Assurbanipal (Aššur-bāni-apli, "Assur är skapare av en arvinge"),Nationalencyklopedin online grekernas Sardanapalos, Gamla testamentets Asnapper, egentligen Asonapper, var Assyriens siste store kung åren 668–627 f.Kr., son och efterföljare av Esarhaddon, som genom testamente förordnat honom till kung i Assyrien och den yngre brodern Shamash-shum-ukin till kung i Babylonien.
Hans första stora krigiska bragd var att återerövra Egypten, som under Taharka gjort sig oberoende. På detta första fälttåg mot Egypten mottog han tribut av 22 furstar i Palestina och på Cypern. Bland de förra nämns Manasses i Jerusalem. Assurbanipal hade vid återställandet av det assyriska väldet i Egypten förfarit synnerligen milt mot inhemska furstar. Detta belönades med en ny resning under Taharkas efterföljare Urdamme. Men även detta uppror kuvades, och till Nineve fördes såsom segerbyte bland annat två obelisker. Därefter belägrades Tyrus, "som bodde i havet". På landsidan uppkastades ofantliga jordvallar för att hindra all tillförsel, och sannolikt begagnade sig även assyrierna av fartyg för att blockera hamnen från sjön, ty annars skulle det ha varit omöjligt att svälta ut staden, vilket av allt att döma verkligen lyckades. Baal måste underkasta sig och betala tribut. Gyges (Gugu) i Lydien, som smidde ränker mot honom med Egypten, tuktades grundligt. Även Elam, den gamle arvfienden i öster, besegrades i en avgörande drabbning, som utförligt blivit förhärligad på basrelieferna i Nineve, och Assurbanipal drog fram "över Elams hela land som en mäktig storm".
I ett nytt krig förstördes av Assurbanipal det gamla, ärevördiga Susa, och hela landet härjades. Ofantliga skatter tillika med Elams gudar fördes till Nineve. Att förstöra Elam på detta sätt var ingen vis politik, ty därmed inte blott berövade Assurbanipal sitt rike en god inkomstkälla, utan lämnade vägen öppen till Eufrat- och Tigris-dalen för nya erövrare, meder och perser, som inte länge skulle låta vänta på sig. I Babylonien började hans bror smida ränker för att höja sin egen makt gentemot Assurbanipal samt underhandlade med ett stort antal furstar för att åstadkomma en resning i Ashurbanipals lydstater. Manasse i Jerusalem var sannolikt en av dessa furstar och med honom uttryckligen flera furstar i Palestina och Syrien. Assurbanipal fick emellertid reda på sammansvärjningen och angrep de förbundna, innan upproret hann åvägabringas. Samas-sum-ukin, övergiven av eller avskuren från sina hjälpare, inneslöt sig i Babylon, men kunde dock icke hålla stånd, utan innebrände sannolikt sig själv i sitt palats. Ashurbanipal lät utropa sig själv till kung i Babylonien under namnet Kandalann. Ashurbanipal företog även fälttåg i Arabien för att tukta stammar, som inbrutit i Palestina. Härifrån hemförde han en mängd fångar samt ofantligt rikt byte, så att kameler utdelades som får i Nineve. Arabiska rövarfurstar hölls som hundar, bundna vid sin koja.
De ofantliga rikedomar tillika med den mängd av slavar Assurbanipal hemförde från sina fälttåg satte honom i stånd att utföra vidlyftiga och kostbara byggnadsföretag. Han ombyggde och byggde tempel och palats i Nineve med flera städer. Likaså färdigbyggde han det stora Bel-Marduktemplet i Esagila, i Babylon. Väggarna i palatset lät han pryda med i alabaster huggna basreliefer, vilka förhärligade hans krig, jakter, enskilda liv och så vidare. Synnerligen tacksam är honom eftervärlden för hans efterlämnade bibliotek, det så kallade Ashurbanipals bibliotek, funnet i Nineve.
