Detta är en lista över politiska partier i Sverige. Den inkluderar både nu existerande partier samt historiska partier sedan 1700-talet, och både partier inom rikspolitiken och sådana som endast verkar regionalt eller lokalt. Mer information om Sveriges politik står att läsa i artikeln politik i Sverige.
Riksdagspartier Efter valet 2026, finns det åtta politiska partier med mandat i Sveriges riksdag. Alla av dem har också mandat i kommuner och regioner. Partierna har mellan 10 000 (L) och 80 000 (S) partimedlemmar.
MandatPartinamn Förk. Grundat Partiledare Position Ideologi Riksdag<ref name="Mandatfördelning2026"> Regioner Kommuner Europaparlamentet Socialdemokraterna S 1889 Magdalena Andersson center-vänster socialdemokratidemokratisk socialism Moderaterna M 1904 Ulf Kristersson center-höger liberalkonservatismmarknadsliberalism Sverigedemokraterna SD 1988 Jimmie Åkesson höger nationalkonservatismhögerpopulism Vänsterpartiet V 1917 Nooshi Dadgostar vänster socialismanti-rasism Centerpartiet C 1913 Elisabeth Thand Ringqvist center Nordisk agrarianismsocialliberalism Kristdemokraterna KD 1964 Ebba Busch center-höger kristdemokratisocialkonservatism Miljöpartiet MP 1981 Daniel Helldén Amanda Lind center-vänster grön ideologifeminism Liberalerna L 1934 Simona Mohamsson center-höger liberalismsocialliberalism
Övriga rikspartier Förutom de åtta riksdagspartierna, finns det ytterligare 26 partier som hos Valmyndigheten har registrerade partibeteckningar för val till riksdagen (2026). Detta kräver en insamling av signaturer från 1 500 röstberättigade personer. Genom registrering är partinamnet skyddat. Det ger också partiet möjlighet att låsa sina kandidatlistor så att väljarna bara kan rösta på personer som partiet själv har utsett. Registrerad partibeteckning för riksdagsval gäller även för alla regionala och kommunala val i hela landet samt val till Europaparlamentet, så för ett parti som ställer upp i flera kommunalval kan det vara smidigare med en registrering för riksdagsval än flera registreringar för olika kommunalval. Partinamn Förk. Grundat Partiledare Ideologi Röster 2022(riksdagsvalet) Partiet Nyans PNy 2019 Mikail Yüksel Identitetspolitik 28 352 Alternativ för Sverige AfS 2018 Gustav Kasselstrand NationalismHögerpopulism 16 646 Medborgerlig samling MED 2014 Daniel Sonesson Liberalkonservatism 12 882 Piratpartiet PP 2006 Mikael Enmalm Piratideologi 9 135 MoD – Mänskliga rättigheter och Demokrati MoD 2021 Andreas Sidkvist NärdemokratiMänskliga rättigheter 6 077 Kristna värdepartiet KrVP 2014 Mats Selander VärdekonservatismAbortmotstånd 5 983 Knapptryckarna Kn 2021 Ulf Bejerstrand Direktdemokrati 5 493 Landsbygdspartiet oberoende LPo 2010 Benneth Thyr DecentraliseringNordisk agrarianism 2 215 Direktdemokraterna DD 2013 ingen Direktdemokrati 1 755 Klimatalliansen KA 2021 Gudrun SchymanKlimatalliansen, Styrelsen Klimatpolitik 1 702 Enhet ENH 1990 Vide GeigerGunilla Wigertz HolismPacifism 1 234 Nordiska motståndsrörelsen NMR 1997 Fredrik Vejdeland NynazismNationalsocialism 847 Partiet Vändpunkt PV 2019 Gunnar BrundinPaula Dahlberg Ekologism 419 Klassiskt liberala partiet KLP 2004 Magnus Jönsson Klassisk liberalismLibertarianism 344 Skånepartiet SKÅ 1979 Carl P. Herslow Separatism 206 Trygghetspartiet TRP 2016 Erling Hansen Pensionärsparti 66 Ambition Sverige – 2025 Elsa Widding Högerpopulism .. Djurens parti DjuP 2014 Simon Knutsson Djurrätt .. Enad Röst ER 2026 kollektiv SocialismFeminism .. Framtidens Vänster FV 2025 Daniel RiazatLorena Delgado Varas Socialism .. Kommunistiska partiet K 1970 Povel Johansson KommunismMarxism-leninism .. Sjöbopartiet SJP 1991 Johan Söderlin HögerpopulismNationalkonservatism .. Socialistiskt Alternativ SAV 1973 kollektiv SocialismMarxism .. Solidaritetspartiet (ej aktivt) SPI 2021 Göran Dandelo Pensionärsparti .. Vägvalet (nedlagt)P4 Göteborg, Vägvalet lägger ner, 11 oktober 2018 VägV 2010 Claes Westberg Enfrågeparti .. Örebropartiet ÖrP 2014 Markus Allard PopulismLokalism .. Genom en gratis anmälan, kan ett parti ställa upp i riksdagsval och EU-val utan att registrera sin partibeteckning. I riksdagsvalet 2022 deltog exempelvis även Feministiskt initiativ (3 157 röster), Sveriges kommunistiska parti (1 181), Socialisterna - Välfärdspartiet (892), Basinkomstpartiet (374), Sverige ut ur EU/Frihetliga Rättvisepartiet (174), Förenade Demokratiska Partiet (157), Stram Kurs Sverige (156) och Kalle ankapartiet (144). Inför EU-valet 2024 anmälde sig även exempelvis Folklistan.
Riksdagspartiers finansiering De åtta riksdagspartierna finansierat primärt genom statligt partistöd som utgör omkring 70 % av intäkterna. Endast två partier har större finansiering från annat håll: Centerpartiet får 60 % genom övrig verksamhet (som utgörs av inkomster från partiets kapitalförvaltningsbolag Randello Invest). Socialdemokraterna får 45 % genom försäljning och lotterier.
Historiska rikspartier Ståndsriksdagen under Vasatiden och Karolinska tiden (1527–1718) Som första riksdag vid vilket samtliga fyra ständer (adel, präster, borgare, och bönder) var representerade på utmärker sig Västerås riksdag 1527. Makten under denna tid låg i allt väsentligt hos konungen, och politiska partigrupperingar saknades. Riksdagarnas representanter representerade enbart sitt stånd.
Ståndsriksdagen under Frihetstiden (1719–1772) Genom 1719 års regeringsform och 1723 års riksdagsordning fick ständernas representanter utökad makt, och ett första svenskt partisystem – hattar och mössor – etablerades. Holsteinska partiet (1719–1727) Hattpartiet (1730-talet till 1772) Mösspartiet (1730-talet till 1772) Hovpartiet (1751–1772)
Den sena ståndsriksdagen (1773–1866) Frihetstiden avslutades genom Gustav III:s statskupp och 1772 års regeringsform, vilken återförde makten till kungen, och bidrog till att partisystemet dog ut. I och med 1809 års regeringsform och 1810 års riksdagsordning gavs dock riksdagen mer makt igen. "Partierna" under denna tid saknade formella ramar, och var löst sammansatta grupperingar av riksdagsledamöter med gemensamma intressen och mål - följaktligen är också tidsangivelserna ungefärliga. Gustavianska partiet (1770-talet till 1810-talet) Mannerheimska partiet (1780-talet till 1830-talet) Junkerpartiet (1850-talet och 1860-talet)
Tvåkammarriksdagen (1867–1970) I och med 1866 års riksdagsordning ersattes ståndsriksdagen genom representationsreformen med en tvåkammarriksdag, vilket också föranledde att partiväsendet började etableras på allvar i Sverige. Under de första decennierna fortfor dock riksdagspartierna att till stor del utgöras av, med sentida mått mätt, löst sammanfogade grupperingar av ideologiskt likasinnade, redan invalda, riksdagsledamöter. Runt sekelskiftet tog det partisystem som sedan dess kommit att bli rådande form, i och med att riksdagsgrupperna började knytas till riksorganisationer.
När systemet med enmansvalkretsar ersattes av ett proportionellt valsystem 1911 kom partilösa riksdagsledamöter att bli allt mer ovanliga, och andrakammarvalet 1911 var också det första i vilket man i strikt mening röstade på partier: med start i detta val påbjöds att varje valsedel skulle förses med en partibeteckning. Också detta bidrog till att antalet "politiska vildar" marginaliserades kraftigt.
