick Edvard att övertala sin vän, lord Aylesford, att avstå från att skilja sig från Churchills syster, som varit otrogen, skulle Edvard bli indragen som vittne i skilsmässodomstolen, vilket under denna tid ansågs skandalöst. Alexandra kontaktade då drottningen som talade med Edvard, vilket ledde till en brytning med Randolph Churchill.
Relationen mellan Alexandra och drottning Viktoria var komplicerad. En fråga var deras motsatta syn på Tyskland, som Alexandra var kritisk till och Viktoria favoriserade. Både Alexandra och Edvard kände sig besvärade av Viktorias ständiga förhållningsorder om hur de skulle leva sina liv och uppfostra sina barn. Alexandra undvek alltid en öppen konflikt med Viktoria och vinnlade sig om att alltid behandla henne charmerande när de umgicks, men det noteras att Alexandra i slutändan oftast lyckades få sin vilja fram. Ett exempel var Alexandras ovilja att låta Viktoria var närvarande vid hennes barnsängar. För att förhindra Viktorias närvaro vid barnens födslar ändrade Alexandra datum för sina graviditeter, för att efter förlossningen kunna säga att barnet föddes för tidigt. Efter födseln av det tredje barnet 1867 drabbades hon av reumatisk feber, och som en följd av detta blev hon halt.
Enligt kvarlämnad brevväxling hade hon en nära och ömsesidig relation till sina barn, som kallade henne "Motherdear". Alexandra beskrivs som en engagerad förälder, som var lyckligast i barnkammaren. Hennes uppfostran kritiserades av drottning Viktoria, som ansåg att Edvard och Alexandra tillät sina barn att växa upp utan någon disciplin i ett informellt hushåll: deras uppväxt beskrivs som kärleksfull men "ohämmad", och de tilläts till exempel vara uppe sent och umgås med föräldrarnas vuxna gäster under fest. Då äldste sonen dog 1892 behölls hans rum som han lämnat det. Hon hade en särskilt nära relation till sin son George, och deras efterlämnade brev illustrerar en relation där han behandlades, och accepterade att behandlas, som ett barn även som vuxen. Hon accepterade att hennes söner måste gifta sig eftersom de var tronarvingar, men motsatte sig att döttrarna skulle gifta sig då hon ville behålla dem som sällskap, och lyckades ifråga om sin dotter Victoria.Battiscombe, Georgina (1969). Queen Alexandra. London: Constable. s.199-200 Då hennes son George gifte sig, bosatte han sig med sin familj i York Cottage på Sandringham; relationen till svärdottern beskrivs dock som nära, då hennes svärdotter Mary av Teck var van vid en mor med liknande personlighet. Hennes relation till sin födelsefamilj förblev också nära, och hon besökte dem ofta i Danmark och Grekland. Då hennes svåger Alexander III av Ryssland dog 1894 besökte hon sin syster änketsaritsan Maria under sorgetiden, och tog emot Maria i Storbritannien 1876 och 1907.
Offentlig roll |miniatyr|Prinsessan Alexandra av Danmark 1862. |miniatyr|Prinsessan Alexandra av Wales 1889. Alexandra utförde mycket representationsarbete. Eftersom Viktoria hade isolerat sig från offentligheten på grund av sorgen över sin makes död, fick Alexandra direkt efter sitt giftermål utföra mycket representation. Hon öppnade basarer, närvarade vid konserter, besökte sjukhus och närvarade vid hovpresentationer i drottning Viktorias ställe. Hon besökte särskilt ofta London Hospital, där hon också mötte Joseph Merrick, känd som "elefantmannen". Genom sin synlighet blev hon snabbt en populär offentlig figur. Endast vid ett tillfälle noterades en fientlighet; då hon 1885 besökte irländska Cork, vilken då var full av medlemmar av självständighetsrörelsen.