thumb|The Tempest, etsning av Benjamin Smith efter George Romneys målning. thumb|Miranda av John William Waterhouse 1875.

Stormen (originaltitel The Tempest) är en komedi av William Shakespeare och en av hans sista pjäser. Stormen brukar tillsammans med Cymbeline, En vintersaga och Pericles räknas till sagospelen (romances). Cymbeline och Pericles är de försonande sluten till trots klassade som tragedier, medan En vintersaga och Stormen hör till komedierna. Alla fyra är till sin karaktär tragikomiska.The Oxford Companion to Shakespeare sid 395Jean E. Howard: Shakespeare and Genre i A Companion to Shakespeare sid 297fRuss McDonald: The Bedford Companion to Shakespeare sid 166

Rollfigurerna Caliban, Ariel, Ferdinand, Stephano, Trinculo, Miranda och Prospero har gett namn åt Uranus månar Caliban, Ariel, Ferdinand, Stephano, Trinculo, Miranda och Prospero. Ytterligare en av Uranus tjugosju månar är namngiven efter Stormen, nämligen Sycorax som omnämns som Calibans mor men som inte själv uppträder i pjäsen.

Tillkomsthistoria Datering Den tidigaste dokumenterade föreställningen ägde rum 1 november 1611 och pjäsen tros vara skriven något år innan dess. Pjäsen tros bygga på källor som var tillgängliga från 1610.The Oxford Companion to Shakespeare sid 470fCharles Boyce: Critical Companion to William Shakespeare sid 551

Pjäsens källor Intrigen i Stormen är helt och hållet Shakespeares verk, men det finns andra verk som behandlar liknande ämnen. I commedia dell'arte-pjäsen Li Tre Satiri är trollkarlens betjänter andar i form av vildmän. Några skeppsbrutna åtrår oskulden Phillis och Zanni flyr från en klippa där han hållits fången av en annan trollkarl eftersom han vägrat lyda, på samma vis som Ariel låtit bli att lyda häxan Sycorax. Också i en annan commedia dell'arte-pjäs, Arcadia Incantata, frammanar en vit magiker en storm och de skeppsbrutna hindras från att äta av andar.Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 279 Shakespeares pjäs når dock ett helt annat djup och de element som gör den djupare är helt och hållet Shakespeares innovationer; däribland rollfigurerna Ariel och Caliban liksom Prosperos relation till sina fiender och hur han når fram till att förlåta dem.Charles Boyce: Critical Companion to William Shakespeare sid 550f I spanjoren Antonio de Eslavas Noches de Invierno från 1609 leds en usurpators förskjutna son av en detroniserad trollkarl till dennes palats under havet för att bli brudgum åt trollkarlens dotter. En magiskt frammanad storm krossar usurpatorns favoritson som sitter på tronen. I tredje delen av Diego Ortuñez de Calahorras Espejo de Principes y Cavalleros som översattes till The Mirror of Knighthood 1578 finns andra likheter. Riddaren av Solen landsätts på en ö som styrs av en häxa, vars son avlats av djävulen.

29 juli 1609 led fartyget Sea Venture som var på väg till Virginia-kolonin skeppsbrott på Bermuda efter en storm, vilket tros ha inspirerat Shakespeare.Dympna Callahan: Who Was William Shakespeare? sid 286fErik Frykman: Shakespeare sid 297 Händelsen skildras i William Stracheys brev The True Reportary of the Wracke and Redemption of Sir Thomas Gates daterat 15 juli 1610. Strachey var en av passagerarna på skeppet men brevet publicerades dock inte förrän 1625, men tros ha spridits redan efter 1610.Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 280 Själva förlisningen i första aktens första scen liksom Ariels beskrivning av Sankt Elmselden i första aktens andra scen är direkt hämtade härifrån. Bermuda hade rykte om sig att vara vindpinat och hemsökt av andeväsen och trolldom. Öarna hade skildrats i flera skrifter: Richard Edens History of the Travayle in the West and East Indies (1577), Sylvester Jourdans A Discovery of the Bermudas 1610 och Virginia Companys A True Declaration of the Colonie i Virginia också från 1610. I A True Declaration skildras svårigheterna att upprätthålla den auktoritet som annars tas för given när ett fartyg har strandat på en öde ö.