Första kammaren "Majoritetspartiet" Första kammarens konservativa grupp (1867–1872) Ehrenheimska partiet (1873–1887) Första kammarens protektionistiska parti (1888–1909) Det förenade högerpartiet (1910–1911)
"Minoritetspartiet" Första kammarens ministeriella grupp (1867–1872) Skånska partiet (1873–1884) Första kammarens center (1885–1887) Första kammarens minoritetsparti (1888–1904) Första kammarens moderata parti (1905–1911)
Övriga 1800-talsgrupperingar Lantmannapartiets filial (1873–?) Första kammarens vänster (?–1887)
Första kammarens nationella parti (1912–1934, fusion av Första kammarens moderata parti och Det förenade högerpartiet)
Andra kammaren Lantmannapartiet och dess efterföljare Lantmannapartiet (1867–1887) Gamla lantmannapartiet (1888–1895) Nya lantmannapartiet (1888–1895) Lantmannapartiet (1896–1911) De moderata reformvännernas grupp (1903–1905) Nationella framstegspartiet (1906–1911) Lantmanna- och borgarpartiet (1912–1934)
Ministeriella partiet och dess efterföljare Ministeriella partiet (1867–1872) Centern (1873–1882) Center-högern (1883–1886) Nya centern (1883–1886) Andra kammarens frihandelsparti (1887–1888) Andra kammarens center (1889–1894) Borgmästarepartiet (1892–1894) Nya centern (1895–1896)
Liberala partier Nyliberala partiet (1868–1871) Andra kammarens vänster (1886) Andra kammarens liberala klubb (1894) Folkpartiet (1895–1899) Frihandelsvänliga centern (1895–1896) Friesenska diskussionsklubben (1897–1899) Bondeska diskussionsklubben (1897–1899)
Socialistiska partier Sverges socialdemokratiska vänsterparti (1921–1923, gick upp i Socialdemokraterna) Sverges kommunistiska parti (1924–1926, gick upp i Socialdemokraterna) Socialistiska partiet (1929–1943)
Riksdagsgrupper som existerat utan att ha ställt upp i val Frisinnade försvarsvänner (1914, kortlivad utbrytargrupp ur Liberala samlingspartiet. Gruppen återgick dock till moderpartiet innan de hunnit lämna riksorganisationen Frisinnade landsföreningen) Nationella gruppen (1935–1936, bildad av tre avhoppade högermän, som riksdagsgrupp för Sveriges nationella förbund (SNF). SNF ställde upp i valet 1936, men blev utan mandat.)
Enkammarriksdagen (1971–) Genom en ändring i riksdagsordningen fick Sverige 1971 en enkammarriksdag, en ändring som följdes av 1974 års regeringsform, vilken ännu (2026) är gällande, och 1974 års riksdagsordning. Ny demokrati (1991–2000)
Riksdagsgrupp som bildats utan att ha ställt upp i val, och som inte heller senare vunnit riksdagsmandat i val Arbetarpartiet Kommunisterna (APK) (1977–1979, bildad genom att två riksdagsledamöter från Vänsterpartiet kommunisterna deltog i en utbrytning från detta parti. APK och dess efterföljare ställde upp i riksdagsvalet 1979 och i senare val, men har då alltid blivit utan riksdagsmandat.)
1900-talets föregångare till riksdagspartierna De flesta av de ”föregångare” som upptagits här är samma parti som ett nuvarande riksdagsparti. Till exempel är Folkpartiet och Liberalerna är samma parti, fast med olika namn. Vissa tidiga organisationer som Frisinnade landsföreningen är dock föregångare i egentlig mening.
Föregångare till Centerpartiet Bondeförbundet (1913–1957) Riksorganisationen Jordbrukarnas riksförbund och dess riksdagsgrupp Jordbrukarnas fria grupp (1915–1921, gick upp i Bondeförbundet)
Föregångare till Liberalerna Riksorganisationen Frisinnade landsföreningen och dess riksdagsgrupper Liberala samlingspartiet (1900–1924, fusion av riksdagsgrupperna Friesenska diskussionsklubben, Bondeska diskussionsklubben och Folkpartiet) och Frisinnade folkpartiet (1924–1934, efter partisplittringen) Riksorganisationen Sveriges liberala parti och dess riksdagsgrupp Liberala riksdagspartiet (1924–1934) Folkpartiet (1934–1990) Folkpartiet liberalerna (1990–2015)
Föregångare till Kristdemokraterna Kristen demokratisk samling (1964–1987) Kristdemokratiska samhällspartiet (1987–1996)
Föregångare till Moderata samlingspartiet Riksorganisationen Allmänna valmansförbundet och dess riksdagsrupper: Lantmanna- och Borgarepartiet ("andrakammarshögern") och Nationella partiet ("förstakammarshögern"), samt deras föregångare (1904–1938) Högern (1938–1952) Högerpartiet (1952–1969)
Föregångare till Vänsterpartiet Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (1917–1921) Sveriges kommunistiska parti (1921–1967) Vänsterpartiet kommunisterna (1967–1990)
Valsamverkan Medborgerlig samling/Samling 68 (1964–1968 – valteknisk samarbete mellan Folkpartiet, Högerpartiet, och Centerpartiet i bland annat Fyrstadskretsen) Mellanpartierna (1964–1968 – valteknisk samarbete mellan Centerpartiet och Folkpartiet i Kalmar läns och Gotlands läns valkrets)