Bakgrund Assurbanipal var sannolikt Esarhaddons fjärde son och hans äldre bröder var kronprins Sin-nadin-apli samt prinsarna Shamash-shum-ukin och Shamash-metu-uballitNovotny, Jamie; Singletary, Jennifer (2009). "Family Ties: Assurbanipal's Family Revisited". Studia Orientalia Electronica. 106, han hade även en äldre syster vid namn Serua-eterat och flera yngre bröder. År 674 f.Kr. avled Sin-nadin-apli plötsligt och Esarhaddon som själv tvingats strida mot sina bröder för Assyriens tron ville desperat undvika en liknande tronföljd för sina sönerAhmed, Sami Said (2018). Southern Mesopotamia in the time of Ashurbanipal. The Hague: Walter de Gruyter GmbH & Co KG.. Han valde därmed att göra Shamash-shum-ukin till kung av Babylon och Asurbanipal till kung av Assyrien"Ashurbanipal". Encyclopaedia Britannica.. Anledningen till att Shamash-metu-uballit hoppades över tros ha varit på grund av dålig hälsa. Att ge Babylon till en son och Assyrien till en annan var helt nytt i det assyriska imperiet då tidigare assyriska kungar varit kung av både Babylon och AssyrienRadner, Karen (2003). "The Trials of Esarhaddon: The Conspiracy of 670 BC". ISIMU: Revista sobre Oriente Próximo y Egipto en la antigüedad. Universidad Autónoma de Madrid.. Det anses även underligt att Shamash-shum-ukin som var den äldre av bröderna blev kung av Babylon och inte Assyrien som var den mer betydelsefulla positionenZaia, Shana (2019). "My Brother's Keeper: Assurbanipal versus Šamaš-šuma-ukīn". Journal of Ancient Near Eastern History.. Anledningen till detta tros vara att Shamash-shum-ukins mor var Babylonska och att han därmed skulle haft svårt att accepteras som Assyriens kung medan Assurbanipal med en assyrisk mor sannolikt inte skulle ha accepterats av babylonierna. Detta är dock inte fastställt och vad anledningen egentligen var är okänt. Arvet mellan bröderna blev att Shamash-shum-ukin tvingades svära trohet till sin yngre bror men Assurbanipal fick inte lägga sig i Babylons affärer.
Efter att han utnämnts till Assyriens kronprins började Assurbanipal att förbereda sig för sin kommande tid som kung"Who was Ashurbanipal?". The British Museum.. Han observerade sin far under dennes möten och studerade även etikett och militärtaktik. Assurbanipal blev även ansvarig för det Assyriska spionnätverket och han sammanställde underrättelserapporter från riket åt sin far. Hans lärare var generalen Nabu-shar-usur och skribenten Nabu-ahi-eriba och under sina studier utvecklade han ett intresse för litteratur och historia. Han lärde sig skriva och tala både akkadiska och sumeriska och studerade ivrigt både litterära och religiösa verk. Enligt hans egna nedteckningar skall Esarhaddon ha favoriserat honom på grund av hans intelligens och mod.
Då Esarhaddon ofta var sjuk föll stor del av det administrativa arbetet i riket på Assurbanipal och hans bror Shamash-shum-ukin under deras fars sista år på tronen. När Esarhaddon var på kampanj i Egypten var det Assurbanipal som tog över affärerna vid hovet och när Esarhaddon slutligen avled 669 f.Kr. skedde tronövergången till de båda bröderna utan problem.
Välde
Tidigt välde och de egyptiska kampanjerna Efter Esarhaddons död 669 f.Kr. kröntes Assurbanipal till Assyriens kung likt hans far planerat. Hans bror Shamash-shum-ukin kröntes våren efter till Babylons konung och lät då återföra statyn av Marduk till staden då hans farfar Sanherib 20 år tidigare tagit statyn som krigsbyte efter att ha bränt ned Babylon. Shamash-shum-ukins 16 år som Babylons konung verkar ha varit fredliga men det är oklart hur mycket makt han egentligen hade. Trots att han skall ha varit kung över hela Babylonien tyder vissa samtida källor på att guvernörerna i Nippur, Uruk och Ur samt vasallkungarna i Sjölandet (södra Sumer vid persiska viken) ignorerade den babyloniske kungen och istället svor sin trohet direkt till Assurbanipal.