Namnet till Caliban liksom andra mindre lån kan Shakespeare ha fått från Michel de Montaignes essä Des cannibals i John Florios översättning 1603.Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 281 Det mest direkta lånet från Montaigne är den hederlige rådsherren Gonzalos vision av ett utopiskt samhälle utan rika och fattiga, tjänare och herrar i andra aktens första scen.Dympna Callaghan: Who Was William Shakespeare? sid 288f Det finns även ekon från Vergilius Aeneiden och talet när Prospero tar farväl av trolldomen är slående likt Medeas tal i Ovidius Metamorfoser.Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 282f Prosperos exil har paralleller till Aeneas flykt och Gonzalos diskussion med Adrian och Sebastian om Dido är en direkt allusion til Aeneiden.Jeff Dolven & Sean Keilen: Shakespeare's reading i The New Cambridge Companion to Shakespeare sid 24ffDympna Callaghan: Who Was William Shakespeare? sid 291 Ferdinands glädje i att bära ved förevisar likheter med passager i Augustinus Bekännelser. Prosperos namn kan vara hämtat från William Thomas History of Italy (1549) där Prospero Adorno, avsatt hertig av Genua, omnämns men det ligger närmare till hands att Shakespeare fått namnet från Ben Jonsons pjäs Every Man in His Humour från år 1600, en pjäs Shakespeare själv medverkade i.<ref name="Boyce560">Charles Boyce: Critical Companion to William Shakespeare sid 560</ref>

Tryckningar och textStormen trycktes första gången i samlingsverket av Shakespeares pjäser, First Folio 1623, som sammanställdes av Shakespeares skådespelarkolleger John Heminges och Henry Condell och publicerades av Edward Blount och Isaac Jaggard.The Oxford Companion to Shakespeare sid 145 Texten tros vara nedskriven av den professionelle skrivaren Ralph Crane med en sufflörs exemplar som förlaga.Russ McDonald: The Bedford Companion to Shakespeare sid 85 De ovanligt utförliga scenanvisningarna tros vara Cranes verk med en läsande publik i åtanke.

Handling Resumé Prospero har blivit avsatt som hertig av Milano av sin bror Antonio med stöd av Alonso, kung av Neapel. Prospero sattes tillsammans med sin då treåriga dotter Miranda på en flotte som flöt iland på ön där handlingen utspelar sig. Prospero har magiska krafter och befriar luftanden Ariel från fångenskapen hos häxan Sycorax, som därefter förvisas från ön. Kvar där är hennes son Caliban, ett missfoster som är dum och elak. Caliban har lärt Prospero hur man överlever på ön och Prospero har i gengäld lärt honom religion och språk. Men Caliban har försökt att våldta Miranda, varför Prospero straffat honom med att göra honom till sin slav. Detta är situationen då handlingen tar sin början; då har tolv år förflutit sedan Prospero och Miranda kom till ön.The Oxford Companion to Shakespeare sid 471f

Prospero får reda på att Antonio och Alonso håller på att passera ön med ett skepp. Prospero skapar en storm som får fartyget att förlisa. Förutom av Antonio och Alonso består de skeppsbrutna av Alonsos bror, Sebastian, sonen Ferdinand och rådgivaren Gonzalo. Dessutom finns två suputer, Stephano och Trinculo. Prospero ser till att de skeppsbrutna skiljs åt i olika grupper. Alonso tror att hans son Ferdinand är död och vice versa. Härefter följer handlingen tre parallella intriger. Caliban slår sig i slang med Stephano och Trinculo och de företar sig att försöka mörda Prospero, vilket misslyckas. Antonio och Sebastian konspirerar om att mörda Alonso och Gonzalo vilket Prospero avstyr med Ariels hjälp. Ferdinand träffar Miranda och de förälskar sig i varandra.

Prospero styr så de skeppsbrutna närmar sig hans boning, där de till slut strålar samman. Därpå uppstår en stor försoning. Prospero återinsätts som hertig och förlåter Antonio och Alonso. Ferdinand och Miranda skall få gifta sig när sällskapet anländer till Milano. Ariel befrias slutligen och löses upp i luften. Alla avseglar tillsammans med Alonsos flotta och Prospero avsvär sig sina trolldomskunskaper. Hur det går för Caliban får man inte veta.

Kända citat "O brave new world" (Miranda V:1, "Du sköna, nya värld" i Carl August Hagbergs översättning.)William Shakespeare: The Tempest act V scene 1 , OpenSource ShakespeareWilliam Shakespeare: Stormen akt V scen 1 i Shakspere's dramatiska arbeten. Bd 11, översättning Carl August Hagberg, sid 66 "We are such stuff / As dreams are made on" (Prospero IV:1, "Av samma tyg, som drömmar göras av, / vi äro gjorda" i Carl August Hagbergs översättning.)William Shakespeare: Stormen akt IV scen 1 i Shakspere's dramatiska arbeten. Bd 11, översättning Carl August Hagberg, sid 56

Analys Teman och motiv Civilisation mot natur Pjäsen behandlar skillnaden mellan naturtillstånd och civilisation och uppfostran, en diskussion som låg i tiden genom de geografiska upptäckterna och den begynnande koloniseringen av Amerika. Den vanföre slaven Caliban, öns urinvånare, representerar naturen medan civilisationen representeras av det nyanlända skeppsfolket liksom av öns härskare Prospero.Erik Frykman: Shakespeare sid 299ffCharles Boyce: Critical Companion to William Shakespeare sid 547 Som vanligt är Shakespeares gestaltning inte förenklad, båda motpolerna är skildrade med komplexitet med både ljusa och tarvliga sidor. Tvetydigheten är ett av Shakespeares främsta kännetecken som dramatiker. Calibans förankring i naturen förleder honom att försöka våldta Miranda medan det för Prospero är disciplin som leder till lycka. Både Prospero, Ferdinand och Miranda har en självdisciplin som Caliban saknar. Deras lycka ställs mot Calibans misär. Man måste vidta sina mått och steg med intelligens och inte bara rumla runt. Naturen är otillräcklig och måste tuktas av civilisationen. Caliban är intelligent nog för att lära sig att tala, men samtidigt är han oförmögen till moraliskt omdöme. Hans enfaldiga inbillning att Stephano är en gud kontrasterar mot Prosperos visdom, hans påstådda ondska kontrasterar mot Mirandas oskuld, hans omoral mot Ferdinands höviskhet och inte minst kontrasterar hans primitiva motvilja mot Prospero mot Antonios medvetna oförsonlighet. Flera inslag i Calibans karaktär och bakgrund signalerar en kolonial aspekt. Hans mors gud Setebos var under Shakespeares livstid känd som en sydamerikansk gud och hans nyfunna begär efter Stephanos sprit påminner om hur Amerikas ursprungsbefolkning reagerade på den alkohol som européerna introducerade.Charles Boyce: Critical Companion to William Shakespeare sid 554

Upptäckten av Amerika och dess ursprungsbefolkning ledde till en debatt om ifall ursprungsbefolkningen var vildar som drevs av animaliska drifter eller om den representerade ett oskuldsfullt tillstånd. Den senare uppfattningen kommer till tals i Gonzalos tal medan Calibans natur på sätt och vis motsäger denna. Hans namn är ett anagram på kannibal.Charles Boyce: Critical Companion to William Shakespeare sid 554f

Samtidigt framstår Shakespeare som en naturfilosof före Jean-Jacques Rousseau. Gonzalo får beskriva ett idealsamhälle utan kultur och hierarkier där alla lever i oskuld i ett naturenligt primitivt tillstånd.Carl-Göran Ekerwald: Shakespeare - liv och tänkesätt sid 216ff Som alltid skildrar Shakespeare naturen och historien som grymma och att människan förgäves försöker vara herre över sitt öde. Stormen handlar om förlorade illusioner, en bitter visdom och ett bräckligt men trosvisst hopp. Pjäsen behandlar gränserna för mänsklig kunskap, herraväldet över naturkrafterna och hotet mot den moraliska ordningen.