Efter att både han och hans bror blivit kungar vände Assurbanipal sin uppmärksamhet mot EgyptenMark, Joshua J. (2009). "Ashurbanipal". Ancient History Encyclopedia.. Egypten hade erövrats av Esarhaddon som tillfångatagit det egyptiska hovet samt farao Taharkas son och fru. Han hade även placerat lojala guvernörer i riket. Taharka hade dock lyckats fly från Esarhaddons arméerMark, Joshua J. (2014). "Esarhaddon". Ancient History Encyclopedia. och vid 669 f.Kr. hade han återvänt till Egypten och lyckats återta riket. Då erövrandet av Egypten setts som Esarhaddons största bedrift hade han själv varit på väg mot riket med sin armé för att än en gång inta det när han hastigt avled i sviterna av sjukdom. Assurbanipal insåg det hot ett fritt Egypten utgjorde mot Assyrien och han beslutade sig därmed för att fullfölja sin fars kampanj. 667 f.Kr. invaderade Assurbanipal Egypten och han lyckades driva tillbaka den egyptiska armén ända till Thebe som intogs. Taharka undkom dock än en gång och flydde tillbaka till Nubien där han senare avled och efterträddes av farao Tantamanni.
Asurbanipal placerade Egypten under en vasallkung vid namn Necho I och gjorde dennes son Psamtik I till kronprins av Egypten. Psamtik I var för tillfället i Nineve och studerade. När Assurbanipal lämnade Egypten och reste tillbaka till Nineve anfölls riket igen, denna gång av Tantamanni som såg sin chans att återta riket till sin familjs räkning. Vid Memfis mötte han Nechos armé och även om Tantamanni förlorade slaget i sig stupade Necho vilket resulterade i att det egyptiska folket reste sig i uppror mot Assyrien. När Assurbanipal fick reda på att Egypen än en gång gått förlorat samlade han sin armé och han begav sig åter igen mot riket, denna gång med Psamtik I vid sin sida. Tillsammans lyckades de två besegra Tantamannis arméer och Thebe intogs och plundrades en tredje gång av assyrierna på mindre än ett årtionde. Tantamanni flydde tillbaka till Nubien och skulle inte komma att invadera Egypten igen.
665 f.Kr. blev Psamtik I assyrisk vasallkung samt farao av Egypten och under de kommande åren skulle Assurbanipal komma att bli upptagen på annat håll vilket resulterade i att Psamtik I förklarade sig självständigt från Assyrien, denna gång utan att möta repressalier. Assyrierna skulle aldrig inta riket igen.
Första elamitiska kampanjen. 665 f.Kr. utförde kung Urtak av Elam ett överraskningsanfall mot södra Babylonien men han drevs tillbaka av Shamash-shum-ukin och avled strax efter den misslyckade kampanjen. Urtak efterträddes av Teumman som inte var släkt med honom och som genast började rensa ut i det elamitiska hovet. Urtaks tre levande söner lyckades fly till Assyrien där de fick skydd av Assurbanipal trots påtryckningar av Teumman att överlämna demCarter, Elizabeth; Stolper, Matthew W. (1984). Elam: Surveys of Political History and Archaeology. Los Angeles: University of California Press.. Innan han kunde gå i krig mot Elam tvingades han dock hantera en serie uppror i södra Babylonein där hövding Bel-iqisha av Gambulierna gjorde uppror efter att han anklagats för att ha stöttat Elam under deras invasion. Inte mycket är känt gällande upproret men ett meddelande från Ashurbanipal till guvernör Nabu-ushabshi av Uruk finns bevarat där Nabu-ushabshi beordras samla en armé och anfalla Gambulistammen. Guvernören svarar i ett annat meddelande att Bel-iqisha bär hela skulden för den elamitiska invasionen. Bel-iqisha's uppror verkar inte ha skadat det assyriska imperiet nämnvärt och strax efter att upproret påbörjats dödades han av ett vildsvin. Hans son Dunanu underkastade sig sedan Assurbanipal.
Vid 653 f.Kr. hade den politiska situationen mellan Elam och Assyrien försämrats till den grad att krig startades mellan rikena. Assurbanipal inledde en kampanj mot Elam och vann flera segrar samt erövrade flera städer. Det sista avgörande slaget var slaget vid Ulai i närheten av Susa. Slaget slutade i en avgörande assyrisk seger och kung Teumman stupade tillsammans sin son Tammaritu och vasallkung Shutruk-Nahhunte av Hidalu. Efter slaget placerade Assurbanipal Urtaks två söner Ummanigash och Tammaritu I som vasallkungar över riket. Ummanigash blev kung av Madaktu och Susa och Tammaritu I av Hidalu. Assurbanipal beskriver sin seger som följande: